För oss som bor i södra delarna av landet så är det en liten omställning att vänja sig vid ljuset här i norr.
Det är ljust dygnet om, vilket är tacksamt för mig och mitt fotointresse, men mindre tacksamt då man tappar tidsbegreppet helt och hållet.
Dessutom är det svårt att sova, men frisk luft, vacker natur, trevligt sällskap och huggvilliga fiskar råder bot på sömnbristen i alla lägen.
Jag ville så gärna visa mina vänner den vackra sträckan uppströms Skärkån, s.k. Hardänget.
Här är vattnet kristallklart och jag kan tänka mig att det kan liknas vattnet vid de klara strömmarna i Slovenien.
Platsen är så vacker att det nästan gör ont i ögonen.
På tal om smärta, det gör nästan ont att ta sig hit också för den delen.
Vägen är inte alls så snäll så det gäller att välja rätt färdmedel.
Antingen till fots ett par tre kilometer, cykel, häst, moppe eller som i vårt fall en VW Amarok. Bilen höll och så även våra huvuden efter allt skumpande hit och dit i bilen, jag det är nästan så att man skulle behöva hjälm på sig för risken är stor att man slår i biltaket eller sidorutorna. Vi såg ut ungefär som Jim Carrey i filmen Ace Ventura..
https://www.youtube.com/watch?v=zs8LIzObfH4
Väl framme på kom då den stora frågan, skulle fisken befinna sig på plats?

Vi smög längs videsnåren, klättrade över de små träden som låg huller om buller tack vare en flitig bäver, tittandes ner i vattnet för att skymta fisk.
Men inget syntes.
Inga vak och bara ett fåtal kläckningar på ytan.
Något skymde min sikt..

ok, en nattslända som landade på mina “Catfish” från Leech.
Ove vadade ut och provade ett gäng flugor ifall om att fisken skulle kunna stå nära botten och trycka.

Men det enda Ove krokade just här var sin egna vadarjacka.
Tur att Niclas fanns i närheten och kunde hjälpa Ove att komma loss.
Självklart var det catch and release och varsam hantering.

Den gamle guiden från Storsjö fiskecamp, Robban, höll oss sällskap i sin vackra buff. Nu menar jag inte att Robban är gammal åldersmässigt utan att han jobbade som guide här för ett gäng år sedan.
Även han vart lite besviken över att fisken inte vandrat uppströms Dahlsjön än.
Men det spelar inte så stor roll, bara att ta sig tid och insupa den underbara mygg och knottfria luften är inte fy skit det.
Vi provade inloppet i Dahlsjön, inte ett liv där heller.
Men tillslut hittade Niclas ett helt stim med harr i Dahlsjöns utlopp!

Så han delade snällt med sig av platsen och Anna fick nu chansen att kroka sin första harr med flugspö.

Jajamänsan! Där satt den.. och den.. och den.. Jo, de tog aldrig slut och varje gång flugan lades ut satt där en harr på kroken.
Anna var verkligen superlycklig!
Vi valde att behålla två harrar i godkända storlekar och rökte dem på plats vid vindskyddet.

Rökt harr ihop med färskpotatis, gräslök, rödlök och gräddfil slår alla “sill, nubbe och färskpotatis” i hela världen!
Kan säga att våran midsommarmat verkligen var helt outstanding.
och istället för jordgubbstårta så trollade Robban fram en stor påse med Marshmallows..

.. som grillades gyllenbruna, nästan svarta över den sprakande brasan.
Vilken underbar efterrätt!
Framåt kvällen bröt vi upp, Robban ville göra några kast i Sölvbacka strömmar för att se om någon storöring fanns på plats.
Ove dreglade som en liten hund som fått syn på ett riktigt nice märgben, så vi övertalade Robban att ta med sig Ove för att stilla hans begär.
Anna, Niclas och jag åkte tillbaka till stugan och tog det lugnt resten av kvällen.
Hur det gick för Ove och Robban?
Jodå, nog krokades det öring!!

Två dagar av vår veckovistelse hade passerat och det började verkligen toppenbra..
Fortsättning följer..