Spökfisken

Så vaknade man då för näst sista gången i tältet.

Dags för sista fiskedagen och vi ålade ur sovsäckarna redan kl 05:45 på morgonen för att hinna fiska så mycket som möjligt. Det var frost ute och tältduken var täckt av frusna vattendroppar.

Det gällde att traska sakta och försiktigt då vadarskor med filtsula kan bli rent utav livsfarligt när man ska vandra fram över frostigt gräs.

Men jag klarade livhanken och blev utan blåmärken på skinkorna, även att jag kände mig som bambi på hal is.

 

Felix och jag vandrade upp till samma pool som vi besökte dagen innan. Man kan ärligt säga att det inte rådde någon brist på motion denna resa..

 

Felix-med-den-sista-vackra-rödingen-för-denna-gång

 

Solen steg och värmde gott, rödingarna var på bettet och bjöd upp till härliga fajter.

 

Ännu-en-release

 

Flugorna började surra runt våra huvuden så linsnätet kom åter till användning..

 

Havsörnen_

 

Havsörnen seglade över oss för att kolla läget..

 

Havsörnen-över-bergen

 

.. innan den fortsatte bort över bergen.

 

Denna dag hade vattennivån sjunkit rejält.

Vi hade ju inte haft en enda regnig dag så det var väl inte så konstigt att det blev mindre och mindre vatten i Erfalik.

 

Sista-fiskedagen

 

Men trotts det låga vattnet så var det ändå en bra, sista fiskedag.

 

Reitan

 

Mikael Reitan kom och gick på andra sidan älven, med sin “fläskkorv” till hälsena.. Ja den hade svullnat upp rejält efter vandringarna han gjorde de två första fiskedagarna. Att denna sköne snubbe dessutom helt sonika hade satt sig ner, efter den ena dagens vandring, och på allvar sagt: Hur mycket tål en kropp egentligen?

Ja, då förstår ni nog att det tar på krafterna att traska upp och ner längs älven.

 

Felix-med-en-gammal-röding

 

Felix lyckades kroka en gammal vacker röding..

 

bild-3

( foto från Niclas Waldenstedt )

 

… och det lyckades även Niclas med!

Hans otroligt mörka röding måste ha ett speciellt förflutet eller en speciell själ.

För i gapet på fisken kan man skymta ett ansikte!!

 

ansiktet-i-fisken

 

Ganska så spoky!!

Det var turledaren Thomas som upptäckte ansiktet då vi satt och kollade på bilden.

Kan det ha ett samband med inuitgraven som ligger strax ovanför basecamp eller??

 

Felix-pustar-ut

 

Det var allt lite vemodigt och ofattbart att denna drömresa snart skulle vara över. Felix tog en paus för att analysera alla intryck..

 

Vemod

 

.. även jag kände av sorgsenheten att behöva åka ifrån detta paradis.

 

bild-5

( bild från Niclas Waldenstedt )

Men vi har ju träffat underbart härliga människor, krokat drömfiskar, upplevt en oslagbart vacker natur och dess vilda djurliv.

 

Så efter att sista fiskedagen vart över, kunde Felix och jag konstatera att vi faktiskt var de som drog största fiskarna!! Detta har ju aldrig hänt oss tidigare så vi vart lite extra glada såklart.

 

På denna resa fick vi en extra fiskedag, bara för att vi skulle hjälpa till att plocka ihop campen då vi vart sista gänget ut för detta året.

 

Men resan är inte över ännu.. Nä, jag ska allt berätta om hur hemresan gick till och den var ett äventyr i sig!!

Det Händer bara inte!!

När man minst anar så händer det saker som man inte kunnat förutse.

Ibland bra grejer och ibland mindre bra grejer.

Förra fredagen var jag ute och hopptränade min häst, ja ni som följt mig ett tag vet ju att jag har en egen häst. Nu vet jag vad många av er kommer att säga eller tänka direkt!! Hästar är farliga och bla bla bla.. Men med tanke på att jag haft hästen i 3½ år och ridit in henne själv så är skadestatistiken helt ok!

Eftersom vi vart attackerade av diverse stickande och bitande flygfän så som hästflugor, bromsar och blinningar så vart både jag och min kuse irriterade vilket resulterade i att jag råkade köra lillfingret och ringfingret rakt in i mankammen på hästen. Ja det gjorde förbannat ont!!

Men jag fortsatte ändå rida en stund till, men en bultande hand och domnande fingrar.

 

svullen handrygg

 

På lördagsmorgonen såg handen inte speciellt fin ut, en stor svullnad över handryggen bakom lill- och ringfingret. Ont gjorde det såklart också. Så det var bara till att ringa till hospitalet, åka in och kontrollera att inget var brutet.

 

bandage

 

Som tur var visade röntgenbilderna ingen fraktur så det vart bandage på och vila handen några dagar. En rejäl stukning är att föredra istället för en fraktur då det snart är dags för fiskesemester!

 

Nu är det bara några få dagar kvar tills vi flyger till Grönland så lillebror lockade med mig ut på sjön här hemma för att fiska lite abborre. Jag har som sagt fortfarande ont i högerhanden och det var inte speciellt skönt att hålla i spöet, men det gick.. Bara till att bita ihop och fokusera på det naturen bjuder på..

 

Sagt och gjort, en spontan tripp ut i båten..

 

fin liten borre

 

Abborrarna var på hugget och det var första gången jag riktade fisket efter dem med flugspöet!

 

borre på fluga

 

De vart som galna efter den svarta nobblerflugan.

 

lillebror med borre

 

Lillebror finslipade sin kastteknik och även han krokade borrar!

 

När vi så satt där i båten så såg jag en stor fågel borta vid land, jag kände dock inte igen den!

Det såg inte ut som någon trana, häger, skarv eller någon av de andra vanliga arterna..

 

örnen vid vattnet

 

Så får att stilla vår nyfikenhet satte jag igång elmotorn och styrde bort mot fågeln..

Lillebror satt i fören och tog bilder med sin Iphone..

EN HAVSÖRN!!!!!

 

örnen lyfter

 

Vi vart verkligen förvånade över att få se denna stora fågel just vid vår lilla sjö!

Jag svor alla möjliga sorters ramsor… Varför har jag inte min systemkamera med ALLTID??!! Det HÄNDER bara inte!!

Under alla de år jag varit vid och på denna sjö så har jag aldrig sett en havsörn hos oss, fiskgjuse däremot men inte örn!

Jag lovar mig själv att jag alltid ska ta med systemkameran, vart jag än åker för hur häftigt hade det inte varit att ta bilder på denna jättefågel.. Iphone och andra mobilkameror i all ära men vid sådana här tillfällen duger de inte..

 

Nä, nu ska jag och Felix fortsätta packa inför vårt stundande äventyr…