Every Fish Counts. De är som säkert många vet nu namnet på min och PetersYoutube kanal. Filmandet är något som har kommit att betyda mer och mer för mig. Fotandet har alltid legat mig varmt om hjärtat och varit en naturlig del i mitt fiskeintresse. Filmandet har liksom kommit med som en bonus och utvecklats till något som jag verkligen uppskattar.
Jag känner att våra filmer/videor utvecklas hela tiden och det blir bättre och bättre. Förhoppningsvis tycker ni det också ? Gör ni det ger oss gärna en tumme upp och följ kanalen. De ”sporrar” oss till att göra ännu fler och bättre filmer i framtiden.
För tillfället är vi väldigt aktiva. Vi har besökt några av Sveriges bästa put and take vatten och givetvis har alla kameror varit med. Dessa reportage-resor har vi gjort för Fisheco Flugfiske. I flugfiskedelen av MagazineFisheco kommer dessa reportage att dyka upp i textform framöver. Till sommaren och hösten finns det en hel del andra guldkorn inplanerade. Så se till hålla koll på Magazinet och vår Youtube-kanal. Redan i nästa vecka släpper vi ännu en ny film/video från ett helt galet torrflugefiske. Här nedanför bjuder jag på några av de senaste videorna.
Norrefors i danicatider. Ösregn men ändå med vakande fisk, vår senaste och kanske bästa film
Berget Sportfiske. Enorma regnbågar simmar det här och vi är äntligen här för att försöka putsa till våra PB:n
Novascottia. En pärla strax utanför Växjö som vi besökt flera gånger under de sista två åren.
Magiska Strömhult och vår första film efter blivit ansvariga redaktörer för Fisheco Flugfiske. Vilket fiske vi hade.
Vår hemsida som är under uppbyggnad Every Fish Counts Flugfiskaren i Småland, Gälgreppet, Fisheco Flugfiske = Every Fish Counts
Då var det återigen dags. Som vi har längtat, ett år sedan sist. Strålande sol och danica som svärmar i mängder. Fisken gör plaskvak var man än kollar och vi har vårt livs torrflugefiske.
Så har vi åtminstone haft det nu två år i rad. Vi har självklart även detta år bokat in nästan samma datum. De har lovat regn men de gjorde ju också förra året, de har säkert fel igen. Men oj vad fel vi hade…
Vi kör hemifrån på morgonkvisten, solen strålar det kan inte bli bättre. När vi rullar in i Blekinge och närmar oss vårt kära Norrefors så ser det mörkt ut på himlen. Vi passerar bron som tar oss över Mieån och de första dropparna träffar vår bilruta. Väl framme vid den bekanta träskulpturen av en slända på parkeringen så småregnar det.
Regnet försvinner snart tänker vi så det är med lätta och förväntansfulla steg som vi går ned för de bekanta trappstegen till den fantastiska platsen Norrefors. Här har vi så många minnen från de senaste åren, drömöringar och regnbågar, galna torrflugefisken på både danica och geting imitationer. Vi tacklar upp våra spön, jag börjar med mitt nymfspö och ett klass 5 spö med flytlina. Trots regnet kan jag se att det är danicor på ytan, ja vi har prickat rätt igen. Det är inga vak alls egentligen men jag kan inte hålla mig utan knyter på en danica imitation och börjar kasta. Ni är säkert många som känner igen er när jag säger att när man gör något annat för en stund eller tappar lite fokus då hugger det ofta. De är lite märkligt det där, men när jag lagt ut ett kast och låter flugan bara drifta fritt så ”fipplar” jag lite med GoPro kameran. Då hör jag ett riktigt plaskvak och kollar upp. Vart är flugan, gör mothugg men fisken har nog hunnit spotta ut flugan för den far tillbaka mot mig i mothugget.
Vi vandrar ned mot strömmen nu och regnet verkar inte avta, snare tvärtom. När vi kommit ned på de sista poolerna i strömmen så bokstavligen vräker det ned och vi börjar fundera på om vi inte skall ta och försöka ta skydd under tak en stund och försöka vänta ut regnet. Men då plötsligt som alltid så hugger det på Peters patenterade bromsfluga. Han står inte och sover utan sätter mothugget och dagens första båge kan landas. Det dröjer inte länge innan Peter tar ytterligare en regnbåge i strömmen. Kort därpå kan jag landa min första för dagen, en liten regnbåge som inte kunde låta bli min torrfluga i regnet.
När vi kommer tillbaka upp mot dammarna kan vi se att trots hällregnet, ösregnet, skitregnet, himlen öppnade sig regnet, ja kärt barn har många namn. Det regnar något kopiöst. Innan denna dagen hade det inte kommit många droppar regn under maj månad men just denna dag regnar det nog tillräckligt mycket för hela året. Men trots detta så ser vi flera stora vak och danica på ytan. De är trots allt det vi är här för, danicafisket. Visst hade vi kanske önskat solsken och kunnat fiska i t-shirt. Men det är bara att göra det bästa av situationen och tack gode gud för bra regnjackor. När fisken vakar så kan man stå ut med det mesta ändå och vi börjar kasta mot vaken.
Ett par fiskar är uppe och tittar men inga hugg, trots att det vakar tätt intill våra flugor. Jag testar att gå ned i storlek på min danica imitation och nästan direkt så åker flugan ned i ett sånt där fint litet ”sippvak”. Jäklar vad det blir åka av, fisken rusar över halva dammen och jag får syna backingen på rullen. Efter ett antal rusningar börjar fisken så småningom att krokna och till slut kan denna bjässen glida in mot håven. I munnen på denna 4-5 kilos bågen sitter den lilla flugan perfekt i mungipan, rätt häftigt ändå att ta dessa stora fiskarna med så små flugor. Dyngsura tar vi nu flykt mot vindskyddet för lite mat och torkning av kläder.
Resten av dagen fortsätter regnet att ösa ned och efter vi knäckt koden så att säga och börjat fiska med mindre danica imitationer så lossnar det rejält. Jag vet inte hur många exakt som jag landar men det är säkert 10-11 st fiskar varav en öring, Peter får även han en öring och 7-8 st bågar. Så trots ett riktigt skitväder så kläckte det danica och vi fick dem på torrt. Uppdrag slutfört.
Intressant var ändå att regnbågen var så huggvillig detta året medan tidigare år har det varit öringen som dominerat. Gemensamt för alla fiskarna är som vanligt hos Camp Mayfly, hela och fina fenor. En av de vackraste regnbågarna jag fått i Norrefors fick jag på en av mina torrflugor. En sådan där alldeles prick regnbåge som säkert gått ett bra tag i dammarna. Norrefors har återigen levererat och vi åker hem nöjda och en smula blöta.
Ps. Håll koll på vår Youtube-kanal Every Fish Counts, där kommer det en film från dagen och mycket annat skoj framöver.
Vad kan vara bättre än att dela sin passion för flugfisket med de man tycker allra mest om ?
För en tid sedan var jag tillbaka vid Hultsby Sportfiske ovanför Kalmar och jag hade fått sällskap av familjen denna dagen. Min dotter Siri som många gånger visat att hon kan hantera flugspö och fånga fisk dessutom var såklart taggad. Min son Sam, bonusbarnen Leia och Elliot var också med. Självklart var min fantastiska fru Åsa också med.
Hultsby är ett sådant perfekt ställe för en nybörjare att lära sig flugfiska på och en av mina senaste ”lärljungar” Stefan som jobbar som guldsmed på mitt jobb till vardags var också på plats.
Stefan visar omgående att han lär sig snabbt och krokar första fisken. Jag får flera under dagen och Siri visar att hon kan det här med flugfiske och plockar också fisk. Det bästa är ändå när Sam i sitt andra kast tar en fin regnbåge, finns ingen bättre än att dela denna glädjen med sina barn.
Då var vi återigen tillbaka hos Novascottia i Gottåsa som ligger strax utanför Växjö. En liten pärla som erbjuder fiske efter regnbåge, öring och gullspångslax. Det är egentligen två pärlor då man fiskar i två stora dammar och dagen till ära hade vi min båt med oss. Som ni förstår så är det relativt stora dammar som gör det möjligt.
Det är fortfarande rätt kyligt i luften, vi har hunnit in i mitten av April och ännu har det inte börjat kläcka något särskilt. Vi har för dagen bundit upp ett gäng nymfer då vi tror att det är de som kommer gälla för dagen. Förra året var vi här i början av Juni och hade ett helt makalöst torrflugefiske med över 40 fiskar landade.
Peter och jag är nyblivna redaktörer för Fisheco Flugfiske som är en del av MagazineFishEco. Vi har många reportage-resor inplanerade framöver och först ut är alltså NovaScottia.
Denna dagen är laxen på hugget och Peter krokar ganska tidigt en lax som verkligen visar att laxfiskar är ena riktigt ”fighters” även i denna relativt lilla storleken. Jag som står beredd med håven börjar fundera på vad han pysslar med när han inte tar in laxen men den vägrar ge med sig och Peter vågar inte pressa hårdare. Till slut så kan jag håva den och det är en grann lax som ligger i håven. Ett riktigt häftigt inslag i detta put and take vatten.
Jag skall snart bli varse om varför Peter hade så svårt för att få in laxen. På min lilla nymf som jag fiskar med så smäller det till stenhårt. Fisken stånkar mot bottnen och vägrar komma upp mot ytan. Fisken känns enorm och påminner om abborren när den stöter mot bottnen men detta är en lax som verkligen får spöet att jobba. Jag lyckas landa ett nytt PB och en gullspångslax på ca 1.5 kg. Inte någon anmärkningsvärd storlek egentligen men oj vad den stred på bra. Man kan bara ana vilken fight en sådan lax skulle erbjuda i modell större.
Min lilla nymf fungerar bra och kort därefter kan jag fånga en sådan där ”omslagsöring” som det verkar simma en del av i dessa vatten. Otroligt fin teckning, något slank men runt 2 kg väger den säkert. Vilka prickar dock, ja det är något alldeles extra med dessa öringar.
Fina fiskar som vanligt i Gottåsa. Här simmar det fiskar i toppklass, se bara fenan på öringen. Vi fiskar mestadels av den ”lilla” dammen idag och nymferna går bra. Jag lyckas landa ytterligare en lax, ett par mindre öringar och till slut så kommer det upp en liten regnbåge så vi kan återigen pricka av en ”Grand Slam” i Gottåsa. Öring, regnbåge och lax.
Snärjebäcken är ett välskött put and take vatten strax norr om Kalmar, förbi Rockneby och inne i skogen slingrar sig denna vackra å fram. Snärjebäcken sköts av Kalmar sportfiskeklubb en klubb en anor ända från 1953.
Jag känner sedan tidigare Ingemar som är kontrollant i Snärjebäcken och ledamot i Kalmar Sportfiskeklubb. Han hörde av sig till mig och berättade om deras ”nya” strömsträcka som de lagt ned mycket tid på. Han tyckte jag skulle komma och göra ett försök i strömmarna och vattennivån är perfekt nu. Jag är inte svår när det kommer till att testa nya vatten så självklart kollade jag almanackan för att hitta en lucka till att besöka Snärjebäcken.
Jag har faktiskt fiskat ett par gånger i Snärjebäcken tidigare men aldrig gått så långt uppströms, så planen idag var att endast fokusera på den övre sträckan och de små strömmarna där.
Väl på plats möter Ingemar upp mig och visa mig runt lite, de är verkligen en fin sträcka med många ståndplatser för fisken. Uppströms är det tätare skog och mer ”svårfiskat” samtidigt så är det en sträcka med lågt fisketryck. Nedströms är det mer öppet och flera kastbryggor finns för dem som föredra att fiska från dem. Jag har riggat mitt nymfspö och tanken är att jag skall fiska av strömmarna med små naturliga nymfer som får studsa fram på bottnen.
Abborren var också på hugget
Jag fiskar av den första sträckan utan att känna något men jag njuter verkligen av att stå där i den vackra naturen och känna den varma vårsolen som verkligen visar upp sig denna dag. De är en fin tid som väntar oss framöver, äntligen vår! Nästa spot som jag stannar till vid är ett nedfallet träd där strömmen snirklar sig förbi och man ser tydligt vart fiskens matväg är. Nymffisket är egentligen inte särskilt svårt, nu är jag absolut ingen mästare på de men det enda som kan vara lite knepigt i början är att läsa vattnet. Just att läsa vattnet är otroligt viktigt i strömmande vatten och framförallt att hitta fiskens matväg. De lilla vita bubblorna i strömmarna brukar avslöja dem, kolla också efter stenar som bildar små virvlar på vattenytan. Jag lägger mitt kast snett uppströms och när flugan nästan är precis framför mig så kan jag se en fisk komma efter och jagar nymfen. Jag ser den ta flugan och väntar någon millisekund innan jag sätter mothugget. En riktigt fin fisk blir dagens första, en hanfisk i lekdräkt på ca 2-3 kg, otroligt vacker fisk.
Jag fortsätter uppströms och här är skogen tätare och mer trixigt att få ut flugan. Men i nästan varje ström står det någon liten båge och jag lyckas lura ett par och missar flera hugg. Riktigt roligt smygfiske.
Jag fiskar mig hela vägen upp och sedan går jag nedströms igen, snart är jag åter tillbaka på platsen där jag tog den stora regnbågen tidigare. Nu ser jag flera vak på lugnflytet och jag kan inte motstå att dra på en torris. Efter flera missade hugg på min fluga så lyckas jag äntligen sätta mothugget. Problemet är att fisken följer med i mothugget och det visar sig vara en lite mört. Jaha årets första fisk på torrfluga blir en liten mört. Dock är jag ganska övertygad om att det var regnbågar som också var uppe och tog i ytan bland mörtarna. Jag övergår dock till nymffisket efter detta och beger mig nedströms. Här är det riktigt fina strömmar helt perfekta för att utöva euronymphing/tjecknymffiske på rätt sätt. Det visar sig snabbt att jag gör rätt och jag får fisk efter fisk, nästan en i varje ”pool”. I den sista poolen innan strömmen blir bredare och går över i mer lugnflyt plockar jag fyra stycken fiskar. Gemensamt för fiskarna är att det är relativt små, runt 5hg till 1 kg men otroligt vackra och hela i fenorna. De bjuder på bra fight trots sin storlek och fisket med små nymfer visar sig återigen vara överlägset.
Gräsklippning och annat bestyr kallar där hemma och det är dags att packa ihop utrustningen och bege sig hemåt. En fantastisk förmiddag med ett tiotal fiskar landade varav en riktig drömfisk. Flugfiskesträckan var verkligen något utöver det vanliga åtminstone här nere i sydöstra Småland. Snärjebäcken kan jag varmt rekommendera till alla er där ute vare sig ni är erfarna flugfiskare eller nybörjare. Fiskekort löser man smidigt på Ifiske!
Den förlorade fisken eller den tappade fisken kanske man säger. Den där fisken som var så grymt jäkla stor men som du aldrig fick upp. Tafsen gick av eller kanske kroken rätades ut. Säkerligen kan de flesta relatera till att man tappar en fisk, ofta är ju de fiskar som man tappar eller aldrig se lite extra stora också. Man hinner tänka att den här känns bra för att sedan i nästa sekund bli helt tom då fisken har släppt. Jag brukar sällan bli så besviken om jag tappar en fisk, självklart lite surt men inget som jag går vanligtvis går och grämer mig över. Jag brukar försöka tänka att då gjorde jag ändå rätt, fisken högg och det är ju en bekräftelse på att man gör just rätt.
Dock så finns det en anledning till att jag skriver om detta nu. Det är nog en form av terapi för just en tappad fisk, en riktig stor drömfisk. En fisk jag förmodligen aldrig kommer stöta på igen och det värsta är att jag inte kan bevisa det med mer än min berättelse som jag kommer bjuda på här.
Denna vårdagen i mars tappade jag mitt livs fisk. Fiskesuget var enormt och den tänkta turen till ett fint put and take vatten blev inställd pga dåligt väder. Riktigt kylig natt gjorde att det låg tunn is och i vindbyarna nådde vinden 18 m/s. Inte optimalt för reportage och fiske så vi fick skjuta fram det. Jag kände dock att jag måste ut och fiska, med tanke på rådande fiskeförbud i Kalmarsund så gick gäddfisket bort. Det fick bli en tur till kusten och ett försök till att lura någon havsöring. Det är svårt i vanliga fall och mina hemmavatten är inte kända för att vara några bra havsöringsvatten. Men några enstaka fångas varje år så hoppet fanns och om inte annat så får man ju lite kastträning.
Det skulle dock visa sig att jag fick värsta tänkbara start på fisket då jag vid bilen efter hoppat i vadarbyxorna upptäcker att jag glömt väskan hemma med flugorna. Några svordomar och väl valda ord åt min egen dumhet och tankspriddhet så satte jag mig i bilen igen och körde hem i vadarna. Tjugo minuter senare står jag där igen vid parkeringsplatsen. Väl framme vid mitt ”spot” så ser jag att det går vita gäss på sjön, de blåser med andra ord ordentligt. Detta hade jag på känn men kanske inte att det skulle blåsa så mycket. Men ingen minns en fegis, ut i vågorna och kasta bara. Jag nöter på mot ett rev som jag vet kan hålla fisk men utan resultat.
Jag förflyttar mig till en annan spot som jag fiskat på många gånger tidigare. Längs den här sträckan är jag nästan uppväxt, jag känner till de flesta stenarna och här har de nog blivit minst 10-20 st bompass efter havsöring. Många näbbgäddor och id har de fångats här men havsöring har lyst med sin frånvaro för min del.
Öringen är en fisk som mitt hjärta klappar lite extra för, brunöring eller stationär öring som man också kan kalla den har jag fångat många av och den största på ca 5 kg. Havsöring har jag fångat också men endast vid vårfiske i åar, längs kusten har de alltid undgått mina flugor. Jag har ändå gjort ett flertal tappra försök på Öland och tappade (såklart) faktiskt en där förra året. Det har blivit min ”akilleshäl” och något som gäckat mig i flera år. När skall jag ta min första havsöring på kusten med fluga, hur jäkla svårt skall de vara.
Jag lägger ut ett bra kast i medvinden in mot land. Här är det fin bottenstruktur och det blir relativt djupt snabbt. Det blåser ordentligt in och jag balanserar för att hålla mig på fötter i de stora vågorna. När flugan nästan är framme vid mig smäller det till. Tvärstopp och sen börjar det röra sig på, jag känner direkt att det är en riktigt bra fisk. Det måste vara en gädda vet jag att jag hinner tänka, det kan ju inte vara en havsöring. Men snart ser jag stjärtfenan och fisken som plaskar i ytan. En enorm havsöring, jag tror inte det är sant och tänker att denna måste jag bara landa. Fisken kommer snabbt in mot mig och av någon förbannad anledning har jag bara med mig min lilla trähåv. Jag hade ju liksom inte räknat med att få någon öring och absolut inte en i denna storleken. Fisken glider i alla fall in mot håven men den får inte plats. Jag försöker lirka med håven för att fösa in fisken men det går inte, den får helt enkelt inte plats. Nu är goda råd dyra och eftersom jag är själv så bestämmer jag mig för att försöka ta mig in mot land och grundare vatten. Fisken följer med bra till en början men sedan gör den en rusning och denna spända spöbågen kroknar. Tafsen small, tomhet och ilska. Det är nästan så man fäller en tår när jag vevar in linan och den fluglösa tafsen.
Jag kan bara uppskatta storleken men med håvens mått i åtanke så skulle jag tro att fisken var någonstans runt 80 cm och runt 5-6 kg. En sådan havsöring i mina hemmavatten är helt galet. En drömfisk som jag säkerligen aldrig kommer i kontakt med här igen. Tomhet och många tankar far omkring i huvudet. Varför hade jag den lilla håven, varför tailade jag inte den, de hade inte varit några problem med den stjärtfenan. Fisket kan vara grymt ibland och denna fisken har dykt upp i mina tankar många gånger sista tiden. Många gånger så kommer jag på mig själv ligga och grubbla över varför jag inte gjorde si eller så. Min fru och mina vänner försöker ändå med att jag tog den, den räknas jag hade den. Jag hade den men ändå inte, jag har inga bevis mer än mitt ord. Åh vad gärna jag velat ha ett foto på denna fisken, den där förbannade havsöringen. Värt att nämna är att jag efter denna tappade fisken så tappade jag en till men den gick av ganska tidigt och den fick jag aldrig se. Väder och vind måste varit optimalt denna dag då det som sagt är sällsynt med havsöring här, men de finns här. Nu håller jag koll på vindarna och nästa gång det blir samma förutsättningar kommer jag stå där igen i hopp om att den där havsöringen simmar kvar där.
De har gått några år sedan jag senast var här vid detta numera klassiska regnbågsvatten. Robert som har byggt upp detta lilla paradis har nu lämnat över fisket till Tommy på Camp Mayfly som numera arrenderar Strömhult.
Tommy som är en företagsam och duktig entreprenör har verkligen satsat och rustar upp stugorna och har gett dem en välbehövligt lyft. Faciliteterna fräschas upp och fisket ja de är lika bra som vanligt.
Jag och min gode vän Peter fick möjlighet att smygfiska här lite innan den officiella premiären och vi var riktigt taggade för dagen. Kvällen innan spenderade vi på Ulvereds hjorthägn och åt god mat medan vi räknade ned timmarna till morgondagens fiske i Strömhult.
Vi var uppe långt innan tuppen och av någon anledning är det inte alls svårt att komma upp på morgonen när det nalkas fiske. De enda som var vakna före oss var snickarna som redan var i full gång med att rusta upp stugorna när vi anlände till Strömhult.
Eftersom att vi har ynnesten att vara här mer eller mindre själva denna dag så har vi ingen brådska. Vi riggar upp spön och alla kameror (7 st !), det är som man kan ana ganska högt flöde i strömmen, stora delar av dammen ligger isbelagd. Det är fortfarande tidigt på säsongen och nätterna är bitande kalla liksom morgonen men prognosen lovar vårsol och ca 6-7 grader längre framåt dagen.
Jag börjar i översta poolen och vi är beredda med kameror då vi är övertygade om att det kommer smälla på här ganska omgående. Mycket riktigt så får jag spöböj direkt. En pigg fisk som far omkring lite överallt så som regnbågar gärna gör. Men ”smack” säger det och fisken är tappad, liksom flugan. – Förbannat är de första ordet jag lyckas få ur mig. Men det gör inte så mycket tänker vi det kommer säkerligen fler. Men efter detta så är fisket trögt den närmaste timmen och man börjar tänka tillbaka på den där tappade fisken. Varför skulle jag tappa den. Det kanske blir en sådan där dag då regnbågen bestämmer sig för att strunta i allt och bara tjura. Regnbågsfiske kan verkligen vara nyckfullt. Ibland är det hur enkelt som helst medan vissa dagar är det lögn i helsike att lura upp dem.
Det skulle dock visa sig bli en sådan dag då man skulle få värk i drillarmen efter dagens slut. För efter den där tröga timman och den tappade fisken så upplever vi ett helt galet fiske. Vi landar fisk efter fisk och frukosten får vänta det går inte att avbryta ett sådant här fiske. Det är faktiskt lite lustigt det där med att äta mat under fiske. Jag äter gärna något gott under fisketuren men hungern liksom skjuts åt sidan när man fiskar. Är fisket bra så skulle man säkerligen kunna gå en hel dag utan att äta.
Wiggle Worm är verkligen flugan för dagen, både jag och Peter landar massor med fisk på denna egentligen ganska fula fluga, men ack så effektiv den är. En annan fluga som levererade för min del var en wolly bugger liknande fluga som är kraftigt förtyngd med bly under dubbingen samt en rejäl tungsstensskalle. Dagens största faller b la för den flugan.
Totalt landar vi om jag räknar rätt 19 fiskar denna dagen, kan t om vara någon till. Vi tappar även ett par och denna dagen var det jag som drog de största. En på 4.9 kg och en på exakt 5 kg, gemensamt för alla fiskar att de var i mycket fin kondition och med hela fina fenor.
Meterologerna höll för en gång skull vad de lovade och solen strålade verkligen under dagen och vi fick en fantastisk dag i vårsolen. Säsongen kunde knappast börjat bättre och Strömhult är fortfarande sådär magiskt bra som det alltid varit. Numera med Tommy på Camp Mayfly vid rodret, ja då kan de inte annat bli än succé.
Ett längre reportage från dagen kommer i Magazine Fisheco – Fisheco Flugfiske. Tills dess, kolla gärna in vår film från dagen som ni hittar här nere. Jag sticker ut hakan och säger att detta är den bästa filmen vi gjort hittils. Fisken hugger i vårsolen och vi är i Strömhult, det kan knappt bli bättre än så.
Fisheco Flugfiske. Ett namn att lägga på minnet. Ett nytt fiskekapitel som skrivs i mitt liv. Min blogg startade för snart 10 år sedan. Det började mest som en kul grej och lite av en dagbok för att jag skulle kunna se tillbaka på mina fisketurer. Bloggen utvecklades snabbt och det blev roligt att skriva mer berättelser om mina fiskeäventyr. Glädjen att kunna dela med sig av fiskevatten, erfarenheter och tips började bli en vital del i mitt fiske. Att sedan får mail och kommentarer från läsare som uppskattar mina ord gör att jag bara vill fortsätta och utveckla mitt skrivande.
Bloggen hamnade så småningom på FishEcos plattform och där har den funnits i snart 6 år. Ett flertal artiklar har hamnat i MagazineFishEco och numera får man kanske kalla sig som en relativt ”rutinerad” skribent då jag också har 16 publicerade artiklar i tidskriften Flugfiske i Norden.
Nu har jag då tillsammans med min gode vän Peter fått chansen att utveckla FishEcoMagazine. Vi kommer att starta upp en flugfiskedel som kommer bli en permament del av tidningen. Vi kommer bjuda på artiklar, tips, tester och reportage självklart med fokus på flugfiske. Det är en stor ära att få detta stora uppdrag och en häftig utmaning.
Självklart kommer jag fortfarande att blogga här. Artiklarna till tidningen kommer bli mer omfattande medan här på bloggen blir det mer korta sammandrag. Men allt som händer hamnar inte i tidningen heller men däremot det mesta skriver jag om här. Sedan finns mina sidor med tips på fiskevatten, flugor och videos här och de uppdateras hela tiden.
I nästa vecka väntar vårt första reportagefiske för tidningen. Vad det blir får ni ser framöver.
Visst är det häftigt ändå så det kan bli, en liten dagbok som startades för 10 år sedan där jag aldrig egentligen haft som mål att kunna jobba med skrivandet. Numera kan jag titulera mig som flugfiskeredaktör på FishEcoMagazine och allt startade med den här lilla bloggen som numera är en av Sveriges mest lästa fiskebloggar. Stort tack till alla er som läser och hört av er och önskat oss lycka till. Håll utkik framöver efter FishEcoMagazine.
Ja då börjar ännu ett år gå mot sitt slut. Är det något man inte kan styra så är det tiden men kan se till att göra så mycket som möjligt med den. Året 2021 är även det ett år som har präglats av det här fördömda viruset. Men fiske är en fantastisk aktivitet som man med fördel kan ägna sig åt. Jag har ju som vanligt försökt fiska så mycket som möjligt och trots att det är svårt att få ihop allt med familj, jobb och hus så har det blivit en hel del turer. Några helt magiska dagar som jag kommer minnas tillbaka på under de kalla och mörka vinterdagarna.
Som jag skrev så har 2021 präglats av pandemin, Covid-19. Så inför detta året planerades det inte ens för någon fiskeresa, det kändes inte lönt. Mycket restriktoner har de varit och är fortfarande då det här förbannade viruset verkar ta fart igen.
2021 har varit ett häftigt fiskeår på många sätt. Det har inte fångats några jättefiskar kanske, många riktigt fina men inte riktigt den där bjässen. Men samtidigt är det inget jag jagar längre. Fisket för mig handlar om att komma ut och göra något jag tycker är kul, det är min mediation. Året 2021 har det varit mycket reportage fiske, något som jag är väldigt glad och stolt över att göra. Jag har varit runt på flera olika put and take vatten runt om i södra Sverige, fiskat röding och lagt några tvåhandskast i mäktiga Mörrumsån, bara en sådan sak.
2021 började med den bästa traditionen, kvalitétstid och fiske med dottern. Vi åkte en regnig dag till Hultsby för att fiska regnbåge och Siri dominerade. Vi hade en kanondag och hon lyckades på egen hand lura upp 5 st regnbågar på fluga, farsan fick bara 4 st. Om vårt fiske denna dag kan ni läsa här http://www.fisheco.se/blogg/flugfiskaren/2021/01/03/nyarsfiske/
Februari och Mars var som de brukar rätt lite fiske. Inte ens gäddfiske kunde vi bedriva pga den för oss ganska hårda kylan för att vara här nere. I april var det äntligen dags att fiska igen. I april öppnar många vatten upp för fiske igen och ett av de vattnen är Alsterån i Blomstermåla. Ett vatten som blivit lite av ett favoritvatten. Här inne i skogen slingrar sig Alsterån fram och det är fina strömsträckor där det planteras ut regnbåge. Ett lågt fisketryck men också ganska utmanande fiske gör platsen ännu mer intressant. Denna dag var det högt vattenflöde som det brukar vara vid denna tiden på året. Nymffiske i sådana vattenflöden är inte något som jag behärskar riktigt ännu men jag kunde ändå lura upp några av de fina regnbågarna som simmar här.
I April var det också dags för årets första fisketur till Norrefors. Norrefors är verkligen ett vatten som ligger mig varmt om hjärtat och ett vatten som jag nästan kan kalla för mitt ”hemmavatten”. Denna dag var det även i Norrefors bra fart på vattnet. Vi fiskade mestadels av tiden i strömmen och även denna gång var det nymffisket som gav bäst resultat för min del.
I slutet av April besökte jag för fösta gången också Novascottia Eventcenter. I Gottåsa strax utanför Växjö finns dessa två dammar hos Novascottia som skiljer sig mycket från andra put and take vatten som jag fiskat i. Här fiskar man efter öring, regnbåge och gullspångslax. Framförallt är det mycket fisk här, väldigt mycket men många av dem är små men det finns också stora klunsar bland dessa mängder av småöringar, laxar och regnbågar. De har verkligen något unikt på gång här. När alla de där mindre fiskarna fått växa till sig lite, oj vilket häftigt fiske de kan bli då. Utöver fisket var det trevligt då jag fått med mig min käre far hit. De blir inte lika många gånger nu för tiden som jag får med mig honom ut men alltid lika trevligt. Att han dessutom lurar upp en och annan fisk är ju extra roligt, de är ju trots allt mycket tack vare honom som jag är där jag är idag inom fisket. Någon vecka efter detta är jag tillbaka med min radarpartner Peter Svensson. Vi har ett helt galet torrflugefiske efter lax, bara en sådan sak. Nu är de inte de största i sjön men bara det att fånga lax på torrfluga är ju verkligen en upplevelse. Vi har en förmåga att fånga sådana där magiskt och speciella fiskar när vi är ute tillsammans. Ena gången är det jag och andra gånger är det Peter, vi kompletterar varandra bra. Denna gången är det jag som lyckas lura upp en sådan där ”omslagsfisk”. En makalöst fin öring på runt 2-3 kg.
Maj. Naturen och dess invånare vaknar till liv på riktigt igen efter en lång och kall väntan. Maj är verkligen en favoritmånad, våren överlag är fantastisk. Förmodligen för att naturen börjar bli mer grön, mer liv och längtan efter längre och ljusare dagar har varit lång. Det är i Maj månad som Danican eller Ephermera Vulgatan kläcker här nere i södra delarna av landet. Förra året hade vi ett magiskt danica-fiske och vi hoppades givetvis på att göra om förra årets succé.
Nu var vi tillbaka i Norrefors exakt ett år efter vårt tidigare danica-fiske som var så lyckat. Dagen började segt och prognosen för dagen var regn och ganska kyliga temperaturer. Inte några optimala förutsättningar för kläckningar med andra ord. Men ack så fel de hade meteorologerna (som många gånger förut) och vi kunde inte vara lyckligare. Runt lunch kan vi se de första sländorna svärma och snart var de överallt och första fisken för dagen kunde snart landas på en stor danica imitation. Huggen är så häftiga och brutala när de går upp och ta dessa stora flugorna från ytan och vi har ett helt makalöst fiske denna dagen. Allt tar vi på torrt och Peter tar ett riktigt praktexemplar till regnbåge som säkert gått länge i strömmarna. I ett av de sista kasten lyckas jag med något som man knappt hade kunnat regissera bättre. Jag ser ett vak på långt håll och lägger ut ett långt kast. Flugan hinner knappt landa innan den sugs ned under ytan. Peter säger direkt att det där är en stor fisk. Den stångas på bra och efter en smula nervös drillning så är lättnaden stor när fisken äntligen ligger i håven. En magiskt vacker öring ligger i håven och man tror knappt att det är sant. Vi gör om bedriften och kanske t om med bättre än förra året. Efter gått igenom bilderna och jämfört med förra året så kan vi konstatera att det faktiskt är samma öring som jag fångade förra året som jag fångade även detta året. Helt otroligt egentligen, en öring på ca 4-5 kg (uppskattad vikt) på torrfluga dessutom.
När danican kläcker så gäller det att ta till vara på den tiden så kort efter vårt besök i Norrefors så är jag och Peter på plats hos Sanna och Martin på Novascottia i Gottåsa. Denna gången hade vi båten med oss och då helt andra möjligheter att fiska av dammarna. Solen strålade denna dag och medan vi indirekt jobbade på solbrännan (bonnabränna) så vakade det överallt. Vi var i kontakt med över 80 st fiskar denna dag och landade ca hälften av dessa. Helt galet, aldrig varit med om någon liknande och alla dessa på torrfluga. Jag drog mest mindre fiskar, mestadels öringar men Peter kunde landa en riktig drömfisk. En väldigt vacker guldgul öring på närmare 2 kg. Han kunde ha landat ännu en drömfisk men fiskegudarna ville annat. På långt håll kastade Peter på ett vak mitt ute i sjön där den är ca 10 meter djup. Smack sa de nästan direkt och mothugget satt och vi förstod direkt att detta var en bättre fisk. Peter satte bra med press men fisken var omöjlig att få in mot båten. Vi skymtade fisken en gång och kunde se att det var en riktigt fin regnbåge säkert 4-5 kg. Men helt plötsligt när han har den rätt nära båten så smäller tafsen. Fisken är förlorad och besvikelsen var enorm. Men så är det med fiske, långt ifrån alla fiskar kan landas och vissa etsa sig fast lite mer i huvudet. Detta är definitivt en sådan fisk, framförallt för Peter men även hos mig.
I Juni var det också äntligen dags för gäddfiske igen efter ett par månaders uppehåll pga vårt förbud som är i Kalmarsund. Vi prickade rätt denna dagen och hade riktigt bra fiske. Totalt 15 gäddor upp denna dag och Peter fick visa varför han kallas ”Gäddkungen” han drog fisk efter fisk. Jag lyckades också lura upp ett par stycken till slut.
Midsommar brukar numera betyda abborrefiske för min del. Abborre fisket är något som jag verkligen omfamnat de sista åren och tillhör ett av mina absoluta favoritfisken. Sommartid och abborre är en bra combo. Jag var som vanligt ute med bröderna Thunberg, Richard och Eric. Två underbara killar som verkligen kan sitt abborrefiske och det blir sällan tråkigt att fiska med dem då det alltid är bra ”tugg” i båten. Kalmarsund är populärt och känt för sina stora abborrar så det gäller att vara ute i god tid. Så de var uppstigning kl 03.30 och vi är ute på sjön runt 5.00 när solen börjar titta fram i horisonten. Denna dag kommer jag minnas länge då vi upplever ett fantastiskt fiske när vi väl har hittat dem. Huggen är stenhårda och de är nog de som är det häftigaste med abborrefisket. Totalt landar vi 33 st fiskar varav 15 st är över 1.5 kg, ett sjukt snitt egentligen. Utöver dessa abborrar fångar jag en Id på 2.6. kg, en rätt kul bonusfisk särskilt när de kommer upp i de här storlekarna.
I Augusti var jag och Peter tillbaka i Norrefors ännu en gång. Vårt fina torrflugefiske fortsatte och denna gången var det getingar som stod på menyn. Vi landar fisk på fisk och står till och med dubbelhugg och två fiskar i håven. Tvåsiffrigt även denna gången och flera fina öringar. Ni som läst bloggen vet säkert att mitt flugfiskehjärta klappar lite extra mycket för just öringen och Norrefors har verkligen blivit ett fantastiskt öringvatten. Jag vet inte hur många fina öringar vi har tagit där i år men många är det och flera riktigt fina.
September månad och våra vatten håller på att kylas ned efter den varma sommaren. En härlig månad att fiska i då temperaturen ute många gånger tillåter till fiske i t-shirt och temperaturen är mer behaglig i vattnet för fisken. September månad var en reportage månad då jag var iväg på två st olika reportagefisken. Först så var jag på plats i Mörrum för att fiska lax i Mörrumsån. Rätt mäktig känsla att lägga ut en fluga i detta klassiska vatten. Jag har faktiskt fiskat här tidigare men de är snart 20 år sedan. Det var en slump som jag stannade till vid fiskeshoppen i Mörrum när jag besökte bonusdottern i Svängsta som jag blev igenkänd av Philip som jobbar som guide vid Mörrumsån. Vi blev stående länge och snackade fiske såklart. Han tyckte jag skulle ge laxfisket en chans och bjöd in mig för att komma dit och fiska med honom till hösten. Jag är inte svår så och tackade självklart ja till detta. Med mig hade jag som vanligt min radarpartner Peter som fotograf, sällskap och sedan är Peter också en duktig laxfiskare vilket är en trygghet också. Tyvärr blev det ingen lax under vårt fiske men jag lärde mig massor om laxfisket, hur Mörrum jobbar för att göra fisket mer hållbart och bättre. Numera kastar jag också tvåhands helt okej efter fin utbildning från både Philip och Peter.
Efter Mörrumsån var det dags att besöka en av Camp Mayflys nya anläggningar. Ulvered hjorthägn. Strax utanför Halmstad ligger denna pärla och här fiskar man regnbåge mitt bland hjortarna. Ett häftigt ställe som också erbjuder mat i toppklass i den fina resturangen som ligger högt beläget med utsikt över hägnet och dammarna.
I Oktober var det återigen dags att åka längs E22:an ned förbi Blekinge och mot Skåne denna gång. Många år sedan sist men nu var jag tillbaka för att fiska i Bondemölla. Peters första gång här och vi var mycket taggade för dagen. Vi hade det tyvärr en aning svårfiskat denna dag men lyckades lura upp par riktigt fina fiskar ändå, trevligt med den nya strömsträckan här också.
Några veckor efter detta så var det återigen dags för reportage fiske. Ännu en gång längs E22.an och förbi Blekinge och mot Skåne. Denna gången hamnade vi strax utanför Hässleholm och vid ett ställe som heter Brännvinsdammarna. Efter tips från min vän och duktige sportfiskaren Sussi Stridh som vet att jag länge ”suktat” efter att fånga en röding kände till detta vattnet. Just röding är något som finns här och det är förmodligen Sveriges sydligaste vatten med röding, inplanterad förstås. För att lyckas med röding krävs klart och friskt vatten med låg temperatur något som de har här i Brännvinsdammarna så förutsättningar för att de skall trivas är höga. De är ett otroligt vackert ställe med bokskogen som ramar in dammarna och här simmar det förutom rödingar också regnbåge och öringar. Jag lyckades att landa min första röding och lyckan var total, sådana vackra fiskar. Äntligen kunde jag bocka av det från min ”to do list”.
I November så var det dags för årets upplaga av Bergkvara Gäddfestival. Jag och Peter representerade ”Team Fisheco Småland”. Fisket var som det brukar vara när det är dags för denna tävligen, svårt. Många lag hade det tufft men vi lyckades hitta en fin vik som levererade fisk och även om inte jag bidrog med så värst många gäddor så fick jag nog ändå den roligaste fisken. Både jag och Peter var helt lyriska när jag kunde landa en abborre på 1.6 kg som bonusfisk. Riktigt kul att se att dessa individer även finns i ”våra” vatten. Peter fick också en kanonfin gädda på 85 cm och jag förstod direkt att den blir svårslagen i flugfiskeklassen. Även om Peter är min lagkamrat så är han också min störste konkurrent i flugfiskeklassen, de brukar vara vi som slåss om de priset. Jag hade tagit hem den nu i två tävlingar i rad och jag unnar verkligen Peter denna vinsten. Jag ser inte alls honom som en konkurrent på det viset utan gläds snarare med honom och att få vara med och dela glädjen över en sådan praktfisk. Jag tror han känner likadant och det är väl lite därför vi är ett sådant bra team. Dock räckte inte våra fiskar till vinst i lagtävlingen utan fick även detta året nöja oss med en silvermedalj. Vi var dock helnöjda med dagen med tanke på dagens förutsättningar och med en vinst i flugklassen samt en vacker bonusfisk så var det lyckat.
I slutet av November så var det återigen dags för reportagefiske och denna gången bar det av till Slageryd utanför Vetlanda. Vi var hos Smålandsfiskarna för att testa fisket hos dem efter tips från en av våra följare Hannes på vår youtube kanal EveryFishCounts. En riktigt kylig novemberdag var det och fisket var en aning trögstartad. Men vi lyckades lura upp lite fisk till slut och Peter visade vägen med ett praktexemplar på ca 5 kg, en riktig ”kloss”. En fin fisk att avsluta årets fiske med, ja kanske hinner jag med ett gädd eller abborrepas också men eftersom isen ligger här nu så blir det nog inga fler regnbågar detta året i alla fall.
När man ser tillbaka på det såhär så har 2021 varit ett fantastiskt fiskeår. Inte de stora fiskarnas år för min del men vad fisk jag har fångat. Framförallt öringar men också många regnbågar och abborrar. Gädda har det också blivit ett gäng men framförallt har det varit reportagen som tagit mestadels av min fisketid detta året. Framförallt har jag delat dessa äventyren med min gode vän Peter. Vi fiskar bra ihop, tänker lika och brinner för berättandet. Detta har tagit nya höjder detta året då vi numera filma mycket också till vår gemensamma kanal EveryFishCounts.
Något som vi hela tiden utvecklar och blir bättre på tycker jag. Jag är tacksam över att ha en sådan fiskekamrat som Peter , du är en klippa och det är kul att se hans utveckling inom skrivandet och fotandet. Det är en ynnest att ha möjligheten att få åka och fiska på alla ställen som vi gjort detta året.
Utöver bloggen och youtube så skriver jag ju också för tidningen Flugfiske i Norden. Det är en stor ära att få representera dem och numera få man väl nästan kalla sig för en rutinerad artikelförfattare/skribent. I år har det som vanligt släppts 5 nummer och totalt har jag haft med 7 st artiklar i dessa. Totalt har jag nu fått 14 artiklar publicerade i Nordens ledande och största flugfisketidning. Rätt häftigt ändå och allt startade med skrivandet här på bloggen.
Jag har också varit inblandad i ett projekt som handlar om kustfisket och min kommun som jag bor i. Vi har fått i uppdrag att lyfta fram fisket efter gädda och marknadsföra kommunen. Så jag har varit ute ett flertal rundor med Peter någon gång och ett par gånger själv tillsammans med en kameraman. Han har filmat vårt fiske och det skall bli spännande att se hur det kommer bli. Självklart var gäddorna inte på sitt mest nappsugna humör dessa dagarna men några gäddor som ville vara med på film blev det ändå.
Som många av er som läser så vet ni också kanske att havsöringen alltid ligger högt på min lista över fiskar att försöka fånga. Havsöring har jag fångat men aldrig på fluga och de har satsat en del längs Öland under säsongen. Vi har numera en god kontakt och vän som jobbar som fiskeguide på Öland, William Kernchen. Han brukar höra av sig när fisket är hett och så gör vi några försök. Under några av våra rundor så har William fångat fisk och en sen sommarkväll så var jag riktigt nära. De var något jag aldrig varit med om tidigare. Men havsöringen gick långt in när skymningen kom och det vakade för fullt, jätteöringar bara kastade sig upp ur vattnet några meter ifrån oss. Jag fick äntligen på en havsöring men tappade den och missade flera hugg. Vi kastade och kastade och till slut kunde Peter få på en och han kunde landa en grann liten havsöring.
För att försöka sammanfatta detta året så får man väl verkligen säga att det har varit torrflugefiskets år. Några makalösa turer till Norrefors och Novascottia blev det med flera riktiga drömfiskar. Den mest minnesvärda fisken för året kan inte bli annat än öringen från Norrefors. Att lyckas fånga samma monsteröring två år i rad och dessutom på en torrfluga den är svår att slå.
Jag har slutat med att sätta upp mål inför åren som kommer, jag hoppas som vanligt bara på att få tid till att komma ut och fiska. Visst på önskelistan står såklart en havsöring på fluga, en gädda på 10 kg och en resa till fjällen. Vi får se vad som väntar nästa år, förhoppningsvis blir det ett och annat reportage också. Så håll utkik nästa år på bloggen, youtube och i Flugfiske i Norden efter nya äventyr.
Eftersom jag är lite av en statistik-nörd så bjuder jag på lite siffror också från året. Totalt har jag haft 40 000 besökare på bloggen och totalt under min tid på Fisheco nästan 130 000 besökare. Tack för det! Mina populäraste sidor är Flugfiskeskolan och fisketips. Det populäraste inlägget har varit Mina 10 favoriter för put and take fisket.
Tack till alla er som läser, kommenterar och följer mig på bloggen samt alla andra sociala medier. Tack till mina sponsorer Flydressing och Vision, extra tack till Niklaus Bauer som gav mig denna chansen. Tack också till Jan.O för att jag får representera Fisheco. Tack till Flugfiske i Norden och framförallt Lasse Hallberg för alla tips och för att få vara en del av er fina tidning. Tack till Tommy på Camp Mayfly. Tack till Eva-Lena och Johan på Strömfiske Alsterån. Tack till Ifiske och till Eric och Richard Thunberg för många roliga timmar i båten. Ett väldigt stort tack till Peter Svensson för att du är en sådan god fiskekamrat och bra människa. Framförallt vill jag rikta ett stort tack till min älskade familj och min fru Åsa som alltid stöttar mig och står ut med mitt galna fiskeintresse.
Alla som fiskat en del regnbåge vet hur frustrerande de kan vara vissa dagar. Fisken finns där i sjön de vet du, de är inplanterade för att fiskas upp. Hur svårt kan de vara, de brukar många säga som förmodligen inte fiskat mycket regnbåge. Visst, nyinsatt fisk hugger ofta och gärna. Vissa dagar är det hur enkelt som helst. Men de där fiskarna som gått en längre tid de som blivit mer präglade på insekter, de låter sig inte luras så lätt. Ofta sent på säsongen eller tidigt för den delen. När det inte har satts ut fisk på länge så kan man uppleva dessa dagar, då fisken verkligen struntar i allt du serverar. De plaskar här och där och små fina vak bryter den spegelblanka ytan med jämna mellanrum. Man kastar och kastar men fisken hugger inte, de är då som min ask med fjädermygg brukar åka fram.
Jag minns en av de första gångerna som jag fiskade med fjädermyggsimitationer. Jag var vid ett närliggande put and take vatten och det var sent på säsongen. Luften var kylig och frisk. På vägen ned till vattnet så knarrade det under fötterna efter kalla natten som lämnat frostspår efter sig i gräset.
Jag mötte tidigt två äldre herrar nere vid vattnet, de hade varit här sedan morgonens första ljus och de var stammisar vid sjön. De är gott om fisk i dammen berättade de men ännu hade de inte lurat upp någon fisk. Framåt middagstid så är de fortfarande ingen fisk landad för någon av oss. Trots att vi ser fisk som vakar med jämna mellanrum och plogar strax under ytan. De är då jag kommer och tänka på någon artikel jag läst om fjädermygg av Johan Klingberg som är en riktig mästare på regnbågsfiske. Jag hade efter de läst lite mer om dem och hittat några enkla mönster i flugbindnins bibeln ”Flugbindning på mitt sätt” av Lennart Bergkvist. Jag knyter på en sådan och går ned lite i tafsspets när jag förlänger min tafs. Flugan hänger precis i ytfilmen och jag börjar fiska hem den riktigt sakta. Det dröjer inte länge innan jag får utdelning. Om det är i första eller andra kastet kommer jag inte ihåg men nu sitter dagens första fisk. En slank och välmående regnbåge som förmodligen gått en bra tid i sjön. En slumpfisk tänker gubbarna som står snett över mig och ser på. Några minuter efter denna fisken så är fisk nummer två på kroken och även den kan landas. Koden är knäckt, det är fjädermygg de vill ha denna dag. Jag kan även landa min tredje fisk för dagen och har nu fyllt min kvot då i detta vattnet får man inte återinsätta fisken. På ett dagskort får man ta upp tre fiskar sedan får man lösa ett nytt kort. Men jag känner mig nöjd för dagen och börja packa ihop mina saker. De äldre herrarna kommer ifatt mig innan jag skall åka och vill veta hur jag fick de där tjuriga fiskarna att hugga. De fick varsin fluga av mig och sedan satte jag mig i bilen, förhoppningsvis så fick även de några fina fiskar på dessa flugorna.
Fjädermygg finns nästan alltid på fiskens meny. Man brukar förknippa dem med höstfisket men fjädermygg kläcker under hela året. Även på vintern så kan de kläcka fjädermygg. Deras kroppsvätska innehåller glykol (alkohol) som klarar minusgrader. Anledningen till att den förknippas med hösten kan nog vara för att de flesta andra insekter har kläckt färdigt då och tillgången på föda är begränsad. Fjädermyggen lever större delen av sitt liv som larv i bottensedimentet. För att ta sig upp till vattenytan blir larven en puppa som stiger till ytan för hänga där en stund innan den kläcks till en mygga.
Fisket med fjädermygg är tålamodskrävande. De kan också vara frustrerande. De är inte lätt att få fisken att ta din imitation bland alla de andra fjädermyggen. De är då viktigt att testa att fiska i de olika djupen. Jag fiskar oftast närmast ytan då de är det fisket som jag tycker är roligast men de är också effektivt att fiska dem i mellanskiktet eller strax ovanför bottnen. Nyckeln oavsett metod du fiskar med är att fiska långsamt, riktigt långsamt. Oftast handtvista man hem flugan extremt sakta och det gäller att hålla koll på tafsen för att upptäcka huggen.
När man fiskar dem ovanför bottnen så fiskar man ungefär som när man fiskar med booby-flugor. En snabbsjunkande lina och en tafs på ca två meter med en tafsspets på 0.16 – 0.14. Flugorna är små nymfer i strl 14-16 med ett flytelement. Jag brukar binda en enkel fluga med lätt dubbad kropp och över flugan binder jag in en foamremsa längs hela kroppen. Du kan med fördel fiska med både två och tre flugor och enklast är att binda första flugan i spetsen av tafsen för att sedan knyta fast nästa fluga med en ny tafsspets i kroköglan på första flugan. På detta vis undviker man oftast trassel. Flugorna fiskas hem långsamt och det är viktigt att man pausar hemtagningen emellanåt. Flugorna svävar en tafslängd ovanför bottnen och när man tar hem flugan så dras de ned mot bottnen. När man sedan pausar hemtagningen så flyter de sakta upp igen.
Innan fjädermyggan nått ytan så är den också i mellanvattnet som man brukar kalla det. Oftast är det inte jättedjupt i regnbågsdammarna så för detta fisket klarar man sig oftast med flytlina och en lång tafs. Tafsens längd är lite olika vad man föredrar men jag brukar ha minst en spölängd så runt 3-4 meter. Flugorna är förtyngda nymfer i storlek 12-16 med ”slimmade” kroppar. De skall lätt bryta vattenlinjen. Huggen kan ibland vara svåra att upptäcka så här är det viktigt att man håller koll på sin tafs. Din tafs får agera flöte kan man säga, idag finns det många olika sorters nappindikatorer men jag brukar endast hålla noga koll på tafsen. Tafsen fettar jag in med flytmedel, allt utom sista delen som man vill skall vara under ytan. Detta är lite olika också beroende på djup men i regel brukar jag ha flugan en ca halvmeter under ytan. Så då är hela tafsen utom den sista halvmetern infettad med flytmedel. Även här kan man använda sig av flera flugor där man binder fast nästa fluga i krokböjen likt jag beskrev tidigare i texten. Ca en halvmeter till en meter tafs mellan varje fluga brukar fungera bra.
Sista delen i fjädermyggans stadie innan den blivit en vingad mygga är när den nått ytan och skall krypa ur sitt skal. Det är under detta stadiet som fjädermyggan är som enklast att ta för fisken och det är också det fisket som är roligast då den tar den i ytan likt en torrfluga. Även här fiskar jag med en lång tafs på minst en spölängd med en tafsspets på runt 0.16 beroende på hur stor fluga jag fiskar med. Men en regel som jag brukar gå efter är att ju mindre fluga desto lägre dimension på tafsen. Men för en fluga med krokstorlek 14 så brukar jag använda en spets på 0.16. De kan vara vanskligt att ha för tunn spets i vatten med riktigt grov fisk också. Flugorna man använder till denna delen är flugor som liknar kläckare. Vanligtvis en enkel svart fluga med ribbing och en flytkudde av polygarn eller foam.
Här är tre flugor för de olika skikten som jag brukar använda. De finns massvis med olika mönster för att imitera en fjädermygga men dessa har fungerat för mig. Så är fisket trögt trots att de är där och visa sig så kan det löna sig att dra ned på tempot och testa fjädermyggsfisket. Tålamod och åter tålamod så brukar man bli belönad.
