Yxi kaksi kolme, Åland

Åland – mellan stormbyar, bastuvärme och grov gädda

Yxi, kaksi, kolme, eiisa peitää.
Ungefär där tar mina kunskaper i finska slut. Det är lite märkligt egentligen, med tanke på att jag är runt tjugo procent finsk – gammelmormor var från Finland. Ändå är det inte finskan som ekar i öronen när vi rullar av färjan, utan svenska. Skyltarna är på svenska, människorna pratar svenska och känslan är… Sverige. Samtidigt betalar vi med euro och befinner oss officiellt i Finland. Jag talar förstås om Åland.

Åland är ett mycket speciellt ställe. Det är som att befinna sig i ett parallellt universum där Sverige och Finland möts, men utan att riktigt krocka. Det enda som påminner om att man inte är hemma är valutan – och möjligen dialekten, som ibland får tankarna att vandra till mumintrollen.

Det här är vår andra resa till Åland i fiskets tecken. Första gången, för drygt två år sedan, var resultatmässigt allt annat än lyckad. Ambitionen var hög – gädda och framför allt havsöring stod högt på önskelistan – men vädergudarna var inte med oss. En kraftig storm hade dragit förbi södra Åland bara dagar innan vår ankomst. Vattenståndet hade skiftat kraftigt och temperaturen sjunkit från åtta grader till knappt fyra på bara en vecka. Under vår andra dag fick vi dessutom minusgrader. Förutsättningarna var med andra ord usla.

Vi bodde då på hotell i Mariehamn, träffade många trevliga ålänningar och trivdes bra på land. Men fisket… ja, Åland visade inte sin bästa sida den gången. Ändå fanns känslan kvar: hit måste vi tillbaka. Någon gång.

Två år senare står vi återigen i Grisslehamn, den lilla fiskebyn cirka fyrtio minuter norr om Stockholm. Den här gången är vi inbjudna av Visit Åland för att fiska tillsammans med två välkända tävlingsfiskare från Åland – Rikard och Tommy från Open Water Fishing. Deras uppdrag är tydligt: visa att det fortfarande finns grov gädda kvar i de åländska vattnen.

Vi ska tillbringa helgen i Tommys stuga på Fälgö, en ö som ligger en bra bit från Mariehamn – åtminstone med åländska mått mätt. En timmes bilresa och ytterligare en färja krävs för att ta sig dit. Stugan ligger vackert precis vid vattnet, och det märks direkt att våra värdar verkligen kan sina hemmavatten. Ett sådant erbjudande tackar man inte nej till.

Resan ner mot Stockholm sker under kvällen. För vår del innebär det omkring sex timmars bilfärd, och vi anländer sent till Grisslehamn. Vi parkerar först i kön till färjan som avgår tidigt nästa morgon och försöker få några timmars sömn i bilen. Några timmars vila blir det i alla fall innan vi rullar ombord. Som alltid inför en längre fiskeresa är känslorna utanpå kroppen: förväntan, nervositet och den där pirrande känslan av att vad som helst kan hända.

Men vädret då? Ja, vädret fortsätter att spela oss spratt även i år. Prognosen har sakta men säkert försämrats – från beskedliga 5–6 m/s till brutala 18–19 m/s. För oss som flugfiskar gädda med stora, luftmotståndsrika flugor är det långt ifrån optimalt. Men fisket har varit planerat länge. Att ställa in är aldrig aktuellt. Förhoppningen är att hitta lävikar – och kanske, bara kanske, lockar hårt väder fram de riktigt stora gäddorna.

Strax efter lunch anländer vi till Åland. När vi rullat av färjan styr vi mot Mariehamn där Tommy och Rikard möter upp. Men innan vi fortsätter mot nästa färja har de en överraskning åt oss. Strax utanför stan ligger ett mikrobryggeri – Open Water Brewery – där en vän till dem brygger öl och annan dryck. Lokalen är fantastisk, och sortimentet ännu bättre. Flera av ölsorterna är fiskerelaterade, vilket förstås gör dem extra intressanta. Vi fyller på med några flaskor inför helgen innan vi fortsätter resan.

Den sista färjan är betydligt mindre, men snabbare. Snart är vi framme vid Tommys stuga, vackert belägen precis vid havet. Och ja – det finns bastu. Klockan är mycket, men mörkret närmar sig snabbt. Resväskor slängs in, fiskekläder rycks fram och spöna riggas i rekordfart. Kort därefter är vi ute på vattnet.

Vinden ligger förvånansvärt behagligt på 6–8 m/s, med byar runt tio. Förhoppningarna stiger. Vi fiskar i en stadig aluminiumbåt på 5,30 meter – nödvändigt när två flugfiskare ska samsas om utrymmet. Båten är lånad av Jonas Idman, en välrenommerad guide på Åland. Vi börjar fiska längs en stor vasskant på 1–2 meters djup, klassiskt gäddvatten och väldigt likt vår hemmakust i sydöstra Småland.

Den där känslan infinner sig direkt. Alla sinnen är på helspänn. Det måste smälla snart.

Och det gör det. Min lina sträcks plötsligt, men fisken lossnar snabbt. Sekunden senare står Peter med spöböj och kan landa resans första gädda. Ingen jätte – men ack så viktig. Kort därefter når vi en av vikens hotspots. Jag får ett stenhårt hugg och känner direkt att det här är något större. Fisken går ner i gräset och vägrar röra sig. Jag pressar så mycket jag vågar. Till slut släpper den och rusar – som om den hade lax i generna. Jag får springa fram i fören för att hänga med. Till slut ligger den i håven: en praktgädda på runt 90 cm och 4–5 kilo. Ålands-PB för min del. Efter en snabb beundran får hon simma tillbaka.

Kvällen avslutas med god mat, trevligt sällskap och öl från Open Water Brewery. En bättre start på resan är svår att tänka sig.

Dag två möter oss med full kraft. Byvindar på över 20 m/s gör förhållandena direkt svåra. Vi kör runt med bilen för att rekognosera och inser snabbt att många av våra planer bokstavligen blåst bort. Med möda tar vi oss ändå ut, letar lävikar och fiskar sporadiskt. Fisket är tufft, men några gäddor luras upp.

Lunchen intas i Rikards sommarstuga, även den vackert belägen vid vattnet. Utanför går vita gäss långt in i vikarna, men inne är det varmt och tryggt. Muurikamat, skratt och gemenskap – precis vad som behövs.

På eftermiddagen hittar vi en större, skyddad vik via en smal kanal. Väl inne känns det direkt rätt. Gäddor står överallt. Flugfisket exploderar. Peter och jag drar fisk på fisk, även om Peter lyckas tappa fler än vad som borde vara möjligt. Diskussionen om när en fisk egentligen “räknas” blossar upp igen – hugg, kontakt eller landad? Svaret beror som alltid på vem man frågar.

Rickard nöter på med stora beten över öppet vatten, och till slut belönas han. En massiv gädda kliver på. Tommy håvar skickligt och resultatet är resans största fisk: 108 cm och uppskattningsvis 7–8 kilo. Åland levererar.

Dagen avslutas med abborrfiske till middagen. Efter lite slit lyckas vi få ihop tillräckligt, och i mörkret återvänder vi till stugan. Abborren tillagas med curry – en oväntad men fantastisk kombination. Jag, som annars sällan väljer fisk, inser att detta är bland det godaste jag ätit. Kanske är det helheten: egenfångad fisk, bra sällskap och Ålands karga skönhet.

Sista dagen gryr tidigt. Vinden är fortfarande hård, men viljan att fiska ännu större. Vi styr åter mot den skyddade viken – platsen där minnen redan skapats och där hoppet om fler fortfarande lever.

Jag fortsätter där gårdagens fina fiske slutade, och det dröjer inte många kast innan den första gäddan sitter. Sedan den andra. Och den tredje. Ett stabilt tempo redan från start. Fiskarna håller en jämn och fin storlek, runt 70–80 centimeter – inga riktiga monster, men starka och välbyggda gäddor som bjuder på ordentligt motstånd i det strömmande vattnet.

Vinden har dock växlat upp rejält. Den piskar över viken och gör varje kast till en utmaning. Vi får verkligen jobba med tajming och teknik för att få ut flugorna mellan de kraftiga byvindarna. Fokus ligger på att fiska längs vasskanterna där vinden ligger på, och det visar sig snabbt vara helt rätt strategi. Gäddorna står där, aktiva och huggvilliga. Alla i båten plockar fisk i stadig takt, och även om de riktigt stora exemplaren lyser med sin frånvaro, så är fisket inget annat än kanon.

Det här är vår sista dag på Åland för den här gången, och bättre avslutning hade vi knappast kunnat önska oss. Under de här intensiva dagarna landar vi totalt runt 50 gäddor, tillsammans med ett gäng abborrar som också vill vara med och leka. Toppfisken för resan står Rikard för – en magnifik gädda på 108 centimeter, som han efter ihärdigt nötande med stora beten till slut lyckas lura till hugg. Min egen toppfisk blir en mycket fin gädda på 89 centimeter, vilket putsar mitt personliga rekord på Åland en aning. Även Peter lyckas förbättra sitt PB, trots att hans fiske stundtals varit mer frustrerande – många hugg, men färre fiskar som verkligen sitter hela vägen in.

Men som vi brukar säga: när räknas en fisk egentligen? Jo, när den hugger. Där gör Peter helt rätt. Sådant här är typiskt för våra fiskeresor. Ofta är det antingen jag eller Peter som får mest fisk eller de största fiskarna, men det fina är att glädjen alltid delas. När den ena krokar fisk släpper den andra sitt eget fiske för att hjälpa till med håv och kamera. Det är precis så här goda fiskekamrater fungerar – man gläds åt varandras framgångar lika mycket som sina egna.

Tommy och Rikard har under hela vistelsen bjudit på en helt otrolig gästvänlighet och visat med all tydlighet att Åland fortfarande har mycket att erbjuda när det gäller gädd- och abborrefiske. Det råder ingen tvekan om att det finns gott om fisk i vattnen här. Visst, det är många mindre fiskar, men mellan dem simmar också de riktigt stora. Det är ett tydligt tecken på god återväxt, och framtiden för fisket på Åland känns onekligen ljus.

Jag kan heller inte nog understryka vikten av att anlita en fiskeguide, särskilt när man kommer till nya vatten och dessutom har begränsat med tid. På Åland är fiskekort obligatoriskt överallt, och området är uppdelat i flera zoner där olika kort gäller beroende på var man fiskar. Det spelar heller ingen roll om man fiskar från land eller båt – reglerna gäller oavsett. Rickard och Tommy rekommenderar varmt sin vän och guide Jonas Idman, som man enklast kommer i kontakt med via Instagram.

När vi senare står ute på färjans däck på väg hem blickar vi ut över ett mörkt och argt hav. Vinden har inte mojnat det minsta. Ändå är stämningen lugn och nöjd. Vi summerar en resa där vi skapat nya vänskaper, ätit riktigt god mat och framför allt fått en efterlängtad revansch från vårt tidigare äventyr på Åland. Och vi kan dessutom konstatera en sak till: det går faktiskt att kasta fluga även i vindar runt 20 m/s. Det kräver bara god kommunikation i båten – och att man väljer sina kastögonblick med omsorg, precis mellan byvindarna.

Information om Åland
Cirka 20.000 öar och skär varav cirka 6.700 namngivna och 60 bebodda 
Totalareal: 13517 km2, varav landareal 1527 km2 
Längsta avstånd på huvudön: ca 50 km
Tidszon: +2 GMT.
Valuta: Euro
Invånarantal: ca 30 000
Sevärdheter: Kastelholms slott, Bomarsunds fästning, segelfartyget Pommern, Eckerö Post- och tullhus.
Att göra på Åland: Vandring, discgolf, stugliv, båtliv, fiske, golf

Resa till Åland
Den kortaste båtresan till Åland går från Grisslehamn till Eckerö. Färjehamnen ligger ca 1,5 timmes bilresa norr om Stockholm. Själva båtresan till Åland med Eckerö Linjen tar 2 timmar.

Från Stockholm till Mariehamn och Långnäs reser du med Viking Line eller Tallink Silja. Båtresan som är mestadels genom skärgård tar ca 5,5 timmar.

Du kan också resa med Finnlines från Kapellskär, ca 1 timmes bilresa norr om Stockholm, till Långnäs. Båtresan tar ca 3,5 timmar.

Info om Fiskeguide Jonas Idman
Jonas är enklast att kontakta via Instagram för mer info om guidning på Åland kolla @jonasidman

Info om Open water brewery
De som grundade bryggeriet var Jonas Jakobsson, Christoffer Selander och Samuel Petrone.
Info från en av grundarna.
Allt började med min vän Samuel, en riktig ölnörd, som bryggde öl hemma. Själv var jag totalt ointresserad av både öl och ölbryggning. Men när jag fick smaka hans öl tyckte jag det smakade oväntat gott! Så jag åkte till alko och köpte fem–sex öl från olika finska bryggerier. Jag provade dem, och brukar säga att jag inte vet om det var tur eller otur, men ingen av dem smakade särskilt bra. Det var där tanken föddes: vad kan Samuel göra med riktigt utrustning om han kan göra den ölen jag smakade hemma på spisen. Jag frågade Samuel vad det egentligen skulle kosta att starta ett bryggeri. Svaret jag fick var runt 2 500 euro. Det lät överkomligt – till och med hanterbart om det skulle misslyckas. Men när jag själv började räkna mer noggrant insåg jag snabbt att verkligheten såg annorlunda ut. Bara tillstånd och grundläggande förutsättningar låg snarare runt 7 500 euro. Sedan fortsatte kalkylen att växa: 30 000. 50 000. 70 000. Och till slut landade vi på cirka 120 000 euro för att kunna göra det ordentligt. Vi tog med oss en ganska enkel, hemsnickrad Excel-kalkyl till banken. Egentligen var inte målet att få ett lån direkt – vi ville mest förstå vad som skulle krävas. Men efter ungefär 45 minuter fick vi beskedet: banken var beredd att låna ut 120 000 euro. Det var då tvivlet kom. Skulle vi verkligen skuldsätta oss med så stora pengar – 3 personer där ingen hade bryggt öl i större skala än som hemmabryggare? Och dessutom skulle jag ta steget att starta och driva ett företag, trots att jag aldrig tidigare ens haft ett enmansföretag. Men efter all tid som lagts på efterforskning, planering och beräkningar bestämde vi oss för att våga. Vi skaffade en brygglokal, beställde utrustningen och tog steget fullt ut. Nästan tio år senare står vi här – och resan fortsätter.

Gäddfiske!

Nu börjar det äntligen liknar vår här nere i sydöstra Småland. Det har varit ovanligt kallt med mycket snö och is denna vintern, åtminstone känns det som det. Nu har de flesta isarna släppt taget och snön är borta sedan någon vecka. Nästa vecka är det dags för reportage igen, äntligen fiske efter regnbåge och öring igen, väldigt efterlängtat. Dessutom med lite flyt så blir det lite abborrefiske också. Vårfisket är kort här i kalmarsund efter abborre och gädda då förbudet kommer nu redan första mars. Så det gäller att ta vara på tillfällena som ges.

Just det gjorde jag och Peter häromveckan. Det var öppet i en av våra favoritvikar, hyfsat högvatten och blåste så där lagom, åtminstone enligt prognosen. Väl nere vid vattnet blåste det ordentligt, runt 12-13 m/s. Så vinden tog tag rejält i oss men ingen minns en fegis brukar man ju säga. Vi tacklade upp våra flugspön och gav oss ut i stormen. När det blåser så här pass mycket är det viktigt att hålla bra avstånd mellan varandra och framförallt tänka på hur det blåser. Man får helt enkelt ta hjälp av vinden annars är risken att man sätter en fluga i nacken eller på polaren och det vill man ju inte.

Det börjar lite trögt för oss och trots bra vindar in i viken så hittar vi ingen fisk. Vi forsätter oss uppåt och ut från viken och snart så börjar vi hitta fisk. Gäddorna är riktigt på hugget nu och nu har vi ett riktigt kanonfiske. Vi hamnar i en klassisk huggperiod och det känns helt plötsligt som att det står fisk överallt. Det är inga monstergäddor men flera fiskar runt 75-80 cm och det är ändå kul att se att det finns så pass gott om gäddor fortfarande. Alla fiskarna är i riktigt bra kondis och efter ca 2 h fiske har vi landat ett tiotal fiskar och vi känner att det börjar bli dags att dra oss hemåt då vi är ordentligt trötta och frusna efter kämpat på i stormen.

Några dagar var jag här igen men med båt och då var gäddorna som ”bortblåsta”. Inte en fisk eller ens en följare, intressant hur det kan vara sådan skillnad ändå. Förutsättningarna var i stort sett identiska förutom att gäddorna verkade vara någon annanstans. Vill ni kika in vår film från den lyckade turen så har ni den här och glöm inte att prenumerera på kanalen. Vi har också fått upp en liten shop där man kan hitta lite olika prylar med våra egna tryck, kolla gärna in det.
https://everyfishcounts.myspreadshop.se

Det riktigt startskottet för årets säsong stundar också inom kort, närmare bestämt den 15 mars i Jönköping. Självklart menar jag Sportfiskemässan 2024. Sportfiskemässan där samlas sportfiskefolk från alla håll och kanter i Sverige, kända profiler, betesbyggare, flugbindare och så kommer ju vi (FishEco) dit. Vi kommer finnas på plats under alla dagar så kom gärna fram och snacka lite !

Berget Sportfiske – Jakten efter RIKTIGT stor regnbåge.

Då var vi tillbaka utanför Eksjö i de djupa Småländska skogarna.
Här på Berget Sportfiske simmar förmodligen Sveriges största regnbågar. Även om jag sällan jagar pb:n och så stor fisk som möjligt så kan jag inte ljuga, visst kittlas det lite extra av bara tanken att här finns det regnbågar på över 10 kg.

Berget Sportfiske är en fantastiskt fin anläggning med sina 7 dammar så är det gott om plats att fiska på även för större sällskap. Vill man bara gå och njuta lite för sig själv så är det inga problem. Fisk verkar det stå överallt men bara för att det är gott om fisk så finns ändå utmaningen där med svårflörtade regnbågar. Men när de väl kliver på, ja då vet man att det kan vara just en av de där monsterfiskarna. Jag tror det var i tidningen Svenskt Sportfiske som jag läste om förra årets största fiskar och när det gäller regnbåge så var 9 av de 10 största fångade här på Berget. Så man kan utan att överdriva kalla detta för ett riktigt storfiske vatten.

Vi var här i slutet av Maj månad första gången detta året och då var det svårfiskat. Visst lurade vi upp ett par stycken men vi hade inte flytet med oss och värmen som var då gjorde det inte lättare. Nu var vi åter tillbaka, lika taggade och laddade som vanligt. Peter och jag har blivit ett radarpar under de senaste åren och vi fortsätter skriva vår fiskehistoria tillsammans. Det är med stor glädje som jag delar detta med honom, en fantastisk vän och sportfiskare. Vi är här för att göra ett reportage som ni senare kommer kunna läsa i MagazineFishEco. Självklart är alla kameror med något som blivit en lika stor del av hobbyn är fotandet och filmandet, inom kort så finns resultatet att beskåda på vår Youtube-kanal ”Every Fish Counts”.

Nu har det hunnit bli September och vi går snart över till Oktober månad. Temperaturen i vattnet är runt 11-12 grader och i luften runt 8-9 grader när vi anländer på eftermiddagen. Men det känns hett, fisket alltså i luften är det rått och kyligt. Vi är revanschsugna och förutsättningarna känns riktigt bra. Hemma hos oss i sydöstra Småland har det regnat kopiöst mycket sista dagarna. De två dagarna innan vår avförd till Berget fick vi nästan 80 mm regn. Vi tänkte att regnet säkerligen skulle ha en positiv effekt på fisket särskilt då vi under vår vistelse skulle ha uppehåll. När vi anländer får vi dock höra att fisket har varit lite trögt sista veckorna och något regn har de inte fått alls. Vi kommer ned på jorden igen och försöker sänka förväntningarna något, efter en trevlig pratstund med Lena som tar emot besökarna här och ägaren Ola så börjar vi tackla upp.

Det mörknar tidigare nu och vi har inte mycket fisketid denna kvällen så vi gör endast i ordning det allra viktigaste. När vi skall lägga ut våra första kast slänger vi ett öga på varandra och vi tänker nog båda att det dröjer inte länge innan någon av oss står med spöböj.

Men huggen uteblir och den där osäkerheten börjar komma krypande, man rotar runt i askarna och trots att de är fyllda till bristningsgränsen hittar man inget man riktigt tror på. Är det något jag lärt mig genom åren så är det kanske viktigaste när du fiskar just tro. Tro på det du gör, tro på hur du fiskar och framförallt tro på flugan du fiskar med.

Jag minns något som Ola sa, fiska längs kanterna. Jag knyter på en liten för resan nybunden nymf. Rätt enkel egentligen, storlek 14, flashkropp, stjärt av fiber från fasan och en liten orange krage som hotspot. Jag lägger ett kast längs med strandlinjen och nästan direkt kommer det en följare. I nästa kast i själva ”droppet” så sitter den. En stridig regnbåge på dryga 3 kg kan landas med hjälp av Peter som håvar. Första för denna resan och som vanligt alltid förlösande att pricka av den första fisken.

Kvällen kommer snabbt och vi avslutar dagens fiske kort efter min fina båge,det blev inga fler denna kvällen, Peter tappade en fin som gick fast i näckroserna men imorgon är det en ny dag. Vi tänder istället upp en brasa i den trevliga grillstugan. Vi äter gott, dricker en pilsner eller två och pratar såklart taktik inför morgondagen. Flugval, filmvinklar och andra viktiga saker i livet.

Vi är uppe tidigt och dimman ligger tät ovanför vattenytan, det är sådär lite trolskt och magiskt när vi närmar oss fiskevattnet. Morgonen börjar dock så som vi avslutade kvällen innan, trögt. Efter frukost beger vi oss ned till en av de större dammarna, Peter som kikat mycket på Youtube inför resan knyter på en liten blå streamer som ett gäng danskar som varit här tidigare haft bra fiske med. I andra kastet hör jag Peter vråla och jag ser tunga gung i hans flugspö. En rejäl bit har tagit hans fluga, jag skymtar den i vattnet och den ser enorm ut. Peter försöker styra undan den från näckroserna men det går inte att styra en sådan här stor fisk. Den går in i näckroserna och jag är övertygad om att denna fisken är förlorad. Men plötsligt börjar det röra på sig igen och på något sätt så sitter fisken fortfarande kvar. Jag hoppar i (med vadare) för att håva och snart så ligger denna besten i håven. Vi är lyriska och det är en kanonfisk med riktigt fina fenor och otroligt bred om ryggen. Vågen landar på 5.5 kg, en riktig drömfisk.

Jag byter taktik, frestad att testa en blå streamer även jag men jag ser flera fiskar stå väldigt nära land. Jag knyter på en liten pheasant tail nymf och droppar dem framför fiskarna. Nästan tjecknymffiske då jag smyger mig så nära fisken så möjligt och kastar ut flugan precis framför dem. Flera stycken kan landas på detta viset och snart så har även Peter gått över till nymf. Vi drar flera fina fiskar på detta viset. Jag följer en större fisk och kastar efter den men den är inte intresserad av min nymf.

Jag testar en större flickslända och nu visar fisken intresse och följer först sakta för att sedan kasta sig över flugan. Fisken är riktigt stridbar och jag får syna backingen två gånger innan den börjar närma sig land. Peter är på plats och hjälper mig håva in denna enorma bågen. Ännu en drömfisk ligger i håven och denna landar på 5.8 kg, en riktig ”tank”. Enormt bred över ryggen och en otroligt vacker fisk. Det är imponerande hur Berget kan producera så många stora fiskar som är så pass fina i fenorna.

Vår andra resa till Berget kan man summera till en succé, det började lite trevande men vi gjorde en snygg avslutning med flera fina fiskar landande och två riktiga toppfiskar. För ett längre reportage från vårt fiske här håll utkik i Magazine FishEco. För filmen från vårt fiske här se till att prenumerera på Every Fish Counts på Youtube så får ni en notis om när filmen finns ute.

Vi tackar Berget Sportfiske för denna gång och på återseende.

Vill ni fiska i Berget så kolla deras FB-sida, maila till info@bergetssportfiske.se eller ring dem på 072-326 25 50

Every Fish Counts

Every Fish Counts.
De är som säkert många vet nu namnet på min och Peters Youtube kanal.
Filmandet är något som har kommit att betyda mer och mer för mig. Fotandet har alltid legat mig varmt om hjärtat och varit en naturlig del i mitt fiskeintresse. Filmandet har liksom kommit med som en bonus och utvecklats till något som jag verkligen uppskattar.

Jag känner att våra filmer/videor utvecklas hela tiden och det blir bättre och bättre. Förhoppningsvis tycker ni det också ?
Gör ni det ger oss gärna en tumme upp och följ kanalen. De ”sporrar” oss till att göra ännu fler och bättre filmer i framtiden.

För tillfället är vi väldigt aktiva. Vi har besökt några av Sveriges bästa put and take vatten och givetvis har alla kameror varit med. Dessa reportage-resor har vi gjort för Fisheco Flugfiske. I flugfiskedelen av MagazineFisheco kommer dessa reportage att dyka upp i textform framöver. Till sommaren och hösten finns det en hel del andra guldkorn inplanerade. Så se till hålla koll på Magazinet och vår Youtube-kanal. Redan i nästa vecka släpper vi ännu en ny film/video från ett helt galet torrflugefiske.
Här nedanför bjuder jag på några av de senaste videorna.


Norrefors i danicatider. Ösregn men ändå med vakande fisk, vår senaste och kanske bästa film
Berget Sportfiske. Enorma regnbågar simmar det här och vi är äntligen här för att försöka putsa till våra PB:n
Novascottia. En pärla strax utanför Växjö som vi besökt flera gånger under de sista två åren.
Magiska Strömhult och vår första film efter blivit ansvariga redaktörer för Fisheco Flugfiske. Vilket fiske vi hade.


Vår hemsida som är under uppbyggnad
Every Fish Counts
Flugfiskaren i Småland, Gälgreppet, Fisheco Flugfiske = Every Fish Counts

Smålandsfiskarna – Slageryds dammar

Så var det återigen dags för mig och Peter att testa nya vatten. De har blivit ett en hel del under de senaste två åren. Denna gången är det dags att besöka Slageryds dammar och Smålandsfiskarna (bra namn). Jag har faktiskt varit här tidigare för många år sedan. Nu drivs Smålandsfiskarna av Jouni Tikkanen som nyligen tagit över. Jouni möter upp oss på plats och berättar om anläggningen och fisket. I dammarna sätter de ut regnbåge av blandad storlek mestadels av fiskarna är 1-3 kg men det simmar också ett antal större ”troféfiskar”.

Smålandsfiskarna är anslutna till Ifiske och här är det tillåtet att fiska med fluga, spinn och meta (ej med powerbait).

Naturen här är verkligen storslagen, mitt inne i den täta skogen ligger fyra dammar, varav tre st som är sammankopplade. Här finns det gott om utrymme och ingen risk för trängsel. Flugfiske, spinn och mete är tillåtet, så detta är ett ställe som kan tilltala de flesta. Just mete kan vara en bra metod för att introducera barnen till fisket.

Vi är här idag mycket pga en av våra följare på Peters och min gemensamma Youtube-kanal EveryFishCounts. Hannes som följer kanalen tyckte vi skulle testa fisket här och vi var inte sena på att svara. Självklart gör vi det, alltid lika spännande med nya vatten och utmaningar.

Vaken duggar tätt i dammarna lite sådär typisk som det många gånger är i regnbågsvatten, mitt ute i dammen. Så långt kastar vi inte eller åtminstone inte jag. Men det dröjer inte länge innan Peter krokar sin första fisk för dagen. Den är precis så som man önskar, perfekt kondition och hela fina fenor. Vi fiskar mycket regnbåge tillsammans jag och Peter. En viktig del för oss när vi söker nya vatten är just att det skall vara välmående fiskar i vattnet där ”motorn” är hel som Peter brukar säga.

Det är verkligen lite trolskt här runt dammarna och det vilar ett lugn över dammarna. Lugnet bryts då och då av utav små fina ”sippvak”, vi gör flera försök med torrflugor men denna dagen vill de inte ta våra flytande imitationer. Däremot en squirmy är svår att motstå för regnbågarna de har vi fått erfara många gånger under våra fisketurer. Lugnet bryts ordentligt när Peter får på en riktig torped som jagar hans fluga som han kastade strandnära längs en spot som kändes het. Mycket riktigt stod det en fisk där och den bjuder på en riktig god kamp. Jag släpper mina grejer och rusar givetvis bort för att hjälpa till. Efter en nervös drillning kan jag håva in en riktig kloss, den väger säkert 3-4 kg, en drömfisk.

En magisk fisk som verkligen gjorde hela dagen, det är gott om fisk i dammarna men de är inte alltid så huggvilliga. Många tror att det bara är att åka och plocka upp fisken när man fiskar regnbåge. Men det har man fått lära sig många gånger att så är verkligen inte fallet. Särskilt inte om fisken man fiskar efter har gått en tid i dammarna. Regnbågsfiske kan vara världens enklaste vissa dagar för att vara lögn i helsike andra dagar till att få dem att hugga. Men det är väl lite det som är tjusningen med fiske också.

Det är fars dag och dagarna är korta nu på senhösten, det börjar bli dags för hemfärd. Vi tackar Jouni och Smålandsfiskarna för en härlig dag.
På vår gemensamma YouTube-kanal Every Fish Counts har vi nu släppt en video från dagen. Kika gärna in där och glöm inte att prenumerera på kanalen.

Smålandsfiskarna är anslutna till IFiske. Information om Smålandsfiskarna, från Ifiskes hemsida.

Välkomna till Smålandsfiskarnas Fiskecamp i Slageryd, belägen ca 2,5 mil söder om Vetlanda. Den småländska skogen omsluter campen/stugbyn och ger den en nästintill trolsk stämning. Fiskecampen har fyra stycken dammar med regnbåge. Vi har 9 röda timrade stugor för uthyrning, alla med sin egna karaktär. En del av dem är lite enklare utrustade och andra av dem har högre standard. I vissa stugor finns det kök för självhushåll för den som önskar. Njut tillsammans med vänner i vår vedeldade bastu. På området finns grillplatser.

Smålandsfiskarna bedriver en fiskecamp med fiske, boende och events. Campen ligger mitt i Småland, 25 km från Vetlanda. Här finns fyra dammar med regnbåge och karp. Timrade stugor finns för uthyrning. Kundnummer: 3132, Område: 3155.

KONTAKTPERSONER

Jouni Tikkanen
070 – 207 18 40

Mayfly Madness igen – Danica!

Denna dagen var nedplitad i kalendern sedan långt tillbaka. Sedan flera år tillbaka har det alltid varit ett par dagar i slutet av Maj som är vigda åt flugfisket. Framförallt för torrflugefisket. Det är nämligen då det är dags för Danican, Ephemera Vulgata att dansa fram och till fisken stora glädje landa på den spegelblanka ytan. Jag har under många år misslyckats med att träffa rätt och vara med om en sådan där massiv kläckning som man många gånger hörs beskrivas av flugfiskare då fisken är som i trans och vakar överallt. De är under dessa kläckningarna framförallt som man har chans att komma i kontakt med riktigt grov fisk på torrfluga. Förra året var första gången jag verkligen lyckades pricka in ett sådant tillfälle tillsammans med min gode vän och duktige flugfiskare Peter (Gälgreppet) Svensson. Vi var i Norrefors i Blekinge och hade ett makalöst torrflugefiske på regnbåge och jag lyckades landa en otroligt vacker öring.

Nu var de då åter dags att besöka Norrefors faktiskt på dagen ett år efter den där magiska dagen. Som jag skrev innan så är det något extra magiskt med Danica-fiske. Jag är annars en ”allätare” och gillar de flesta typerna av flugfiske oavsett om det är torrfluga, nymf eller rent av bobbie-fiske. Jag försöker oftast se vad som gäller bäst för dagen och vad det sen blir för typ av fiskesätt de spelar mindre roll så länge det är effektivt och ger resultat. Men just nu, under denna korta period så är det torrfluga som gäller och det är stora danica imitationer som sitter längst ut på tafsspetsen.

Det har förberetts länge inför denna dagen med olika danica imitationer, rullarna har försetts med ny fräsch tafs och rätt grovlek på spetsen för att de skall se så naturliga ut som möjligt. Peter och jag har bollat idéer fram och tillbaka under veckor. Men när vi veckan innan får se väderleksrapporterna som lovar regn, åska och allmänt skitväder under hela dagen så slås man ned lite. Förväntningarna sänks en aning och vi åker dit med en gnutta förhoppning om någon lucka i regnet med solsken och kläckningar.

Väl på plats så ser vi att det är flera andra fiskare på plats redan trots att vi är relativt tidiga där. Efter samtalat med några så verkade de ha fått ett par stycken fiskar innan vi kom dit men ingen riktig fart ännu. Regnet hänger i luften och vi bara väntar på att himlen skall öppna sig, extra kläder är packade och vadarbyxor också så vi håller oss helt torra. Men regnet kommer aldrig, ganska snart efter vi påbörjat vårt fiske så tittar istället solen fram. Strålande solsken och vi börjar se att det surrar insekter omkring oss. Snart landar det någon på ytan och vi ser snabbt att det är just det vi hoppats på. Danican är här.

Vi börjar vårt fiske i strömmen men trots att vi ser mycket fisk får vi inte dem till att hugga, frustrerande men vi kämpar vidare. Regnbågsfiske kan vara hur enkelt som helst ibland men också otroligt klurigt när de ”tjurar” och vägrar ta de som man serverar dem. Regnbågsfisket har ett lite oförtjänt rykte enligt mig att de är så enkla att lura men många gånger kräver de verkligen list och nötande.

Inte förens vi har fiskat oss ned till sista poolen så får jag dagens första hugg. Detta efter jag sett aktiv fisk vaka. Jag missar dock både första och andra hugget. Jag fiskar nu med en stor danica imitation gjord med foamkropp och en stor polygarn vinge. De flyter högt, bra och länge om de är så värst lika de riktiga sländorna vet jag inte men formen är densamma och fisken verkar gilla dem.

Jag ser att det vakar längre ned i poolen och jag lägger ett längre kast nedströms och nästan direkt förvinter flugan ned i en virvel. En regnbåge i fin kondition kan snart landas och det är som vanligt skönt att spräcka nollan. Man fiskar liksom bättre och mer avslappnat efter det. Det dröjer inte länge förens Peter drar både en och två regnbågar i samma pool. Peter som fortfarande är relativt ”färsk” när det kommer till torrflugefisket har verkligen fått kläm på det. Mothuggen sitter perfekt och hans danica imitationer imponerar med hög flytförmåga och fångstgivande. Den ena av hans regnbågar är en av de vackraste jag sett. Superfin fisk som säkerligen gått i strömmen ett tag som fått de där mer ”förvildade” utseendet.

Vi turas om att fota och filma varandras fångster och kamper, det är verkligen kul att fiska tillsammans då vi båda brinner för fisket och fotandet. Man vet liksom att få den ena fisk så hjälper den andra till med fotografering och vi jobbar hela tiden med att utveckla vårt filmande. Det är något som jag tycker vi blir bättre och bättre på och filmen från denna resan tror jag kan bli riktigt bra. Vi har en relativt ny Youtube- kanal där vi har flera filmer som jag är riktigt nöjd med och inom kort dyker det upp mer. EveryFishCounts.

Efter någon timmes fiske så börjar magen kurra och det är dags för matpaus. Vi har sedvanlig lunch med oss i form av potatissallad och köttbullar och en alkoholfri pilsner till det. Dagen till ära hade Peter lyxat till det lite extra med rostbiff. Det är verkligen en ynnerst att sitta där i solen och titta ut över dammarna när fisken kalasar på insekter från ytan. Man får ta till vara på dessa dagar och passa på att bara njuta emellanåt.

Efter lunchen är det dags förr oss att testa fisket i dammarna och det vi skulle få uppleva här är något alldeles extra. Jag börjar fiska där jag förra året tog min stora öring och Peter går längre ned i dammen. Jag ser ganska snabbt att han står med spöböj och jag skyndar dit. Snart så ser vi att det är en öring och vi säger båda att denna måste vi verkligen se till att ta lite extra bilder på det är ju trots allt en öring. Regnbåge i all ära men en öring är ändå en öring.

Medan Peter höll på att drilla fisken kunde vi se flera vak i ena hörnan av dammen och efter han satt tillbaka sin fisk så fortsätter vi kasta i riktning mot vaken. Det är här någonstans som vi helt tappar tid och rum och går in i någon slags danica-trans. Vi missar, ja jag vet inte hur många hugg när fisken går upp och ta våra flugor och ja jag vet inte heller riktigt hur många fiskar vi får upp men det är många.

I stort sett alla fiskar vi får upp är öringar, vansinnigt vackra öringar de flesta kring 1,5 kg. Då och då kommer det även upp någon regnbåge. Det är tveklöst det galnaste torrflugefiske jag upplevt framförallt med tanke på hur grov fisken är och man får nästan nypa sig i armen. Danicasländorna är överallt och landar i händerna på oss och framförallt så landar de på ytan och fisken är som tokig.

Solen skiner och meteorologerna kunde inte haft mer fel det enda som vi möjligen kunde klaga på så var det att det stundtals kom en del byvindar som gjorde det svårt att kasta. Men det var verkligen ett litet bekymmer när vi stod där med spöböj i parti och minut.

Dagen hade tyvärr börjat lida mot sitt slut och ni vet de där berömda sista kastet som vi fiskare ofta pratar om. Ja jag var ju tvungen att göra ett sådant. Vi hade bytt plats och det går här en liten snabbare ström och jag såg ett vak från långt håll och kastade mot det. Slurp sa de och flugan försvann, mothugg med lång lina och det plaskar ordentligt i ytan. Vi inser snabbt att det är en bättre fisk. Det blir den mest nervkittlande kampen denna dagen men tack vare bra tafs och lång håv kan jag ändå få in fisken snabbt och säkert. Flugan sitter bra och i håven ligger det en öring i kaliber ”drömfisk”.

Jag insåg inte hur stor den var förens den låg i håven. Ett monster som säkert väger 3-4 kg. Öringar i denna storlek är så vansinnigt vackra. När jag sedan under kvällen kollar igenom bilderna och kollar på bilder från förra året så ser jag slående likheter med drömöringen jag tog här förra året och jag är nästan säker på att det är samma fisk som jag fångat igen. Prickarna är identiska.

En helt makalös dag med ett fantastiskt torrflugefiske, säkert 20 fiskar upp och fler än så som vi bommade. Man får nypa sig i armen och fantastiskt att få mycket av detta på film och dela dagen med min fiskebroder Peter. Stort tack till Tommy och Jerry på Camp Mayfly i Norrefors och håll utkik på vår youtube-kanal ”Every Fish Counts” där filmen dyker upp inom kort.

Foton från dagen är tagna av Peter Svensson och Andreas Olsson, redigerat av Andreas Olsson.