I höstas under min vistelse på Storsjö Fiskecamp, träffade jag på ett par stammisar från Stockholm. Vi pratade lite om ditt och datt angående fisket och jag frågade dem om de varit i Sölvbacka strömmar.
– Sölvbacka strömmar, är du inte klok. Vi har varit här de senaste 20:e åren och aldrig besökt den turistfällan! Fick jag till svars.
Jo, jag kan till viss del hålla med.
Jag har själv inte direkt gillat att fiska i dess strömmar men i år bestämde jag mig för att faktiskt ge det en chans.
Kylan höll sig krampaktigt kvar men ändå lyckades det bli fina kläckningar av rocken.
Rätta mig om jag nu har fel, jag är långt ifrån en entomolog.
De var överallt och jag hann inte riktigt med att fokusera på de flygfärdiga exemplaren.
Men fy tusan så vackra de är när de är färdigutvecklade.
Fisken verkade dock ha missat inbjudan till vakfesten, det var bara några spontana vak då och då.
Så torrfluga funkade inte alls.
Men nymf däremot satt som en smäck i mungiporna på de harrar jag lyckades kroka.
Så fort jag släppte fokus på fisken så fanns där de vackraste av alla sländor, de trollbinder mig något enormt.
Jag bara satt där och tittade på den ena kläckningen efter den andra och vart omringad av flygande insekter likt en trolsk saga.
Vissa av dem intresserade sig för blingbling också..
Men lik förbaskat så var det tråkiga små nymfer som harren ville ha, de struntade blankt i det vackra som hände på ytan.
Harren som jag behöll, rensade Ove och passade på att kolla maginnehållet.
Se där ja! En hel buffé av nymfer av alla dess slag, inte underligt att firrarna håller sig en bra bit under ytan.
Vem skulle inte gjort det om maten kom seglandes rakt framför munnen på en?
Det blev till att rota runt i flugaskarna..
Ove letar febrilt efter lämpliga flugor i alla sina fack..
Niclas hittar snabbt en lämplig förtyngd tuss och fisket är igång igen..
Jodå, Sölvbacka levererar både fisk och flygfän till allas vår glädje..
och jag får även njuta av att dokumentera med kamerorna både över och under ytan.
Här går fiskaren till och med ner på knä för dessa vackra skapelser.
Eftermiddagen började gå mot kvällen.
Vi stekte en harr på plats, över elden och njöt av den goda fisken serverad på knäckebröd.
Gourmet mat idag igen!
Framåt natten besökte vi Sölvbacka igen för att se om det fanns några huggvilliga öringar av modell större.
Ove fiskar på in i dimman..
Jag safeade genom att använda Big Daddyspöet, dels för att det är det spöet jag har sink 3 lina och slomolinan till och dels för att jag ville kunna lägga ut stora flugor knutna i tjock tafs.
Vem vet om storfan drar på?!
Det blev dock två harrar som valde att kliva på Mikael Westlunds fina röd/svarta storöringstreamer och jag kan lova er att dessa harrar bjöd på ett rejält spöböj i gäddpåken.
Det låter helt sjukt att fiska harr med ett gäddflugspö, men galnare saker har säkert inträffat och uttrycket man tager vad man haver funkar väldigt bra… ibland..
Vi fortsatte dänga våra spön tills solen gick ner och upp igen, men inga krokade öringar.
Visst hade vi alla hugg på våra flugor, men inga fiskar som ville sitta kvar länge nog för att kunna syna livet ovan ytan.
Så medan solen sakta gick upp igen efter en knapp timmes frånvaro, rullade dimman in över fjällen och steg över vattendragen.
Fiskarna började så smått att vakna till liv och vakade fint i sjöarna vi passerade på vägen tillbaka till stugan.
Trötta, nöjda, mätta och glada kröp vi till kojs efter ännu en underbar fiskedag här i Storsjö Kapell med omnejd.
MEN, fiskehistorierna är inte slut ännu.. Nej, det är minst fyra blogginlägg till som ska skapas…
På återseende!
