Yxi kaksi kolme, Åland

Åland – mellan stormbyar, bastuvärme och grov gädda

Yxi, kaksi, kolme, eiisa peitää.
Ungefär där tar mina kunskaper i finska slut. Det är lite märkligt egentligen, med tanke på att jag är runt tjugo procent finsk – gammelmormor var från Finland. Ändå är det inte finskan som ekar i öronen när vi rullar av färjan, utan svenska. Skyltarna är på svenska, människorna pratar svenska och känslan är… Sverige. Samtidigt betalar vi med euro och befinner oss officiellt i Finland. Jag talar förstås om Åland.

Åland är ett mycket speciellt ställe. Det är som att befinna sig i ett parallellt universum där Sverige och Finland möts, men utan att riktigt krocka. Det enda som påminner om att man inte är hemma är valutan – och möjligen dialekten, som ibland får tankarna att vandra till mumintrollen.

Det här är vår andra resa till Åland i fiskets tecken. Första gången, för drygt två år sedan, var resultatmässigt allt annat än lyckad. Ambitionen var hög – gädda och framför allt havsöring stod högt på önskelistan – men vädergudarna var inte med oss. En kraftig storm hade dragit förbi södra Åland bara dagar innan vår ankomst. Vattenståndet hade skiftat kraftigt och temperaturen sjunkit från åtta grader till knappt fyra på bara en vecka. Under vår andra dag fick vi dessutom minusgrader. Förutsättningarna var med andra ord usla.

Vi bodde då på hotell i Mariehamn, träffade många trevliga ålänningar och trivdes bra på land. Men fisket… ja, Åland visade inte sin bästa sida den gången. Ändå fanns känslan kvar: hit måste vi tillbaka. Någon gång.

Två år senare står vi återigen i Grisslehamn, den lilla fiskebyn cirka fyrtio minuter norr om Stockholm. Den här gången är vi inbjudna av Visit Åland för att fiska tillsammans med två välkända tävlingsfiskare från Åland – Rikard och Tommy från Open Water Fishing. Deras uppdrag är tydligt: visa att det fortfarande finns grov gädda kvar i de åländska vattnen.

Vi ska tillbringa helgen i Tommys stuga på Fälgö, en ö som ligger en bra bit från Mariehamn – åtminstone med åländska mått mätt. En timmes bilresa och ytterligare en färja krävs för att ta sig dit. Stugan ligger vackert precis vid vattnet, och det märks direkt att våra värdar verkligen kan sina hemmavatten. Ett sådant erbjudande tackar man inte nej till.

Resan ner mot Stockholm sker under kvällen. För vår del innebär det omkring sex timmars bilfärd, och vi anländer sent till Grisslehamn. Vi parkerar först i kön till färjan som avgår tidigt nästa morgon och försöker få några timmars sömn i bilen. Några timmars vila blir det i alla fall innan vi rullar ombord. Som alltid inför en längre fiskeresa är känslorna utanpå kroppen: förväntan, nervositet och den där pirrande känslan av att vad som helst kan hända.

Men vädret då? Ja, vädret fortsätter att spela oss spratt även i år. Prognosen har sakta men säkert försämrats – från beskedliga 5–6 m/s till brutala 18–19 m/s. För oss som flugfiskar gädda med stora, luftmotståndsrika flugor är det långt ifrån optimalt. Men fisket har varit planerat länge. Att ställa in är aldrig aktuellt. Förhoppningen är att hitta lävikar – och kanske, bara kanske, lockar hårt väder fram de riktigt stora gäddorna.

Strax efter lunch anländer vi till Åland. När vi rullat av färjan styr vi mot Mariehamn där Tommy och Rikard möter upp. Men innan vi fortsätter mot nästa färja har de en överraskning åt oss. Strax utanför stan ligger ett mikrobryggeri – Open Water Brewery – där en vän till dem brygger öl och annan dryck. Lokalen är fantastisk, och sortimentet ännu bättre. Flera av ölsorterna är fiskerelaterade, vilket förstås gör dem extra intressanta. Vi fyller på med några flaskor inför helgen innan vi fortsätter resan.

Den sista färjan är betydligt mindre, men snabbare. Snart är vi framme vid Tommys stuga, vackert belägen precis vid havet. Och ja – det finns bastu. Klockan är mycket, men mörkret närmar sig snabbt. Resväskor slängs in, fiskekläder rycks fram och spöna riggas i rekordfart. Kort därefter är vi ute på vattnet.

Vinden ligger förvånansvärt behagligt på 6–8 m/s, med byar runt tio. Förhoppningarna stiger. Vi fiskar i en stadig aluminiumbåt på 5,30 meter – nödvändigt när två flugfiskare ska samsas om utrymmet. Båten är lånad av Jonas Idman, en välrenommerad guide på Åland. Vi börjar fiska längs en stor vasskant på 1–2 meters djup, klassiskt gäddvatten och väldigt likt vår hemmakust i sydöstra Småland.

Den där känslan infinner sig direkt. Alla sinnen är på helspänn. Det måste smälla snart.

Och det gör det. Min lina sträcks plötsligt, men fisken lossnar snabbt. Sekunden senare står Peter med spöböj och kan landa resans första gädda. Ingen jätte – men ack så viktig. Kort därefter når vi en av vikens hotspots. Jag får ett stenhårt hugg och känner direkt att det här är något större. Fisken går ner i gräset och vägrar röra sig. Jag pressar så mycket jag vågar. Till slut släpper den och rusar – som om den hade lax i generna. Jag får springa fram i fören för att hänga med. Till slut ligger den i håven: en praktgädda på runt 90 cm och 4–5 kilo. Ålands-PB för min del. Efter en snabb beundran får hon simma tillbaka.

Kvällen avslutas med god mat, trevligt sällskap och öl från Open Water Brewery. En bättre start på resan är svår att tänka sig.

Dag två möter oss med full kraft. Byvindar på över 20 m/s gör förhållandena direkt svåra. Vi kör runt med bilen för att rekognosera och inser snabbt att många av våra planer bokstavligen blåst bort. Med möda tar vi oss ändå ut, letar lävikar och fiskar sporadiskt. Fisket är tufft, men några gäddor luras upp.

Lunchen intas i Rikards sommarstuga, även den vackert belägen vid vattnet. Utanför går vita gäss långt in i vikarna, men inne är det varmt och tryggt. Muurikamat, skratt och gemenskap – precis vad som behövs.

På eftermiddagen hittar vi en större, skyddad vik via en smal kanal. Väl inne känns det direkt rätt. Gäddor står överallt. Flugfisket exploderar. Peter och jag drar fisk på fisk, även om Peter lyckas tappa fler än vad som borde vara möjligt. Diskussionen om när en fisk egentligen “räknas” blossar upp igen – hugg, kontakt eller landad? Svaret beror som alltid på vem man frågar.

Rickard nöter på med stora beten över öppet vatten, och till slut belönas han. En massiv gädda kliver på. Tommy håvar skickligt och resultatet är resans största fisk: 108 cm och uppskattningsvis 7–8 kilo. Åland levererar.

Dagen avslutas med abborrfiske till middagen. Efter lite slit lyckas vi få ihop tillräckligt, och i mörkret återvänder vi till stugan. Abborren tillagas med curry – en oväntad men fantastisk kombination. Jag, som annars sällan väljer fisk, inser att detta är bland det godaste jag ätit. Kanske är det helheten: egenfångad fisk, bra sällskap och Ålands karga skönhet.

Sista dagen gryr tidigt. Vinden är fortfarande hård, men viljan att fiska ännu större. Vi styr åter mot den skyddade viken – platsen där minnen redan skapats och där hoppet om fler fortfarande lever.

Jag fortsätter där gårdagens fina fiske slutade, och det dröjer inte många kast innan den första gäddan sitter. Sedan den andra. Och den tredje. Ett stabilt tempo redan från start. Fiskarna håller en jämn och fin storlek, runt 70–80 centimeter – inga riktiga monster, men starka och välbyggda gäddor som bjuder på ordentligt motstånd i det strömmande vattnet.

Vinden har dock växlat upp rejält. Den piskar över viken och gör varje kast till en utmaning. Vi får verkligen jobba med tajming och teknik för att få ut flugorna mellan de kraftiga byvindarna. Fokus ligger på att fiska längs vasskanterna där vinden ligger på, och det visar sig snabbt vara helt rätt strategi. Gäddorna står där, aktiva och huggvilliga. Alla i båten plockar fisk i stadig takt, och även om de riktigt stora exemplaren lyser med sin frånvaro, så är fisket inget annat än kanon.

Det här är vår sista dag på Åland för den här gången, och bättre avslutning hade vi knappast kunnat önska oss. Under de här intensiva dagarna landar vi totalt runt 50 gäddor, tillsammans med ett gäng abborrar som också vill vara med och leka. Toppfisken för resan står Rikard för – en magnifik gädda på 108 centimeter, som han efter ihärdigt nötande med stora beten till slut lyckas lura till hugg. Min egen toppfisk blir en mycket fin gädda på 89 centimeter, vilket putsar mitt personliga rekord på Åland en aning. Även Peter lyckas förbättra sitt PB, trots att hans fiske stundtals varit mer frustrerande – många hugg, men färre fiskar som verkligen sitter hela vägen in.

Men som vi brukar säga: när räknas en fisk egentligen? Jo, när den hugger. Där gör Peter helt rätt. Sådant här är typiskt för våra fiskeresor. Ofta är det antingen jag eller Peter som får mest fisk eller de största fiskarna, men det fina är att glädjen alltid delas. När den ena krokar fisk släpper den andra sitt eget fiske för att hjälpa till med håv och kamera. Det är precis så här goda fiskekamrater fungerar – man gläds åt varandras framgångar lika mycket som sina egna.

Tommy och Rikard har under hela vistelsen bjudit på en helt otrolig gästvänlighet och visat med all tydlighet att Åland fortfarande har mycket att erbjuda när det gäller gädd- och abborrefiske. Det råder ingen tvekan om att det finns gott om fisk i vattnen här. Visst, det är många mindre fiskar, men mellan dem simmar också de riktigt stora. Det är ett tydligt tecken på god återväxt, och framtiden för fisket på Åland känns onekligen ljus.

Jag kan heller inte nog understryka vikten av att anlita en fiskeguide, särskilt när man kommer till nya vatten och dessutom har begränsat med tid. På Åland är fiskekort obligatoriskt överallt, och området är uppdelat i flera zoner där olika kort gäller beroende på var man fiskar. Det spelar heller ingen roll om man fiskar från land eller båt – reglerna gäller oavsett. Rickard och Tommy rekommenderar varmt sin vän och guide Jonas Idman, som man enklast kommer i kontakt med via Instagram.

När vi senare står ute på färjans däck på väg hem blickar vi ut över ett mörkt och argt hav. Vinden har inte mojnat det minsta. Ändå är stämningen lugn och nöjd. Vi summerar en resa där vi skapat nya vänskaper, ätit riktigt god mat och framför allt fått en efterlängtad revansch från vårt tidigare äventyr på Åland. Och vi kan dessutom konstatera en sak till: det går faktiskt att kasta fluga även i vindar runt 20 m/s. Det kräver bara god kommunikation i båten – och att man väljer sina kastögonblick med omsorg, precis mellan byvindarna.

Information om Åland
Cirka 20.000 öar och skär varav cirka 6.700 namngivna och 60 bebodda 
Totalareal: 13517 km2, varav landareal 1527 km2 
Längsta avstånd på huvudön: ca 50 km
Tidszon: +2 GMT.
Valuta: Euro
Invånarantal: ca 30 000
Sevärdheter: Kastelholms slott, Bomarsunds fästning, segelfartyget Pommern, Eckerö Post- och tullhus.
Att göra på Åland: Vandring, discgolf, stugliv, båtliv, fiske, golf

Resa till Åland
Den kortaste båtresan till Åland går från Grisslehamn till Eckerö. Färjehamnen ligger ca 1,5 timmes bilresa norr om Stockholm. Själva båtresan till Åland med Eckerö Linjen tar 2 timmar.

Från Stockholm till Mariehamn och Långnäs reser du med Viking Line eller Tallink Silja. Båtresan som är mestadels genom skärgård tar ca 5,5 timmar.

Du kan också resa med Finnlines från Kapellskär, ca 1 timmes bilresa norr om Stockholm, till Långnäs. Båtresan tar ca 3,5 timmar.

Info om Fiskeguide Jonas Idman
Jonas är enklast att kontakta via Instagram för mer info om guidning på Åland kolla @jonasidman

Info om Open water brewery
De som grundade bryggeriet var Jonas Jakobsson, Christoffer Selander och Samuel Petrone.
Info från en av grundarna.
Allt började med min vän Samuel, en riktig ölnörd, som bryggde öl hemma. Själv var jag totalt ointresserad av både öl och ölbryggning. Men när jag fick smaka hans öl tyckte jag det smakade oväntat gott! Så jag åkte till alko och köpte fem–sex öl från olika finska bryggerier. Jag provade dem, och brukar säga att jag inte vet om det var tur eller otur, men ingen av dem smakade särskilt bra. Det var där tanken föddes: vad kan Samuel göra med riktigt utrustning om han kan göra den ölen jag smakade hemma på spisen. Jag frågade Samuel vad det egentligen skulle kosta att starta ett bryggeri. Svaret jag fick var runt 2 500 euro. Det lät överkomligt – till och med hanterbart om det skulle misslyckas. Men när jag själv började räkna mer noggrant insåg jag snabbt att verkligheten såg annorlunda ut. Bara tillstånd och grundläggande förutsättningar låg snarare runt 7 500 euro. Sedan fortsatte kalkylen att växa: 30 000. 50 000. 70 000. Och till slut landade vi på cirka 120 000 euro för att kunna göra det ordentligt. Vi tog med oss en ganska enkel, hemsnickrad Excel-kalkyl till banken. Egentligen var inte målet att få ett lån direkt – vi ville mest förstå vad som skulle krävas. Men efter ungefär 45 minuter fick vi beskedet: banken var beredd att låna ut 120 000 euro. Det var då tvivlet kom. Skulle vi verkligen skuldsätta oss med så stora pengar – 3 personer där ingen hade bryggt öl i större skala än som hemmabryggare? Och dessutom skulle jag ta steget att starta och driva ett företag, trots att jag aldrig tidigare ens haft ett enmansföretag. Men efter all tid som lagts på efterforskning, planering och beräkningar bestämde vi oss för att våga. Vi skaffade en brygglokal, beställde utrustningen och tog steget fullt ut. Nästan tio år senare står vi här – och resan fortsätter.

Gäddfiske!

Nu börjar det äntligen liknar vår här nere i sydöstra Småland. Det har varit ovanligt kallt med mycket snö och is denna vintern, åtminstone känns det som det. Nu har de flesta isarna släppt taget och snön är borta sedan någon vecka. Nästa vecka är det dags för reportage igen, äntligen fiske efter regnbåge och öring igen, väldigt efterlängtat. Dessutom med lite flyt så blir det lite abborrefiske också. Vårfisket är kort här i kalmarsund efter abborre och gädda då förbudet kommer nu redan första mars. Så det gäller att ta vara på tillfällena som ges.

Just det gjorde jag och Peter häromveckan. Det var öppet i en av våra favoritvikar, hyfsat högvatten och blåste så där lagom, åtminstone enligt prognosen. Väl nere vid vattnet blåste det ordentligt, runt 12-13 m/s. Så vinden tog tag rejält i oss men ingen minns en fegis brukar man ju säga. Vi tacklade upp våra flugspön och gav oss ut i stormen. När det blåser så här pass mycket är det viktigt att hålla bra avstånd mellan varandra och framförallt tänka på hur det blåser. Man får helt enkelt ta hjälp av vinden annars är risken att man sätter en fluga i nacken eller på polaren och det vill man ju inte.

Det börjar lite trögt för oss och trots bra vindar in i viken så hittar vi ingen fisk. Vi forsätter oss uppåt och ut från viken och snart så börjar vi hitta fisk. Gäddorna är riktigt på hugget nu och nu har vi ett riktigt kanonfiske. Vi hamnar i en klassisk huggperiod och det känns helt plötsligt som att det står fisk överallt. Det är inga monstergäddor men flera fiskar runt 75-80 cm och det är ändå kul att se att det finns så pass gott om gäddor fortfarande. Alla fiskarna är i riktigt bra kondis och efter ca 2 h fiske har vi landat ett tiotal fiskar och vi känner att det börjar bli dags att dra oss hemåt då vi är ordentligt trötta och frusna efter kämpat på i stormen.

Några dagar var jag här igen men med båt och då var gäddorna som ”bortblåsta”. Inte en fisk eller ens en följare, intressant hur det kan vara sådan skillnad ändå. Förutsättningarna var i stort sett identiska förutom att gäddorna verkade vara någon annanstans. Vill ni kika in vår film från den lyckade turen så har ni den här och glöm inte att prenumerera på kanalen. Vi har också fått upp en liten shop där man kan hitta lite olika prylar med våra egna tryck, kolla gärna in det.
https://everyfishcounts.myspreadshop.se

Det riktigt startskottet för årets säsong stundar också inom kort, närmare bestämt den 15 mars i Jönköping. Självklart menar jag Sportfiskemässan 2024. Sportfiskemässan där samlas sportfiskefolk från alla håll och kanter i Sverige, kända profiler, betesbyggare, flugbindare och så kommer ju vi (FishEco) dit. Vi kommer finnas på plats under alla dagar så kom gärna fram och snacka lite !

Gäddsäsong

Med laptopen i knäet sitter jag framför brasan en av få fördelar med att det börjar bli mörkare och kallare är att kunna sitta framför brasan och känna värmen från kaminen. En annan fördel är att gäddsäsongen sätter igång på allvar igen.

Just nu så blåser det ordentligt utanför husets varma väggar, det smäller och dunsar i altantaket. Det knakar och viner i det gamla trähuset när byvindarna sveper in och hugger tag i huset. Men likväl så kan jag bara tänka på att komma ut och stå där längs kusten igen för att nå ut med mina flugor till de hungriga gäddorna.

Med dessa vindar så är det också ett ordentligt högvatten, t om extremt högt för tillfället. Detta resulterade i ett spontant fiskepass något som inte sker så ofta för min del längre. Min kusin och vän Tommy hörde av sig han var sugen på att testa ett närliggande ställe som vi haft mycket bra fiske vid under flera år men sista tiden har det inte alls varit detsamma där längre. Om det bara är en slump, på grund av Östersjöns allmänna tillstånd eller kanske pga det ökande antalet sälar i området låter jag vara osagt. Vi är dock inte riktigt redo att släppa detta stället utan gav oss ut mitt i veckan efter våra 7-16 jobb för att testa. Vi hinner åtminstone med en timmes effektiv fisketid innan solen går ned. När vi kommer ned till vår gamla favoritvik möts vi av ett rejält högvatten som förväntat men så här högt vatten har jag nog aldrig tidigare sett här. Det blåser så där lagom mycket, kanske inte optimala vindar. Nordliga kalla vindar men de har blåst så ett par dagar nu och det har varit väldigt högt vatten i över en vecka nu. Ihållande väder och vattennivå brukar vara en förutsättning för bra fiske. Snabba och kraftiga förändringar åt ena eller andra hållet är sällan bra det har jag lärt mig genom åren.

Tillbaka till fisket.
Det blåser lagom mycket, inga konstigheter att kasta fluga i denna vinden. Tommy kör spinn och täcker ytor medan jag går strandnära för att fiska grunt med mina flugor. Temperaturen känns perfekt ca 10 grader i vattnet, mulet och ytan bryts av lite lätta krusningar från vinden. Det känns riktigt hett, det kommer smälla när som helst känner vi.

Här får man normalt eller åtminstone förr ganska snabbt svar på om det var fisk inne i form an en virvel, följare eller hugg. Men ingenting händer.
Vi kan inte förstå varför, det måste bara vara fisk inne nu. Vi försöker hitta anledningar till varför inte det står någon fisk här, förutsättningarna är ju perfekta. Men så plötsligt så händer det. Jag lägger in ett kast där det är riktigt grunt, här är det i vanliga fall land. Men tack vare högvatten så är det väl ca 40-50 cm djupt vatten här och riktigt högt gräs. Flugan landar och jag hinner knappt ta hem min fluga förens jag ser den där berömda plogen bakom flugan. Någonting stort närmar sig från land och ytan bryts av några rejäla plask. Mothugget sitter och jag känner direkt att detta är en bra fisk. Så likt Snoken i PikeFight skriker jag på Tommy – Bättre fisk, bättre fisk!

Denna gäddan beter sig inte alls så som de gäddor jag fångat tidigare gör, den drar iväg i flera långa rusningar och tar lina, mycket lina. Jag kämpar på en bra stund med den, åtminstone känns det som det och när den väl närmar sig mig ser jag att det är en riktigt bra fisk. En av de större jag fått på fluga, kondisen är brutal. Jag försöker ta mig in på grundare vatten för att landa denna ”krokodil” till fisk då det inte känns helt bekvämt att landa den på midjedjupt vatten där jag drillat fisken.

Särskilt inte efter förra helgens incident när jag var ute och fiskade abborre med Eric. Då en gädda tog betet och svalde den djupt, vi fick ”operera” och fisken skakade till och medan jag höll upp munnen på den så fastade min tumme i en gäddtand. Det blödde rejält och lär lämna ett fint ärr när det väl läkt ihop ordentligt.

I övrigt så gav den turen förutom gädda och sargad tumme några fina abborrar. Eric visade vägen som vanligt med en riktigt fin borre strax under 2 kg.

Så med det färskt i minnet så kändes det bättre att landa den där jag hade bättre kontroll. Flugan satt perfekt och var lätt att kroka av, flugan var för övrigt en grå/vit fluga som jag inspirerats att binda efter sett en av Anders Bergströms fina alster i FB-gruppen ”Gäddflugfiskare i Sverige”. En brutal fisk på 101 cm i fantastisk kondition. Efter några snabba bilder får denna vackra fisk åter simma tillbaka. Vikt på den har jag inte då jag extremt sällan väger fisk. Detta för att minimera behandligen av fisken men också för att vikten oftast inte har så stor betydelse för mig. Det vi kan konstatera är att det var en riktigt fin fisk och ska vi våga oss på en gissning så skulle jag säga mellan 8-9 kg. Jag tror inte den var uppe på 10 pannor men inte långt därifrån.

När denna fantastiska varelse åter simmat tillbaka så är solen på väg ned och vi hinner inte med mycket mer fiske. Tommy har något hugg men mer än denna fisken blir det inte denna gång. Men vi är ändå båda nöjda med dagens korta pass, det är inte varje dag man ser en gädda av denna kalibern. Nu är hösten här och nästa helg bär det av till Åland tillsammans med Peter, det skall bli riktigt spännande!

Fiskesäsongen närmar sig

Vintern har haft ett fast grepp om våra vatten här i söder. Isen har legat och det har varit frustrerande att vänta på isen särskilt då gädd och abborre säsongen är så kort här nu för tiden. Fiskeförbudet efter gädda och abborre infaller redan den första mars och pågår ända fram till 1 juni. Så nu vill man bara ut och fiska dessa predatorer som står mig så varmt om hjärtat. Vanligtvis brukar det inte bli så pass kallt att det fryser längs kusten här men detta året har det varit knepigt. Men jag har hittat några luckor när det varit isfritt och då har det blivit både gädda och abborre.

Min radarpartner Peter och jag har haft svårt att hitta tid för fiske, scheman som krockat och när vi väl hittat en lucka så har isen legat. Men nu i helgen som var så åkte vi ut på en premiärtur i Peters nya båt. En liten fin aliminiumbåt perfekt för två personer, en riktig gäddracer. Det blåste ordentligt denna dag i byarna och man gjorde det verkligen inte lätt för sig när man stod och svingade stora gäddflugor i 20/ms. Men ingen minns en fegis eller hur. Vi kämpade på och det gav belöning. Peters första fisk i båten blev en praktfisk på 87 cm och ca 6 kg. Lite kaos blev det i båten när håven skulle fram och vi inte riktigt visste våra platser i båten ännu. Dessutom gick Peters spötopp av men det gick ändå vägen och denna otroligt feta gäddan kunde landas, härligt. Vi lyckades landa ett par till och tappa några också men det blev en lyckad premiärtur i nya båten.

Jag har också varit med abborrekungen Eric ett par gånger och ena gången satte isen stopp för oss men första rundan var en succé i det kalla vädret. Framförallt så funkade mina flugor bra och min nya fluga som är bunden likt en mask med en foambit längst ut som gör att den ”svävar” i vattnet gav mig en kanonfisk på ca 1.6 kg. Flugan kan med fördel fiskas väldigt långsamt och det var det vinnande konceptet denna dagen. Jag lyckades även landa en mindre gädda som gav en bra fight med dessa lite lättare prylarna. Men till slut så kom det en större en gädda som tog min fluga och tafs då jag oftast inte fiskar med wire då jag fiskar abborre. Vi fick flera fina fiskar under dagen och det kommer skrivas mer om fisket denna dagen framöver.

I övrigt är det mycket på gång nu. Sista dagarna har gått till att korrekturläsa artiklar inför kommande nummer av Magazine FishEco.

Det kommer bli ett kanonnummer med ett väldigt brett utbud av artiklar. Sedan väntar Eriksberg om två veckor, Peter och jag skall tillbaka med våra flugor och se om vi kan hitta de riktigt stora madammerna. Efter det så är det dags för Sportfiskemässan, äntligen! Efter några års frånvaro pga Covid så är mässan äntligen tillbaka. Vi kommer finnas där på plats de flesta dagarna. Så är ni sugna på att snacka lite med oss så bara gör det.

I övrigt rullar mitt ”nya” liv på bra. Många omställningar och rutiner som man har börjat hitta in i nu och det känns riktigt bra på många plan. Förhoppningsvis blir 2023 ett fint år med många fina dagar där det skapas fiskemagi.

Innan jag hade skrivit klart detta inlägget så hann jag med en runda till. Sista borrepasset innan förbudet. Jag jagade abborrar i vanlig ordning med min gode vän Eric men abborrarna var inte i stöten men som tur var fanns gäddgrejerna med då de var betydligt mer huggvilliga. Många grönprickiga blev det med en fantastisk toppfisk på över metern.

Gäddan lovlig!

Äntligen är det lovligt att fiska efter gädda i Kalmarsund igen. Gäddförbudet träder i kraft här från 1 april till sista maj. Så när vi vände blad i kalendern till första Juni så begavs sig jag och Peter oss ut på vår hemmaplan för att se om vi kunde hitta några gäddor. Det har varit mycket öringfiske sista tiden, som sig bör under Maj månad. Gäddfisket är verkligen speciellt och så annorlunda gentemot öringfisket med lätta grejer. Gäddfisket är tunga prylar, stora flugor och ofta tufft väder. Var sak har sin charm och jag vet inte vad som är roligast men att gäddflugfiske är förbaskat kul det kan jag skriva under på.

Efter har kryssat oss fram mellan alla sälar och ja jag skämtar tyvärr inte. Det är vansinnigt mycket säl i vårt område här och de har fått vara ostörda här nu i två månaders tid så de var som vanligt nyfikna och kommer ofta nära båten. Vi lyckas ta oss in i en vik som vi vet brukar hålla bra med fisk vid rätt förhållanden. Sälen håller sig utanför då det är väldigt grunt här, 1- 1.5 meters djup och jag tror sälen undviker att gå in så grunt.

Vädret var sådär ”gäddigt” som man vill ha det. Mulet, lagom blåsigt och ca 12 grader i luften ingen sommardag direkt trots att vi nu är inne i Juni månad. Vinden tryckte på och det blåste rakt in i viken. Peter har ett par fiskar på när vi driver neråt och när vi nästan nått hela vägen in i viken så lossnar det ordentligt. Gäddorna verkar nedtryckta i änden av viken och vi har under en magisk period på och efter fisk i nästan varje kast. Peter briljerar och gör skäl till smeknamnet ”Gäddkungen”. Han tar fisk efter fisk och de är så att jag börjar fundera på vad han gör egentligen som jag inte gör. Jag byter fluga från mina större flugor till en mindre flashfluga liknande de Peter kör med och snart så står jag också med spöböj. Det är många mindre fiskar vi fångar runt 70-80 cm men både jag och Peter lyckas få varsin större fisk också en på 87 cm och på 90 cm. Gäddfisket kunde inte börjat bättre och gäddorna är verkligen häftiga att ta på fluga. Plogar efter flugorna och brutala hugg, ja gäddflugfiske är verkligen kul!

Några korta tankar då kring det här gäddförbudet som vi har haft i många år nu, det är över 10 års tid åtminstone. Jag är absolut för att freda gäddan under leken men jag är ändå lite frågande till förbudet. Man har vad jag vet inte gjort någon uppföljning alls på om förbudet gör någon skillnad för bestånden vilket borde vara en självklarhet att följa upp. Man sätter stopp för fritidsfisket men sälen och skarven får istället jaga helt ostört. Yrkesfisket och då tänker jag framförallt på stora trålare som kommer närmare land hela tiden får härja fritt utan några större begränsningar. De är egentligen de som är de stora problemet. De tömmer i stort sett östersjön på fisk, Torsken är nästan borta likaså strömmingen och detta gör att Sälens föda minskar och den kommer naturligt närmare land för att söka annan föda som abborre och gädda.

Så jag kan tycka att förbudet kanske borde vara under en kortare period med uppföljning då jag inte har märkt att beståndet ökat. Då har jag fiskat här i hela mitt liv och nog var gäddfisket bättre förr. Satsa mer på gäddfabriker och nya våtmarker.

Hur som helst är gäddfisket igång igen och det blir nog ett par turer till i sommar mellan öring och regnbågspassen.

Sista abborrepasset

Så var väl förmodligen årets sista abborrepass gjort. Jag var tillsammans med Eric ute på en av de kändare lokalerna i mina trakter för att se om vi skulle kunna hitta abborre i tvåkilosklassen. Vi var på plats tidigt vid rampen, solen hade inte tittat upp ännu, nu gör den i och för sig knappt inte det alls under den här årstiden. Det är mörkt, grått och allmänt trist och denna morgonen bjöd inte på mer än 3-4 grader så de var bistert. Till vår stora förvåning var vi först ute och här brukar det vara rätt tjockt med båtar i vanliga fall. De var bara att tacka för det och dra upp buffen, på med luvan och ge sig ut på sjön.

Vi åkte nästan så långt in vi kunde i viken för att leta abborren som vi trodde stod grunt. Vi hittade också snabbt fisk på ekolodet. Men fisken vägrade ta våra beten och abborren kan vara riktigt tjurig ibland. Har den bestämt sig för att inte äta så krävs det mycket list om man skall få dem till att hugga. Vi fortsatte och leta fisk och vi hittade dem på flera platser troligtvis abborre men ingen huggvillig abborre. Ett par bonusgäddor dök upp och knipsade våra tafsar och eftersom abborrefisket var så segt så bestämde vi oss för att testa gäddfisket en stund istället.

Jag började fiska med som så många gånger tidigare en grön/chartreause fluga med dragontail. Vi hade åkt in i en grundare vik med mycket vass och vegetation, här luktade det nästan gädda. Redan i första kastet så har Eric fisk på och jag kastar i den riktningen hans jigg hade varit. Pang, ett sånt där härligt, stenhårt och brutalt gäddhugg. En superfin gädda på runt 80 cm kan landas och sätts försiktigt tillbaka igen. Vi tar ett par riktigt fina gäddor och nytända efter ha fått lite spöböj åker vi ut för att testa abborre igen.

Nu hade området fyllts på med båtar och vi var absolut inte ensamma längre. De flesta fiskar efter abborre men det verkade som att de flesta hade det svårt denna dag med abborren. Vi åker in på ett annat lite grundare område där det är ca 0.5 till 1 meter djupt. Vi ser massor av fisk på ekolodet, svårt att avgöra vad det är för något men det är definitivt inte gädda, kanske kan det vara abborre. Plötsligt drar det till i min lina, – Ja fisk på skriker jag. Det måste vara abborre, – Nja säger Eric det känns inte som det säger han och kollar på spöet. Nej det är inte de där typiska ”abborreknycken” i spöet. Snart kan vi se att det är en brutalt stor Id och sällan har jag blivit så glad över en Id när jag fiskar abborre. Men kommer de upp i denna storleken så är de en rätt häftig fisk och den har verkligen inhalerat betet så ingen felkrokning. Vi väger den inte men den måste vara närmare 3 kg och definitivt ett nytt PB för min del. Jag fiskade mycket Id när jag var yngre i ån som låg nära mitt föräldrarhem, det var ett rätt spännande fiske med bröd och flöte. Men de fiskarna var inte alls i denna storleken. Vi tar några snabba foton fick givetvis denna magnifika fisk simma tillbaka till resten av sina kompisar i stimmet.

Regnet har nu börjat vräka ned och vi hade nu börjat ge upp hoppet om att få någon abborre denna dag. Men innan vi skulle bege oss hemåt så testa vi en ”hotspot” till. Här är det en liten brant där djupet sjunker ganska snabbt och vi fiskar på ca 3 meters djup. I första kastet på denna ”spoten” känner jag att det nyper till i betet, ta in betet någon meter och sen stopp. Smack där sitter den och nu vet jag med säkerhet att det är abborre. Snart så kan vi landa dagens första och enda abborre. En fisk i lite mer ”normal” storlek på ca 7-8 hg. Inte riktigt det vi var ute efter men en superfin fisk.

Det var ändå en rätt fin avslutning på mitt sista abborrepass för det här året, för 2021 kommer det definitivt bli fler. Jag kommer jaga 2 kilos abborre på fluga, det hade varit något.

Gäddflugfiske – Film

Mitt och Peter projekt ”Every Fish Counts” fortsätter. Vi har stora planer med den här kanalen och skall försöka oss på en serie med gäddflugfiske filmer här framöver. Det kommer bli hugg, tips och lite allmänt snack om gädda på fluga.

Först ut är denna videon där vi snackar lite allmänt om vårt gäddflugfiske och bjuder på en hugg och fiskar från den gångna säsongen. Peter och jag brinner båda för gäddflugfiske men fiskar ändå rätt olika och våra flugor skiljer sig en hel del. Det vi ändå vill förmedla att det oftast inte finns något rätt eller fel, så länge man fångar fisk så gör man ju något rätt eller hur. Så hoppas ni får lite inspiration och följ gärna vår kanal på Youtube.




Mitt gäddfiske

Längs östersjöns kust har jag vandrat många mil. I jakt på havsöring, näbbgädda och framförallt gädda. I låg och hög vatten, vind eller solsken, de är här vid havet som jag känner mig hemma. Redan i tidiga tonåren spenderade jag större delen av min lediga tid iklädd vadarbyxor längs kusten. Jag har upplevt hur fisket förändrats genom åren, upplevt många fina fiskar och tappat lika många. Det är det här fisket som format mig, det är här jag lärt mig det mesta om gäddfisket. 

Längs vår kustremsa här i sydöstra Sverige så har vi en ganska unik skärgård. Fiske på djupt vatten existera i stort sett inte. Djupet varierar från 0.5 – 2 eller max 3 meters djup där vi spenderar den största delen av vår tid på jakt efter gäddan. Jag har fiskat så mycket i dessa grunda vatten att jag tror att jag skulle bli rätt “vilsen” om jag skulle fiska sjöfiske med djup på 5-10 meter. Men i dessa vatten vet jag precis vart jag skall hitta dem, längre ner i artikeln kommer jag ge lite tips på hur ni hittar fisken i grunda vatten. 

Bottnen här är mjuk, ofta lera eller gyttja, det är inte ovanligt att man under våren och hösten fiskar på översvämmade åkrar. Vårfisket och höstfisket skiljer sig inte så väldigt mycket i vart man hittar fisken. Jag har några favorit vikar som levererar både vår och höst. Skillnaden är syftet till att fisken står just där vid dessa olika årstider. På våren så ligger dessa vikar i närheten av lekvikar och fisken går förmodligen in här i väntan på att vattnet skall nå rätt temperatur för att fisken skall ge sig in i lekvikarna för att säkra framtidens bestånd av gäddor. Värt att nämna här är att jag aldrig fiskar efter fisk vid lek, då skall de få vara ifred jag och dessutom har vi i Kalmar län fiskeförbud efter gädda och abborre från 1 april till sista maj. Detta för att fisken skall få en chans till att leka i lugn och ro. 

I min förening Torsåsbygdens Sportfiskeklubb driver vi en gäddfabrik som skiljer sig lite från de klassiska gäddfabrikerna som finns i vårt land. 

Vi fångar in gäddor till en utgrävd damm ungefär lika stor som en halv fotbollsplan. Gäddorna fångas in med ryssja eller spö och vi försöker alltid få ca 20 gäddor i dammen. Här är det optimala förutsättningar för lek och efter leken släpps de vuxna gäddorna ut igen i den närliggande kanalen som leder ut till havet. Efter det så väntar vi på att äggen kläckts. Det är nu det roliga arbetet börjar och när ynglen nått en längd på ca 7-8 cm släpper vi ut dem i kanalen som är en perfekt plats för dem att växa upp på under de första året. Fördelen med denna metoden är att gäddynglen som vi släpper ut är så pass stora att de har en högre överlevnadschans än yngel som föds i de fria. Vi har mycket spigg i våra vatten som mer än gärna äter yngel och dessa spiggen är inte längre någon fiende för de gäddyngel som vi släpper ut. 

Svävade iväg lite från ämnet här men vårt jobb med gäddfabriken är något jag är stolt över och något som jag tror gör skillnad.

Tillbaka till viken och skillnaderna.

På våren så är de här för lekens skull och de finns chans till riktigt grov fisk innan leken men höstfisket från september till november är nog ändå det fisket jag tycker mest om. Ofta är fisken i fin kondition efter ätit upp sig under våren och sommaren. De är pigga och huggen är ofta extremt explosiva. Nu kommer fisken in på väldigt grunt vatten för att hitta varmare vatten och betesfisk. De är inte alls ovanligt att vi får riktigt grov fisk på så grunda vatten som 40-50 cm djupt. En av mina favorit vikar är relativt svårvadad mycket pga av gyttjan men jag tror att de är just pga den som den är hetare än många andra. Leran eller gyttjan håller värmen mycket bättre och längre än annan bottenstruktur som sten eller sand. 

Detta gör att fisken gärna dras hit in särskilt när temperaturen sjunker. Det råder många teorier angående gäddans vandringsbetende eller om den endast är stationär på en plats. Jag påstår mig inte alls har kunskap om detta men jag tror, åtminstone här i de områdena jag fiskar att dem inte är stationära. Min teori är att fisken gärna håller sig nära sitt lekområde. Som ett exempel denna viken som jag beskrivit är en relativt stor vik med en åmynning i närheten och utanför viken är det en skärgård som sedan når det öppna havet. Gäddorna kommer in för leken, stanna kvar strax utanför lekområdet efter leken för att sedan simma ut på djupare vatten allt eftersom temperaturen ökar i vattnet. När temperaturen sedan börjar sjunka igen så närmar de sig sina lekområden igen i jakt på betesfisk och varmare vatten. 

Väder och vind spelar såklart stor roll också, pålandsvind under flera dagar är det mest optimala, men de som spelar allra störst roll i dessa långgrunda vikar är högvattnet. Jag använder mig mycket av appen VIVA för att hålla koll på detta. Jag upplever att jag har haft bäst fiske under högvatten gärna 20-40 cm plus. 

Jag minns en tur särskilt. 


Jag var pappaledig under den här tiden och dottern skulle skolas in på dagis. De var dags för henne att vara där ensam ett par timmar och vad skulle jag göra under tiden tills jag skulle hämta henne igen. Jo fiska såklart. 

De var tidigt i oktober och jag åkte ner till favorit vilken, jag visste att jag inte hade lång tid på mig men förutsättningarna var lovande, kraftig pålandsvind och ca 40 cm över det normala i vattennivå. Jag hade riggat upp så som jag brukar med en fluga i grön/chartreuse med en liten conehead framför flugan. 

Jag gillar att fiske med conehead, även i dessa grunda vatten. Flugan får en jiggande gång och det är många gånger hugget kommer just när flugan dyker mot botten igen. Är det väldigt kallt i vattnet så händer det att jag kör utan conehead. Då använder jag också gärna en tubfluga som har en mer svävande gång, perfekt när man vill fiska riktigt långsamt.

Det skulle bli en sån där dag när allt stämde.
Redan i första kastet så ser jag en virvel bakom flugan, pulsen går upp och man är på helspänn. Snabbt ut med flugan igen. Smack nu sitter den, gäddan gör sina karaktäristiska slängningar med huvudet. Första fisken är alltid lite extra nervös, den vill man gärna landa till varje pris. Så här på hösten är fiskarna i god kondition och strider på bra. Efter flera rusningar kan jag få in fisken till land. Jag sätter mig på knä i vattnet och krokar loss flugan som sitter perfekt i mungipan. Efter några snabba foton få fisken simma tillbaka igen. En fantastisk känsla. Något som är lite speciellt här är att det nästan alltid är relativt grov fisk, inte så långa men väldigt välgödda. 

Vinden trycker på ordentligt och det är svårt att nå ut med några längre kast men de behövs ändå inte. Fisken går nära land i högvattnet och i den hårda vinden och oroliga ytan så stör jag inte dem heller.  Det är fisk på eller efter i varje kast. Stora virvlar och som torpeder far de fram mot flugan, ett riktigt intensivt och nervkittlande fiske. Innan jag måste bege mig hemåt för att hämta dottern har jag landat 8 gäddor och tappat ett flertal också. Huggen är explosiva och det häftiga med fisket på dessa grunda vatten är att se plogen bakom flugan och känna adrenalinet som stiger. Finns få fiskeupplevelser som är häftigare än att stå utvadad i vattnet och vara med om detta visuella fisket. 

Höstfisket

Fisket på hösten efter gädda är en av årets höjdpunkter. Vattnen börjar kylas av efter sommaren och gäddorna börjar gå nära land igen i sin jakt på föda. Tidigt på våren så brukar jag söka gäddan på varierande botten med både sten och sand/lera. Kohagar nära havet brukar betyda bra gäddvatten åtminstone i mina hemtrakter. En vik som jag ofta besöker ligger bredvid en kohage och här är det mycket stenig botten. Jag tror att dessa ställena med mer sten kyls ner lite snabbare vilket gör att gäddan kommer in här först. Här är det också nära till djup och öppet hav. Senare på hösten så fiskar jag mycket på botten med mycket lera. När vattnet har kylts ned så söker sig gäddan gärna in i vikar med lite varmare botten som lera som håller värmen längre än sand och sten. Som alltid vill man gärna ha pålandsvind, helst skall vinden ha legat på i flera dagar in i viken. Då kan fisket vara riktigt bra, men inga regler utan undantag. Det bästa är självklart att vara ute och testa vad som gäller i era vatten. 

När de gäller flugval så fiskar jag mycket med krokflugor, nästan alltid i krokstrl 4/0 relativt små flugor på ca 15-20 cm. När det gäller färgvalet så kör jag mestadels med tre olika färger, röd/vit, grön/chartreuse eller koppar/svart. Ljusa färger då vattnet är lite grumligt och dovare färger i klart vatten. Vill jag fiska snabbt så använder jag en conehead framför flugan men när vattentemperaturen sjunker ner mot 4-5 grader så använder jag mycket tubflugor som man kan fiska lite långsammare och har en mer “svävande” gång i vattnet. 

Tips för fisket längs kusten

Utrustning : Ett lite längre spö på 9-10 fot underlättar fisket tycker jag, klass 8 eller 9 funkar perfekt. Linvalet för egen del är enkelt, jag kör i stort sett alltid med en intermediate lina. I våra vatten där vi fiskar där det som djupast är 2 meter så är det mer än tillräckligt med en intermediate lina.

Vadarbyxor är ett måste, jag kör vanligtvis med andningsvadare av bättre kvalité som är slitstarka och håller värmen. Jag har testat många olika vadare genom åren och kan med egen erfarenhet säga att det lönar sig att satsa på ett par vadare av bättre kvalité med en gång om man vill ha några som håller under ett par säsonger. Under den kallare perioden när vattentemperaturen närmar sig 3-4 grader så kan ett par neoprenvadare vara ett alternativ om inte se till att ha bra underställ då man snabbt kyls ned av det kalla vattnet. 

Jag försöker alltid packa lätt så att man är mobil och kan röra sig över större ytor utan att tänka på packning. Så jag bär förutom flugspö alltid en väska på ryggen som rymmer någon flugask, kamera, tång och en kaffetermos. Förutom detta så anser jag att en bra linkorg kan vara nog så viktig, jag åker aldrig hemifrån utan den. 

Fisket

  • Idag finns det massvis med bra verktyg för att förbättra dina chanser till att fånga fisk. I min mobil har jag appen VIVA som är kanon för att hålla koll på vattennivåerna, appen Kustväder är en annan som jag använder mycket för att se vilka vindar som råder och för vädret kommer förändras under dagen. Ett annat bra verktyg för att hitta nya intressanta platser är google earth. Med den kan du få satellitbilder över hela världen och man kan hitta vikar som man tidigare inte känt till. 
  • Fiska effektivt, stå inte på samma ställe och kasta, fiska av snabbt och rör på dig, står fisken där du kastar så brukar det nypa till eller så får man åtminstone någon form av indikation på att det finns fisk där genom följare eller någon virvel bakom flugan. 

  • Våga att fiska grunt, gör gärna några kast från land innan ni kliver i vattnet, lägg några kast längs kanterna. Många gånger står fisken på väldigt grunt vatten. Vi har fått metersfiskar som stått inne på vatten som inte är djupare än 30-40 cm djup, särskilt under hösten/vintern. 
  • Se till att vada försiktigt. Bottnarna kan vara luriga med lera som man lätt sjunker ned i. 
  • Respektera fiskeförbuden, vid lek så skall fisken få vara ifred.

Fullt upp

En hektiskt period börjar nå sitt slut för min del nu.

De har varit fisketävlingar, mässa, flugfiske i norden, Baltak fiskeförbud och flera artiklar som skrivits. Skrivandet här har kommit lite skymundan pga detta men här är ändå en liten sammanfattning av mars månad då det var många ”bollar” i luften.

Lite av en dröm har ju faktiskt gått i uppfyllelse då jag fått min första artikel publicerad i en renodlad fisketidning och inte vilken som helst utan fantastiska Flugfiske i Norden. En stor ära att få med en artikel där och numera vara lite skribent åt dem här i den södra delarna av Sverige.

För ett antal veckor sedan hakade jag på min gode vän Jonas och hans son Jerry upp till Baltak.

Fantastiska Baltak bjöd upp till svårfiskade förutsättningar med kylig natt och ett grymt vattenflöde. Jonas som varit där ett antal gånger genom åren hade aldrig varit med om att det varit så här mycket vatten tidigare som de var denna dag.

Men vi kämpade på och Jonas lyckades till sist lura upp ett antal fina regnbågar, de flesta på eftermiddagen då solen legat på och värmt upp vattnet lite och förmodligen väckt de köldstela bågarna. Jag fiskade för första gången med mitt nya nymf-set från Vision, de nya nyphomaniac spöet. Detta året har jag tänkt gå all in för nymf-fisket och lära mig det ordentligt, dels för att bredda mitt ”register” men också för att det är förbaskat kul. Så trots att fiskarna uteblev så fick jag mycket träning.


I år deltog jag för första gången i Balticgäddan. En tävling som anordnas i mina hemtrakter, man utgår från Kalmar och fiskar i Kalmarsund. Reglerna är som i många andra gäddtävlingar, där man skall få den längsta totallängden av de fem största fiskarna man fångar. Redan kvällen innan tävlingen började jag känna mig lite krasslig med halsont och huvudvärk. På morgonen var det likadant men tänkte att efter en Ipren skall man nog härda ut de är ju ändå fiske. Jag fiskade i Team Olsson med mina kusiner Tommy och Alexander. Vi hade en rekat lite ställen tidigare och hade en hyfsad plan vart vi skulle hålla till. Vårt första ställe levererade inte mer än något hugg så vi beslöt oss för att chansa och utforska ett nytt ställe som vi länge funderat på att testa.

Vattnet låg spegelblankt under morgonen och solen värmde på, inga vidare förutsättningar för gäddfiske med andra ord. Men lagom till vi hade kommit fram till det nya stället så började det blåsa upp lite och jag som styrde båten hade full upp med att hålla oss på plats. Medan jag gjorde det så visade Alexander vägen och drog flera fina fiskar b la en kanonfin tävlingsfisk på 97 cm. Jag tappade en bättre fisk och Tommy lyckades lura upp två godkända fiskar över (75cm) innan middagen.

Alla fiskar hade huggt på i stort sett samma ställe, förvånansvärt var att de stod på knappt 1 meters djup och var så på hugget trots det soliga vädret. Men huggen avtog och vi beslutade oss för att ta en längre resa till några av våra gamla ”jaktmarker”. Det skulle visa sig vara ett felaktigt beslut. Vi fick info från andra som varit här och fiskat som inte känt något alls under hela förmiddagen och vi började ångra vår förflyttning men nu var det inte tid längre för att åka tillbaka. Jag började också må sämre och sämre och satt och frös i båten med ingen energi alls. Det blev till slut så illa att vi valde att avsluta vårt fiske 2 timmar innan tävlingen avslutades. Jag åkte hem och gick och la mig direkt, under kvällen hade jag febertopp på närmare 40 grader och låg tydligen och yrade om bananer i båten, misstänker att det var pga Alexander som hade med sig bananer i båten (totalt förbjudet). Jag fick sedan veta att vårt resultat räckte till en 13:e plats, det får vi vara nöjda med bland över 60 lag och med tanke på att vi fick avsluta vårt fiske tidigare. Jag är egentligen inte så mycket för tävlingsfiske men detta kommer vi absolut göra om och förhoppningsvis är man i bättre form då.

Helgen efter detta var det dags för årets Sportfiskemässa i Jönköping. Vi var några från föreningen som tog bilen upp för att besöka den trevliga tillställning. Vi var på plats under lördagen och det var som vanligt vansinnigt mycket besökare på plats. Många bekanta ansikten på plats och trevliga människor att prata med. Så värst många fynd blev det inte men många pratstunder med både nya och gamla fiskevänner.

Inom kort kommer det även ett inlägg om en fantastisk premiärdag från underbara Alsterån

Video och gäddfiske

Nu ligger isen här. Många kalla nätter och dagar att vänta framöver så det lär blir fler timmar framför städet än vid sjön den närmaste tiden. Jag hann åtminstone med en tur med min gode vän Peter (Gälgreppet) häromveckan. De låg en hel del is även denna dag men vi hittade några öppna ytor och även om fisket var trögt så lyckades jag lura upp en fin gädda denna dag med en för dagen ny fluga.

Flugan som gäddan högg på är den jag binder i videon här nedan. En lättdressad fluga med mycket rörelse i vattnet. Vi lyckades även få med lite schyssta undervattensbilder från ”fighten”
Tack Peter för hjälp med kamera!

Håll utkik på FB-sidan och Instagram inom kort där jag kommer att ha en tävling där ni kan vinna biljetter till Sportfiskemässan