2014 Året som både tog och gav

Publicerat 2014-12-29 av Sussi Stridh

Det är nästan ofattbart att hänga med i svängarna och återigen är jag glad att jag har bloggen för att kunna titta tillbaka och minnas höjdpunkterna från året som gått.

2014 har varit både ett toppen och ett botten år men svackorna har varit mindre djupa än vad topparna varit höga så det positiva har verkligen överträffat det negativa.

Finalen i december var långt bättre än vad jag kunde hoppas på men för att ni ska hänga med från början så startar jag med lite bilder från den korta ismetestiden som början av året bjöd på

Det är ju något speciellt med ismete och i skrivande stund ser det hoppfullt ut att hinna ut ett par pass innan året är slut då isen på hemmasjön nästan blivit 10 cm tjock.

Det känns helt ok att låta flugspöna vila och låta ismetesprylarna motverka fiskeabstinensen.

Våren rusade förbi och några dagar gick åt för att jobba på sportfiskemässan som för första gången hade ett bloggtorg.

Det var otroligt roligt att sitta där och prata med alla som tittade förbi.

Glöm inte att besöka sportfiskemässan 2015 som går av stapeln den 20-22 mars i Elmia, Jönköping.

Efter mässan var jag med på flytringstävlingen Lord of the rings Mälaren och till min stora förvåning lyckades jag samla ihop 3 meter gädda!

Vill ni läsa mer om den tävlingen så klicka på bilden ovan

I samband med sportfiskemässan blev jag tillfrågad om jag ville gå med i Visiongänget, av självaste herr Bauer.

Jag funderade några dagar och beslutade sedan att lämna sameo/flugor.se och istället bli en visionist.

Jag kände mig genast välkommen i gänget och sedan dess har flugfisket tagit ännu mera fart.

Det blev några vändor till Strömhult även detta året.

Inga nya PB på regnbåge utan mitt gamla på 5,35 kg består men jag besöker ju inte enbart anläggningen för att drilla regnbåge utan även för att gosa med min adoptivkatt Sheldon.

Men såklart är ju en tripp till Strömhult också ett tillfälle att umgås med goda vänner.

Blekinge, har jag besökt ganska så flitigt i år.

Jag har varit där så pass ofta att Uffe och Peter på Sandhamn Marine säger att stuga nr 1 är min och hela Uffes familj har blivit min bonusfamilj.

Det är inte heller någon hemlighet att jag älskar gäddfisket i Blekinge.

Friheten att vada längs kusten och njuta av vackra vyer och för det mesta, huggvillig fisk.

Varje år försöker jag ta en veckas semester för att besöka Storsjö Kapell och så även i år. Fast det såg mörkt ut vad gäller fisket kring midsommar detta året, då det snöade på vägen upp, så fick jag ändå uppleva lite kläckningar och möjlighet till att äta färsk, egenfångad fisk varje dag.

Det är något visst med fjällmiljön och dess vackra invånare.

Detta året hade jag med FishEcoAnna och hennes Ove och även min lillebror. Vi får väl se vem/vilka som hakar på nästa år.

Harrfisket var ju inte på topp detta året, men vi lyckades ändå hitta på några fiskar.

Det är ju något visst med att tillreda dem på en öppen eld direkt vid åkanten…

… men också att återutsätta flertalet av dem.

Längtan efter gäddfisket ökade i takt med att temperaturen denna sommar steg mer och mer.

Det var nästan olidligt ett tag, men det hindrade inte mig från ett besök i Blekinge igen.

Det var dock inte lätt att hitta på gäddorna mitt i högsommaren.

Men med hjälp av Martin Stålhammar och Jörgen Dahlin, mina ständigt trogna vapendragare i Karlskrona, hjälpte mig på traven att hitta nya platser och därmed även gäddor.

Ja det är bara till att njuta de gånger man väl kommer ut.

Att jag skulle få uppleva fler gäddtävlingar än Lord of the rings hade jag inte alls räknat med, men jodå. Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i Team Antispinn, och självklart sa jag JA!

Så i och med detta var jag med i både Pike Open Västervik i september, och St Anna Pike open i oktober.

Joel Berlin och Cristian Sagmar är grabbarna som bemannar båten jag får åka med i och jag trivs superbra med dessa killar. Det är vi som är Team Antispinn 2

Team Antispinn 1 fiskade till sig en seger på St Anna och bara det var fantastiskt kul att få uppleva.

För min del så har jag fått testa på att flugfiska från båt, ihop med två andra som samtidigt svingar sina fluglinor och bara det är en konst i sig.

Jag hann också med ett besök i Mörrum, projektet Kvinnor fiskar vackrare såg till att det blev en hel hög av nya flugfiskande tjejer under två dagars arrangemang. Det var otroligt spännande att spana in Mörrumsån och även få testa på tvåhandsfisket, vilket var helt nytt för min del.

Tack och lov så lyckades jag inte kroka någon fisk just den dagen jag var med, annars hade jag väl blivit biten av detta fisket också..

I oktober tog jag mig an två nybörjare på gäddflugfisket, Johnny och Sanne.

Under dessa dagar fann jag ytterligare två nya vänner, Viktor Sjöqvist och Steffan Jensen.

Vi alla var ju där, i Blekinge, för att fiske gädda och gäddor fick vi såklart. Både stort och smått.

Det blev ytterligare en vända till Blekinge och jag hade turen nog att få sällskap av Jörgen en dag och ännu ett nytt ställe testades.

Självklart bjöds det på gädda i parti och minut.

Årets sista fiskeresa gick till Gotland.

Till min glädje lyckades jag få en veckas ledighet och till ännu större glädje hade jag en egen guide under hela veckan och lite om den resan fick kan ni läsa om i inlägget innan detta.

Men det var ju inte enbart fiske utan även flugbindning som stod på schemat.

Jag fick träna och träna..

.. skapa mina egna flugor och så passade jag på att fiska in mig på nya Big Mamma spöet, 9f #9 och självklart ska ju flugan matcha spöet… Blinkar

Är man på Gotland så är det ju havsöring man ska fiska efter.

Silvertorpederna längs kusten på denna ö har jag bara hört skrönor om..

Att jag lyckades kroka en på mitt nya Vision Kustspö #7 var mer än vad jag kunde drömma om.

Min första havsöring på fluga, som jag valde att behålla för den ska avnjutas på nyårsafton.

Jag har nu blivit en erfarenhet rikare och det kommer att fiskas havsöring framöver, det lovar jag!

Så med denna återblick av vad 2014 har givit så är jag mer än galet nöjd:

två nya PB en på havsöring och en på gädda.

en helt otrolig back up från vision/flydressing

medlem i ett härligt team “Antispinn”

en hel bunt med nya härliga fiskevänner

nya fiskedestinationer som kräver mer utforskning

Men inget av detta har kommit gratis, jag har självklart offrat en hel del för att nå dit jag kommit idag, men det har varit såååå värt det!!

Tusen tack till alla er där ute, ingen nämnd och ingen glömd <3

Gott Nytt SkitfiskeÅr!!!

Ren lycka

Publicerat 2014-07-06 av Sussi Stridh

Jag har fortfarande lite att visa upp och berätta om angående fjällresan till Storsjö Kapell.

Vi var ju ett glatt fiskegäng på fyra personer som svingade våra flugspön både i strömmande vatten och i ett par sjöar.

Vi åt egenfångad fisk varenda dag och vi kan vara stolta över att vi åt upp varenda smula av den fisken vi valt att behålla som måltider.

Här är jag i full färd med att locka upp fisken i Sölvbacka strömmar, med mitt Big Daddy spö och en stor gäddfluga. Varför inte? Det kanske finns en och annan gädda här..

Ove passade på att ta lite bilder från vår kaffebrasa, samtidigt som jag vänder mig om och säger att det går inte att ta bilder med systemkameran då inställningarna måste ändras lite pga det dova ljuset.. Men Ove tryckte av ändå och här är resultatet…

Vi hann med ännu ett pass i Ringbrynsbäcken, för de enda som var riktigt på hugget under vår vecka i Storsjö, var just bäcköringarna.

Jag tyckte verkligen att det var kul att locka upp dessa små ivriga fiskar och de bjöd sannerligen upp till fight utan dess like.

Det var kul enda tills Niclas kom upp till mig, när jag var i full färd med att kroka av fisk nummer 27 för kvällen, som det roliga var slut..

En kort stund senare kom Anna och Ove nedskuttandes, med leende på läpparna men ändå en oro som skymtade i blicken.

Niclas hade hört ett ljud bakom sig i skogsbrynet och Anna hade känt en doft som hon inte känt tidigare i sitt liv. Jodå, det hade passerat en björn alldeles i närheten och lämnat slag efter sig så det rådde inga tvivel.

Kan säga att Ringbrynsbäcken inte blev påhälsad av oss mer under denna resa.

Själv är jag inte så orolig över de vilda djuren skogen bjuder på, statistiskt sätt är risken minimal att man ska falla offer för dem.

Vi avslutade de sista två dagarna med sjöfiske. Detta på grund av att kläckningarna avtog och fisket blev mindre bra i de kalla strömmande vattnen.

Det är bara till att anpassa sig utefter naturens reglar och finna sig i andra alternativ.

Inget någon av oss ångrade då vi hade riktigt kul fiske i Mellersta Rotsjön.

Niclas fick allt bekänna färg med sitt spö, han var den som vann ligan över mest tagna nyinsatta blanka öringar via boobyfluga..

Eftersom vi ätit harr och öring i flera dagar så skojade jag om att åka ut och hämta en röding..

Det tog mindre än tio minuter så vart det en röding upp i båten..

Det var med dubbla känslor jag valde att behålla fisken, hade ju så sett fram emot en god köttbit men de andra hejade fram en måltid med färsk röding så jag fick ge med mig i den frågan.

Dagen efter var det Ove som fick tampas med en halvgalen fisk..

Ja vad kan det vara som sitter på andra sidan av fluglinan?

Se där ja, en liten röding där också!

Öringar fanns det gott om i sjöarna, här kom Lasse Karlsson och Marie Wärnbring från Fiskeäventyr förbi precis i rättan tid. Marie är ju en professionell fotograf så här fick jag min lilla öring förevigad.. Tusen tack Marie för hjälpen med fotograferingen och er båda för trevligt sällskap <3

Det är väl lite som man säger, man har inte varit i fjällen om man inte sett ren. Anna blev så lycklig över att får se en liten flock renar så hon hoppade mer eller mindre ur bilden i farten bara för att hinna fram och ta lite bilder..

Hela resan var ju en ren lycka och härmed vill jag verkligen tacka ALLA som befann sig i Storsjö Kapell med omnejd, alla underbara på fiskecampen som alltid gör ert bästa för att vi gäster ska ha det så bra som möjligt, Åkes Bilservice i Ljungdalen som fixade punkan på däcket på nolltid, myggen och knotten som höll sig undan och framför allt mitt underbara resesällskap Anna, Ove och Niclas.

Snart är vi där igen, kokandes kaffe, tittandes på kotte grön och blå, samlandes ved, filosoferandes över vilka flugor som ska doppas, hur fisken ska tillredas och vad som ska serveras till den, vildmarksbarens vara eller icke vara osv…

och vinnarna är…

Publicerat 2014-03-01 av Sussi Stridh

Svara

Nu är det hög tid att presentera de 10 som vann entrébiljett till sportfiskemässan + värdecheckar till Leech och Sameo

Det kom in en hel del kommentarer och det var 67 stycken som svarade rätt att flugan heter Storm Pike.

Jag numrerade alla deltagare som svarat rätt och skrev upp dem på ett block.

Felix fick sedan välja ut 10 nummer mellan 1-67 så här är då vinnarna!

Vinnarna har nu fått mail av mig och jag hoppas alla svarar på det så att jag kan skicka hem vinsten till var och en.

Tusen tack för ert deltagande!!

Hoppas ni får glädje av detta och att vi ses på mässan!

Ta chansen och vinn..

Publicerat 2014-02-14 av Sussi Stridh

Idag är det alla hjärtans dag, jag vill ge er läsare chansen att vinna något lite extra inför Sportfiskemässan

Det ni har kan att vinna är:

1 st entrébiljett som gäller alla tre mässdagar 21-23 mars i Kista

1 st värdecheck på Sameo där ni kan besöka monter och plocka ut 10 stycken gratis flugor.

1 st värdecheck på Leech á 250 kr vid köp av glasögon på mässan

Jag har 10 stycken av varje, det blir alltså 10 stycken vinnare som får en entrébiljett + en värdecheck på Leech + ett presentkort på Sameo.

För att delta i detta är det dock lite ni behöver göra.

Om ni har ett konto på Facebook:

Gilla följande sidor, genom att klicka på bilderna kommer ni direkt dit

(Sportfiskemässan)

(Leech)

(min SussisSymfoni sida)

Men man ska inte behöva bli straffad för att man inte har Facebook så här kommer en uppgift till som alla som vill delta i denna tävling ska svara på:

Bilden nedan är länkad till hemsidan

Detta är en av mina favoritgäddflugor, vad heter den?

Så när du gillat sidorna ovan, lämna en kommentar på detta inlägg där du svarar på vad gäddflugan heter och var noga med att skriva din mailadress rätt och ditt namn.

Kommentarerna kommer inte att visas fören jag dragit vinnarna.

Ni har till den 28 februari på er.

Lycka till!

Where The Big Fish Rises

Publicerat 2013-09-08 av Sussi Stridh

Nu har grabbarna gjort det igen!

Emin Lager och Alexander Lexén har släppt ännu en fantastisk trailer och denna gången från deras fisketripp till Slovenien.

Inte nog med att de eggar oss med vackra naturscener, de krokar stort också!!

Vill jag också åka till Slovenien?? Ja gissa det ni, nu när jag fått blodad tand på resor utanför Sveriges gränser så vet man aldrig vart det bär av nästa gång.

Hoppas filmen blir klar snart, jag vill ju se hela filmen NU!

LeechZilla och Balkanboy in action

Jag råkade dessutom skymta en snygg vadarjacka på Alexander… Hmmm.. Spännande!!

Tror jag ska bjuda in Alex och Emin till lite fiske snart, är ju så otroligt nyfiken på hur den nya Leech kollektionen för 2014 ser ut..

Nä, nu ska jag kolla in trailern en gång till och drömma mig bort en stund innan jobbet kallar..

Skräckresan..

Publicerat 2013-09-02 av Sussi Stridh

För sista gången denna resan så vaknade vi upp i tältet tidigt på morgonen den nionde dagen vid camp syd, Erfalik Grönland.

Det vi minst av allt önskade denna dag var vind och tyvärr började det blåsa redan på natten.

Jag vaknade av att tältduken rasslade och så även Felix, vi tittade på varandra och sa mer eller mindre OH SHIT!!

Vi såg inte fram emot en fyratimmars båtresa tillbaka till civilisationen i Sisimiut, i storm.

Efter frukosten var det dags att börja packa ihop våra pinaler, tömma luftmadrasserna och städa ur tälten. Campen såg ut som ett myller av folk, väskor, matlådor m.m. som skulle med båten tillbaka.

Anscha traskar omkring med beslutsamma steg..

Thomas gick med huvudet nerböjt..

Virpi ilade fram och tillbaka..

Felix konkade och bar våra väskor till platsen där den lilla båten skulle plocka upp oss för att ta oss till den större båten..

Jag passade på att ta en sista fotorunda, men det var svårt att hålla kameran still då vinden tilltog mer och mer.. Men tack och lov inget regn!

Mina favoritblommor på denna ö, “ulltussarna” som jag kom att kalla dem, spred sina fröer i vinden…

Dessa mjuka och gosiga blommor kunde jag inte få nog av!

De var ett trevligt inslag i den annars så karga naturen.

Jobbet på campen fortsatte under förmiddagen. Agneta städade ur köket och såg till att allt var i sin ordning innan vi lämnade det..

Hon fick dessutom lite diskhjälp utan Björn och Niclas..

Ja, somliga blir lyckliga över lite hushållsarbete!!

Danne såg till att stänga dörren till dasset. Den dörren hade nog sett sina bästa dagar då den gav upp och hängde på trekvart den sista dagen..

Fiskmåsarna verkade dock trivas med vindarna denna dag, de seglade så fint runt oss och tog vara på uppåtvindarna som lyfte dem högre upp mot skyarna..

Lillpippin hade däremot lite mer bekymmer. Flugorna fanns inte tillgängliga i stormbyarna så söta pippin fick leta efter dem i mossa och gräs istället..

Efter lite väntan så kom tillslut båten som skulle ta oss härifrån. Lillbåten fick åka tre gånger för att hämta upp gänget och packningen..

Felix och jag åkte med sista gänget och precis lagom till att vi skulle hoppa i lillbåten så öppnade sig skyn.. Vågskvalp och regn gjorde den lille båtfärden till rena flumeridefärden.

När vi alla väl landat i den större båten så började eländet..

Fyra timmars resa med vindstyrka på 18-20 m/s (dvs ca 70km/h), som gav 3-4 meter höga vågor.

DET VAR INTE ETT DUGG ROMANTISKT!

Ganska många i gänget hade dock sett till att få i sig sjösjuketabletter, vilket var klokt! Men den sista halvtimmen av resan var den värsta av alla. Illamåendet började gro i magtrakten och man längtade efter fast mark under fötterna.

P.g.a. vädret så blev det inga bilder från båtturen av förklarliga skäl…

När vi väl snubblade in på hotellrummet i Sisimiut så var det dusch som var prioritet nr 1

Äntligen en varm dusch!!! Det var otroligt skönt att få tvätta av sig i varmt vatten istället för 10-gradigt älvvatten. Detta är också en del av tjusningen med att vara ute på fält, vardagliga saker som man tar så förgivet hemma blir till något man längtar enormt mycket efter.

Det blev en gemensam middag på kvällen innan alla stöp i den efterlängtade sängen.

Morgonen därpå skulle vi flyga tillbaka till Kastrup, men först en mellanlandning i Kangerlussuaq.

MEN, på flygplatsen i Sisimiut fick vi vänta på att planet skulle komma. Det vart försenat p.g.a. tekniska fel..

Så vi väntade och väntade och en del passade på att ta en tupplur, väntade lite till och till slut hade vi väntat så länge så vi missade dagens enda plan till Kastrup.

Strandsatta på Grönland..

Jaha.. Det var bara till att plocka fram kameran igen och fördriva tiden..

Jag hittade en vacker, äldre man utanför flygplatsen så jag kunde inte låta bli att fråga om det var ok att ta lite bilder på honom. Det var helt ok! Jag fick senare veta att denne man var känd i byn, han heter Lars Seraq. Detta är en man som deltagit i en av de svåraste alpina tävlingarna ( om det var på Grönland eller ej fick jag dock inte veta ).

Skepparen från den skräckfyllda båtfärden dök upp på flygplatsen så vi passade på att tacka honom ännu en gång för att han klarade att köra oss alla tillbaka med liven i behåll. Här omringas han av goa Fjällor.

Till slut kom flygplanet som skulle ta oss vidare till nästa by..

Så vi blev strandsatta i Kangerlussuaq istället.

Dagen innan hade de skymtat myskoxar i dalgången där denna by låg, men det enda spår av myskoxe jag såg var detta pälsstycke som hängde på tork.

Det var drygt att fördriva tiden i Kangerlussuaq, en del i gänget hittade dock lite tidsfördriv i baren..

Grönländsk öl!!

Vilka som drack detta syns nog ganska tydligt på gruppfotot!

Detta är hela härliga gänget som gästade camp syd.

Jag vill passa på att tack ALLA för denna underbara resa, det var absolut det bästa jag gjort och upplevt.

Tack älskade Felix för att du finns vid min sida! Utan dig hade jag inte haft så många underbara bilder att titta tillbaka på och minnas det vi tillsammans fått uppleva!!

Tack även till Sameo, FishEco, Harrkungensfiske och Leech för att ni trott på mig och stöttat mig genom att förse mig med kanonbra utrustning inför denna resa.

Tack alla ni läsare som följt med på denna reseberättelse och som lämnat härlig kommentarer, ni är GULD värda!

Och ett sista tack och en BAMSEKRAM till Agneta Schelin och Thomas Svensson för att ni gjorde vistelsen i camp syd så trivsam, lätt och smärtfri ( i alla fall för mig ) Blinkar

Fler bilder kommer så småningom att läggas upp på min facebooksida –> SussisSymfoni <–

Spökfisken

Publicerat 2013-09-01 av Sussi Stridh

Så vaknade man då för näst sista gången i tältet.

Dags för sista fiskedagen och vi ålade ur sovsäckarna redan kl 05:45 på morgonen för att hinna fiska så mycket som möjligt. Det var frost ute och tältduken var täckt av frusna vattendroppar.

Det gällde att traska sakta och försiktigt då vadarskor med filtsula kan bli rent utav livsfarligt när man ska vandra fram över frostigt gräs.

Men jag klarade livhanken och blev utan blåmärken på skinkorna, även att jag kände mig som bambi på hal is.

Felix och jag vandrade upp till samma pool som vi besökte dagen innan. Man kan ärligt säga att det inte rådde någon brist på motion denna resa..

Solen steg och värmde gott, rödingarna var på bettet och bjöd upp till härliga fajter.

Flugorna började surra runt våra huvuden så linsnätet kom åter till användning..

Havsörnen seglade över oss för att kolla läget..

.. innan den fortsatte bort över bergen.

Denna dag hade vattennivån sjunkit rejält.

Vi hade ju inte haft en enda regnig dag så det var väl inte så konstigt att det blev mindre och mindre vatten i Erfalik.

Men trotts det låga vattnet så var det ändå en bra, sista fiskedag.

Mikael Reitan kom och gick på andra sidan älven, med sin “fläskkorv” till hälsena.. Ja den hade svullnat upp rejält efter vandringarna han gjorde de två första fiskedagarna. Att denna sköne snubbe dessutom helt sonika hade satt sig ner, efter den ena dagens vandring, och på allvar sagt: Hur mycket tål en kropp egentligen?

Ja, då förstår ni nog att det tar på krafterna att traska upp och ner längs älven.

Felix lyckades kroka en gammal vacker röding..

( foto från Niclas Waldenstedt )

… och det lyckades även Niclas med!

Hans otroligt mörka röding måste ha ett speciellt förflutet eller en speciell själ.

För i gapet på fisken kan man skymta ett ansikte!!

Ganska så spoky!!

Det var turledaren Thomas som upptäckte ansiktet då vi satt och kollade på bilden.

Kan det ha ett samband med inuitgraven som ligger strax ovanför basecamp eller??

Det var allt lite vemodigt och ofattbart att denna drömresa snart skulle vara över. Felix tog en paus för att analysera alla intryck..

.. även jag kände av sorgsenheten att behöva åka ifrån detta paradis.

( bild från Niclas Waldenstedt )

Men vi har ju träffat underbart härliga människor, krokat drömfiskar, upplevt en oslagbart vacker natur och dess vilda djurliv.

Så efter att sista fiskedagen vart över, kunde Felix och jag konstatera att vi faktiskt var de som drog största fiskarna!! Detta har ju aldrig hänt oss tidigare så vi vart lite extra glada såklart.

På denna resa fick vi en extra fiskedag, bara för att vi skulle hjälpa till att plocka ihop campen då vi vart sista gänget ut för detta året.

Men resan är inte över ännu.. Nä, jag ska allt berätta om hur hemresan gick till och den var ett äventyr i sig!!

Foamfluga levererar..

Publicerat 2013-08-31 av Sussi Stridh

Trodde ni att jag skulle sluta blogg om Grönland?

Nä, vänta lite här nu va.. Vi har ju minst ett par fiskedagar till att berätta om!

För allvarligt talat så tror ni väl ändå inte att jag och Felix åkte därifrån med att tagit längsta och tyngsta fisken?

De andra tolv i resesällskapet hade nu en piska på ryggen för att försöka hitta 3+ kilos rödingar, nu blev det andra bullar i campen.

Helt plötsligt skulle vi ge oss iväg minst en timma tidigare på morgonen, för att vissa i gänget vill ha mer fisketid. Behöver inte nämna några namn här men jag kan avslöja att det var “några” i Gävlegänget som nu fått blodad tand.

( foto från Virpi Lahdenperäs kamera fotograf Felix Rimfrost )

Så det var bara att knata upp till båten och låta Thomas köra oss över till andra sidan sjön..

Vi spred ut oss längs älven, Felix och jag valde att vandra upp till första vattenfallet för att fiska nedströms därifrån. Vi kände nog båda att vi var helnöjda med det vi hitintills krokat så för våran del var det inget stressfiske inte..

Denna dag var det kallt, mulet och lite duggregn i luften. Men man blev snabbt varm av en timmes vandring.

Väl framme vid fallet så hittade vi en vacker pool där älven förgrenade sig i två fåror och där såg vi fisk som var på väg upp i älven. Det tar verkligen andan ur en att se alla dessa rödingar slingra sig uppåt på grunda partier. Det stack upp ryggfenor och stjärtspolar både här och där, det virvlade rejält i vattnet när de bytte platser och när de väl kämpat sig upp så stod de i stora stim i poolen och hämtade nya krafter för att orka kasta sig upp i fallet.

Felix och jag lyckades kroka några vackra fiskar även denna dag, den sjunde fiskedagen.

Det börjar verkligen märkas på oss att det varit många nätter i tält, för även om man sover gott så blir man lite sliten. Skägget växer på grabbarna, så även på Felix. En av killarna i gänget sa att han hade med sig en rakapparat, men att den hade gått igång under resan hit så hans tandborste hade knappt några strån kvar.. jaja, det är sånt som händer…

Man kan ju inte annat än att skratta åt alla sätt man försöker posera med rödingarna som gör allt för att försöka slingra sig ur greppet.

En fnurra på linan är verkligen inget man vill ha! En del rödingar rusar så långt att man får syna backingen många gånger om, så det gäller att sköta fluglinan ordentligt. För att inte tala om att hålla koll på tafsen så att det inte blivit vindknutar på den.. Efter fisket i sanddeltat så var det inte fel att köra lite lintvätt, det var fullt av sand och grus på både lina och i rullen. Men lite vård av utrustningen så var det bara till att fiska vidare.

En helnöjd Felix som körde med foamfluga för omväxlings skull. Även han fick känna på adrenalinkicken när rödingarna plogade efter flugan.

Efter några timmars fiske, vadandes i det kalla glaciärvattnet, frös vi så att vi hackade tänder. Det hjälpte inte med lager ett, två, tre, primaloft och vadarjacka denna kalla dag. Så vi tog en promenad upp på bergen för att få upp värmen i våra nerkylda kroppar. När värmen väl infann sig så fortsatte vi fisket.

Rödingarna gjorde oss inte besvikna, men dagen toppades av denna fisk som visade 2,2 kilo på vågen. Längdmått brydde vi oss inte om då vi hade kvar markeringarna på spöna från de stora fiskarna vi krokade dagen innan.

Foamflugor, både stora och små, visade sig vara helrätt även denna dag.

Det var ändå med lite vemod i sinnet, då detta var näst sista fiskedagen, som vi gick där längs Erfalik och njöt av ovissheten om vad som hände ute i stora vida världen.

Det är verkligen semester på riktigt när man inte kan nås på mobilen, internet eller röksignaler.

Jag sa till Felix att tänk va skönt det är när vi är här. Vad som helst kan hända där hemma eller ute i världen och här går vi, helt ovetandes och bara njuter av naturen, frisk luft, motion, fiske och våran lilla gottepåse med torkad frukt, bananchips och blockchoklad. Det är livskvalitet det!!

När fiskedagen led mot sitt slut och det var dags för oss att vandra tillbaka till båten så passade vi på att ta lite bilder.

Ja, det finns många sätt att stoppa sina spön på, när man har fisk på kroken. Ett av sätten visar Daniel Höglund upp då han krokar av en alla rödingar.

Det finns också många sätt att lägga ut flugan. Niklas Johansson fick bli mitt motiv i kameran, han är dock helt omedveten om att jag smyger omkring med kameran..

Stilstudiefotografering..

Björn Jonsson såg oss komma och undrade hur det hade gått för oss denna dag. Han kände sig nog nöjd över att vi inte krokat ännu större fisk Blinkar

Bortom de lilafärgade blommorna står Niclas Waldenstedt och fiskar järnet.. Han ville minsann inte åka från Erfalik, vetandes att han hade fått tjejdäng. Så här gäller det att fiska på som attan i dagarna två.

Att springa på en kungakrona av stenar är nog inte så vanligt, men naturen bjuder på många härliga motiv och det är bara fantasin som sätter gränser.

Nå, hur hade det nu gått för de andra i sällskapet??

( Virpis bild, foto: Bert Myde )

Jo, Virpi lyckades kroka en fin tjock 3 kilos röding.

( foto : Agneta Schelin )

Likaså Agneta, men hon hade ingen fotograf i närheten så det fick bli en sån här bild på hennes 70cm långa och 3,5 kilos tunga röding.

( foto: Virpi Lahdenperä )

Anscha och jag står jämte “Happy face” vår fransman Alain Cavard som här poserar med en av sina fina rödingar. Bakom oss skymtar Bert Myde och Ingrid Andersson.

Hur det gick för Anscha och Ingrid får ni läsa om i Anschas blogg, jag lovar att länka till den när hon skrivit ihop ett inlägg..

Den sjunde fiskedagen var nu över, det vart lite skoj och trams i campen när vi kom tillbaka. Anscha hade problem med sin hälsena och Ingrid hade vridit sitt knä så pass illa att hon knappt kunde gå. Men de såg till att tälten stod på plats och att allt var i sin ordning medan vi andra var ute på fiske.

Jag somnade gott även denna kväll, fortfarande med ett leende på läpparna då jag tagit mitt livs vackraste fisk. Men en fiskedag återstår och vill ni så är det bara till att hålla utkik här i bloggen efter nästa inlägg.

( om du som läsare inte vill titta in här titt som tätt för att kolla om det hänt något nytt sedan sist så går det bra att fylla i din mailadress i menyn på högersidan, då får du ett mail så fort bloggen uppdaterats.. )

Fy f-n vilken RÖDING!!!

Publicerat 2013-08-30 av Sussi Stridh

Vi är nu inne på sjätte dagen i camp syd vid Erfalik.

Natten var inte speciellt bra, både Felix och jag vaknade vid 2-tiden av att det var supervarmt i tältet. Väderomslag på gång och med det så var det bara till att åla sig ur sovsäcken och klä av sig underställ och mössa, för att sedan försöka sova några timmar till.

Under de tidigare fiskedagarna vid älven hade jag provat olika flugor såsom nymfer, streamer och torrt men inget av dessa gav någon större röding på kroken. Om man nu kan kalla rödingar på mellan 1-2½ kilosklassen för små.. Hmm.. Jag hade även testat foamflugor men det gav inget.

Just denna dag hade jag bestämt mig för att servera foamfluga, oavsett om rödingarna ville ta den eller inte. Det var ju just foamflugfisket som jag verkligen ville uppleva här! Jag har ju sett filmer på de som fiskat med dessa flugor, hur rödingarna följer efter som en plog för att sedan sluka flugan.. Det MÅSTE bara funka!

Vi har ju haft lite drygt 1½ år på oss att binda egna foamisar men det har då rakt inte blivit av, så i min ask fanns inte mycket att tillgå. Men jag hade införskaffat mig ett gäng gäddflugor från flugor.se i olika kulörer vid namn Gädd-Gurglers. Efter att ansat en Gurgler i röd och vit färg, dvs klippt av fjädrarna så de slutade strax utanför krokböjen och format till foamet ovanför kroköglan, var det dags att servera denna variant för Erfaliks rödingar.

Felix och jag stannade vid sanddeltat även denna dag då vi upplevde att det fanns en liten chans att få större fisk där än uppströms, medan de andra traskade iväg längre upp.

Jag la ut flugan tvärs över strömmen och genast fick jag en röding intresserad. Foamfisket rockade fett denna dag!!

Det var så härligt att se fisken följa efter, ploga efter flugan, öppna gapet för att sedan hugga. Jag njöt i fulla drag!

Felix befann sig strax nedströms mig när det bästa av allt hände.

Jag såg något rött mitt i älvfåran, den följde efter den stripande flugan och jag ropade på Felix att han skulle kolla på hur bra det gick med denna typen av fluga då han fortfarande fiskade med nymf.

Den rödfärgade fisken plogade, öppnade gapet, tog flugan och sen bar det av med en väldans fart! Det kändes riktigt tungt denna gång och jag stod nästan och hoppade på stället av lycka!!

Ni må tro att det var tjo och tjim på mig och Felix när denna skönhet landades i håven.

VILKEN FISK!!

Jag vågade inte titta på vågen när Felix hängde på håven med fisken i..

Vågen visade på 3,5 kilo. Jisses va glad jag blev och ännu gladare eftersom jag lyckats lura upp denna på en foamfluga!!!

Eftersom vi inte hade måttband med oss så fick det bli en liten remsa eltejp runt flugspöet för att kunna få längden på fisken senare..

Rödingen var riktigt tjock och fin…

Det var nästan att jag fick tårar i ögonen av lycka och jag hade svårt att fatta vad som hänt mig.. Fisken förevigades via en hel del bilder såklart och sedan fick den varsamt simma tillbaka till sitt rätta element för att föra sina vackra gener vidare.

Vi var noga med att låta fisken återhämta sig mellan vägning, mätning och fotografering så den fick ligga kvar i håven, i vattnet, genom alla procedurer. Återutsättningen gick galant då den simmade iväg nästan omgående..

För min egen del fick jag sätta ner mig en bra stund för att smälta det som hänt.

Felix fiskade vidare och lät mig samla mina tankar och upplevelser i lugn och ro.

Men det dröjde inte länge fören Felix hade något tungt på kroken..

Även Felix bättrade på sitt PB med en röding på 3,2 kilo. Samma procedur med även denna fisk, eltejp runt flugspöet och vi kunde därmed konstatera att Felix fisk var längre än min, men inte tyngre…

Tillsammans kunde vi njuta och glädjas över våra fina fångster och vi diskuterade lite om hur vi skulle berätta detta för de andra.. Skulle vi avslöja allt direkt eller vänta med att visa bilder tills vi alla satt samlade kring middagsbordet??

Denna dagen var vinden ett gissel, det blåste iskallt ända in i märgen så när det väl var dags att traska tillbaka till båten, nöjda över dagens fiske, så passade vi på att smygfotografera de andra..

Långt långt där borta såg vi gänget närma sig..

Först fram kom Bert Myde.

Han hade som vanligt haft en kanonfiskedag med rödingar över 2 kilo.

Sedan kom Gävlegrabbarna… Utan Reitan ( han måste ha somnat någonstans på vägen.. )

Felix och min hemlighet höll inte enda fram till middagsbordet, då jag var nyfiken på hur långa våra fiskar var.

Niclas Waldenstedt hade ett måttband på sig så det var bara att måtta in tejpremsorna på spöet.

Min fisk visade sig vara 71,5 cm lång och Felix fisk 75,5 cm..

Så paret Stridh/Rimfrost hade verkligen lyckats hitta de större rödingarna..

Frågan är väl bara vems som är störst, går man på vikt eller längd?? Blinkar

…och hur glad kommer Niclas Waldenstedt vara på mig resten av dagarna?

( Tack Danne för bilden )

Kommer grabbarna att få resa hem från Grönland efter att ha fått tjejdäng?

Kommer Felix och mitt PB att slås av någon av de andra?

Kommer vi att vakna upp ur denna dröm?

Ja det är frågor som man kan ställa sig… Och vill ni veta hur hela resan slutade så är det lika bra att ni bänkar er inför nästa inlägg…

Större rödingar!!

Publicerat 2013-08-29 av Sussi Stridh

Då är tiden inne att berätta hur vi hade det den femte fiskedagen i Erfalik.

Det var det vanliga trallet med att vakna tidigt på morgonen, pigg och glad, sleva i sig frukost, packa ryggan för en dags vistelse ute vid älven, skutta i vadarna och traska mot båten.. Ja allt detta behöver jag ju egentligen inte ta upp fler gånger för jag förmodar att ni läst de tidigare inläggen..

Denna dagen vandrade vi inte speciellt långt från landstigningen. Felix och jag beslutade att stanna bara efter 20 minuters vandring för att fiska vid det som vi kom att kalla för sanddeltat. Den sista sträckan innan Erfalik rinner ut i sjön, den som vi tar båten över.

Felix gillar smygfiske, dvs ålar sig fram till kanten för att inte skrämma fisken.. Intar en liggande position och svingar flugspöet efter bästa förmåga.

Denna dagen levererade lika bra som alla andra dagar. Rödingar i 1-2 kilosklassen. Som vanligt var det nymf som funkade bäst.

Men vi började nu jakten på de större rödingarna, man vill ju få större och tyngre fisk, så är det bara.

Tänk att man ens kan resonera så här!!

Rödingar över 2 kilo är ju galet stort och tungt!!

Men om man skulle lyckas med det så hade vi i alla fall alla förutsättningar att kunna genomföra vår högsta önskan.

JODÅ!!! Det gick!! Jag lessnade på att dänga med en liten nymf.. Många gånger vart fisken felkrokad då nymfen fastnade i ryggfenan eller stjärtspolen. Det blir väl så när de står i stora stim och med tanke på hur starka dessa fiskar är när flugan sitter rätt krokad så kan ni bara föreställa er vilken kamp det blev om de vart felkrokade.. De fiskar vi tyvärr lyckades felkroka, tog vi inga bilder på.. Nej, då ansågs man diskvalificerad så det var bara att släppa tillbaka den firren direkt!

Jag bytte taktik och började fiska med en kaninzonker med gummiben istället. Den vita varianten av den nämnda flugan hade röda gummiben och det resulterade i ett brutalhugg från fisken ovan. Vikten landade på strax över 2 kilo..

Tack och hej för en underbar fajt och för förevigandet via kameralinsen!!

Felix är en riktig gentleman, hämtar vattendirekt ur älven till mig. Det är underbart att slippa släpa på vatten och detta vatten smakade otroligt friskt och gott. Det är man inte bortskämd med här hemma i de småländska skogarna, där vattnet smakar och ser ut som dy…

Framåt slutet av denna fiskedag så låg jag också och ålade på höjden ovan älven, jag hittade en djuphåla och så flertalet rödingar stå där och vänta på bättre tider.

För att nå ner till dem så satte jag på en vit nobbler, som är rejält tung, på min 0,25 tafs. La ut flugan och lät den drifta med strömmen genom att hålla upp fluglinan ovan vattenytan.

Flugan nådde ner till rödingarna men de var inte intresserade.

Jag gav dock inte upp så lätt utan lät flugan passera gång på gång, genom att dra den lite uppströms för att sedan låta den sjunka tillbaka.

Till slut var det en röding som tröttnade på denna vita fluga och högg så det bara small om det.

Jag hade lyckats med att tjata upp en röding!!

Denna blev mitt nya PB på 63 cm och 2,3 kilo tung!!

Återigen var en solig dag vid Erfalik på väg att ta slut..

Medan molnen sjönk, gick vi tillbaka mot båten för att sedan bege oss tillbaka till base camp för att äta ännu en supergod middag.

Fyllda av glädje över ännu en fantastisk fiskedag kröp vi ner i våra sovsäckar, självklart efter att sagt god natt till alla de andra och polarräven, lyssnandes till bruset från forsen somnade vi båda för att drömma oss bort efter ännu större rödingar…

Det visade sig dock att dessa drömmar inom en snar framtid skulle bli helt sanna..

Men mer om det i nästa inlägg Blinkar

SussisSymfoni

Min fiskeblogg

Etikettarkiv: Leech