Fy f-n vilken RÖDING!!!

Publicerat 2013-08-30 av Sussi Stridh

Vi är nu inne på sjätte dagen i camp syd vid Erfalik.

Natten var inte speciellt bra, både Felix och jag vaknade vid 2-tiden av att det var supervarmt i tältet. Väderomslag på gång och med det så var det bara till att åla sig ur sovsäcken och klä av sig underställ och mössa, för att sedan försöka sova några timmar till.

Under de tidigare fiskedagarna vid älven hade jag provat olika flugor såsom nymfer, streamer och torrt men inget av dessa gav någon större röding på kroken. Om man nu kan kalla rödingar på mellan 1-2½ kilosklassen för små.. Hmm.. Jag hade även testat foamflugor men det gav inget.

Just denna dag hade jag bestämt mig för att servera foamfluga, oavsett om rödingarna ville ta den eller inte. Det var ju just foamflugfisket som jag verkligen ville uppleva här! Jag har ju sett filmer på de som fiskat med dessa flugor, hur rödingarna följer efter som en plog för att sedan sluka flugan.. Det MÅSTE bara funka!

Vi har ju haft lite drygt 1½ år på oss att binda egna foamisar men det har då rakt inte blivit av, så i min ask fanns inte mycket att tillgå. Men jag hade införskaffat mig ett gäng gäddflugor från flugor.se i olika kulörer vid namn Gädd-Gurglers. Efter att ansat en Gurgler i röd och vit färg, dvs klippt av fjädrarna så de slutade strax utanför krokböjen och format till foamet ovanför kroköglan, var det dags att servera denna variant för Erfaliks rödingar.

Felix och jag stannade vid sanddeltat även denna dag då vi upplevde att det fanns en liten chans att få större fisk där än uppströms, medan de andra traskade iväg längre upp.

Jag la ut flugan tvärs över strömmen och genast fick jag en röding intresserad. Foamfisket rockade fett denna dag!!

Det var så härligt att se fisken följa efter, ploga efter flugan, öppna gapet för att sedan hugga. Jag njöt i fulla drag!

Felix befann sig strax nedströms mig när det bästa av allt hände.

Jag såg något rött mitt i älvfåran, den följde efter den stripande flugan och jag ropade på Felix att han skulle kolla på hur bra det gick med denna typen av fluga då han fortfarande fiskade med nymf.

Den rödfärgade fisken plogade, öppnade gapet, tog flugan och sen bar det av med en väldans fart! Det kändes riktigt tungt denna gång och jag stod nästan och hoppade på stället av lycka!!

Ni må tro att det var tjo och tjim på mig och Felix när denna skönhet landades i håven.

VILKEN FISK!!

Jag vågade inte titta på vågen när Felix hängde på håven med fisken i..

Vågen visade på 3,5 kilo. Jisses va glad jag blev och ännu gladare eftersom jag lyckats lura upp denna på en foamfluga!!!

Eftersom vi inte hade måttband med oss så fick det bli en liten remsa eltejp runt flugspöet för att kunna få längden på fisken senare..

Rödingen var riktigt tjock och fin…

Det var nästan att jag fick tårar i ögonen av lycka och jag hade svårt att fatta vad som hänt mig.. Fisken förevigades via en hel del bilder såklart och sedan fick den varsamt simma tillbaka till sitt rätta element för att föra sina vackra gener vidare.

Vi var noga med att låta fisken återhämta sig mellan vägning, mätning och fotografering så den fick ligga kvar i håven, i vattnet, genom alla procedurer. Återutsättningen gick galant då den simmade iväg nästan omgående..

För min egen del fick jag sätta ner mig en bra stund för att smälta det som hänt.

Felix fiskade vidare och lät mig samla mina tankar och upplevelser i lugn och ro.

Men det dröjde inte länge fören Felix hade något tungt på kroken..

Även Felix bättrade på sitt PB med en röding på 3,2 kilo. Samma procedur med även denna fisk, eltejp runt flugspöet och vi kunde därmed konstatera att Felix fisk var längre än min, men inte tyngre…

Tillsammans kunde vi njuta och glädjas över våra fina fångster och vi diskuterade lite om hur vi skulle berätta detta för de andra.. Skulle vi avslöja allt direkt eller vänta med att visa bilder tills vi alla satt samlade kring middagsbordet??

Denna dagen var vinden ett gissel, det blåste iskallt ända in i märgen så när det väl var dags att traska tillbaka till båten, nöjda över dagens fiske, så passade vi på att smygfotografera de andra..

Långt långt där borta såg vi gänget närma sig..

Först fram kom Bert Myde.

Han hade som vanligt haft en kanonfiskedag med rödingar över 2 kilo.

Sedan kom Gävlegrabbarna… Utan Reitan ( han måste ha somnat någonstans på vägen.. )

Felix och min hemlighet höll inte enda fram till middagsbordet, då jag var nyfiken på hur långa våra fiskar var.

Niclas Waldenstedt hade ett måttband på sig så det var bara att måtta in tejpremsorna på spöet.

Min fisk visade sig vara 71,5 cm lång och Felix fisk 75,5 cm..

Så paret Stridh/Rimfrost hade verkligen lyckats hitta de större rödingarna..

Frågan är väl bara vems som är störst, går man på vikt eller längd?? Blinkar

…och hur glad kommer Niclas Waldenstedt vara på mig resten av dagarna?

( Tack Danne för bilden )

Kommer grabbarna att få resa hem från Grönland efter att ha fått tjejdäng?

Kommer Felix och mitt PB att slås av någon av de andra?

Kommer vi att vakna upp ur denna dröm?

Ja det är frågor som man kan ställa sig… Och vill ni veta hur hela resan slutade så är det lika bra att ni bänkar er inför nästa inlägg…

Större rödingar!!

Publicerat 2013-08-29 av Sussi Stridh

Då är tiden inne att berätta hur vi hade det den femte fiskedagen i Erfalik.

Det var det vanliga trallet med att vakna tidigt på morgonen, pigg och glad, sleva i sig frukost, packa ryggan för en dags vistelse ute vid älven, skutta i vadarna och traska mot båten.. Ja allt detta behöver jag ju egentligen inte ta upp fler gånger för jag förmodar att ni läst de tidigare inläggen..

Denna dagen vandrade vi inte speciellt långt från landstigningen. Felix och jag beslutade att stanna bara efter 20 minuters vandring för att fiska vid det som vi kom att kalla för sanddeltat. Den sista sträckan innan Erfalik rinner ut i sjön, den som vi tar båten över.

Felix gillar smygfiske, dvs ålar sig fram till kanten för att inte skrämma fisken.. Intar en liggande position och svingar flugspöet efter bästa förmåga.

Denna dagen levererade lika bra som alla andra dagar. Rödingar i 1-2 kilosklassen. Som vanligt var det nymf som funkade bäst.

Men vi började nu jakten på de större rödingarna, man vill ju få större och tyngre fisk, så är det bara.

Tänk att man ens kan resonera så här!!

Rödingar över 2 kilo är ju galet stort och tungt!!

Men om man skulle lyckas med det så hade vi i alla fall alla förutsättningar att kunna genomföra vår högsta önskan.

JODÅ!!! Det gick!! Jag lessnade på att dänga med en liten nymf.. Många gånger vart fisken felkrokad då nymfen fastnade i ryggfenan eller stjärtspolen. Det blir väl så när de står i stora stim och med tanke på hur starka dessa fiskar är när flugan sitter rätt krokad så kan ni bara föreställa er vilken kamp det blev om de vart felkrokade.. De fiskar vi tyvärr lyckades felkroka, tog vi inga bilder på.. Nej, då ansågs man diskvalificerad så det var bara att släppa tillbaka den firren direkt!

Jag bytte taktik och började fiska med en kaninzonker med gummiben istället. Den vita varianten av den nämnda flugan hade röda gummiben och det resulterade i ett brutalhugg från fisken ovan. Vikten landade på strax över 2 kilo..

Tack och hej för en underbar fajt och för förevigandet via kameralinsen!!

Felix är en riktig gentleman, hämtar vattendirekt ur älven till mig. Det är underbart att slippa släpa på vatten och detta vatten smakade otroligt friskt och gott. Det är man inte bortskämd med här hemma i de småländska skogarna, där vattnet smakar och ser ut som dy…

Framåt slutet av denna fiskedag så låg jag också och ålade på höjden ovan älven, jag hittade en djuphåla och så flertalet rödingar stå där och vänta på bättre tider.

För att nå ner till dem så satte jag på en vit nobbler, som är rejält tung, på min 0,25 tafs. La ut flugan och lät den drifta med strömmen genom att hålla upp fluglinan ovan vattenytan.

Flugan nådde ner till rödingarna men de var inte intresserade.

Jag gav dock inte upp så lätt utan lät flugan passera gång på gång, genom att dra den lite uppströms för att sedan låta den sjunka tillbaka.

Till slut var det en röding som tröttnade på denna vita fluga och högg så det bara small om det.

Jag hade lyckats med att tjata upp en röding!!

Denna blev mitt nya PB på 63 cm och 2,3 kilo tung!!

Återigen var en solig dag vid Erfalik på väg att ta slut..

Medan molnen sjönk, gick vi tillbaka mot båten för att sedan bege oss tillbaka till base camp för att äta ännu en supergod middag.

Fyllda av glädje över ännu en fantastisk fiskedag kröp vi ner i våra sovsäckar, självklart efter att sagt god natt till alla de andra och polarräven, lyssnandes till bruset från forsen somnade vi båda för att drömma oss bort efter ännu större rödingar…

Det visade sig dock att dessa drömmar inom en snar framtid skulle bli helt sanna..

Men mer om det i nästa inlägg Blinkar

Att gå över ån…

Publicerat 2013-08-28 av Sussi Stridh

Då vaknade man upp igen efter ännu en god natts sömn. Denna gången sov Felix också bättre då han inte frös natten igenom, tack vare en extra sovsäck som han fick till låns.

Nu är det söndag och det är fjärde fiskedagen här på camp syd.

Som vanligt var det en god och bastant frukost som intogs. Ryggsäckar packades och denna gången fick jag låna en termos, så jag kunde ta med mig lite varm soppa ut på fält.

Denna dag bestämde Felix och jag oss för att vandra uppströms Erfalik, till det andra vattenfallet.

Det beräknades ta ca 1½ timme. Efter att pratat med Gävlegänget om hur det var där uppe och vad vi kunde vänta oss så vart vi ivriga på att få komma iväg.

Thomas styrde som vanligt båten över sjön med van hand, spottandes flugor ur munnen till höger och vänster. Alain, vår fransman på denna tripp, ville då rakt inte få flugor i varken ögon, mun eller någon annanstans på ansiktet. Som sagt, linsnät eller andra slags nät är ju att rekommendera att ta med sig hit.

Redan på morgonen sken solen på för fullt så det var bara att räkna med en varm och skön dag.

Väl i land på andra sidan sjön, påbörjade vi vår vandring.

Temperaturen steg och med den ökade antalet flugor.

I ett svagt ögonblick drog jag mig till minnes att någon sagt att det inte finns några stickande insekter på Grönland, däremot dessa irriterande sandflugor.

Oj så fel det blev, för under vår vandring där jag valde att endast ha underställströjan på mig, så vart jag allt biten lite överallt på överkroppen.

Hur fan kan man vara så dum att inte ta med sig myggmedel??

Det fick jag bittert ångra då bettet jag fick, genast förvandlades till stora blåmärken.

Men å andra sidan så är man ju inte här för att visa upp sig i bikini precis, så blåmärkena gick ju att dölja med kläder.

Vi hade ändå tur nog att Agneta hade med sig två stift av MyggA, varav den ena lånade hon ut till oss. Så efter att ha vandra i si så där en timme, så var det bara för mig att strippa av mig tröjan så att Felix kunde hjälpa mig att gno in MyggA på hela överkroppen.

Efter det var det hur lugnt som helst med den bitande varianten av insekter.

Man känner sig ganska liten som människa i det stora hela. Men det var mäktigt att vandra uppströms Erfalik och för mig och Felix tog det 1 timma och 45 minuter att nå andra fallet.

Då ska ni veta att vi vandrade iklädda vadarna och vadarkängor.

Det var otroligt vackert uppe vid andra fallet och nedanför samlades mängder av rödingar i poolerna. Ibland skymtade man dem ovan ytan..

.. men man kunde också skymta dem under ytan, särskilt de som ändrat färg till den röda fina lekdräkten.

Andra fallet kanske inte ser så stort ut, men för rödingarna skulle är det nog riktigt tufft att försöka ta sig vidare. Enligt den informationen vi fick så var det i princip ingen fisk som vandrade längre än hit.

Felix och jag valde att fylla på vårt egna energiförråd innan vi satte igång att fiska. Soppa och mackor slank ner och det gällde att lyfta på nätet över ansiktet mellan varje tugga, annars blev det närapå svart framför ansiktet av flygfäna.

Vi hade köpt med oss lite torkad frukt, blockchoklad och bananchips hemifrån. Det var inte alls dumt att ha med sig en liten gottepåse ut för att ta några munsbitar då och då.

Efter att pustat ut en stund, sittandes vid vattnet, tittandes på rödingar i mängder och annat spännande i naturen så kunde vi inte låta bli att svinga flugspöna.

På något underligt vis hade vi förväntat oss fler röda och framförallt större rödingar uppe vid fallen, men så vart inte fallet. Så vi fiskade oss nedströms istället.

Felix drillar fisk i princip hela tiden..

och vi turades om att fotografera mellan varven.. Så fort någon fick fisk så ropade man till den andra för att meddela om det var ett lämpligt fotoobjekt eller inte. Om det var en fisk som skulle förevigas via kameralinsen så var det bara att veva upp och grabba tag i kameran för att sedan trycka av några bilder..

.. och många bilder har vi som sagt tagit på varandra..

Ibland kan det ju vara kul att få med lite drillbilder också..

Eller håvbilder där man försöker enligt alla konstens regler att jobba in fisken i håvnätet..

men summan av kardemumman blir ändå att man sitter där, hållandes i en fisk och se allmänt nöjd ut..

Felix är en riktig romantiker, men att plocka blommor till mig här känns ju lite som en överdrift Blinkar

Vi fortsatte att fiska ner till första vattenfallet men här tog vi ännu en paus för att njuta av hoppande rödingar..

Felix riggade kameran och lyckades fånga en röding på språng upp i fallet..

Tiden gick så otroligt fort denna dag så vi han inte fiska hela sträckan tillbaka.

När vi gick nedströms igen så skymtade vi Thomas Turledaren, fiskandes vid en intressant pool..

Dagens strålande solsken och värme tröttade ut både mig och Felix, fisken var svårtrugad men vi gick ändå inte lottlösa ifrån dagens fiske.

Hur hade de andra haft det?

Ingrid, Anscha, Virpi och Bert hade fiskat på bra men jag har tyvärr inga bilder från dem..

Däremot ännu fler bilder från Niclas Waldenstedt. En där Mikael Reitan poserar med en vacker fisk. Mikael lyckades somna till tre gånger under tiden han skulle knyta på en ny fluga.. Undrar hur många gånger han somnade under tiden fisken drillades??.. Ja se dessa tokiga Gävlegrabbar, de hade alltid något kul i bakfickan att ta upp när man minst anade.

Och som Daniel Höglund säger.. Man får det inte roligare än man gör det!

Ja men eller huuuur!! Svarar Björn Jonsson…

Och Mikael Reitan bara ler… Även när han slumrar!!

Som ni säkert redan förstått från första stund jag bloggade om denna resa, så hade vi långt ifrån tråkigt! Det var mycket skratt och ju längre tid vi var på campen, ju närmare kom vi varandra och ju mer haglade skämten…

Men som jag började med i rubriken, det känns lite dumt att gå över ån efter vatten. Men fasen så skönt man sover efter att ha gått över ån efter…. just det RÖDING!!

Vilodag för vissa

Publicerat 2013-08-27 av Sussi Stridh

Två nätter i tält och nu dags för tredje fiskedagen. Jag kände mig utvilad när jag vaknade på morgonen, visserligen fick jag kliva upp mitt i natten igen för att uträtta vissa behov som trängde sig på.. Det MÅSTE bero på det skvalande vattnet utanför tältet, helt klart.

Felix däremot var inte så utvilad, stackarn frös mest hela tiden och det hjälpte inte att han klädde på sig alla kläder han hade. Thomas, turledaren, hittade en extra sovsäck som Felix glatt tog emot och såg fram emot en natt utan att frysa.

Det tar ett tag att vänja sig vid att tälta och leva friluftsliv, men med dagens finesser och utveckling på produkter så kan det bli riktigt behagligt, nära nog lyxigt till och med.

Efter att hela gänget kastat sig över frukostbordet som Agneta dukat upp så fint till oss, så startade Gävlegänget sin vandring till den andra älven, Sassanguit. En vandring på lite drygt två timmar..

Stigen dit började bakom campen där man gick över en kulle och vidare runt lagunen på bilden.

Jag och Felix hade tänkt att vandra dit också men denna dagen blev det inte av.

Jag fick snällt stanna kvar på campen då min kropp sa ifrån, ni som följt mig innan vet ju att jag har haft lite strul med magen och det var inte så optimalt att äta frukost, leva på smörgåsar resten av dagen för att sedan inta en brakmiddag på kvällen strax före sänggående. Nej, det var helt enkelt inte alls bra för mig och min brist på energi. Men jag hämtade mig ganska bra, sov några extra timmar och möttes sedan av Agneta som kokat soppa till mig. Det var perfekt att få i sig lite lunch.

På Grönland finns det inga träd, alltså inte alls som hemma i fjällen. Att göra upp en lite mysbrasa vid älven för att göra sig lite kokkaffe eller varm mat var inte att tala om. Så merparten av sällskapet släpade med sig lyxmackor ut på fält och termosar med diverse dryck i. Termos hade jag och Felix totalt missat att det skulle vara bra att ha med sig på denna resa, men det är definitivt noterat tills nästa gång..

Men en dag hemma på campen var inte fy skit det heller. Det fans ju möjlighet att gå lite uppströms och fiska av poolerna innan den lilla sjön.

Agneta gjorde mig sällskap och hittade en röding som parkerat nästan inne vid land, hon försökte locka den till hugg men den ville helt enkelt inte. Vi traskade upp mot sjön och fiskade av utloppet och lyckades kroka några små öringar.

Felix hade gett sig av med den andra hälften av gänget som skulle fiska uppströms Erfalik och han hade sällskap av Virpi. Tur var väl det för hon hjälpte till att ta bilder på Felix med den neonfärgade rödingen. Alltså på riktigt!! Hur många läckra varianter av dessa fiskar finns det egentligen??

Jag fick lite bilder av Niclas Waldenstedt, en av Gävlegrabbarna, som här poserar med ännu en vacker fisk.

Daniel Höglund kan han med!!

och Björn Jonsson!! Ja detta är tre av fem från Gävlegänget som då valde att vandra över till den andra älven just denna dag ( fast fiskarna på bilden tror jag är från hemmaälven Erfalik )

Turledaren Thomas hade fixat med en campingdusch bakom köksbaracken, så det var en del som passade på att tvaga sig denna dag. Men inte jag.. Att blöta ner det långa tjocka håret, som tar evigheter att självtorka i vanlig rumstemperatur skulle i så fall ta tre dygn att torka här. Som bäddat för att dra på sig förkylning så det ville jag inte riskera.

Vad hände sen då, jooo… Kocken Agneta blev tvärförkyld och orkade knappt med att fiska resten av resan ( tack och lov orkade hon skramla runt i kastrullerna så vi slapp gå hungriga )

Ja så vart det med tredje dagen vid camp syd för min del.

På något sett går det inte att se sig mätt på dessa vyer, hur man än vinklar och vänder kameran så går det inte att misslyckas med bilderna här… Naturfoto är ju också en del av min och Felix passion..

Efter att beskådat en otroligt vacker solnedgång så var det återigen dags att säga godnatt till mamma polarräv, bilder på henne har ni ju redan fått se i mängder så det slipper ni i detta inlägg, krypa ner i sovsäcken och hoppas på ännu en strålande dag med vänligt väder och lite flugor. Denna natt kanske min kära sambo får sova gott utan att hacka tänder Blinkar

I nästa inlägg blir det ännu fler vyer, ännu fler rödingar och ännu fler flygfän… Det lovar jag er!!

( tack igen Niclas Waldenstedt för att du delade med dig av dina bilder, jag har dock sparat den finaste bilden till ett inlägg längre fram.. he he he… )

Flugor och större röding

Publicerat 2013-08-26 av Sussi Stridh

Nu fortsätter vi äventyret på Grönland.

Det var riktigt skönt att lägga sig i tältet efter en dag med mycket intryck och upplevelser.

Nu skulle vi få kvitto på om våra nyinköpta sovsäckar skulle hålla måttet. Felix och mitt sovtält låg närmast älven, så det var riktigt skönt att krypa ner i sovsäcken, liggandes på det nio centimeter tjocka liggunderlaget och somna till bruset från vattnet. Jag kan bara säga att jag somnade som en stock, för att sedan vakna vid halv ett tiden på natten SUPERKISSENÖDIG!!! Det måste ju berott på det skvalande vattnet utanför som påverkade mitt undermedvetna, så det var bara att kravla sig ur sovsäcken, hitta rätt dragkedja för att komma ut ur tälten innan en olycka skulle hända. Jag vart lite förvånad över att det var ganska så ljust ute, de medtagna pannlamporna kunde lika gärna lämnats hemma.

Vid 5-tiden på morgonen vaknade jag igen, då var Felix på väg ut för att kissa och självklart var jag nödig igen..

Vi tassade omkring på campen och njöt av en vacker soluppgång, hemma var ju klockan 9 på morgonen så det var väl inte så konstigt att man inte rättat sig efter den lokala tiden än. Men vi valde att krypa in i tältet och sova en stund till. Vid 7 gick vi upp för att inta frukost med gänget, innan båtfärden till Erfalik bar av.

Denna dag vandrade det andra gänget en bra bit uppströms, till första och andra vattenfallet, en mätt liten tripp på ca 1½-2 timmar. Vi däremot vandrade bara en halvtimme för att nå några spännande pooler. Det var magiskt att se dimman täcka halva bergen.

Man blir varm av att traska omkring och det är svårt att klä sig rätt, tur att man kan köra enligt lagerprincipen, så här är fröken Stridh i full gång med att ta av sig lager 3 och 2..

Jag måste ändå erkänna att det var väldigt lättvandrat i denna natur, inga träd, ingen sly och behagliga kullar att bestiga.

Väl framme vid vattnet var inte Felix sen med att drilla en röding som krokats på streamer.

En fin liten röding landades i svärmen av flugor. Dessa flugor ja!! Uschannamej! De fanns i miljontals och bara irriterade genom att krypa in i öronen, näsan och ögonen men tack och lov hade vi var sitt linsnät från Leech, ett med gula linser och ett med kopparfärgade linser. Utan dessa hade vi inte stått ut.

Luften blev kyligare och flugorna försvann, dock inte de som satt längst ut på tafsen tack och lov.

Felix landar ännu en vacker röding och vi kan bara konstatera att detta är paradiset!!!

Jag valde att prova att fiska med en liten nymf, lila och grönfärgad med en vit attraktionspunkt i baken och guldskalle fram bundet av Mikael Westlund från Storsjö Kapell. Denna nymf var helt outstanding.

Men vart är de röda rödingarna??

Ingrid hittade ett kanonställe där rödingarna högg gång på gång, så vi döpte stället till Ingrids krök.

Stället där Felix och jag fiskade döpte turledaren Thomas till Anschas slukhål.

Historien bakom det är följande: Anscha skulle vada över vattnet varpå hennes ena ben sjönk ner i dy och där blev hon fast i ett flertal minuter. Hon kunde inte rubba det på något vis. Ingrid och Virpi försökte dra loss Anscha men slukhålet ville annat. Till slut började Anscha klä av sig på överkroppen för att kunna böja sig fram och gräva bort sand och lera runt sitt ben, efter många om och men så kom hon tillslut loss. Anscha tyckte då att det 10-gradiga glaciärvattnet inte var speciellt kallt… Jag själv stod ju en bit längre bort och fiskade så jag fattade inte alls vad de andra tre tjejerna sysslade med.

Lite växter fanns det längs vattnet, dessa underbara ulltussar! De kändes nästan som päls när man rörde dem..

I det stora hela liknade de små snöbollar på håll.

Rödingarna fortsatte att vara på hugget men än så länge inga större. Men visst, skulle man landa en röding i denna size på hemmaplan så skulle den kännas riktigt stor. I alla fall för min del.

Att vandra längs Erfalik, stå uppe på höjderna och titta ner i det kristallklara vattnet var en fröjd för ögat bara det. Man såg rödingar av alla dess slag bl.a. en som var helt orange och en som var vit med ett svart huvud. Konstiga färger de kan få, men när man så alla varianter i ett stort stim så var det en otrolig upplevelse. Tänk om man kunde få kroka en röding som var helt olika det man brukar se??

Innan det var dags att bege sig tillbaka till båten som skulle ta oss till campen så lyckades Felix kroka en större röding..

En vacker sådan som mätte ca 70 cm. Vågen hade vi klantigt nog glömt kvar i sminktältet. Nu visste vi vart vi skulle sätta ribban!! Att kroka rödingar i 1-2½ kilos klassen var nu inte längre en ovanlighet, de bjöd upp till fajter som heter duga och efter att drillat ett flertal så började det bildas mjölksyra i armarna.

Min hand som skadades veckan innan avfärd var inte alls glad på mig och mitt fiskande, men jag lyckades ändå bita ihop och bara njuta av allt vi upplevde och såg.

Ännu en otrolig fiskedag var slut och väl tillbaka till campen så ville man ju kolla läget hur det hade gått för de andra. Grabbarna från Gävle hade verkligen traskat på ordentligt denna dag och jag var ju nyfiken på om det verkligen var värt att bege sig så långt för fisket. Jodå, det var allt fint fiske och om möjligt ännu vackrare natur längre upp i Erfalik.

Jodå, vår kock på denna resa, Agneta Schelin hade hunnit med att svinga sitt flugspö och lyckades kroka en stor fin röding ( tack för bilden Agneta )

Efter middagen, där vi fick äta färsk röding, och allmänt snack var det återigen dags att säga godnatt..

Men vad nu?

… tillökning i campen??

Mamma fjällräv hade med sig tre valpar, två av dem fastnade på bild innan de pilade iväg över stenarna..

Men mamman kom tillbaka för att leta lite matrester..

Jag lyckades få lite ögonkontakt med henne..

Självklart kunde jag inte låta bli att bjuda på lite gott som tack för alla bilder jag fick ta på henne..

Hon verkade nöjd över det hela och la sig för att vila lite innan hon tassade iväg igen..

Visst är det trevligt med ett litet husdjur?! Man känner sig alltid välkommen hem igen efter en dags fiske..

Sovsäckarna ja, jodå.. Jag sov för det mesta i underställ och mössa. Vädret växlar lika fort på Grönland som hemma i Fjällen.. Från strålande sol och värme till isande vind och kyla på nolltid. Men min sovsäck hade komfort ner till +1 och Felix sovsäck till +10.. Gissa vem som frös mest??

På väg till Grönland

Publicerat 2013-08-25 av Sussi Stridh

Nu börjar resan för er läsare, resan där jag ska berätta om mitt livs bästa fiskeresa.

Ni får stå ut med många bilder och en hel del text då detta kommer att bli lite av en resedagbok där även de av mina vänner som inte är direkt fiskeintresserade, kan följa det vi upplevt.

År 2008 såg jag för första gången en liten folder om fiskeresor till Grönland. Jag vart såld direkt och satte detta som en av mina drömresor. Någon gång ska den bara bli av, bestämde jag där och då. Vacker natur, vildmark och vackra fiskar var det som jag föll för men insåg ganska snart att det livet jag levde då inte skulle ge mig möjligheten att resa.

Förra året, på Flugfiske/vildmarksmässan i Älvsjö så hjälpte jag och Felix till i Flugfiske i Nordens monter och där träffade vi på Stefan Larsson. Han hade varit över på Grönland som turledare/guide och pratade varmt om fisket där. Felix och jag bara tittade på varandra och sedan vart det bestämt, vi bokade resan via Get Away Tours direkt när vi kommit hem från mässan. 4 av våra vänner ville också haka på så vi vart ett gäng på 6 personer som redan kände varandra inför denna resa.

Så, efter 1½ års väntan efter att vi bokat trippen var det äntligen dags att påbörja färden. Felix och jag bilade ner till Kastrup för att ta in på hotell en natt innan flyget gick till Grönland. Det var riktigt skönt att bara tänka tanken att lämna den 30-gradiga sommarvärmen här hemma för att istället njuta av svalare och friskare luft.

De andra i resesällskapet hade också bokat en hotellnatt så det var riktigt kul att sluta upp kvällen innan för att snacka ihop oss och diskutera förväntningar på vad resan ska ge oss.

Tidigt morgonen därpå lyfte flyget från Kastrup. Felix hade fönsterplats så han passade på att ta vackra bilder från ovan över inlandsisen på Grönland.

Vi mellanlandade i en liten by som heter Kangerlussuaq, där vi bytte plan till ett inrikesflyg som skulle ta oss till Sisimiut genom ytterligare en halvtimme i luften bland molnen.

Vi checkade in på hotellet i Sisimiut och tog sedan en promenad i den lilla staden för att kolla läget.

Här leker barn iklädda kläder precis som hemma. En del kanske tror att inuiterna traskar omkring i pälskläder, boendes i igloos men riktigt så är det ju inte.

Däremot passade jag på att prova en varm outfit, sälpälskläder. Jag förstår att dessa behövs när vinterkylan kommer hit, det var verkligen ett varmt och tungt ställa att bära.

Lite här och var växte dessa blomster, de påminner lite om våra midsommarblomster.

Grönlandshundar fanns det lite här och var i byn, de var otroligt väl kamouflerade och svårupptäckta där de låg i stora flockar men lyckades man se en så kunde man sen lokalisera ett flertal andra hundar. Gissa om det ylades flockarna emellan när det var matdags!! Det lät som vargflockar där ylandet skallade mellan bergen.

Sisimiut var verkligen en charmig liten stad, färgglada hus och vänligt folk.

Väldigt naturskönt beläget.

Vi hittade denna staty längs vår kvällsvandring och jag kunde förstås inte låta bli att hjälpa till att få plattfisken i båten..

Vi hade tur med vädret första dagen så det var inga problem att njuta av vandring upp och ner mellan klipporna. Den ena vyn var vackrare än den andra.

Solnedgången var fantastisk och för vår del var det nu dags att bege sig tillbaka till hotellet för att äta en riktigt god buffé för dagen därpå skulle båten ta oss från hamnen i Sisimiut till camp syd vid älven Erfalik.

Men det var som sagt svårt att slita sig från utsikterna, solens nedgång, glada skratt i byn, ylande hundar och pirrandet i magen över hur båtresan skulle te sig.

Jodå, vi sov jättegott den natten och bordade båten redan klockan 8:00 på morgonen, just det.. Då var ju klockan 12 här hemma eftersom den lokala tiden på Grönland är – 4 timmar.

Vädret såg lovande ut men Felix och jag hade ändå knaprat i oss sjösjuketabletter, inköpta i byn, det är ju dumt att riskera att bli sjösjuk då båtfärden skulle ta dryga fyra timmar. Vår fantastiska turledare Thomas Svensson såg till att räkna in alla innan vi lättade ankar. Tur var väl det med tanke på att en av deltagarna höll på att glömmas kvar på hotellet i Kastrup, men det är en annan historia.

Vi åkte inomskärs och fick turen att skåda både säl och val på vår båtfärd. Redan här kändes resan värd vart enda öre..

Båtresan gick fint, men jag var dock väldigt trött och frusen så efter att vi släpat upp alla väskor, mat m.m. till basecamp så passade jag på att krypa ner i sovsäcken i vårt tält och vila ögonen en liten stund. Alla fick var sitt tält, men Felix och jag valde att sova i ett och använda det andra som förvaring för våra väskor. förvaringstältet blev sedan skämtsamt kallad för sminktältet, ni vet ju hur vi tjejer är Blinkar

Efter att slumrat en stund, fått upp kroppstemperaturen och slängt i sig en macka så var det dags att hoppa i vadarna och följa med gänget uppströms Erfalik. Nu skulle äntligen fisket börja!!

Vi gick i samlad trupp till den lilla båten som tuffade upp längs en liten sjö för att nå det strömmande Erfalik.

Thomas visade lyriskt platser där vi kunde börja fiska så hälften av gänget stannade kvar vid första fiskeplatsen, som kallas automaten medan den andra delen av gänget tog en längre vandring uppströms.

Jodå, vi krokade rödingar redan första kvällen och Virpi var först ut!

En vacker silverfärgad variant men det var de rödingar som började bli lekfärgade vi ville åt först och främst.

Redan denna kväll slog jag PB på flugfångad röding. Har ju inte lyckats med det tidigare så gissa om jag gick med glada steg tillbaka till båten som skulle ta oss hem till campen igen.

Utsvultna som vargar slängde vi i oss maten som Agneta lagat till medan vi var ute och fiskade.

Mätta, glada och nöjda med första dagen vid Erfalik skulle vi krypa in i våra tält när denna lilla krabat dök upp..

Det är inte var dag man har en fjällräv som husdjur!!

Så ni må tro att jag verkligen kände mig som hemma! Alla dessa djur och naturupplevelser som jag redan från första dagen fått uppleva slår det mesta med hästlängder!!

Hoppas att ni fortsätter följa bloggens kommande inlägg för jag har såååå mycket mer att berätta och visa er!!!

Packad och klar

Publicerat 2013-08-06 av Sussi Stridh

Om en liten stund påbörjar vi resan mot Grönland!

Det har varit ett evigt testande av olika resväskor, allt från vandringsryggsäck till snowboard väskor men nu blev det till slut hockeytrunken som används.

Igår fick jag hem ett par nya vadare från Harrkungensfiske, det var precis i sista stund!

Ett par midjevadare! De tar mindre plats, väger mindre och passar mig perfekt! Det är så sällan jag vadar med vatten över midjan så det känns onödigt med vadare som är högre..

Sameogänget skickade ett gäng flugor som sägs locka rödingarna på Grönland. Ska bli superspännande att testa dessa!

Linsnätet från Leech och en mössa kommer helt säkert att användas flitigt! Verkar inte vara så mycket mygg och knott men däremot sandflugor som kan irritera nog så mycket och en mössa då det är risk för ganska kyligt väder..

En rejäl bazooka till våra spön och rullar fixade FishEco till oss från Sporting!!

Så nu är vi redo att ge oss iväg på vårt hitintills häftigaste fiskeäventyr..

Nu blir det 10 dagar ute i vildmarken, utan el eller möjlighet att kommunicera med omvärlden, det kallar jag SEMESTER!!

Nästa blogginlägg blir om ett par veckor och då hoppas jag kunna bjuda på många olika inlägg och bilder från vårt äventyr!

Det Händer bara inte!!

Publicerat 2013-08-04 av Sussi Stridh

När man minst anar så händer det saker som man inte kunnat förutse.

Ibland bra grejer och ibland mindre bra grejer.

Förra fredagen var jag ute och hopptränade min häst, ja ni som följt mig ett tag vet ju att jag har en egen häst. Nu vet jag vad många av er kommer att säga eller tänka direkt!! Hästar är farliga och bla bla bla.. Men med tanke på att jag haft hästen i 3½ år och ridit in henne själv så är skadestatistiken helt ok!

Eftersom vi vart attackerade av diverse stickande och bitande flygfän så som hästflugor, bromsar och blinningar så vart både jag och min kuse irriterade vilket resulterade i att jag råkade köra lillfingret och ringfingret rakt in i mankammen på hästen. Ja det gjorde förbannat ont!!

Men jag fortsatte ändå rida en stund till, men en bultande hand och domnande fingrar.

På lördagsmorgonen såg handen inte speciellt fin ut, en stor svullnad över handryggen bakom lill- och ringfingret. Ont gjorde det såklart också. Så det var bara till att ringa till hospitalet, åka in och kontrollera att inget var brutet.

Som tur var visade röntgenbilderna ingen fraktur så det vart bandage på och vila handen några dagar. En rejäl stukning är att föredra istället för en fraktur då det snart är dags för fiskesemester!

Nu är det bara några få dagar kvar tills vi flyger till Grönland så lillebror lockade med mig ut på sjön här hemma för att fiska lite abborre. Jag har som sagt fortfarande ont i högerhanden och det var inte speciellt skönt att hålla i spöet, men det gick.. Bara till att bita ihop och fokusera på det naturen bjuder på..

Sagt och gjort, en spontan tripp ut i båten..

Abborrarna var på hugget och det var första gången jag riktade fisket efter dem med flugspöet!

De vart som galna efter den svarta nobblerflugan.

Lillebror finslipade sin kastteknik och även han krokade borrar!

När vi så satt där i båten så såg jag en stor fågel borta vid land, jag kände dock inte igen den!

Det såg inte ut som någon trana, häger, skarv eller någon av de andra vanliga arterna..

Så får att stilla vår nyfikenhet satte jag igång elmotorn och styrde bort mot fågeln..

Lillebror satt i fören och tog bilder med sin Iphone..

EN HAVSÖRN!!!!!

Vi vart verkligen förvånade över att få se denna stora fågel just vid vår lilla sjö!

Jag svor alla möjliga sorters ramsor… Varför har jag inte min systemkamera med ALLTID??!! Det HÄNDER bara inte!!

Under alla de år jag varit vid och på denna sjö så har jag aldrig sett en havsörn hos oss, fiskgjuse däremot men inte örn!

Jag lovar mig själv att jag alltid ska ta med systemkameran, vart jag än åker för hur häftigt hade det inte varit att ta bilder på denna jättefågel.. Iphone och andra mobilkameror i all ära men vid sådana här tillfällen duger de inte..

Nä, nu ska jag och Felix fortsätta packa inför vårt stundande äventyr…

Hett som i helvetet!

Publicerat 2013-08-01 av Sussi Stridh

Det var väl egentligen inget jag direkt längtade efter, att bege sig till Baltak för att flugfiska en eftermiddag, i strålande sol och över 25 grader varmt.

Men min lillebror ville så gärna öva på att flugfiska och självklart ville han få se och uppleva Tidans strömmande vatten.

Vattennivån var extremt låg men jag valde att visa lillebror de platser där fisken kunde tänkas stå.

Så det pekades både med spö..

och fingrar.. Titta där!!

Jag valde att fiska med E-12:a och höll upp tafsen så att flugan dansar, stutsar på vattnet.

Vilket lyckades lura upp en regnbåge till att spränga ytan i jakten på min fluga.

Lillebror testade att fiska nedströms poolen vid fallet och ni ser ju på fallet hur lite vatten det är.. Ju svartare fallet är desto mer vatten strömmar det och här att fallet nästan helt vitt.

Tillsammans fiskades vi av nedströms allt medan Martin gick med och knäppte bilder. Martin är från Polen, men besöker vårt land och jobbar som snickare lite då och då, han brukar jobba åt min lillebror då det är större byggprojekt på gång. Martin ville inte fiska utan han ville bara följa med och njuta av vår svenska vackra natur.

Vi fortsatte nedströms och spanade efter fisk. Jag förklarade att det är svårare att fiska när solen står högt så det gäller för oss att vara lite kluriga, smyga längs vattnet och försöka att inte skrämma fisken med att kasta skugga över dem..

eller klampa ut i vattnet utan att fiskat av nära land först. Så att tassa omkring bland buskar och snår, gömma sig bakom den höga växtligheten kan ge belöning..

Det var som sagt otroligt varmt så det var skönt att vada i vattnet och svalka sig mellan promenaderna..

Jag passade också på att spana in djuphålor och stenar som kan vara bra att lägga på minnet tills den dagen vattennivån är betydligt högre.

Sommarvärmen är dock inget jag trivs med och just denna dag kändes de hett som i helvetet. Det var knappt det hjälpte att söka upp skuggan heller så vi struntade i fisket för denna dag. Nä tacka vet jag vår och höst! Det är lättare att klä sig mot kyla än värme. Fiskarna är piggare och bjuder på drillningar som är så mycket roligare än när de är slöa av värmen.

Om mindre än en vecka befinner jag mig på Grönland. Det ryktas till och med om att det kan bli minusgrader där, men jag har som sagt kläder efter just sånt väder……

Tjejmetet blev av!

Publicerat 2013-07-30 av Sussi Stridh

Svara

Ja det var som sagt en hel del att stå i, inför Tjejmetet, som gick av stapeln i söndags kväll.

Priser skulle raggas, affischer delas ut, frivilliga funktionärer hittas osv…

Jag och min mamma började redan några dagar innan att gräva efter mask. Det är tur att man har en häst som lämnar skithögar efter sig som sedan körs ut till en enda stor gödselhög eller tja, det är ju inte bara min häst utan några hästar till i stallet som bidrar. I gödselhögen finns det gott om mask som duger fin fint till mete. Sen känns det ju extra bra att kunna använda mask som redan finns i markerna runt sjön, närproducerat och ekologiskt med andra ord..

Prisbordet var det som sagt ingen som klagade över… Det dukades fram när alla deltagare var ute och metade..

Vi var tre Smålandsfjällor som hjälptes åt denna kväll, jag, Jennie Wallentin och Marie Wärnbring. Här är Jennie i full gång och snackar med Bettan ( som också är Fjälla såklart ).

Min underbara moster Erika passade på att gosa med min kusins lilla Noa, innan hon stack iväg med sitt livs första nyinköpta 4-meters metspö och numera även en ny stolt Fjällornamedlem..

Kul att lyckas värva ytterligare en medlem.

Farmor som är 80+ hade tänkt varit med på metet men orken tröt så hon satt och pratade med de andra som valde att hålla sig från vattnet. Men visst är hon tuff i sin Rapalakeps??!! Hon har som fiskat mycket i sina dar och älskar att äta fisk, kanske därför hon är så pigg för sin ålder..

Tjejerna stack iväg åt alla håll och kanter runt sjön och inväntade signalen när det så var dags att starta tävlingen. Här står Nellie, Mia och Betten och väntar på napp..

Arja och Michelle samsades om fisken som nappade på var sin sida av bryggan..

Vattnet var otroligt lågt och varmt, timmarna innan hade det dock regnat och åskat lite och det påverkade troligtvis att ett flertal inte kom till kvällens aktivitet.

Kanalen mellan lilla och stora Gisshultasjön brukar vara hett vid metartävlingar, så Ester och hennes mamma Lindha prövade fiskelyckan där. Vattnet var som sagt otroligt lågt men Ester lyckades ändå hitta en liten abborre.. Hennes livs första fisk och ja, jag tror minsann att det inte var sista gången varken Ester eller mamma Lindha metade.

Den som vann tävlingen var Caroline! Hon fick då välja först bland priserna och det var utan tvekan fiskedagarna på Fårö Fishing som lockade mest! Caroline har inte metat mycket i sitt liv men det är det som gör det hela så roligt, att även den som är nybörjare har stor chans att kamma hem första priset!!

Själv försökte jag hinna med att spring runt för att ta lite bilder, det blev inte så många då en journalist och fotograf från Smålandstidningen haffade mig för att ställa lite frågor och få mig att posera på bryggan vid badplatsen..

Så i gårdagens tidning blev det en liten artikel..

Vi hoppas på att kunna göra detta igen nästa år.

Det var som sagt första gången vi anordnade denna tävling. Nu vet vi lite mer hur vi ska göra för att lyckas ännu bättre nästa år.

Det var 13 vuxna och 4 barn som deltog, vilket vi är supernöjda med.

Det ryktades dock om mer än dubbelt så många, men vad som förhindrade dem från att komma förutom vädret, vet vi inte. Kanske valde de att stanna hemma för att titta på finalen i damernas fotbolls EM

Vi vill återigen tacka alla er som sponsrat oss med priser ( se tidigare blogginlägg ), hjälpt till att plocka mask, försökt sprida aktiviteten, hjälp till med korvgrillning, övriga funktionärer och besökare, Kaffestugan vid badplatsen och sommarstugegästerna som kom förbi för att heja på!!

Hoppas vi ses igen på Tjejmetet nästa år!

SussisSymfoni

Min fiskeblogg