För sista gången denna resan så vaknade vi upp i tältet tidigt på morgonen den nionde dagen vid camp syd, Erfalik Grönland.
Det vi minst av allt önskade denna dag var vind och tyvärr började det blåsa redan på natten.
Jag vaknade av att tältduken rasslade och så även Felix, vi tittade på varandra och sa mer eller mindre OH SHIT!!
Vi såg inte fram emot en fyratimmars båtresa tillbaka till civilisationen i Sisimiut, i storm.
Efter frukosten var det dags att börja packa ihop våra pinaler, tömma luftmadrasserna och städa ur tälten. Campen såg ut som ett myller av folk, väskor, matlådor m.m. som skulle med båten tillbaka.
Anscha traskar omkring med beslutsamma steg..
Thomas gick med huvudet nerböjt..
Virpi ilade fram och tillbaka..
Felix konkade och bar våra väskor till platsen där den lilla båten skulle plocka upp oss för att ta oss till den större båten..
Jag passade på att ta en sista fotorunda, men det var svårt att hålla kameran still då vinden tilltog mer och mer.. Men tack och lov inget regn!
Mina favoritblommor på denna ö, “ulltussarna” som jag kom att kalla dem, spred sina fröer i vinden…
Dessa mjuka och gosiga blommor kunde jag inte få nog av!
De var ett trevligt inslag i den annars så karga naturen.
Jobbet på campen fortsatte under förmiddagen. Agneta städade ur köket och såg till att allt var i sin ordning innan vi lämnade det..
Hon fick dessutom lite diskhjälp utan Björn och Niclas..
Ja, somliga blir lyckliga över lite hushållsarbete!!
Danne såg till att stänga dörren till dasset. Den dörren hade nog sett sina bästa dagar då den gav upp och hängde på trekvart den sista dagen..
Fiskmåsarna verkade dock trivas med vindarna denna dag, de seglade så fint runt oss och tog vara på uppåtvindarna som lyfte dem högre upp mot skyarna..
Lillpippin hade däremot lite mer bekymmer. Flugorna fanns inte tillgängliga i stormbyarna så söta pippin fick leta efter dem i mossa och gräs istället..
Efter lite väntan så kom tillslut båten som skulle ta oss härifrån. Lillbåten fick åka tre gånger för att hämta upp gänget och packningen..
Felix och jag åkte med sista gänget och precis lagom till att vi skulle hoppa i lillbåten så öppnade sig skyn.. Vågskvalp och regn gjorde den lille båtfärden till rena flumeridefärden.
När vi alla väl landat i den större båten så började eländet..
Fyra timmars resa med vindstyrka på 18-20 m/s (dvs ca 70km/h), som gav 3-4 meter höga vågor.
DET VAR INTE ETT DUGG ROMANTISKT!
Ganska många i gänget hade dock sett till att få i sig sjösjuketabletter, vilket var klokt! Men den sista halvtimmen av resan var den värsta av alla. Illamåendet började gro i magtrakten och man längtade efter fast mark under fötterna.
P.g.a. vädret så blev det inga bilder från båtturen av förklarliga skäl…
När vi väl snubblade in på hotellrummet i Sisimiut så var det dusch som var prioritet nr 1
Äntligen en varm dusch!!! Det var otroligt skönt att få tvätta av sig i varmt vatten istället för 10-gradigt älvvatten. Detta är också en del av tjusningen med att vara ute på fält, vardagliga saker som man tar så förgivet hemma blir till något man längtar enormt mycket efter.
Det blev en gemensam middag på kvällen innan alla stöp i den efterlängtade sängen.
Morgonen därpå skulle vi flyga tillbaka till Kastrup, men först en mellanlandning i Kangerlussuaq.
MEN, på flygplatsen i Sisimiut fick vi vänta på att planet skulle komma. Det vart försenat p.g.a. tekniska fel..
Så vi väntade och väntade och en del passade på att ta en tupplur, väntade lite till och till slut hade vi väntat så länge så vi missade dagens enda plan till Kastrup.
Strandsatta på Grönland..
Jaha.. Det var bara till att plocka fram kameran igen och fördriva tiden..
Jag hittade en vacker, äldre man utanför flygplatsen så jag kunde inte låta bli att fråga om det var ok att ta lite bilder på honom. Det var helt ok! Jag fick senare veta att denne man var känd i byn, han heter Lars Seraq. Detta är en man som deltagit i en av de svåraste alpina tävlingarna ( om det var på Grönland eller ej fick jag dock inte veta ).
Skepparen från den skräckfyllda båtfärden dök upp på flygplatsen så vi passade på att tacka honom ännu en gång för att han klarade att köra oss alla tillbaka med liven i behåll. Här omringas han av goa Fjällor.
Till slut kom flygplanet som skulle ta oss vidare till nästa by..
Så vi blev strandsatta i Kangerlussuaq istället.
Dagen innan hade de skymtat myskoxar i dalgången där denna by låg, men det enda spår av myskoxe jag såg var detta pälsstycke som hängde på tork.
Det var drygt att fördriva tiden i Kangerlussuaq, en del i gänget hittade dock lite tidsfördriv i baren..
Grönländsk öl!!
Vilka som drack detta syns nog ganska tydligt på gruppfotot!
Detta är hela härliga gänget som gästade camp syd.
Jag vill passa på att tack ALLA för denna underbara resa, det var absolut det bästa jag gjort och upplevt.
Tack älskade Felix för att du finns vid min sida! Utan dig hade jag inte haft så många underbara bilder att titta tillbaka på och minnas det vi tillsammans fått uppleva!!
Tack även till Sameo, FishEco, Harrkungensfiske och Leech för att ni trott på mig och stöttat mig genom att förse mig med kanonbra utrustning inför denna resa.
Tack alla ni läsare som följt med på denna reseberättelse och som lämnat härlig kommentarer, ni är GULD värda!
Och ett sista tack och en BAMSEKRAM till Agneta Schelin och Thomas Svensson för att ni gjorde vistelsen i camp syd så trivsam, lätt och smärtfri ( i alla fall för mig ) 
Fler bilder kommer så småningom att läggas upp på min facebooksida –> SussisSymfoni <–
)
