Trodde ni att jag skulle sluta blogg om Grönland?

Nä, vänta lite här nu va.. Vi har ju minst ett par fiskedagar till att berätta om!

För allvarligt talat så tror ni väl ändå inte att jag och Felix åkte därifrån med att tagit längsta och tyngsta fisken?

De andra tolv i resesällskapet hade nu en piska på ryggen för att försöka hitta 3+ kilos rödingar, nu blev det andra bullar i campen.

Helt plötsligt skulle vi ge oss iväg minst en timma tidigare på morgonen, för att vissa i gänget vill ha mer fisketid. Behöver inte nämna några namn här men jag kan avslöja att det var “några” i Gävlegänget som nu fått blodad tand.

 

( foto från Virpi Lahdenperäs kamera fotograf Felix Rimfrost )

 

Så det var bara att knata upp till båten och låta Thomas köra oss över till andra sidan sjön..

 

Vi spred ut oss längs älven, Felix och jag valde att vandra upp till första vattenfallet för att fiska nedströms därifrån. Vi kände nog båda att vi var helnöjda med det vi hitintills krokat så för våran del var det inget stressfiske inte..

 

 

Denna dag var det kallt, mulet och lite duggregn i luften. Men man blev snabbt varm av en timmes vandring.

 

Väl framme vid fallet så hittade vi en vacker pool där älven förgrenade sig i två fåror och där såg vi fisk som var på väg upp i älven. Det tar verkligen andan ur en att se alla dessa rödingar slingra sig uppåt på grunda partier. Det stack upp ryggfenor och stjärtspolar både här och där, det virvlade rejält i vattnet när de bytte platser och när de väl kämpat sig upp så stod de i stora stim i poolen och hämtade nya krafter för att orka kasta sig upp i fallet.

 

 

Felix och jag lyckades kroka några vackra fiskar även denna dag, den sjunde fiskedagen.

 

 

Det börjar verkligen märkas på oss att det varit många nätter i tält, för även om man sover gott så blir man lite sliten. Skägget växer på grabbarna, så även på Felix. En av killarna i gänget sa att han hade med sig en rakapparat, men att den hade gått igång under resan hit så hans tandborste hade knappt några strån kvar.. jaja, det är sånt som händer…

 

 

Man kan ju inte annat än att skratta åt alla sätt man försöker posera med rödingarna som gör allt för att försöka slingra sig ur greppet.

 

 

En fnurra på linan är verkligen inget man vill ha! En del rödingar rusar så långt att man får syna backingen många gånger om, så det gäller att sköta fluglinan ordentligt. För att inte tala om att hålla koll på tafsen så att det inte blivit vindknutar på den.. Efter fisket i sanddeltat så var det inte fel att köra lite lintvätt, det var fullt av sand och grus på både lina och i rullen. Men lite vård av utrustningen så var det bara till att fiska vidare.

 

 

En helnöjd Felix som körde med foamfluga för omväxlings skull. Även han fick känna på adrenalinkicken när rödingarna plogade efter flugan.

 

 

Efter några timmars fiske, vadandes i det kalla glaciärvattnet, frös vi så att vi hackade tänder. Det hjälpte inte med lager ett, två, tre, primaloft och vadarjacka denna kalla dag. Så vi tog en promenad upp på bergen för att få upp värmen i våra nerkylda kroppar. När värmen väl infann sig så fortsatte vi fisket.

 

 

Rödingarna gjorde oss inte besvikna, men dagen toppades av denna fisk som visade 2,2 kilo på vågen. Längdmått brydde vi oss inte om då vi hade kvar markeringarna på spöna från de stora fiskarna vi krokade dagen innan.

 

 

Foamflugor, både stora och små, visade sig vara helrätt även denna dag.

Det var ändå med lite vemod i sinnet, då detta var näst sista fiskedagen, som vi gick där längs Erfalik och njöt av ovissheten om vad som hände ute i stora vida världen.

Det är verkligen semester på riktigt när man inte kan nås på mobilen, internet eller röksignaler.

Jag sa till Felix att tänk va skönt det är när vi är här. Vad som helst kan hända där hemma eller ute i världen och här går vi, helt ovetandes och bara njuter av naturen, frisk luft, motion, fiske och våran lilla gottepåse med torkad frukt, bananchips och blockchoklad. Det är livskvalitet det!!

 

 

När fiskedagen led mot sitt slut och det var dags för oss att vandra tillbaka till båten så passade vi på att ta lite bilder.

 

 

Ja, det finns många sätt att stoppa sina spön på, när man har fisk på kroken. Ett av sätten visar Daniel Höglund upp då han krokar av en alla rödingar.

 

 

Det finns också många sätt att lägga ut flugan. Niklas Johansson fick bli mitt motiv i kameran, han är dock helt omedveten om att jag smyger omkring med kameran..

 

 

Stilstudiefotografering..

 

 

Björn Jonsson såg oss komma och undrade hur det hade gått för oss denna dag. Han kände sig nog nöjd över att vi inte krokat ännu större fisk

 

 

Bortom de lilafärgade blommorna står Niclas Waldenstedt och fiskar järnet.. Han ville minsann inte åka från Erfalik, vetandes att han hade fått tjejdäng. Så här gäller det att fiska på som attan i dagarna två.

 

 

Att springa på en kungakrona av stenar är nog inte så vanligt, men naturen bjuder på många härliga motiv och det är bara fantasin som sätter gränser.

 

Nå, hur hade det nu gått för de andra i sällskapet??

 

( Virpis bild, foto: Bert Myde )

 

Jo, Virpi lyckades kroka en fin tjock 3 kilos röding.

 

( foto : Agneta Schelin )

 

Likaså Agneta, men hon hade ingen fotograf i närheten så det fick bli en sån här bild på hennes 70cm långa och 3,5 kilos tunga röding.

 

( foto: Virpi Lahdenperä )

Anscha och jag står jämte “Happy face” vår fransman Alain Cavard som här poserar med en av sina fina rödingar. Bakom oss skymtar Bert Myde och Ingrid Andersson.

 

Hur det gick för Anscha och Ingrid får ni läsa om i Anschas blogg, jag lovar att länka till den när hon skrivit ihop ett inlägg..

 

 

Den sjunde fiskedagen var nu över, det vart lite skoj och trams i campen när vi kom tillbaka. Anscha hade problem med sin hälsena och Ingrid hade vridit sitt knä så pass illa att hon knappt kunde gå. Men de såg till att tälten stod på plats och att allt var i sin ordning medan vi andra var ute på fiske.

 

 

Jag somnade gott även denna kväll, fortfarande med ett leende på läpparna då jag tagit mitt livs vackraste fisk. Men en fiskedag återstår och vill ni så är det bara till att hålla utkik här i bloggen efter nästa inlägg.

 

( om du som läsare inte vill titta in här titt som tätt för att kolla om det hänt något nytt sedan sist så går det bra att fylla i din mailadress i menyn på högersidan, då får du ett mail så fort bloggen uppdaterats.. )