Den där havsöringen. Den har gäckat mig i många år. Hur svårt skall det vara, men de säger ju att det går 1000 kast på varje havsöring. I min värld så ligger det mycket sanning i det. Jag har lagt ned många timmar längs kusten för att försöka lura en havsöring på fluga. För att förtydliga har jag tagit havsöring både längs kusten och i å men då på spinn. Mitt mål har alltid varit att få en på fluga och längs kusten.
Jag har varit på Öland flertalet gånger som är känt för sitt havsöringsfiske men endast tappat fisk. I mina hemvatten mellan Kalmar och Karlskrona har jag lagt många timmar i jakten på havsöring. Förra året var jag riktigt nära men då tappade jag fisken pga en alldeles för liten håv. Ett misstag jag inte gör om då jag numera alltid bär en håv av modell större när jag fiskar längs kusten. Den fisken sved verkligen, en riktigt stor och grov havsöring så mer eller mindre var i håven. Jag kunde ”tailat” den istället men försökte få in den i håven men den fick inte plats och till slut gjorde den en rusning till med kort lina ute så tafsen small.
Så nära men ändå inte. Vissa tycker att man kan räkna den då jag ändå lyckades lura fisken, för det är väl ändå det som är syftet? Vilket fall som helst så blir det ändå inte riktigt lyckat förens man kunnat ta ett foto på fisken som visar att jag verkligen fick denna fisken. Utan ett foto så skulle jag lika gärna kunnat hittat på att jag fick denna fisken. Därför har jag svårt för att ”räkna” denna fisken.
Detta året hade jag gett mig tusan på att ta den där havsöringen från kusten (som så många andra år). Jag åkte över till Öland tidigt i våras men utan succe´. Jag har gjort två kortare pass på hemmaplan utan resultat. En annan höjdpunkt är näbbgäddefisket. De smått halvgalna fiskarna brukar komma in här runt mitten av Maj, när rapsen blommar så kommer näbbgäddorna sägs det. Näbbgäddor är riktigt roliga att ta på fluga och bjuder ofta upp på en ordentlig dans.
Jag åkte ned för att testa fisket efter näbbgäddor för någon vecka sedan och till slut lyckades jag landa en fin näbbgädda. Men det blev bara en och det brukar betyda att antingen har de flesta redan varit inne eller så är man lite för tidig. Så jag bestämmer mig för att åka ned en kvällning en vecka senare. Jag har några ”hotspots” som jag fiskar av och det ena revet så hugger det men näbbgäddan gör ett luftsprång och är sedan fri igen. Jag fortsätter mig ut på revet och går ut till en stor sten som jag kravlar mig upp på.
Nu ser jag att det vakar, hinner tänka att där är de där ”koken” som brukar bli när näbbgäddorna är i farten. Flugan hinner knappt landa innan det smäller till i linänden. Ett rejält plums och linan far iväg från rullen och jag inser snart att detta omöjligtvis kan vara näbbgädda. Det är en havsöring av modell större ser jag när fisken närmar sig mig, men den är och vänder flera gånger framför mig. Pulsen är hög, adrenalinet likaså. Endast en tanke far genom huvudet, du får inte tappa denna. Jag har håven redo, denna gången skall jag inte sumpa landningen pga en för dålig håv. Till slut så får jag den inom räckhåll och kan håva in en helt fantastisk havsöring. Jag är lyrisk, ödmjuk och en oerhörd lättnad känner jag över att se denna fantastiska fisk ligga i håven. Jag tar mig in mot grundare vatten, självklart är man ensam ute när man fångar en sådan här fisk. Som tur är har jag med mig mitt lilla stativ som jag riggar upp medan fisken ligger och vilar sig i håven. En snabb mätning visar att fisken är 71 cm, uppskattningsvis runt 3-4 kg. Mäktig känsla att se den fisken simma tillbaka ut i havet igen. Egentligen är jag mer än nöjd med dagen men det är fortfarande rätt ljust ute så jag tar några kast till och det sjuka är att i kastet efter jag släppt tillbaka öringen så smäller det på igen. Denna gång så tappar jag den ganska snabbt men även detta en havsöring. Det verkar vara ett större stim grov havsöring som kommit in nu på kvällen för att käka. Man ser att det sprätter småfisk bland tången och en stor plog kommer efter. Ett häftigt skådespel och efter ett par kast till utan resultat så avslutar jag mitt fiske för dagen.
Min första havsöring på fluga längs kusten blev helt klart en minnesvärd fångst, när man anar det som minst så smäller det på en sådan jättefisk, magiskt.
Så var det äntligen dags för fiske igen i strömmande vatten. Alsterån som jag skrivit spaltmeter om genom åren. Det är som bekant ett kärt vatten för mig, Smålands egna lilla fjällen. De sista två åren har jag inte varit och besökt ån lika frekvent som tidigare. Det har varit mycket annat som kommit i vägen. Efter jag nyligen skrev en artikel för MagazineFishEco om Alsterån så var suget extra stort att återvända till skogarna ovanför Nybro.
På plats för premiären så möts jag av snöiga vägar och en kall natt gör att förväntningarna på att fånga fisk var rätt låga. Vid järnladan möts man av bekanta ansikten i form av Eva-Lena och Johan som har hand om Strömfiske Alsterån och driver Vidinge gård. Jag stötte också ihop med min gode vän Jonas och Jonathan.
Båda duktiga flugfiskare så vi slog följe och drog oss nedåt mot zon 2-3 som är lite av ett favoritområde. Det är ordentligt med vatten i ån, tror knappt jag sett så mycket vatten i ån tidigare. Det gör att de vanliga ståndplatserna kanske inte är lika säkra kort som vanligtvis och det kalla vattnet gör det inte enklare.
Jag fiskar mig nedströms med nymf men känner ingenting alls, fiskar av flera bra spots men utan resultat. Lite längre nedströms möter vi upp varandra och Jonas har också haft det tufft men Jonathan har lyckats lura upp en öring på en klassisk montana. Jag byter taktik och börja fiska med en vit streamer och kasta lite snett uppströms och låter flugan driva med strömmen för att sedan strippa hem flugan sista biten. Detta ger snart resultat och jag kan snart landa en riktigt fin öring.
Härlig känsla att landa årets första öring och den är en sådan vacker guldfärgad öring som simmat i ån ett bra tag. Det börjar närma sig lunch och vi tar en liten paus och snackar fiske och vindkraftverk. Det är härligt med likasinnade människor som man kan hänga med och vi kan konstatera att det är fint att säsongen är igång på allvar, att solen äntligen har tittat fram, det är iskallt i vattnet och nu är det slutsnackat. Vi ger oss ut igen och ganska snabbt få jag på en fisk som står precis där man tänker att det bör stå fisk. Jag fiskade mig nedströms och lät flugan svepa med nedströms och strax innan nacken hugger det. Här kan jag landa två öringar på ganska kort tid, dessa lite mindre och nysatta fiskar men lika kul är det ändå.
Tre fiskar upp för dagen för min del får jag ändå anse som en lyckad premiär. Fisket kan vara svårt här ibland och med detta höga vattenflöde och kyliga vatten så är jag mer än nöjd. Framförallt är jag nöjd över att säsongen är igång och att vara på plats vid denna pärla som Alsterån är. Smålands egna lilla fjällen.
Vintern har haft ett fast grepp om våra vatten här i söder. Isen har legat och det har varit frustrerande att vänta på isen särskilt då gädd och abborre säsongen är så kort här nu för tiden. Fiskeförbudet efter gädda och abborre infaller redan den första mars och pågår ända fram till 1 juni. Så nu vill man bara ut och fiska dessa predatorer som står mig så varmt om hjärtat. Vanligtvis brukar det inte bli så pass kallt att det fryser längs kusten här men detta året har det varit knepigt. Men jag har hittat några luckor när det varit isfritt och då har det blivit både gädda och abborre.
Min radarpartner Peter och jag har haft svårt att hitta tid för fiske, scheman som krockat och när vi väl hittat en lucka så har isen legat. Men nu i helgen som var så åkte vi ut på en premiärtur i Peters nya båt. En liten fin aliminiumbåt perfekt för två personer, en riktig gäddracer. Det blåste ordentligt denna dag i byarna och man gjorde det verkligen inte lätt för sig när man stod och svingade stora gäddflugor i 20/ms. Men ingen minns en fegis eller hur. Vi kämpade på och det gav belöning. Peters första fisk i båten blev en praktfisk på 87 cm och ca 6 kg. Lite kaos blev det i båten när håven skulle fram och vi inte riktigt visste våra platser i båten ännu. Dessutom gick Peters spötopp av men det gick ändå vägen och denna otroligt feta gäddan kunde landas, härligt. Vi lyckades landa ett par till och tappa några också men det blev en lyckad premiärtur i nya båten.
Jag har också varit med abborrekungen Eric ett par gånger och ena gången satte isen stopp för oss men första rundan var en succé i det kalla vädret. Framförallt så funkade mina flugor bra och min nya fluga som är bunden likt en mask med en foambit längst ut som gör att den ”svävar” i vattnet gav mig en kanonfisk på ca 1.6 kg. Flugan kan med fördel fiskas väldigt långsamt och det var det vinnande konceptet denna dagen. Jag lyckades även landa en mindre gädda som gav en bra fight med dessa lite lättare prylarna. Men till slut så kom det en större en gädda som tog min fluga och tafs då jag oftast inte fiskar med wire då jag fiskar abborre. Vi fick flera fina fiskar under dagen och det kommer skrivas mer om fisket denna dagen framöver.
I övrigt är det mycket på gång nu. Sista dagarna har gått till att korrekturläsa artiklar inför kommande nummer av Magazine FishEco.
Det kommer bli ett kanonnummer med ett väldigt brett utbud av artiklar. Sedan väntar Eriksberg om två veckor, Peter och jag skall tillbaka med våra flugor och se om vi kan hitta de riktigt stora madammerna. Efter det så är det dags för Sportfiskemässan, äntligen! Efter några års frånvaro pga Covid så är mässan äntligen tillbaka. Vi kommer finnas där på plats de flesta dagarna. Så är ni sugna på att snacka lite med oss så bara gör det.
I övrigt rullar mitt ”nya” liv på bra. Många omställningar och rutiner som man har börjat hitta in i nu och det känns riktigt bra på många plan. Förhoppningsvis blir 2023 ett fint år med många fina dagar där det skapas fiskemagi.
Innan jag hade skrivit klart detta inlägget så hann jag med en runda till. Sista borrepasset innan förbudet. Jag jagade abborrar i vanlig ordning med min gode vän Eric men abborrarna var inte i stöten men som tur var fanns gäddgrejerna med då de var betydligt mer huggvilliga. Många grönprickiga blev det med en fantastisk toppfisk på över metern.
Gäddfiske i Eriksberg, Gäddflugfiske i Eriksberg. Sug på den karamellen. Eriksberg är ett ställe som jag länge har drömt om att få fiska i. Nu var det äntligen dags. Jag tillsammans med min radarpartner och numera fiskekollega hade fått chansen att komma dit för ett reportage med fokus på gäddflugfiske. Gädda i Eriksberg har nog de flesta sportfiskare hört talas om och det blev ju vida känt efter Trummans fantastiska film härifrån för många år sedan. Men att fiska med fluga här har vi inte hört talas om tidigare kanske är vi rentav de första som blöter sina flugor här.
Vi styr min Nissan Quashcai mot Blekinge för att möta upp vår guide för det här äventyret, Olle Lidesjö. En legend inom sportfiskebranschen och fisket i Eriksberg. När de stora skyltarna för Eriksberg börjar dyka upp längs med vägkanten känner man det där ”pirret” i magen. Det är något alldeles speciellt med denna fisketuren och vi är som barn på Julafton.
Väl framme så öppnar grindarna till parken upp sig och vi rullar långsamt in på detta häftiga område. Jurassic park känslan är påtaglig men istället för dinosaurier så ser vi snart både vildsvin och hjortar som springer på de öppna fälten längs med vägen.
Det är med lätta steg vi stiger in på området och inne i matsalen väntar Olle på oss. Vi vill ju såklart utnyttja vår fisketid så mycket som möjligt så vi tar följe efter Olles bil och rullar ned mot båtplatsen direkt. Det är en biltur på ca 10 minuter men den blir aldrig långtråkig då det hela tiden finns djur att titta på längs vägen.
Vi skall fiska från Olles båt en Mako 18 LTS, suverän båt med gott om utrymme. Det är en fantastisk höstmorgon och det är lite lätt mulet men ingen vind alls. Inte optimalt gäddfiskeväder men hela området och bottnen som man ser väl i det klara vattnet bokstavligen andas gädda. Perfekta bottnar för gäddan att lura i. Vi fiskar med flytlinor och vanlig tafs då djupet vi fiskar på är ca 2-3 meter så här behövs inga sjunklinor. Det är skönt det för dessa djupen är vi vana vid från våra hemmavatten.
Peter som från jag tidigt lärde känna som ”Gäddkungen” fiskar i vanlig ordning med sina små flashflugor och det är också han som tar den första fisken tidigt. Ingen bjässe men skönt med fisk i båten. Sedan under en timme eller två så är det en riktig huggperiod. Peter krossar mig i antal gäddor och fånga massor med fisk medan jag mest tappar fisk. När Peter krokat av sin femte gädda så lyckas jag äntligen landa min första. Men vilket fiske. Det är inga jättefiskar men kul att se att gäddorna gillar våra flugor.
Vi åker runt en del och fiskar av några av Olles ”hotspots” och ännu en gång hela området verkligen andas gädda. Det känns som det kan stå gäddor överallt egentligen och förmodligen gör det de också. Jag lyckas snygga till siffrorna under dagen och tror jag landar på 6-7 st gäddor och Peter på 8-9 st min största för dagen är en helt magiskt vacker fisk på 88 cm.
Något som vi båda reagerade på är styrkan hos gäddorna här. Även om medellängden på fiskarna vi fångade under dagen var på runt 75 cm så var de brutalt starka och bjöd på flera rusningar så det skrek om rullarna. Vanligtvis så brukar de mest ”stångas” lite och göra någon enstaka rusning här hemma men gäddorna i Eriksberg de är verkligen pigga och starka.
Eftersom det började skymma så bestämde vi oss för att avsluta fisket framåt 17-tiden då vi bokat fiske under morgondagen också. Men kvällen var fortfarande ung och det nalkades både en 5-rätters och spa för våran del. Eriksberg är ett ställe med det där lilla extra och maten vi bjöds på var verkligen fantastisk. Nu är jag inte van vid att äta på finare resturanger men oj vilken smakupplevelse. Personalen presenterade varje rätt professionellt och till maten var det självklart god dryck också.
Efter maten kunde vi hoppa i en 40 graders varm bubbelpool med varsin bira (japp en Eriksberg såklart) och verkligen njuta av nuet. Det är något man gör alltför sällan. Efter badet så avslutade vi kvällen med några rundor biljard för att sedan vara utvilade inför morgonens fiske.
När klockan ringer nästa morgon är Peter redan uppe och igång, jag är lite tröttare på morgonen men nalkas det fiske så tar man sig ändå upp lätt. Vi avnjuter först en stadig och god frukost som även dem smakar fantastiskt. Rikligt utbud och självklart mycket närproducerat.
Dag två och nu är vi ute på sjön igen. Det är sol och helt bleke denna dagen och inte alls optimalt gäddväder. Enligt Olle så spelar det inte så stor roll att solen lyser men ingen vind är sällan positivt. Första timmarna är det segt inte ett pet, förens jag äntligen får en följare som tar fluga men jag bommar mothugget. Sådana fiskar svider extra mycket när det är trögt fiske då chanserna man får inte är många.
Eftersom vinden lyser med sin frånvaro så bestämmer vi oss för att fiska på ”djupet”. Vi driver över stort flak med djup på ca 4 meter. Jag få ett sådant riktigt slackhugg, det kändes direkt att det var en bättre fisk. Ännu ett missat hugg och det svider extra mycket dagar när man vet att ett sådant hugg kan betyda riktigt stor gädda, särskilt här på Eriksberg.
Men snart gör Peter själ för namnet ”Gäddkungen” och kan landa dagens första fisk, en fin fisk på ca 75 cm. Vi får verkligen kämpa för fiskarna denna dagen, vi får ett par ströfiskar och vi missar båda två självklart det lite bättre huggen. Vi ger oss in i på grundare vatten strax innan lunch och här har vi lite rally. Även om det inte är några stora bitar så är det skönt att känna att man gör rätt. Lunchen avnjuts sedan här inne i viken i form av en fantastisk svampsoppa.
Vi har nu tagit oss tillbaka till ”hemmaviken” där vi hade så bra fiske igår och redan i mitt första kast så ser jag en fin gädda som gör utfall mot min fluga men även denna gång missar jag hugget. Jag hinner knappt gräma mig över denna fisken innan Peter står med spöböj. Nu jäklar är det riktigt bra båge på spöet och vi förstår direkt att detta är en bättre fisk. Urstarka som de är gäddorna här i Eriksberg så bjuder även denna på flera rusningar och Olle får faktiskt ankra båten för att hålla oss på plats. En magnifik fisk på exakt 100 cm och 6.5 kg ligger i håven. De var dessa vi kom hit för och vi är lika glada båda två över denna magiska fisk.
Efter detta så får vi massor med fisk i ”hemmaviken” inga stora men vi snyggar till antalet för dagen rejält och totalt landar vi på runt 25-30 fiskar under dessa två dagarna. Eriksberg är verkligen speciellt och ett fantastiskt ställe både att fiska på men även att vara på. Jag hade höga förväntningar innan resan och de besannades verkligen. Tyvärr var de riktigt stora fiskarna inte i stöten eller så var vi eller åtminstone jag inte riktigt med och satte mothuggen när ”rätt” fisk högg. I vilket fall som helst så är jag helnöjd med vår vistelse här och längtar redan tillbaka. Vinterfiske här med fluga kan ju inte bli annat än succé.
Olles guidning kan man bara beskriva som fantastisk. En sådan härlig, jordnära människa. Lätt att prata med, kunnig och generös. Han kan verkligen sitt Eriksberg och är verkligen intressant att lyssna på. Maten som det bjöds på under fisket var bland det godaste jag ätit och då var det ändå soppa som aldrig varit någon favorit hos mig tidigare. Pumpasoppa och Svampsoppa med bröd och torkat kött från Eriksberg såklart, magiskt.
Då var vi tillbaka utanför Eksjö i de djupa Småländska skogarna. Här på Berget Sportfiske simmar förmodligen Sveriges största regnbågar. Även om jag sällan jagar pb:n och så stor fisk som möjligt så kan jag inte ljuga, visst kittlas det lite extra av bara tanken att här finns det regnbågar på över 10 kg.
Berget Sportfiske är en fantastiskt fin anläggning med sina 7 dammar så är det gott om plats att fiska på även för större sällskap. Vill man bara gå och njuta lite för sig själv så är det inga problem. Fisk verkar det stå överallt men bara för att det är gott om fisk så finns ändå utmaningen där med svårflörtade regnbågar. Men när de väl kliver på, ja då vet man att det kan vara just en av de där monsterfiskarna. Jag tror det var i tidningen Svenskt Sportfiske som jag läste om förra årets största fiskar och när det gäller regnbåge så var 9 av de 10 största fångade här på Berget. Så man kan utan att överdriva kalla detta för ett riktigt storfiske vatten.
Vi var här i slutet av Maj månad första gången detta året och då var det svårfiskat. Visst lurade vi upp ett par stycken men vi hade inte flytet med oss och värmen som var då gjorde det inte lättare. Nu var vi åter tillbaka, lika taggade och laddade som vanligt. Peter och jag har blivit ett radarpar under de senaste åren och vi fortsätter skriva vår fiskehistoria tillsammans. Det är med stor glädje som jag delar detta med honom, en fantastisk vän och sportfiskare. Vi är här för att göra ett reportage som ni senare kommer kunna läsa i MagazineFishEco. Självklart är alla kameror med något som blivit en lika stor del av hobbyn är fotandet och filmandet, inom kort så finns resultatet att beskåda på vår Youtube-kanal ”Every Fish Counts”.
Nu har det hunnit bli September och vi går snart över till Oktober månad. Temperaturen i vattnet är runt 11-12 grader och i luften runt 8-9 grader när vi anländer på eftermiddagen. Men det känns hett, fisket alltså i luften är det rått och kyligt. Vi är revanschsugna och förutsättningarna känns riktigt bra. Hemma hos oss i sydöstra Småland har det regnat kopiöst mycket sista dagarna. De två dagarna innan vår avförd till Berget fick vi nästan 80 mm regn. Vi tänkte att regnet säkerligen skulle ha en positiv effekt på fisket särskilt då vi under vår vistelse skulle ha uppehåll. När vi anländer får vi dock höra att fisket har varit lite trögt sista veckorna och något regn har de inte fått alls. Vi kommer ned på jorden igen och försöker sänka förväntningarna något, efter en trevlig pratstund med Lena som tar emot besökarna här och ägaren Ola så börjar vi tackla upp.
Det mörknar tidigare nu och vi har inte mycket fisketid denna kvällen så vi gör endast i ordning det allra viktigaste. När vi skall lägga ut våra första kast slänger vi ett öga på varandra och vi tänker nog båda att det dröjer inte länge innan någon av oss står med spöböj.
Men huggen uteblir och den där osäkerheten börjar komma krypande, man rotar runt i askarna och trots att de är fyllda till bristningsgränsen hittar man inget man riktigt tror på. Är det något jag lärt mig genom åren så är det kanske viktigaste när du fiskar just tro. Tro på det du gör, tro på hur du fiskar och framförallt tro på flugan du fiskar med.
Jag minns något som Ola sa, fiska längs kanterna. Jag knyter på en liten för resan nybunden nymf. Rätt enkel egentligen, storlek 14, flashkropp, stjärt av fiber från fasan och en liten orange krage som hotspot. Jag lägger ett kast längs med strandlinjen och nästan direkt kommer det en följare. I nästa kast i själva ”droppet” så sitter den. En stridig regnbåge på dryga 3 kg kan landas med hjälp av Peter som håvar. Första för denna resan och som vanligt alltid förlösande att pricka av den första fisken.
Kvällen kommer snabbt och vi avslutar dagens fiske kort efter min fina båge,det blev inga fler denna kvällen, Peter tappade en fin som gick fast i näckroserna men imorgon är det en ny dag. Vi tänder istället upp en brasa i den trevliga grillstugan. Vi äter gott, dricker en pilsner eller två och pratar såklart taktik inför morgondagen. Flugval, filmvinklar och andra viktiga saker i livet.
Vi är uppe tidigt och dimman ligger tät ovanför vattenytan, det är sådär lite trolskt och magiskt när vi närmar oss fiskevattnet. Morgonen börjar dock så som vi avslutade kvällen innan, trögt. Efter frukost beger vi oss ned till en av de större dammarna, Peter som kikat mycket på Youtube inför resan knyter på en liten blå streamer som ett gäng danskar som varit här tidigare haft bra fiske med. I andra kastet hör jag Peter vråla och jag ser tunga gung i hans flugspö. En rejäl bit har tagit hans fluga, jag skymtar den i vattnet och den ser enorm ut. Peter försöker styra undan den från näckroserna men det går inte att styra en sådan här stor fisk. Den går in i näckroserna och jag är övertygad om att denna fisken är förlorad. Men plötsligt börjar det röra på sig igen och på något sätt så sitter fisken fortfarande kvar. Jag hoppar i (med vadare) för att håva och snart så ligger denna besten i håven. Vi är lyriska och det är en kanonfisk med riktigt fina fenor och otroligt bred om ryggen. Vågen landar på 5.5 kg, en riktig drömfisk.
Jag byter taktik, frestad att testa en blå streamer även jag men jag ser flera fiskar stå väldigt nära land. Jag knyter på en liten pheasant tail nymf och droppar dem framför fiskarna. Nästan tjecknymffiske då jag smyger mig så nära fisken så möjligt och kastar ut flugan precis framför dem. Flera stycken kan landas på detta viset och snart så har även Peter gått över till nymf. Vi drar flera fina fiskar på detta viset. Jag följer en större fisk och kastar efter den men den är inte intresserad av min nymf.
Jag testar en större flickslända och nu visar fisken intresse och följer först sakta för att sedan kasta sig över flugan. Fisken är riktigt stridbar och jag får syna backingen två gånger innan den börjar närma sig land. Peter är på plats och hjälper mig håva in denna enorma bågen. Ännu en drömfisk ligger i håven och denna landar på 5.8 kg, en riktig ”tank”. Enormt bred över ryggen och en otroligt vacker fisk. Det är imponerande hur Berget kan producera så många stora fiskar som är så pass fina i fenorna.
Vår andra resa till Berget kan man summera till en succé, det började lite trevande men vi gjorde en snygg avslutning med flera fina fiskar landande och två riktiga toppfiskar. För ett längre reportage från vårt fiske här håll utkik i Magazine FishEco. För filmen från vårt fiske här se till att prenumerera på Every Fish Counts på Youtube så får ni en notis om när filmen finns ute.
Vi tackar Berget Sportfiske för denna gång och på återseende.
Vill ni fiska i Berget så kolla deras FB-sida, maila till info@bergetssportfiske.se eller ring dem på 072-326 25 50
Tillbaka i Skåne-land. Tillbaka för att se hur rödingarna har det i Brännvinsdammarna med sitt kalla källflöde. De har gått över ett halvår sedan vi var här senast och nu är vi tillbaka en helt annan årstid med helt andra förutsättningar.
Dammarna har ett kristallklart och kallt vatten från ett åttatal tjälsprång. Tjälsprångsvattnet håller 8 gr året om. Tack vare detta finns möjligheten att fiska röding i Skåne. De låter helt otroligt egentligen, röding i Skåne. De är något som vi här i söder tidigare bara kunde nå genom att ta oss massor med mil uppåt landet.
Förra året var vi här och jag lyckades landa min första röding. De var en häftig känsla och skönt att äntligen kunna ”bocka” av den från listan. Vi blev dock så förtjusta i dessa dammarna i som ligger så vackert inbäddat bland de stora bokträden, så vi bestämde oss tidigt för att göra ett återbesök.
Nu är det sommar och vi är återigen i Skåne hos de fantastiska Victor och Peter som driver Brännvinsdammarna. Det skall bli väldigt intressant och se hur rödingarna har klarat sig sen vi var här senast. De första vi möts av vid vattnet är en dansk sportfiskare som direkt känner igen oss från vår Youtube-kanal ”Every Fish Counts”. Han berättar att han är här enbart för att han kikat på vår video från vårt senaste fiske här. Riktigt roligt att höra och lite märkligt att höra att vi inspirerat en att åka hela vägen från Danmark hit efter sett vår film. Verkligen roligt med den responsen.
Vid en lite bro över till andra sidan dammen ser vi flera fiskar röra sig så vi smyger bort och kan se att det står ett jättestim med röding där. Säkert 20 st som står i den lilla strömmen som blir där. Vi gör en hel del försök på att få dem att ta våra nymfer men de visar sig inte vara lättlurade. De ignorerar helt våra flugor och till slut bestämmer vi oss för att testa lyckan i den övre dammen.
Där dröjer det inte länge innan Peter står med spöböj och ja det är en röding. Jag fumlar lite med landningen men lyckas till slut får fisken i håven. Peter är euforisk och man kan verkligen ta på hans lycka. Fantastiskt att se och vara med att dela denna äkta fiskeglädjen. Det är hans första röding på hemmaplan (Sverige), han har haft glädjen att drilla röding på Island tidigare.
Fiskarna här är inte lätta och det är som jag skrivit om tidigare inte helt lätt med put and take fiske som många tror. Visst att fiska på nysatt fisk är relativt enkelt, de hugger gärna på en stor färgglad marabou-fluga. Dessa fiskarna har dock gått här länge vilket både märks och syns på dem. De är i fantastisk kondition, med hela fina fenor. De låter sig inte luras lätt, jag kämpade länge under dagen innan jag till slut landade min första röding för dagen. Melodin var små nymfer i storlek 14-16 och tafsspetsen jag körde med till slut var 0.11. Eftersom vattnet är så klart så är det mestadels sightfiske vi kör och man ser hur fisken reagerar när flugan studsar förbi fisken. Frustrerande kan det vara men riktigt häftigt när man ser fisken stiga och ta din fluga.
Vi har en kanondag i Skåne återigen och det är verkligen ett speciellt ställe som Victor och Peter har här. Vi fick kämpa ordentligt denna dagen men vi lyckades lura flera rödingar och Peter tog ”catch of the day” som faktiskt var en regnbåge. En av de vackraste regnbågarna jag sett, en helt fantastisk fisk som är sådär prickig som man vill att de ska vara. Vi brukar ofta prata om den där perfekta regnbågen och ja denna är inte långt ifrån.
För ett längre reportage om vårt fiske här så håll koll på MagazineFishEco framöver och tills dess så kan ni kika på vår film på Every Fish Counts Youtube-kanal. När ni ändå är där, ge oss gärna en tumme och följ kanalen.
Det är snart mitten av Augusti, solen steker och det måste vara närmare 30 grader denna dagen. Jag och min fiskebroder Peter hade bestämt oss för att göra en liten ”roadtrip” denna sommaren. Tanken och förhoppningen var att komma ut lite norröver men tiden räcker inte riktigt till alla gånger då det kräver minst en vecka för en sådan resa. Vad gör vi då tänkte vi. Vi kollade runt och googlade, letade strömmande vatten med öring. Vi kollade möjligheten att åka till Danmark men även där krävs det många mil om man vill fiska harr i strömmarna på Jylland. Sedan kom jag på det. Norrbyströmmen, efter ett samtal med bästa Manni så bokade vi in lite fiske i Borensberg och i det ginklara vattnet som rinner genom Norrbyströmmen. Jag har varit här ett par gånger tidigare men för Peter skulle det bli första gången.
Taggade till tusen och bilen packad till bristningsgränsen som vanligt när vi skall iväg någonstans. Efter ett par timmar rullar vi in i vackra Borensberg där Motala ström och Göta kanal rinner igenom. Det känns som en riktig idyll så här på sommarhalvåret. Vi gör ett första stopp här för att köpa med oss pizza, sedan är det bara 5 minuter innan vi når Norrbyströmmen. Vi äter våra pizzor och knäpper upp varsin öl på verandan vid stugan som bokstavligen ligger ute i vattnet. Här kan vi sitta, varva ner, kolla efter vak och bara njuta i goda vänners sällskap. Det är livsglädje det.
Mätta och nöjda börja vi vandra nedströms och i det klara vattnet ser vi flera regnbågar som vaggar majestätiskt i strömmarna. Dessa regnbågar har gått här länge och de är vana vid flugor av alla dess slag. De är i absolut toppkondition och vi som ofta brukar tjata om att vi jagar den perfekta regnbågen, här i Norrbyströmmen kan de mycket väl simma.
De låter sig inte luras allt för enkelt och det gäller att vara påhittig och gräva djupt i askarna. Regnbågsfiske som är så enkelt brukar man ofta få höra men jag anser nog att regnbågsfiske kan vara riktigt tufft många gånger. Visst att fiska på nysatt fisk är ofta tacksamt och de hugger på det mesta som man serverar dem likt en hungrig gädda. Men dessa fiskarna som gått i vattnet en längre tid och börjat äta av de strömmarna tar med sig de är inte helt lätta. De ställer flugfiskaren på prov och när du väl fått dem att hugga så bjuder de på en rejäl dans. Så ni som tycker regnbågsfiske är så enkelt och ingen utmaning. Testa att fiska efter regnbåge som blivit förvildad likt dem här i Norrbyströmmen eller Brännvinsdammarna. Man får kämpa för dem men belöningen när dessa prickiga fiskarna ligger i håven är magisk.
Det är fruktansvärt varmt just nu och att fiska efter dessa regnbågarna som redan innan värmen kan vara kinkiga, ja det är inte lätt. De kan ofta bli frustrerande när man ser fisken hela tiden men de ratar dina flugor. När fisken väl tar en av dina flugor. Man ser hela hugget och lyckas behålla lugnet för att sätta kroken vid rätt tillfälle, det är riktigt häftigt. Min första fisk för dagen är just en sådan upplevelse. Jag står precis vid utloppet till en mindre pool och i poolen kan jag se flera fiskar simma. Jag gör några försök på dem men de vill inte ha det jag serverar dem. Då ser jag en fisk som står högt upp i strömmen innan poolen. Den står där alldeles ensam bakom en sten som skyddar den från de mest strida strömmarna. Jag prickkastar mot den med mitt nymfspö och nymfen landar perfekt. En pheasant tail variant i storlek 16 far förbi snabbt i strömmen och jag ser fisken kastar sig mot den och jag sätter mothugget perfekt. Fisken far omkring som en galning i poolen och jag ropar på Peter som kommer springandes med håven. Det är inte lätt att landa den här så jag få försöka ta den upp i strömmen igen längs kanten där det rinner lite långsammare. Jag släpper efter och fisken glider ned i håven. Yes! Första fisken och det är ju en sådan typisk regnbåge från Norrbyströmmen. Perfekt kondition, hela fina fenor och alldeles full med prickar. Efter några snabba bilder får den simma tillbaka.
I poolen innan den lite mer ”vilda” sträckan lyckas Peter kroka på sin första regnbåge i Norrbyströmmen. På torrfluga och lyckan är total när fisken ligger i håven, vi delar glädjen åt varandras fångster och fotar flitigt oavsett vem som fått fisken. Vi kravlar längs marken, blöter ned oss och gör det där lilla extra för att få till den där perfekta bilden som sticker ut. Det har liksom blivit en naturlig del i vårt fiske och något som jag verkligen uppskattar.
Kvällsfisket som vi hade höga förhoppningar om infrias till viss del, Peter som är i sitt livs torrflugefiske form drar flera fiskar medan jag mest tappar fisk. Jag vet inte hur många tappade, missade hugg och tafsbrott som jag råkar ut för denna dag men många är det.
Nästa dag har vi några timmars fiske innan vi skall bege oss vidare. Vi är uppe tidigt för att utnyttja tiden maximalt. Frukosten intas med bästa utsikten över vattnet. Efter gårdagens erfarenheter så är slutsatsen att riktigt tunn tafsspets och små flugor är ett måste. Jag fiskar med 0.11 mm som tafsspets och flugor i storlek 16-18.
Storleken har betydelse. Dessa tre ord kan ha en helt annan innebörd som säkert många vet. Även i flugfiske världen kan man använda dessa ord. Denna dagen fick jag verkligen lära mig att gå ned ordentligt i storlek på flugorna kan vara skillanden på succé och flopp.
Det vakar på mycket i mittenpoolen och till en början får vi dem inte att ta våra flugor. Men jag testa att gå ned till en liten svart fluga i storlek 18. Smack säger det i första kastet men jag missar den. Ut igen och flugan sugs ned i ett sådant där perfekt och försiktigt vak. Denna gången sitter mothugget och jag kan landa en vansinnigt vacker regnbåge. Jag fortsätter att fånga fisk, missa hugg och tappa dem. Jag har ett fantastiskt fiske och även Peter få dem till att hugga när han testar de mindre flugorna.
Precis efter en liten fors ned till poolen står det ett par riktigt fina regnbågar och väntar i djuphålan där på maten som kommer med strömmen. Jag testar alla möjliga flugor både nymf och torrfluga men de kikar lite på dem ibland men tar inte. Då rotar jag i askarna och letar upp den minsta flugan jag kan hitta i asken. En liten svart myra, bara bindtråd, uv-lim och en liten cdc vinge. Storleken på flugan är #20 man kan knappt tro att fisken skall se denna lilla flugan i den snabba strömmen. Jag lägger ett kast uppströms och flugan som knappt flyter glider med strömmen. Den glider ut mot kanten och jag kan då se en av de stora regnbågarna lämnar sin position på djupet och den går upp och tar min fluga. Så häftigt att se hela det händelseförloppet. Mothugget sitter och det är en nervös drillning med den tunna tafsspetsen och lilla flugan. Men Peter kan lugnt och fint håva in den och lyckan är total. Den absolut största och vackraste fisken för resan, alltid svårt med vikten då vi oftast anser det onödigt att väga. Men skulle jag gissa så 2.5-3 kg i absolut toppkondition, de blir nog knappt vackra än såhär åtminstone inte i Sverige.
Flugan sitter perfekt i överkäken och vi förevigar fisken på några fina bilder innan den får återvända till sin djuphåla nedanför strömmen. Detta var en perfekt avslutning på vår vistelse här i Norrbyströmmen.
Denna sommaren har fart förbi med en väldig fart och det är inte långt kvar innan vi går in i en riktig höjdpunkt, nämligen höstfisket.
Norrbyströmmen är en till större delen anlagd put and take-ström som tar sitt vatten från Motala Ström vid Nääs som ligger mellan sjön Boren och Norrbysjön. Vattnet kommer från Vättern, vilket för det mesta betyder klart, grönskimrande vatten. Strömmen erbjuder ”sightfishing” i ett vackert mellansvenskt kulturlandskap med ängar, åkrar, parksoffor och grusade gångar och ska inspirera till att ta på tweedkavaj istället för Gore tex-jacka vid tjänlig väderlek. Sträckan är ca 700 meter lång och har en fallhöjd på fem meter. De sju poolerna har ett medeldjup på en meter.
Innan Motala Ström byggdes ut fanns lax, öring och harr vid forsarna i Nääs. Forsarna är borta sedan länge. Nu finns här Borensbergs kraftstation och från dammen tas vattnet, 0,5 kubikmeter per sekund, till Norrbyströmmen. Vi har mest regnbåge och mindre andel öring och på höstarna sätter vi röding när vi får tag på det. All fisk kommer från Källefall och kvalitet går före vikt. Vid den översta poolen ligger ”lodgen” för vila och övernattning. Fisket upplåts huvudsakligen som hyrfiske för upp till 10 gäster. Verksamheten bedrivs i samarbete med Tekniska Verken i Linköping som äger kraftverket.
Det var vid forsarna vid Nääs vaggan stod för den östgötska industrialismen. Det var här man byggde sina hammarsmedjor, kvarnar och sågverk. Allt drevs med kraften från forsen i Motala Ström. Den kanske mest namnkunnige kvarnägaren var Axel von Fersen, vars kvarn från 1774 ännu står kvar på Nääs och som idag inrymmer Borensbergs Hembygdsmuseum. För hundra år sedan började man producera elektrisk kraft och man byggde på Nääs den första kraftstationen i Motala Ström.
Utrustning som jag anser är lämplig här är ett flugspö i klass 4-6, flytlina och långa tafsar. Tafsspetsen från 0.20-0.13 är det riktigt kinkiga så kan de löna sig att gå ned i tafsspets. Tänk dock på att risken att tafsen går av öka markant med dessa tunna tafsspetsar, så kolla tafsen ofta så den inte råkat ut för någon skada från gren, sten eller liknande. Flugor som är gångbara är naturliga nymfer likt phesant tail, haröra eller små påfågelnymfer. Torrfluga är ofta tacksamt också och under augusti som vi var här så funkade små nattsländor, myror och små svarta dagsländor. De flesta flugorna på krokstorlek 16 – 20.
Efter ett fantastiskt nymffiske i vackra Snärjebäcken så är jag tillbaka denna gången med min ”partner in crime” Peter. Peter var faktiskt här en vecka efter mitt magiska nymffiskepass och fick även han drilla massor av fisk på nymf.
Nu är vi tillbaka, en månad senare och tillsammans. Vi är inne i början av Juni och det är danica period. Så målet är självklart, det är torrflugefiske som står på schemat.
Försommarfisket kan vara fantastiskt med mycket vak och kläckningar, tyvärr så är det inte långvarigt här i södra delarna av landet. Värmen från sommarsolens varma strålar värmer snabbt upp vattnen och catch and release fiske blir svårt att motivera. Strömmarna och bäckarna torkar ut så det är en kort och intensiv period man har på sig innan det är för sent att pricka en sådan där magisk kläckning.
Denna kväll var just en sådan där magisk kväll som man inte ofta råkar ut för. Vi var helt ensamma på den övre strömsträckan och det haglade vak runt omkring oss. Fokus denna kväll var att filma torrflugefiske i Snärjebäcken och så många hugg som vi fick med på film, helt galet. Vi turades om att kasta på de olika vaken och de var nästan lika roligt att stå bredvid och filma som att själv fiska.
Totalt landade vi säkert 30 regnbågar denna kväll och vi avslutade i mörker med ett dubbelhugg. Det kunde knappast ha varit en bättre försommar kväll i strömmande vatten med torrflugor och gott sällskap.
Kika in filmen här nedanför och vi skulle verkligen uppskatta om ni klickar på att prenumerera på kanalen, det sporrar oss till att göra ännu fler filmer framöver.
Juli månad. Solen steker och temperaturen i våra vatten stiger. Fiska ädelfisk är inte att tänka på här nere i de södra delarna åtminstone, inte om man tänker sig tillämpa catch and release åtminstone. Många drar till fjällen för att fiska harr och öring. Själv är jag inne i ett extremt tryck på jobbet med mycket övertid och veckor kvar till semestern. Då tar jag ett ”break” från stressen och ger mig ut på jakt efter de randiga.
En fisk som gillar värmen är Abborren och min fiskesäsong efter abborre brukar börja i Juli när det andra tar en paus. Som jag har saknat de där stenhårda huggen som abborrarna bjuder på. Att jag sedan har ynnesten att bo bara några mil från ett av Sveriges kanske bästa abborrevatten och fiskekompisar som verkligen kan detta fisket.
Som vanligt när det nalkas abborrefiske på sommaren är det tidig uppstigning som gäller, alarmet sätts till klockan 4.00. I vanlig ordning så lägger man sig inte heller i tid kvällen innan så man är inte världens piggaste när alarmet piper. Dock är jag ändå så pass klok så jag har packat bilen och fixat frukost kvällen innan. Så det är mer eller mindre bara att hoppa in i bilen och gasa in mot Kalmar. Där möter jag upp Eric och Richard Thunberg, två riktigt goda vänner och duktiga abborrefiskare. Vi drar sedan vidare mot de legendariska abborrevattnen i Kalmarsund.
När vi sedan sjösatt och sitter i båten så slås man alltid av hur vackert det är så här tidigt på morgonen, när världen liksom vaknar upp igen. Daggen från nattens kyligare temperaturer värms upp av solens första strålar och det bildas en sån där magisk dimma över sjö och land.
Det är förvånansvärt låga temperaturer i vattnet fortfarande men fisken verkar inte i stöten nu på morgonen så vi åker runt och letar febrilt efter dem. Vi möter sedan upp Fredik Renz från Renzstein på sjön och han har haft lite bättre lycka än oss men inget mängdfiske. Han berättar att de verkar riktigt slöa och det har inte alls varit de där kanonhuggen som det gärna blir så här års vid abborrefiske. Fisken har tagit när betet tagits hem riktigt sakta.
Strax innan lunch kan jag ta min första borre för dagen och Eric hade landat en strax innan. Lunchen står Eric för och det bjuds på grillade hamburgare med en magiskt god tryffelost.
Efter lunch beger vi oss till ett ställe som brukar leverera för oss, vi hade ett fantastiskt fiske här förra året. Vi hoppas på att kunna upprepa den bedriften även detta året. Många tror att det bara är att åka till Kalmarsund och hämta jätteabborrar men så är det verkligen inte. Lokalkännedom och mycket pannben är nycklarna, givetvis så gäller det att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt också. Det är mycket letande men när man väl hittar dem så kan de vara riktigt grov fisk som smäller på.
Så blev det också för mig då jag först tror att jag fastnar i en sten men snart visar det sig vara fisk då spötoppen börjar gunga. Ett annorlunda hugg minst sagt och snart ser vi att det är en jättefisk jag fått på. Eric är dock snabbt framme och ”skopar” upp fisken i håven. Vi börjar snabbt fundera på om detta kanske är PB mitt tidigare personbästa ligger på 1810 gr. Vi väger och mäter fisken snabbt och den har verkligen en enorm mun, påminner om mycket om en bass. Fiskens längd är 49 cm och vågen stannar på 1710 gr. Mitt livs näst största abborre och det är en riktigt gammal krigare. Mäktigt att se dessa fiskar i denna storleken.
Vi har sedan ett riktigt race när vi fridriftar över flera heta spots, fisk efter fisk och flertalet över kilot och någon till på strax över 1500 gr. Efter någon timme mattas fisket av och även vi. Något orutinerat så har vi missat den ganska viktiga faktorn dagar som denna när solen står högt på himlen nämligen solskyddsfaktor. En heldag i keps och solglasögon ja ni förstår själva hur vi såg ut efter denna dagen. En fruktansvärd solbränna och en aning ”möra” så styr vi båten mot hamnen igen. Totalt landar vi ca 15 abborrar och ett par stycken gäddor blir det också. Min toppfisk på 1710 gr blir den största dagen, ett härligt abborrepass ännu en gång i sommarvärmen.
Every Fish Counts. De är som säkert många vet nu namnet på min och PetersYoutube kanal. Filmandet är något som har kommit att betyda mer och mer för mig. Fotandet har alltid legat mig varmt om hjärtat och varit en naturlig del i mitt fiskeintresse. Filmandet har liksom kommit med som en bonus och utvecklats till något som jag verkligen uppskattar.
Jag känner att våra filmer/videor utvecklas hela tiden och det blir bättre och bättre. Förhoppningsvis tycker ni det också ? Gör ni det ger oss gärna en tumme upp och följ kanalen. De ”sporrar” oss till att göra ännu fler och bättre filmer i framtiden.
För tillfället är vi väldigt aktiva. Vi har besökt några av Sveriges bästa put and take vatten och givetvis har alla kameror varit med. Dessa reportage-resor har vi gjort för Fisheco Flugfiske. I flugfiskedelen av MagazineFisheco kommer dessa reportage att dyka upp i textform framöver. Till sommaren och hösten finns det en hel del andra guldkorn inplanerade. Så se till hålla koll på Magazinet och vår Youtube-kanal. Redan i nästa vecka släpper vi ännu en ny film/video från ett helt galet torrflugefiske. Här nedanför bjuder jag på några av de senaste videorna.
Norrefors i danicatider. Ösregn men ändå med vakande fisk, vår senaste och kanske bästa film
Berget Sportfiske. Enorma regnbågar simmar det här och vi är äntligen här för att försöka putsa till våra PB:n
Novascottia. En pärla strax utanför Växjö som vi besökt flera gånger under de sista två åren.
Magiska Strömhult och vår första film efter blivit ansvariga redaktörer för Fisheco Flugfiske. Vilket fiske vi hade.
Vår hemsida som är under uppbyggnad Every Fish Counts Flugfiskaren i Småland, Gälgreppet, Fisheco Flugfiske = Every Fish Counts
