Vänner möts upp

Publicerat 2013-10-15 av Sussi Stridh

Jag lovade att berätta för er angående fler vänner som slöt upp vid Blekingekusten och lite tips om vad som kan vara bra att ha med sig om utifall gäddtänderna sargar dina fingrar.

På lördagsmorgonen mötte Anna “FishEco” Berg och hennes Ove Fredriksson, upp oss för att drilla gädda tillsammans. Det var verkligen kul att umgås en hel dag tillsammans.

Anna var inte sen med att kroka en gädda i 4-5 kilos klassen på jerk och hennes skratt och glädje ekade över havet. Antar att de som tävlade i gäddfestivalen hörde hennes klingande skratt över vågskvalpen.

Jo det blir allt en hel del olika spön som parkeras likt en påbörjad byggnation av en tipi när det är fikadags.

Här är dock bara flugspöna med på bild.

Även fröken Stridh hittade lite gädda bland tångruskorna.

Herr Rimfrost var som vanligt snabb med kameran.

Ja det är ofta ett virrvarr av lina och tång innan man får upp gäddan för en liten pose!

Och det där momentet när man ska försöka hitta sin fluga mellan vassa tänder och tång som fastnat i linan..

Ja, frågan är vem som har mest bråttom? Gäddan som vill bli fri och simma tillbaka till sitt rätta element eller jag som vill svinga linan i hopp om att hitta en större fisk..

Så var det ju det där med såriga och blödande fingrar, känns nästan oundvikligt när man fiskar gädda.

Men detta är plåstret jag tycker funkar allra bäst!

Det sitter på bra, även vid vattenaktiviteter och läker såren fint.

Men de dagar jag fiskar eller pysslar med hästen så använder jag tåskiljare. En slags tygförsedd tub som är försedd med gel på insidan. Detta för att hålla comfeedplåstret på plats och minimera risken att såret går upp igen. Finns att köpa på apoteket.

Flugfiske efter gädda med Niklaus Bauer

Det var via FishEcos livesänding med Niklaus Bauer som jag fick idén att skaffa denna tub då han hade en sådan på sitt pekfinger. Då man stripar fluglinan över pekfingret när man flugfiskar och därmed kan få riktigt sköna och fina sprickor i huden, så funkar denna tub för att skydda huden.

Nåja, gäddfisket i Blekinge var fantastiskt kul och det var verkligen trevligt att en del av våra vänner slöt upp, från när och fjärran. Vi hoppas på att kunna göra om detta inom kort igen.

Tack Anna och Ove för att ni hakade på oss denna dag!

Tack även vår lilla gosse Anton Tsvetskov för att du hälsade på oss på söndagsmorgonen, vi har saknat dig massor!!

Anton var nere och hämtade betesfisk så han tog sig lite tid att prata med oss innan han var tvungen att dra vidare hemåt igen.

I skrivande stund är jag nyss hemkommen från Gotland, där vi varit på Fårö och fiskat efter havsöring.. Hur det gick får ni läsa inom kort!

Blodet ska flyta!

Publicerat 2013-10-09 av Sussi Stridh

Fredagens förmiddagsfiske med Martin Stålhammar var som sagt otroligt trevligt och givande. Martin var ju tvungen att bryta upp efter några timmar då han skulle hämta sin lilla gosse på dagis. Snäll som han var så skjutsade han tillbaka mig till Sandhamn Marine.

Där väntade jag in nästa ankommande fiskesugna personer, min sambo Felix och lillebror Niclas.

Fjällorna Ingrid och Anscha var fortfarande ute på sightseeing så i väntan på fiskesällskapet strosade jag runt marinan lite och njöt av att bara vara.

Felix och Niclas dök upp under eftermiddagen och jag kunde inte skynda på dem nog fort till att slänga in prylarna i stugan, byta om och rigga flugspöna.

Vi fastnade i butiken en stund, då Uffe vart pratglad och vi träffade på ett par gäddfiskare från Kalmar som skulle delta i helgens Gäddfestival. Ett par av ca 530 deltagare.. Jisses, vi skulle då rakt inte bli ensamma om att jaga gädda denna helg!

Det var första gången Niclas flugfiskade efter gädda, så han fick låna Sameos Jade spö och det tog inte många svingande med flugan innan första gäddan vart krokad..

Tänk att även lillebror ändrat uppfattning om gäddan som sportfiskefisk. Tidigare var det bara tråkigt med gädda och de var inte uppskattade att få när han var ute och fiskade..

En skaplig första fångst!

Ja det är då inte lätt att trotsa väder och vind men för det mesta ger det ändå utdelning.. Som tur är!

En gädda small på min storm pike fluga

och det vart lite rabalder innan jag lyckades kroka av fisken…

Tyvärr lyckades jag kroka mig själv, medan gäddan fortfarande satt kvar, vilket resulterade att en skinnflik slets upp i min tumme och med det vart blodvitet ett faktum! Tack och lov hade jag nypt in hullingen på flugan…

Helt plötsligt fick jag en röd fluglina att kasta med, en röd flugrulle, rödprickiga vadare och ja, till och med havet vart lite rödfärgat..

Det ska synas att man fiskat gädda har jag hört! Ju sårigare händer, ju mer blod som flyter desto bättre fiskare blir man! Blinkar

Men Blekingevistelsen avslutas inte i och med blodförlust, nej långt därifrån..

Vi har ett par vänner till som jag ska berätta mer om i nästa inlägg och då kommer jag även att tipsa om bra grejer att ha med, om man nu skulle lyckas sarga sina fingrar på detta viset.

See ya!

Catch & Release”professorn”

Publicerat 2013-10-08 av Sussi Stridh

Jag avslutade förra inlägget med att avslöja att jag fick ett glädjande meddelande…

Det var Martin “catch&releaseprofessorn” Stålhammar som hörde av sig i torsdags kväll och undrade vart vi fiskade och om vi kunde ta ett fiskepass tillsammans.

Självklart, svarade jag!

Så i fredags morse, efter att Martin lämnat lille gossen Jack på dagis och sambon Jenny traskat till sitt jobb så rattade han bilen till Sandhamn Marine för att plocka upp mig. Ingrid och Anscha valde att ta en sightseeing bland annat till Mörrum så det vart bara jag och Martin som åkte iväg på fisket.

Martin har otroligt mycket att berätta om och har mängder av smultronställen längs kusten att jaga gädda och abborre på så det var kul att få höra en del av hans berättelser och få följa med honom ut..

Jag har bläddrat en del i Martins avhandling angående catch & release på gädda och gös, för ett tag sedan bloggade svenska gäddklubben om detta så läs mer om det –> här <–

Martin kommer att åka med på Fiskekryssningen och hålla i ett seminarie där, jag har anmält mig och Felix till detta då jag vet att Martin har mycket intressant att berätta. Passa på att anmäla ditt intresse också till maria.alander@aller.se

Så för att återgå till fisket!

Trevligt att hitta en toaförhöjning ute i bushen, jag passade på att sätta mig en stund och försöka välja ut rätt fluga.

Martin hade valt ett riktigt bra ställe med tanke på att det blåste 9-11 m/s i byarna, så det gällde att hitta någonstans där vinden låg rätt för oss att kunna flugfiska.

Det tog inte många kast fören Martin hade krokat gädda.

Även jag lyckades lura ett antal till hugg.

När man träffar på olika flugfiskare så blir man lite som ett barn på julafton, i alla fall jag.. Det är så kul att kolla in andras flugaskar och testa andras spön.

Till denna resa hade jag även fått låna ett Big Daddyspö med Tankrulle och intermediatelina, just för att få möjlighet att prova lite olika gäddflugspön..

Detta spöet är tungt, riktigt tungt. Eftersom min högerhand ännu inte är bra efter skadan jag ådrog mig i slutet av juli ( ska troligtvis få en slags skena av arbetsterapeuten nu i veckan så håll tummarna ) så jag hade svårt att hantera detta spö någon längre tid. Det går fint att lägga ut stora gäddflugor, i storm, men att använda intermediatelina när man fiskar från land kanske inte var så smart val. Linan fastnade i tångruskor och annat gräs så flytlina är att rekommendera när man vadar.

Jag provdängde även Martins MSX spö #9 och givetvis small det på en liten gädda på Martins egenbundna fluga. Detta spöet var bra mycket lättare och sköt lina så det visslade i spöringarna, tror Martin nämnde att det var en Loop opti stream på hans rulla.

Jag testade även lite andra spön och som jag nämnde innan, man blir som ett barn på julafton. Man kan väl jämföra det med att testa olika bilmodeller, man har sin favorit men det är ändå kul att prova annat när tillfälle ges.

Det är ju så här jag vill prova spön och linor, ute i verkligheten, bland huggvänlig fisk, i storm och skitväder för det ger ett mer rättvist intryck än att stå på en kastbana inomhus och kasta med en liten garntuss i tafsänden, skyddad från väder och vind och inte har en chans att få känna på hur spöet är att drilla fisk med.

Jag har ju inte flugfiskat gädda speciellt mycket och anser mig fortfarande vara nybörjare och har massor att lära, dessutom är det inte många timmar jag lagt längs kusten och utsatt mig för dess väderförhållanden.

Nu är det ju så att Sameo har lite nytt på gång och eftersom jag mest flugfiskat efter regnbåge, öring, harr och abborre så krävs det ju lite andra prylar till gäddfisket. Som jag nämnde i tidigare inlägg så höll jag på att deppa ihop eftersom jag kände mig som en urusel kastare då jag inte lyckades lägga ut gäddflugorna så bra med mitt Sameo Classic Complete #8, men tack vare att jag har SameoKen som mitt bollplank så kommer jag att få all stöd och hjälp av det gänget för att lyckas med flugfiske efter gädda framöver. Jag är så otroligt less på put and take fiske efter regnbåge så jag känner att det är dags att lära mig fiska efter en annan art.

Gädda finns det ju gott om, i min närhet dessutom och med tanke på vad det faktiskt kostar att fiska fettfenefisk hemikring så känns gäddfisket som ett billigare alternativ och mer lättillgängligt som sagt.

Ni må tro att Felix hoppar jämfota av glädje när jag diskuterade med honom om att jag nu är redo och det är hög tid för både mig och honom att lägga mer tid och resurser på gäddan.

Nåja, förmiddagsfisket med Martin Stålhammar vart otroligt kul och givande. Jag fick mer kött på benen dvs lärde mig ännu lite mer om gäddan och hur jag ska hantera den vid avkrokning, utvadandes bland sten och tångruskor, en bit från land och mil från lipgrip ( vilket jag inte längre använder alls ), avkrokningsmatta, gäddsäckar och annat. Nej, tjusningen med detta fiske är ändå att bara ha ett litet fodral med gäddflugor, en rulle knytbar gäddtafs, peang med wireklippare och en rulle eltejp…

Eftermiddagsfisket blev något helt annat och med ett helt annat sällskap… Men det spar jag på tills nästa inlägg.

Tills dess får ni gärna lämna era synpunkter på gäddfisket och framförallt om ni flugfiskar efter denna predator. Jag VILL få alla tips och fakta ni kan bjuda på.

Gäddfiske i Blekinge

Publicerat 2013-10-07 av Sussi Stridh

Det var tänkt att vi skulle bli ett stort gäng från Fjällorna som skulle svinga diverse spön efter gädda i Blekinge denna helgen. Men vi vart bara tre tappra Fjällor som åkte på denna tripp.

Anscha och Ingrid kom hem till mig i tisdags kväll efter ett besök i Strömhult och i onsdags morse bilade vi ner till Karlskrona för att bland annat besök Sameobutiken.

Efter shopping av alla dess slag så föll mörkret över oss fortare än vad jag räknat med, så det blev en fiskedag mindre.

På torsdagen blev vi mer eller mindre kidnappade av Uffe på Sandhamn Marine..

Den blev en snabb båtfärd ut till Uffes ö Inlängan.

Med bestämda steg styrde vi stegen mot gäddfisket. SameoKen gjorde oss också sällskap denna dag.

Jag skulle få chansen att prova nya Sameospöet Classic Jade #8. Detta är dock en prototyp och allt beräknas vara klart och finnas till försäljning våren 2014.

Ingrid fiskade på i den hårda vinden och lyckades kroka sin första flugfångade gädda.

Även Uffe krokade nytt gäddPB på flugspö och här har han fullt sjå med att drilla gädda med Jadespöet allt medan skarvarna iakttog honom på en sten längre ut.

Ja kan man bli annat än lycklig!!!

Jag försökte fiska med mitt classic complete #8 spö men insåg ganska snart att jag inte är någon castingmästare, med andra ord är jag helt helt värdelös på att lägga ut gäddflugor i hård vind.

Jag försökte hitta lägen där det skulle vara möjligt att kroka en strandnära gädda, det lyckades men det vart inga gäddor av modell större.

Ja det är inte alltid enkla förhållanden när man är ute på kustfisket. Bara det att traska över hagar med diverse djur kan sätta skräck i vem som helst. Anscha tyckte de blängande korna var riktigt obehagliga.

Framåt eftermiddagen åkte vi tillbaka till fastlandet, jag ville inte ge upp utan kände för att besöka en vik i närheten. Uffe var inte sen med att haka på, liksom hans son och tjejerna förstås.

Det blev lite vandring, klättring över staket och ännu en kohage att passera innan vi nådde ut i viken. Vattennivån var toklåg, benen sjönk ner till halva vaderna i dy och kaffet i termosen var pissljummet sedan länge. Vinden var inte heller optimal så det var bara för mig att inse att någon mer gädda denna dag skulle jag då rakt inte kroka.

Ingrid sjönk ner i ett dyhål och skadade sitt onda knä ännu mer, Anscha kände av sin inflammerade hälsena och jag kände en viss hopplöshet över mig själv. Jag hade verkligen sett framemot gäddfisket, längtat efter att få drilla dessa slemgurkor, längtat efter kusten och hösten men det blir inte alltid som man tänkt sig…

Nåja, det var bara torsdag och jag har två hela fiskedagar kvar att försöka vända mitt usla självförtroende vad gäller gäddflugfisket.

Under kvällen fick jag ett meddelande som fick mig att känna en liten strimma hopp…

Fortsättning följer….

Fiskejuveler

Publicerat 2013-09-11 av Sussi Stridh

Idag fick jag ett trevligt litet brev på posten!

Jag hade sett en bild på facebook som Jakob Fagerlund “ Sf Lures “ hade lagt ut och jag kunde inte hejda mig innan mina fingrar knappat på kommentarsrutan, jag vill också ha!!

Efter att beställt ett par av dessa från Jakob och sedan betalt till hans konto så damp skönheterna ner från denna betesbyggare!!

Så coola!!

Jag beställde dessa och ett par där skeden är silverfärgad och gummifransarna svarta.

Tusen tack Jakob!

De satt perfekt och kommer att användas flitigt framöver!!!

Sensommar i Storsjö Kapell

Publicerat 2013-09-10 av Sussi Stridh

Svara

Det gick inte ens ett dygn efter att jag kom hem från Grönland, innan väskorna packades om igen.

Kläderna hade inte hunnit torka efter tvätt, nej inte ens flugorna som jag använt hann att torka till.

Lillebror och jag åkte de 80 milen upp till Storsjö Kapell för att jag ville njuta av fjällen och fisket sista semesterveckan.

Vi åkte hemifrån kl. 22:00 och när det började ljusna ute vid halv fem snåret på morgonen hade vi dryga tjugo mil kvar. Det blev lite pauser längs vägen för att njuta av naturen och dess skådespel.

Flatruet bjöd som vanligt på svindlande vacker utsikt och gott om renar..

Det kändes riktigt bra att ta med bror på denna resa då han aldrig varit med här och för min egen del är det nu femte året på raken som jag gästar Storsjö Kapell.

Detta året har jag ju fiskat röding och öring, men saknade harren så mycket att det var ett måste att komma iväg.

Vi gick och petade i en liten bäck och fick upp en bäcköring, som stektes på plats. Pinfärskt ska det vara för att smaka allra bäst.

Äventyret på Grönland satt fortfarande i min kropp, längtan efter att kunna göra upp en liten campfire var stor så här längs vattendragen i Jämtland gjorde vi upp brasor både här och var.

Vildmarksbaren höll vi öppen fast jägerflaskan var nog mest med för syns skull.. En liten fiskesmutt var allt som gick åt ur den.

För tredje gången besökte vindskyddet där detta står skrivet med kol. Jag hoppas verkligen att det blir många många fler årtal med tiden. Felix kunde ju inte följa med denna gång då hans semester var över.

Hur vanligt är det att “frun” i huset får dra i väg på det ena fiskeäventyret efter det andra medan mannen stannar hemma egentligen?? Blinkar

Lyckan över att kroka sin första godkända harr är stor, jag misstänker att lillebror har drabbats av fiskefeber han också. Och nu även Storsjöfeber..

Även jag lyckades dra lite större harr ur “turistfällan” Sölvbacka Strömmar.

En av dagarna åt vi dagens rätt på Storsjö Fiskecamp och jag fick denna flaska tilldelad.. hmmm.. Under alla veckor jag tillbringat här har jag då aldrig fått se en björn utan enbart sett spillning efter dem. Denna gången hade vi dock turen med oss.

Efter att provat mörkerfisket i Sölvbacka så åkte vi tillbaka till stugan, då kom en björnhona med tre ungar kutande över vägen framför bilen. Varken jag eller brorsan trodde våra ögon!! Det var en otroligt mäktig syn men synd att det inte gick att få bildbevis på det hela. Nåja, det går fler tåg!

Älgarna är däremot mer lättskådliga här och har vett nog att visa sig under dygnets ljusa timmar.

och det händer då och då att man även får en skymt utav Robert “Robban” Martinsson. Han lurade med oss ut en sen kväll då han skulle visa oss hur nattfisket efter storöringen gick till.

Tålamodigt satt vi där vid älvkanten och höll brasan vid liv och kaffet varmt medan Robert drog iväg på den ena repan efter den andra..

.. allt medan månen kastade sitt svaga sken över vattnet..

Men nej, ingen storöring på kroken denna gång. Fullmånen sken på och gav kyla i luften, så pass att det var frost på våra bilar när det var dags att åka tillbaka till campen.

Vi fick uppleva ett svagt, men otroligt vackert, norrsken denna kväll.

Så det gjorde inte ett dugg ont att spendera sina sista semesterdagar här uppe i fjällen, njutandes av vackra vyer, härliga vänner, friskt vatten och nappande fiskar.

Kan redan nu avslöja att jag preliminär bokat en stuga nästa år, då blir det som vanligt igen… antar jag.

Som vanligt ett stort tack till alla er på campen!! Micke, Stefan, Nicklas, Robban, Bosse och alla andra för en underbar vistelse i Storsjö Kapell!!

Jag fick med mig en röding härifrån och det tackar jag så hemskt mycket för!!

Kram på er!

Where The Big Fish Rises

Publicerat 2013-09-08 av Sussi Stridh

Nu har grabbarna gjort det igen!

Emin Lager och Alexander Lexén har släppt ännu en fantastisk trailer och denna gången från deras fisketripp till Slovenien.

Inte nog med att de eggar oss med vackra naturscener, de krokar stort också!!

Vill jag också åka till Slovenien?? Ja gissa det ni, nu när jag fått blodad tand på resor utanför Sveriges gränser så vet man aldrig vart det bär av nästa gång.

Hoppas filmen blir klar snart, jag vill ju se hela filmen NU!

LeechZilla och Balkanboy in action

Jag råkade dessutom skymta en snygg vadarjacka på Alexander… Hmmm.. Spännande!!

Tror jag ska bjuda in Alex och Emin till lite fiske snart, är ju så otroligt nyfiken på hur den nya Leech kollektionen för 2014 ser ut..

Nä, nu ska jag kolla in trailern en gång till och drömma mig bort en stund innan jobbet kallar..

Skräckresan..

Publicerat 2013-09-02 av Sussi Stridh

För sista gången denna resan så vaknade vi upp i tältet tidigt på morgonen den nionde dagen vid camp syd, Erfalik Grönland.

Det vi minst av allt önskade denna dag var vind och tyvärr började det blåsa redan på natten.

Jag vaknade av att tältduken rasslade och så även Felix, vi tittade på varandra och sa mer eller mindre OH SHIT!!

Vi såg inte fram emot en fyratimmars båtresa tillbaka till civilisationen i Sisimiut, i storm.

Efter frukosten var det dags att börja packa ihop våra pinaler, tömma luftmadrasserna och städa ur tälten. Campen såg ut som ett myller av folk, väskor, matlådor m.m. som skulle med båten tillbaka.

Anscha traskar omkring med beslutsamma steg..

Thomas gick med huvudet nerböjt..

Virpi ilade fram och tillbaka..

Felix konkade och bar våra väskor till platsen där den lilla båten skulle plocka upp oss för att ta oss till den större båten..

Jag passade på att ta en sista fotorunda, men det var svårt att hålla kameran still då vinden tilltog mer och mer.. Men tack och lov inget regn!

Mina favoritblommor på denna ö, “ulltussarna” som jag kom att kalla dem, spred sina fröer i vinden…

Dessa mjuka och gosiga blommor kunde jag inte få nog av!

De var ett trevligt inslag i den annars så karga naturen.

Jobbet på campen fortsatte under förmiddagen. Agneta städade ur köket och såg till att allt var i sin ordning innan vi lämnade det..

Hon fick dessutom lite diskhjälp utan Björn och Niclas..

Ja, somliga blir lyckliga över lite hushållsarbete!!

Danne såg till att stänga dörren till dasset. Den dörren hade nog sett sina bästa dagar då den gav upp och hängde på trekvart den sista dagen..

Fiskmåsarna verkade dock trivas med vindarna denna dag, de seglade så fint runt oss och tog vara på uppåtvindarna som lyfte dem högre upp mot skyarna..

Lillpippin hade däremot lite mer bekymmer. Flugorna fanns inte tillgängliga i stormbyarna så söta pippin fick leta efter dem i mossa och gräs istället..

Efter lite väntan så kom tillslut båten som skulle ta oss härifrån. Lillbåten fick åka tre gånger för att hämta upp gänget och packningen..

Felix och jag åkte med sista gänget och precis lagom till att vi skulle hoppa i lillbåten så öppnade sig skyn.. Vågskvalp och regn gjorde den lille båtfärden till rena flumeridefärden.

När vi alla väl landat i den större båten så började eländet..

Fyra timmars resa med vindstyrka på 18-20 m/s (dvs ca 70km/h), som gav 3-4 meter höga vågor.

DET VAR INTE ETT DUGG ROMANTISKT!

Ganska många i gänget hade dock sett till att få i sig sjösjuketabletter, vilket var klokt! Men den sista halvtimmen av resan var den värsta av alla. Illamåendet började gro i magtrakten och man längtade efter fast mark under fötterna.

P.g.a. vädret så blev det inga bilder från båtturen av förklarliga skäl…

När vi väl snubblade in på hotellrummet i Sisimiut så var det dusch som var prioritet nr 1

Äntligen en varm dusch!!! Det var otroligt skönt att få tvätta av sig i varmt vatten istället för 10-gradigt älvvatten. Detta är också en del av tjusningen med att vara ute på fält, vardagliga saker som man tar så förgivet hemma blir till något man längtar enormt mycket efter.

Det blev en gemensam middag på kvällen innan alla stöp i den efterlängtade sängen.

Morgonen därpå skulle vi flyga tillbaka till Kastrup, men först en mellanlandning i Kangerlussuaq.

MEN, på flygplatsen i Sisimiut fick vi vänta på att planet skulle komma. Det vart försenat p.g.a. tekniska fel..

Så vi väntade och väntade och en del passade på att ta en tupplur, väntade lite till och till slut hade vi väntat så länge så vi missade dagens enda plan till Kastrup.

Strandsatta på Grönland..

Jaha.. Det var bara till att plocka fram kameran igen och fördriva tiden..

Jag hittade en vacker, äldre man utanför flygplatsen så jag kunde inte låta bli att fråga om det var ok att ta lite bilder på honom. Det var helt ok! Jag fick senare veta att denne man var känd i byn, han heter Lars Seraq. Detta är en man som deltagit i en av de svåraste alpina tävlingarna ( om det var på Grönland eller ej fick jag dock inte veta ).

Skepparen från den skräckfyllda båtfärden dök upp på flygplatsen så vi passade på att tacka honom ännu en gång för att han klarade att köra oss alla tillbaka med liven i behåll. Här omringas han av goa Fjällor.

Till slut kom flygplanet som skulle ta oss vidare till nästa by..

Så vi blev strandsatta i Kangerlussuaq istället.

Dagen innan hade de skymtat myskoxar i dalgången där denna by låg, men det enda spår av myskoxe jag såg var detta pälsstycke som hängde på tork.

Det var drygt att fördriva tiden i Kangerlussuaq, en del i gänget hittade dock lite tidsfördriv i baren..

Grönländsk öl!!

Vilka som drack detta syns nog ganska tydligt på gruppfotot!

Detta är hela härliga gänget som gästade camp syd.

Jag vill passa på att tack ALLA för denna underbara resa, det var absolut det bästa jag gjort och upplevt.

Tack älskade Felix för att du finns vid min sida! Utan dig hade jag inte haft så många underbara bilder att titta tillbaka på och minnas det vi tillsammans fått uppleva!!

Tack även till Sameo, FishEco, Harrkungensfiske och Leech för att ni trott på mig och stöttat mig genom att förse mig med kanonbra utrustning inför denna resa.

Tack alla ni läsare som följt med på denna reseberättelse och som lämnat härlig kommentarer, ni är GULD värda!

Och ett sista tack och en BAMSEKRAM till Agneta Schelin och Thomas Svensson för att ni gjorde vistelsen i camp syd så trivsam, lätt och smärtfri ( i alla fall för mig ) Blinkar

Fler bilder kommer så småningom att läggas upp på min facebooksida –> SussisSymfoni <–

Spökfisken

Publicerat 2013-09-01 av Sussi Stridh

Så vaknade man då för näst sista gången i tältet.

Dags för sista fiskedagen och vi ålade ur sovsäckarna redan kl 05:45 på morgonen för att hinna fiska så mycket som möjligt. Det var frost ute och tältduken var täckt av frusna vattendroppar.

Det gällde att traska sakta och försiktigt då vadarskor med filtsula kan bli rent utav livsfarligt när man ska vandra fram över frostigt gräs.

Men jag klarade livhanken och blev utan blåmärken på skinkorna, även att jag kände mig som bambi på hal is.

Felix och jag vandrade upp till samma pool som vi besökte dagen innan. Man kan ärligt säga att det inte rådde någon brist på motion denna resa..

Solen steg och värmde gott, rödingarna var på bettet och bjöd upp till härliga fajter.

Flugorna började surra runt våra huvuden så linsnätet kom åter till användning..

Havsörnen seglade över oss för att kolla läget..

.. innan den fortsatte bort över bergen.

Denna dag hade vattennivån sjunkit rejält.

Vi hade ju inte haft en enda regnig dag så det var väl inte så konstigt att det blev mindre och mindre vatten i Erfalik.

Men trotts det låga vattnet så var det ändå en bra, sista fiskedag.

Mikael Reitan kom och gick på andra sidan älven, med sin “fläskkorv” till hälsena.. Ja den hade svullnat upp rejält efter vandringarna han gjorde de två första fiskedagarna. Att denna sköne snubbe dessutom helt sonika hade satt sig ner, efter den ena dagens vandring, och på allvar sagt: Hur mycket tål en kropp egentligen?

Ja, då förstår ni nog att det tar på krafterna att traska upp och ner längs älven.

Felix lyckades kroka en gammal vacker röding..

( foto från Niclas Waldenstedt )

… och det lyckades även Niclas med!

Hans otroligt mörka röding måste ha ett speciellt förflutet eller en speciell själ.

För i gapet på fisken kan man skymta ett ansikte!!

Ganska så spoky!!

Det var turledaren Thomas som upptäckte ansiktet då vi satt och kollade på bilden.

Kan det ha ett samband med inuitgraven som ligger strax ovanför basecamp eller??

Det var allt lite vemodigt och ofattbart att denna drömresa snart skulle vara över. Felix tog en paus för att analysera alla intryck..

.. även jag kände av sorgsenheten att behöva åka ifrån detta paradis.

( bild från Niclas Waldenstedt )

Men vi har ju träffat underbart härliga människor, krokat drömfiskar, upplevt en oslagbart vacker natur och dess vilda djurliv.

Så efter att sista fiskedagen vart över, kunde Felix och jag konstatera att vi faktiskt var de som drog största fiskarna!! Detta har ju aldrig hänt oss tidigare så vi vart lite extra glada såklart.

På denna resa fick vi en extra fiskedag, bara för att vi skulle hjälpa till att plocka ihop campen då vi vart sista gänget ut för detta året.

Men resan är inte över ännu.. Nä, jag ska allt berätta om hur hemresan gick till och den var ett äventyr i sig!!

Foamfluga levererar..

Publicerat 2013-08-31 av Sussi Stridh

Trodde ni att jag skulle sluta blogg om Grönland?

Nä, vänta lite här nu va.. Vi har ju minst ett par fiskedagar till att berätta om!

För allvarligt talat så tror ni väl ändå inte att jag och Felix åkte därifrån med att tagit längsta och tyngsta fisken?

De andra tolv i resesällskapet hade nu en piska på ryggen för att försöka hitta 3+ kilos rödingar, nu blev det andra bullar i campen.

Helt plötsligt skulle vi ge oss iväg minst en timma tidigare på morgonen, för att vissa i gänget vill ha mer fisketid. Behöver inte nämna några namn här men jag kan avslöja att det var “några” i Gävlegänget som nu fått blodad tand.

( foto från Virpi Lahdenperäs kamera fotograf Felix Rimfrost )

Så det var bara att knata upp till båten och låta Thomas köra oss över till andra sidan sjön..

Vi spred ut oss längs älven, Felix och jag valde att vandra upp till första vattenfallet för att fiska nedströms därifrån. Vi kände nog båda att vi var helnöjda med det vi hitintills krokat så för våran del var det inget stressfiske inte..

Denna dag var det kallt, mulet och lite duggregn i luften. Men man blev snabbt varm av en timmes vandring.

Väl framme vid fallet så hittade vi en vacker pool där älven förgrenade sig i två fåror och där såg vi fisk som var på väg upp i älven. Det tar verkligen andan ur en att se alla dessa rödingar slingra sig uppåt på grunda partier. Det stack upp ryggfenor och stjärtspolar både här och där, det virvlade rejält i vattnet när de bytte platser och när de väl kämpat sig upp så stod de i stora stim i poolen och hämtade nya krafter för att orka kasta sig upp i fallet.

Felix och jag lyckades kroka några vackra fiskar även denna dag, den sjunde fiskedagen.

Det börjar verkligen märkas på oss att det varit många nätter i tält, för även om man sover gott så blir man lite sliten. Skägget växer på grabbarna, så även på Felix. En av killarna i gänget sa att han hade med sig en rakapparat, men att den hade gått igång under resan hit så hans tandborste hade knappt några strån kvar.. jaja, det är sånt som händer…

Man kan ju inte annat än att skratta åt alla sätt man försöker posera med rödingarna som gör allt för att försöka slingra sig ur greppet.

En fnurra på linan är verkligen inget man vill ha! En del rödingar rusar så långt att man får syna backingen många gånger om, så det gäller att sköta fluglinan ordentligt. För att inte tala om att hålla koll på tafsen så att det inte blivit vindknutar på den.. Efter fisket i sanddeltat så var det inte fel att köra lite lintvätt, det var fullt av sand och grus på både lina och i rullen. Men lite vård av utrustningen så var det bara till att fiska vidare.

En helnöjd Felix som körde med foamfluga för omväxlings skull. Även han fick känna på adrenalinkicken när rödingarna plogade efter flugan.

Efter några timmars fiske, vadandes i det kalla glaciärvattnet, frös vi så att vi hackade tänder. Det hjälpte inte med lager ett, två, tre, primaloft och vadarjacka denna kalla dag. Så vi tog en promenad upp på bergen för att få upp värmen i våra nerkylda kroppar. När värmen väl infann sig så fortsatte vi fisket.

Rödingarna gjorde oss inte besvikna, men dagen toppades av denna fisk som visade 2,2 kilo på vågen. Längdmått brydde vi oss inte om då vi hade kvar markeringarna på spöna från de stora fiskarna vi krokade dagen innan.

Foamflugor, både stora och små, visade sig vara helrätt även denna dag.

Det var ändå med lite vemod i sinnet, då detta var näst sista fiskedagen, som vi gick där längs Erfalik och njöt av ovissheten om vad som hände ute i stora vida världen.

Det är verkligen semester på riktigt när man inte kan nås på mobilen, internet eller röksignaler.

Jag sa till Felix att tänk va skönt det är när vi är här. Vad som helst kan hända där hemma eller ute i världen och här går vi, helt ovetandes och bara njuter av naturen, frisk luft, motion, fiske och våran lilla gottepåse med torkad frukt, bananchips och blockchoklad. Det är livskvalitet det!!

När fiskedagen led mot sitt slut och det var dags för oss att vandra tillbaka till båten så passade vi på att ta lite bilder.

Ja, det finns många sätt att stoppa sina spön på, när man har fisk på kroken. Ett av sätten visar Daniel Höglund upp då han krokar av en alla rödingar.

Det finns också många sätt att lägga ut flugan. Niklas Johansson fick bli mitt motiv i kameran, han är dock helt omedveten om att jag smyger omkring med kameran..

Stilstudiefotografering..

Björn Jonsson såg oss komma och undrade hur det hade gått för oss denna dag. Han kände sig nog nöjd över att vi inte krokat ännu större fisk Blinkar

Bortom de lilafärgade blommorna står Niclas Waldenstedt och fiskar järnet.. Han ville minsann inte åka från Erfalik, vetandes att han hade fått tjejdäng. Så här gäller det att fiska på som attan i dagarna två.

Att springa på en kungakrona av stenar är nog inte så vanligt, men naturen bjuder på många härliga motiv och det är bara fantasin som sätter gränser.

Nå, hur hade det nu gått för de andra i sällskapet??

( Virpis bild, foto: Bert Myde )

Jo, Virpi lyckades kroka en fin tjock 3 kilos röding.

( foto : Agneta Schelin )

Likaså Agneta, men hon hade ingen fotograf i närheten så det fick bli en sån här bild på hennes 70cm långa och 3,5 kilos tunga röding.

( foto: Virpi Lahdenperä )

Anscha och jag står jämte “Happy face” vår fransman Alain Cavard som här poserar med en av sina fina rödingar. Bakom oss skymtar Bert Myde och Ingrid Andersson.

Hur det gick för Anscha och Ingrid får ni läsa om i Anschas blogg, jag lovar att länka till den när hon skrivit ihop ett inlägg..

Den sjunde fiskedagen var nu över, det vart lite skoj och trams i campen när vi kom tillbaka. Anscha hade problem med sin hälsena och Ingrid hade vridit sitt knä så pass illa att hon knappt kunde gå. Men de såg till att tälten stod på plats och att allt var i sin ordning medan vi andra var ute på fiske.

Jag somnade gott även denna kväll, fortfarande med ett leende på läpparna då jag tagit mitt livs vackraste fisk. Men en fiskedag återstår och vill ni så är det bara till att hålla utkik här i bloggen efter nästa inlägg.

( om du som läsare inte vill titta in här titt som tätt för att kolla om det hänt något nytt sedan sist så går det bra att fylla i din mailadress i menyn på högersidan, då får du ett mail så fort bloggen uppdaterats.. )