Åland – mellan stormbyar, bastuvärme och grov gädda

Yxi, kaksi, kolme, eiisa peitää.
Ungefär där tar mina kunskaper i finska slut. Det är lite märkligt egentligen, med tanke på att jag är runt tjugo procent finsk – gammelmormor var från Finland. Ändå är det inte finskan som ekar i öronen när vi rullar av färjan, utan svenska. Skyltarna är på svenska, människorna pratar svenska och känslan är… Sverige. Samtidigt betalar vi med euro och befinner oss officiellt i Finland. Jag talar förstås om Åland.

Åland är ett mycket speciellt ställe. Det är som att befinna sig i ett parallellt universum där Sverige och Finland möts, men utan att riktigt krocka. Det enda som påminner om att man inte är hemma är valutan – och möjligen dialekten, som ibland får tankarna att vandra till mumintrollen.
Det här är vår andra resa till Åland i fiskets tecken. Första gången, för drygt två år sedan, var resultatmässigt allt annat än lyckad. Ambitionen var hög – gädda och framför allt havsöring stod högt på önskelistan – men vädergudarna var inte med oss. En kraftig storm hade dragit förbi södra Åland bara dagar innan vår ankomst. Vattenståndet hade skiftat kraftigt och temperaturen sjunkit från åtta grader till knappt fyra på bara en vecka. Under vår andra dag fick vi dessutom minusgrader. Förutsättningarna var med andra ord usla.

Vi bodde då på hotell i Mariehamn, träffade många trevliga ålänningar och trivdes bra på land. Men fisket… ja, Åland visade inte sin bästa sida den gången. Ändå fanns känslan kvar: hit måste vi tillbaka. Någon gång.

Två år senare står vi återigen i Grisslehamn, den lilla fiskebyn cirka fyrtio minuter norr om Stockholm. Den här gången är vi inbjudna av Visit Åland för att fiska tillsammans med två välkända tävlingsfiskare från Åland – Rikard och Tommy från Open Water Fishing. Deras uppdrag är tydligt: visa att det fortfarande finns grov gädda kvar i de åländska vattnen.

Vi ska tillbringa helgen i Tommys stuga på Fälgö, en ö som ligger en bra bit från Mariehamn – åtminstone med åländska mått mätt. En timmes bilresa och ytterligare en färja krävs för att ta sig dit. Stugan ligger vackert precis vid vattnet, och det märks direkt att våra värdar verkligen kan sina hemmavatten. Ett sådant erbjudande tackar man inte nej till.

Resan ner mot Stockholm sker under kvällen. För vår del innebär det omkring sex timmars bilfärd, och vi anländer sent till Grisslehamn. Vi parkerar först i kön till färjan som avgår tidigt nästa morgon och försöker få några timmars sömn i bilen. Några timmars vila blir det i alla fall innan vi rullar ombord. Som alltid inför en längre fiskeresa är känslorna utanpå kroppen: förväntan, nervositet och den där pirrande känslan av att vad som helst kan hända.
Men vädret då? Ja, vädret fortsätter att spela oss spratt även i år. Prognosen har sakta men säkert försämrats – från beskedliga 5–6 m/s till brutala 18–19 m/s. För oss som flugfiskar gädda med stora, luftmotståndsrika flugor är det långt ifrån optimalt. Men fisket har varit planerat länge. Att ställa in är aldrig aktuellt. Förhoppningen är att hitta lävikar – och kanske, bara kanske, lockar hårt väder fram de riktigt stora gäddorna.

Strax efter lunch anländer vi till Åland. När vi rullat av färjan styr vi mot Mariehamn där Tommy och Rikard möter upp. Men innan vi fortsätter mot nästa färja har de en överraskning åt oss. Strax utanför stan ligger ett mikrobryggeri – Open Water Brewery – där en vän till dem brygger öl och annan dryck. Lokalen är fantastisk, och sortimentet ännu bättre. Flera av ölsorterna är fiskerelaterade, vilket förstås gör dem extra intressanta. Vi fyller på med några flaskor inför helgen innan vi fortsätter resan.
Den sista färjan är betydligt mindre, men snabbare. Snart är vi framme vid Tommys stuga, vackert belägen precis vid havet. Och ja – det finns bastu. Klockan är mycket, men mörkret närmar sig snabbt. Resväskor slängs in, fiskekläder rycks fram och spöna riggas i rekordfart. Kort därefter är vi ute på vattnet.

Vinden ligger förvånansvärt behagligt på 6–8 m/s, med byar runt tio. Förhoppningarna stiger. Vi fiskar i en stadig aluminiumbåt på 5,30 meter – nödvändigt när två flugfiskare ska samsas om utrymmet. Båten är lånad av Jonas Idman, en välrenommerad guide på Åland. Vi börjar fiska längs en stor vasskant på 1–2 meters djup, klassiskt gäddvatten och väldigt likt vår hemmakust i sydöstra Småland.
Den där känslan infinner sig direkt. Alla sinnen är på helspänn. Det måste smälla snart.

Och det gör det. Min lina sträcks plötsligt, men fisken lossnar snabbt. Sekunden senare står Peter med spöböj och kan landa resans första gädda. Ingen jätte – men ack så viktig. Kort därefter når vi en av vikens hotspots. Jag får ett stenhårt hugg och känner direkt att det här är något större. Fisken går ner i gräset och vägrar röra sig. Jag pressar så mycket jag vågar. Till slut släpper den och rusar – som om den hade lax i generna. Jag får springa fram i fören för att hänga med. Till slut ligger den i håven: en praktgädda på runt 90 cm och 4–5 kilo. Ålands-PB för min del. Efter en snabb beundran får hon simma tillbaka.

Kvällen avslutas med god mat, trevligt sällskap och öl från Open Water Brewery. En bättre start på resan är svår att tänka sig.
Dag två möter oss med full kraft. Byvindar på över 20 m/s gör förhållandena direkt svåra. Vi kör runt med bilen för att rekognosera och inser snabbt att många av våra planer bokstavligen blåst bort. Med möda tar vi oss ändå ut, letar lävikar och fiskar sporadiskt. Fisket är tufft, men några gäddor luras upp.

Lunchen intas i Rikards sommarstuga, även den vackert belägen vid vattnet. Utanför går vita gäss långt in i vikarna, men inne är det varmt och tryggt. Muurikamat, skratt och gemenskap – precis vad som behövs.
På eftermiddagen hittar vi en större, skyddad vik via en smal kanal. Väl inne känns det direkt rätt. Gäddor står överallt. Flugfisket exploderar. Peter och jag drar fisk på fisk, även om Peter lyckas tappa fler än vad som borde vara möjligt. Diskussionen om när en fisk egentligen “räknas” blossar upp igen – hugg, kontakt eller landad? Svaret beror som alltid på vem man frågar.

Rickard nöter på med stora beten över öppet vatten, och till slut belönas han. En massiv gädda kliver på. Tommy håvar skickligt och resultatet är resans största fisk: 108 cm och uppskattningsvis 7–8 kilo. Åland levererar.

Dagen avslutas med abborrfiske till middagen. Efter lite slit lyckas vi få ihop tillräckligt, och i mörkret återvänder vi till stugan. Abborren tillagas med curry – en oväntad men fantastisk kombination. Jag, som annars sällan väljer fisk, inser att detta är bland det godaste jag ätit. Kanske är det helheten: egenfångad fisk, bra sällskap och Ålands karga skönhet.
Sista dagen gryr tidigt. Vinden är fortfarande hård, men viljan att fiska ännu större. Vi styr åter mot den skyddade viken – platsen där minnen redan skapats och där hoppet om fler fortfarande lever.

Jag fortsätter där gårdagens fina fiske slutade, och det dröjer inte många kast innan den första gäddan sitter. Sedan den andra. Och den tredje. Ett stabilt tempo redan från start. Fiskarna håller en jämn och fin storlek, runt 70–80 centimeter – inga riktiga monster, men starka och välbyggda gäddor som bjuder på ordentligt motstånd i det strömmande vattnet.

Vinden har dock växlat upp rejält. Den piskar över viken och gör varje kast till en utmaning. Vi får verkligen jobba med tajming och teknik för att få ut flugorna mellan de kraftiga byvindarna. Fokus ligger på att fiska längs vasskanterna där vinden ligger på, och det visar sig snabbt vara helt rätt strategi. Gäddorna står där, aktiva och huggvilliga. Alla i båten plockar fisk i stadig takt, och även om de riktigt stora exemplaren lyser med sin frånvaro, så är fisket inget annat än kanon.

Det här är vår sista dag på Åland för den här gången, och bättre avslutning hade vi knappast kunnat önska oss. Under de här intensiva dagarna landar vi totalt runt 50 gäddor, tillsammans med ett gäng abborrar som också vill vara med och leka. Toppfisken för resan står Rikard för – en magnifik gädda på 108 centimeter, som han efter ihärdigt nötande med stora beten till slut lyckas lura till hugg. Min egen toppfisk blir en mycket fin gädda på 89 centimeter, vilket putsar mitt personliga rekord på Åland en aning. Även Peter lyckas förbättra sitt PB, trots att hans fiske stundtals varit mer frustrerande – många hugg, men färre fiskar som verkligen sitter hela vägen in.

Men som vi brukar säga: när räknas en fisk egentligen? Jo, när den hugger. Där gör Peter helt rätt. Sådant här är typiskt för våra fiskeresor. Ofta är det antingen jag eller Peter som får mest fisk eller de största fiskarna, men det fina är att glädjen alltid delas. När den ena krokar fisk släpper den andra sitt eget fiske för att hjälpa till med håv och kamera. Det är precis så här goda fiskekamrater fungerar – man gläds åt varandras framgångar lika mycket som sina egna.

Tommy och Rikard har under hela vistelsen bjudit på en helt otrolig gästvänlighet och visat med all tydlighet att Åland fortfarande har mycket att erbjuda när det gäller gädd- och abborrefiske. Det råder ingen tvekan om att det finns gott om fisk i vattnen här. Visst, det är många mindre fiskar, men mellan dem simmar också de riktigt stora. Det är ett tydligt tecken på god återväxt, och framtiden för fisket på Åland känns onekligen ljus.

Jag kan heller inte nog understryka vikten av att anlita en fiskeguide, särskilt när man kommer till nya vatten och dessutom har begränsat med tid. På Åland är fiskekort obligatoriskt överallt, och området är uppdelat i flera zoner där olika kort gäller beroende på var man fiskar. Det spelar heller ingen roll om man fiskar från land eller båt – reglerna gäller oavsett. Rickard och Tommy rekommenderar varmt sin vän och guide Jonas Idman, som man enklast kommer i kontakt med via Instagram.

När vi senare står ute på färjans däck på väg hem blickar vi ut över ett mörkt och argt hav. Vinden har inte mojnat det minsta. Ändå är stämningen lugn och nöjd. Vi summerar en resa där vi skapat nya vänskaper, ätit riktigt god mat och framför allt fått en efterlängtad revansch från vårt tidigare äventyr på Åland. Och vi kan dessutom konstatera en sak till: det går faktiskt att kasta fluga även i vindar runt 20 m/s. Det kräver bara god kommunikation i båten – och att man väljer sina kastögonblick med omsorg, precis mellan byvindarna.
Information om Åland
Cirka 20.000 öar och skär varav cirka 6.700 namngivna och 60 bebodda
Totalareal: 13517 km2, varav landareal 1527 km2
Längsta avstånd på huvudön: ca 50 km
Tidszon: +2 GMT.
Valuta: Euro
Invånarantal: ca 30 000
Sevärdheter: Kastelholms slott, Bomarsunds fästning, segelfartyget Pommern, Eckerö Post- och tullhus.
Att göra på Åland: Vandring, discgolf, stugliv, båtliv, fiske, golf
Resa till Åland
Den kortaste båtresan till Åland går från Grisslehamn till Eckerö. Färjehamnen ligger ca 1,5 timmes bilresa norr om Stockholm. Själva båtresan till Åland med Eckerö Linjen tar 2 timmar.
Från Stockholm till Mariehamn och Långnäs reser du med Viking Line eller Tallink Silja. Båtresan som är mestadels genom skärgård tar ca 5,5 timmar.
Du kan också resa med Finnlines från Kapellskär, ca 1 timmes bilresa norr om Stockholm, till Långnäs. Båtresan tar ca 3,5 timmar.
Info om Fiskeguide Jonas Idman
Jonas är enklast att kontakta via Instagram för mer info om guidning på Åland kolla @jonasidman

Info om Open water brewery
De som grundade bryggeriet var Jonas Jakobsson, Christoffer Selander och Samuel Petrone.
Info från en av grundarna.
Allt började med min vän Samuel, en riktig ölnörd, som bryggde öl hemma. Själv var jag totalt ointresserad av både öl och ölbryggning. Men när jag fick smaka hans öl tyckte jag det smakade oväntat gott! Så jag åkte till alko och köpte fem–sex öl från olika finska bryggerier. Jag provade dem, och brukar säga att jag inte vet om det var tur eller otur, men ingen av dem smakade särskilt bra. Det var där tanken föddes: vad kan Samuel göra med riktigt utrustning om han kan göra den ölen jag smakade hemma på spisen. Jag frågade Samuel vad det egentligen skulle kosta att starta ett bryggeri. Svaret jag fick var runt 2 500 euro. Det lät överkomligt – till och med hanterbart om det skulle misslyckas. Men när jag själv började räkna mer noggrant insåg jag snabbt att verkligheten såg annorlunda ut. Bara tillstånd och grundläggande förutsättningar låg snarare runt 7 500 euro. Sedan fortsatte kalkylen att växa: 30 000. 50 000. 70 000. Och till slut landade vi på cirka 120 000 euro för att kunna göra det ordentligt. Vi tog med oss en ganska enkel, hemsnickrad Excel-kalkyl till banken. Egentligen var inte målet att få ett lån direkt – vi ville mest förstå vad som skulle krävas. Men efter ungefär 45 minuter fick vi beskedet: banken var beredd att låna ut 120 000 euro. Det var då tvivlet kom. Skulle vi verkligen skuldsätta oss med så stora pengar – 3 personer där ingen hade bryggt öl i större skala än som hemmabryggare? Och dessutom skulle jag ta steget att starta och driva ett företag, trots att jag aldrig tidigare ens haft ett enmansföretag. Men efter all tid som lagts på efterforskning, planering och beräkningar bestämde vi oss för att våga. Vi skaffade en brygglokal, beställde utrustningen och tog steget fullt ut. Nästan tio år senare står vi här – och resan fortsätter.








































































