Sommar och abborre

Juli månad. Solen steker och temperaturen i våra vatten stiger. Fiska ädelfisk är inte att tänka på här nere i de södra delarna åtminstone, inte om man tänker sig tillämpa catch and release åtminstone. Många drar till fjällen för att fiska harr och öring. Själv är jag inne i ett extremt tryck på jobbet med mycket övertid och veckor kvar till semestern. Då tar jag ett ”break” från stressen och ger mig ut på jakt efter de randiga.

En fisk som gillar värmen är Abborren och min fiskesäsong efter abborre brukar börja i Juli när det andra tar en paus. Som jag har saknat de där stenhårda huggen som abborrarna bjuder på. Att jag sedan har ynnesten att bo bara några mil från ett av Sveriges kanske bästa abborrevatten och fiskekompisar som verkligen kan detta fisket.

Som vanligt när det nalkas abborrefiske på sommaren är det tidig uppstigning som gäller, alarmet sätts till klockan 4.00. I vanlig ordning så lägger man sig inte heller i tid kvällen innan så man är inte världens piggaste när alarmet piper. Dock är jag ändå så pass klok så jag har packat bilen och fixat frukost kvällen innan. Så det är mer eller mindre bara att hoppa in i bilen och gasa in mot Kalmar. Där möter jag upp Eric och Richard Thunberg, två riktigt goda vänner och duktiga abborrefiskare. Vi drar sedan vidare mot de legendariska abborrevattnen i Kalmarsund.

När vi sedan sjösatt och sitter i båten så slås man alltid av hur vackert det är så här tidigt på morgonen, när världen liksom vaknar upp igen. Daggen från nattens kyligare temperaturer värms upp av solens första strålar och det bildas en sån där magisk dimma över sjö och land.

Det är förvånansvärt låga temperaturer i vattnet fortfarande men fisken verkar inte i stöten nu på morgonen så vi åker runt och letar febrilt efter dem. Vi möter sedan upp Fredik Renz från Renzstein på sjön och han har haft lite bättre lycka än oss men inget mängdfiske. Han berättar att de verkar riktigt slöa och det har inte alls varit de där kanonhuggen som det gärna blir så här års vid abborrefiske. Fisken har tagit när betet tagits hem riktigt sakta.

Strax innan lunch kan jag ta min första borre för dagen och Eric hade landat en strax innan. Lunchen står Eric för och det bjuds på grillade hamburgare med en magiskt god tryffelost.

Efter lunch beger vi oss till ett ställe som brukar leverera för oss, vi hade ett fantastiskt fiske här förra året. Vi hoppas på att kunna upprepa den bedriften även detta året. Många tror att det bara är att åka till Kalmarsund och hämta jätteabborrar men så är det verkligen inte. Lokalkännedom och mycket pannben är nycklarna, givetvis så gäller det att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt också. Det är mycket letande men när man väl hittar dem så kan de vara riktigt grov fisk som smäller på.

Så blev det också för mig då jag först tror att jag fastnar i en sten men snart visar det sig vara fisk då spötoppen börjar gunga. Ett annorlunda hugg minst sagt och snart ser vi att det är en jättefisk jag fått på. Eric är dock snabbt framme och ”skopar” upp fisken i håven. Vi börjar snabbt fundera på om detta kanske är PB mitt tidigare personbästa ligger på 1810 gr. Vi väger och mäter fisken snabbt och den har verkligen en enorm mun, påminner om mycket om en bass. Fiskens längd är 49 cm och vågen stannar på 1710 gr. Mitt livs näst största abborre och det är en riktigt gammal krigare. Mäktigt att se dessa fiskar i denna storleken.

Vi har sedan ett riktigt race när vi fridriftar över flera heta spots, fisk efter fisk och flertalet över kilot och någon till på strax över 1500 gr. Efter någon timme mattas fisket av och även vi. Något orutinerat så har vi missat den ganska viktiga faktorn dagar som denna när solen står högt på himlen nämligen solskyddsfaktor. En heldag i keps och solglasögon ja ni förstår själva hur vi såg ut efter denna dagen. En fruktansvärd solbränna och en aning ”möra” så styr vi båten mot hamnen igen. Totalt landar vi ca 15 abborrar och ett par stycken gäddor blir det också. Min toppfisk på 1710 gr blir den största dagen, ett härligt abborrepass ännu en gång i sommarvärmen.

Sista abborrepasset

Så var väl förmodligen årets sista abborrepass gjort. Jag var tillsammans med Eric ute på en av de kändare lokalerna i mina trakter för att se om vi skulle kunna hitta abborre i tvåkilosklassen. Vi var på plats tidigt vid rampen, solen hade inte tittat upp ännu, nu gör den i och för sig knappt inte det alls under den här årstiden. Det är mörkt, grått och allmänt trist och denna morgonen bjöd inte på mer än 3-4 grader så de var bistert. Till vår stora förvåning var vi först ute och här brukar det vara rätt tjockt med båtar i vanliga fall. De var bara att tacka för det och dra upp buffen, på med luvan och ge sig ut på sjön.

Vi åkte nästan så långt in vi kunde i viken för att leta abborren som vi trodde stod grunt. Vi hittade också snabbt fisk på ekolodet. Men fisken vägrade ta våra beten och abborren kan vara riktigt tjurig ibland. Har den bestämt sig för att inte äta så krävs det mycket list om man skall få dem till att hugga. Vi fortsatte och leta fisk och vi hittade dem på flera platser troligtvis abborre men ingen huggvillig abborre. Ett par bonusgäddor dök upp och knipsade våra tafsar och eftersom abborrefisket var så segt så bestämde vi oss för att testa gäddfisket en stund istället.

Jag började fiska med som så många gånger tidigare en grön/chartreause fluga med dragontail. Vi hade åkt in i en grundare vik med mycket vass och vegetation, här luktade det nästan gädda. Redan i första kastet så har Eric fisk på och jag kastar i den riktningen hans jigg hade varit. Pang, ett sånt där härligt, stenhårt och brutalt gäddhugg. En superfin gädda på runt 80 cm kan landas och sätts försiktigt tillbaka igen. Vi tar ett par riktigt fina gäddor och nytända efter ha fått lite spöböj åker vi ut för att testa abborre igen.

Nu hade området fyllts på med båtar och vi var absolut inte ensamma längre. De flesta fiskar efter abborre men det verkade som att de flesta hade det svårt denna dag med abborren. Vi åker in på ett annat lite grundare område där det är ca 0.5 till 1 meter djupt. Vi ser massor av fisk på ekolodet, svårt att avgöra vad det är för något men det är definitivt inte gädda, kanske kan det vara abborre. Plötsligt drar det till i min lina, – Ja fisk på skriker jag. Det måste vara abborre, – Nja säger Eric det känns inte som det säger han och kollar på spöet. Nej det är inte de där typiska ”abborreknycken” i spöet. Snart kan vi se att det är en brutalt stor Id och sällan har jag blivit så glad över en Id när jag fiskar abborre. Men kommer de upp i denna storleken så är de en rätt häftig fisk och den har verkligen inhalerat betet så ingen felkrokning. Vi väger den inte men den måste vara närmare 3 kg och definitivt ett nytt PB för min del. Jag fiskade mycket Id när jag var yngre i ån som låg nära mitt föräldrarhem, det var ett rätt spännande fiske med bröd och flöte. Men de fiskarna var inte alls i denna storleken. Vi tar några snabba foton fick givetvis denna magnifika fisk simma tillbaka till resten av sina kompisar i stimmet.

Regnet har nu börjat vräka ned och vi hade nu börjat ge upp hoppet om att få någon abborre denna dag. Men innan vi skulle bege oss hemåt så testa vi en ”hotspot” till. Här är det en liten brant där djupet sjunker ganska snabbt och vi fiskar på ca 3 meters djup. I första kastet på denna ”spoten” känner jag att det nyper till i betet, ta in betet någon meter och sen stopp. Smack där sitter den och nu vet jag med säkerhet att det är abborre. Snart så kan vi landa dagens första och enda abborre. En fisk i lite mer ”normal” storlek på ca 7-8 hg. Inte riktigt det vi var ute efter men en superfin fisk.

Det var ändå en rätt fin avslutning på mitt sista abborrepass för det här året, för 2021 kommer det definitivt bli fler. Jag kommer jaga 2 kilos abborre på fluga, det hade varit något.