Abborråret startar strålande…
Egentligen skulle denna dag spenderas för produktfoto till ett par tester men det visade sig omöjligt att komma ut på sjön för just detta… Ryktet om en isfri ramp stämde men längre bort på fjärden fanns ett istäcke som inte gick att forcera… Istället blev det en tur med siktet inställt på kompletteringsfoto för abborrartikel o se det gick bra 🙂 Abborråret har startat grymt bra!!! Blir bara bild på en av fiskarna, resten kommer snart…
//Jan O
Vår kanske finaste fisk, Storabborren!
I skrivande stund är jag nästan klar med min storabborrartikel som kommer i nästa +MagazineFishEco. Fick lust att dela med mig än lite mer av de senaste dagarnas fina fiskar men också över bedrövelsen kring ett par riktigt fina tappade… Igår tappade jag en riktig ”kloss”. Efter halva vägen blev det bara tomt, fisken hade lyckats kränga av trekkroken från min förlängningslänk under balanspirken! Det är bara mitt fel, jag har egentligen slutat fiska med den typen av länk, ser ut som en liten cykeleker med fasta hakar i båda ändar… Att man aldrig lär sig. Nåväl, fisk blev det i alla fall 🙂 Inte för mig men för min kamrat… Kommer mer snart, i ett +Magazine nära dig!
Ps, nya länkar av rätt modell är inköpta!
//Jan O
Riktigt grov decemberborre!
När isarna lägger sig så här pass tidigt, slutet december, har man alltid en chans på några av de riktigt stora abborrarna. Vattnet är ännu inte helt genomkallt och den ”koma” som de stora går in in i slutet på januari har ännu inte inträffat. I år har vi faktiskt tur, nu ligger flera av sjöarna i Stockholmstrakten. Flera med fortfarande livsfarliga isar men några med gåbara och ändå relativt säkra.
Balanspirk funkar alltid!
Så, imorrn är det premiär på vår lokala storabborrsjö. Med livlina, flytkläder och isdubbar. Dessutom med en riktigt god gammal vän som jag både skrattat och fiskat med i snart 30 år 🙂 Bjuder på några bilder från tidigare år… the big one is out there… 😉
//Jan O
Premiärfisk på Håkan Fransson nya Vertic-spö…
December-rekord i vertikalfiske… Ja faktiskt, inte i storlek, längd eller mängd, men i datum. Jag har aldrig vertikalat så här sent på säsongen någon gång tidigare och det har verkligen varit lärorikt.
Idag var det premiär för testfiske med Håkan Franssons nya läckra Volatile Vertic 60 grams vertikalspö. Något jag sett framemot ett bra tag, jag fick som hastigast klämma lite på det under vårt LIVEfiske efter abborre med Håkan tidigare i år och blev självklart nyfiken. Min gode vän och vapendragare sedan många år, Linus Johansson, följde med på turen…
De senaste två passen har bjudit galet bra med ekon, riktigt stora fiskar, men oj så svårflirtade! Dagens pass påminde mycket om det i tisdags. Snabbsimmande gösar som när vi äntligen lyckades pricka dom steg, inspekterade och genomskådade bluffen direkt! Tre förmodligen lätt förvirrade gösar blev det i alla fall till slut. Två på en illgrön Slug-Go och en på en mörkgrön transparent Twin Teez. Det är sådana här dagar man gärna vill ta med dom ut som säger att pelagiskt vertikalfiske är enkelt, det kan vara svårt som attan, riktigt riktigt svårt…
Vad har vi lärt oss då? Jo, att gösarna är mycket aktiva vid den här tiden på året. Många går dessutom riktigt högt i vattnet, att se riktiga ”fetton” på bara 2-3 meters djup är vanligt. Att dom jagar mycket aktivt och från första till sista ljus är också intressant. Visst finns det dödperioder men dom är ganska korta mot sensommarens ibland timmeslånga pauser. Gillar man ”pannbensfiske”, vilket jag älskar, är förmodligen december årets roligaste gösmånad med chans på riktigt stor fisk, den har jag inte fått ännu men det kommer 🙂
Ps, det kommer mer om Håkans nya spön, men det får ni läsa i +MagazineFishEco framöver. 🙂
//Jan O
Andreas Ollinen med en välförtjänt ”Julgris”…
Jag vet inte vad ni tycker men november var en tuff månad… själv lyckades jag dra på mig en förkylning från ”helvetet” som kom och gick i fyra veckor! Straffet för att man hade så kul på Fiskekryssningen kanske, vad vet jag 😉
Nåväl, nu tar jag nya tag med förvissningen att allt bara kan bli bättre och den senaste veckan har jag ändå hunnit med ett par kul grejor. Ett otroligt spännande pass pelagiskt gäddfiske med grymme Kristian Keskitalo. Bara en fångad fisk å inte så stor men med insikten att man kan se följare på sideimaging vid detta fiske, bara man har den påslagen vilket jag inte brukar ha.Trots att vi bjöd gäddorna allt från fina Ronojiggar till feta McRubbers å dom nya delikata PikeStrikejiggarna så vägrade dom att ta… men dom fanns där. Vid flera tillfällen kunde vi se på SI:n att stora feta gäddor följde våra beten till båten för att sedan sakta simma tillbaka ner mot djupen! Hur häftigt som helst! Nästa gång hugger dom, det vet jag.
Idag blev det ett heldagspass pelagiskt gösfiske med Sportfiskarnas Andreas Ollinen. Även detta ett otroligt spännande pass. En stygg fisk dök upp på skärmen nästan direkt vi började leta ekon och jag smög ner jiggen fort som attan och fick ett stumhugg som svar! En flott fisk på strax under fem kilo kom upp, fet som en julgris. Sjön bjöd idag på massor, ja ohemult många, ekon. Vi frestade mängder med fisk, några dessutom riktigt granna gula bågar på lodet men icke! Dom var påfrestande kinkiga. När vi deppade som värst, med gösar simmandes överallt, lyckades i alla fall Andreas knipa en riktigt grann fisk, kort och riktigt tjock även den… Två gösar, en gädda och några försiktiga pill blev resultatet och ytterligare en udda upplevelse var den totala avsaknaden av båtar. Inte ett flytetyg syntes på hela dagen, det har nog aldrig hänt mig förut… Det här var nog mitt absolut senaste pass på säsongen någonsin. Riktigt kul att se att det går att fresta dom också långt in i december, med lite pannben och jävlar anamma 🙂
//Jan O
Fiskmästare Håkansson i position…
Jag har fiskat i Emån i över 20 år… Kärleken till öringarna, laxen, dom gamla ekarna och dom halvtama hjortarna sitter så djupt rotad att det nästan bubblar i hjärtat när jag tänker på Em. I år blev det inget fiske av olika skäl, å det är inte bra för själen. Igår var jag på möte i Västervik och när det blev dags för hemfärd kunde jag inte låta bli. Jag körde vidare söderut istället för att åka hem direkt som var planen. Inga spön i bilen och kläderna var kanske inte riktigt anpassade för detta men jag kunde inte låta bli, det var rätt beslut!
Legendaren LP Gustavsson fiskar sin ”Tilda” fluga med självförtroende…
Vi vattnet mötte jag direkt legendaren LP Gustafsson, en av få som fångat inte bara en utan två fluglaxar över 20 kilo, dessutom i svåra svåra Emån… Det luktade lax, ljuset var lite dovt, ån rann med dryga 25 kubik och temperaturen snuddade runt 12 grader. Jag språkar med LP medans han riggar sitt spö och Fiskmästare Kent Håkansson kommer gående, även han har känt den nästan magiska doften av lax från ån… Herrarna tar position i Homepool och efter en stund, mitt i ett samtal, blir både Kent och jag alldeles stela. Ett dovt, tungt plask från ån, en liten bit uppströms får allt utom mitt hjärta att frysa. Hjärtat slår istället några extra slag. Nu är dom här, dom få, stora, tunga och vackra men ack så svåra blanka Emålaxarna…
Korta kast över laxens ståndplats… ska den ta….
Jag har prickat rätt, men utan spö och i lågskor. Konstigt nog finner jag ett enormt nöje i att i timmar titta på Kent och LP när dom frestar laxen, kameran åker fram och jag tar några bilder… Hemmet kallar och jag sätter mig i bilen efter att ha lovat mig själv att komma tillbaka snart, kanske nästa vecka, kanske……… Om dom fick någon lax? Vet inte, hoppas det, annars tar jag den stora, tunga, vackra blanka fisken när det blir min tur…
//Jan O
Nanofil syns mycket bra!
Redan förra året körde jag ett test på nya Berkley Nanofil, då en vit lina i dimensionen 0,193 för pimpelfisket. Jag blev genast mycket nöjd. Äntligen en islina som är stum och som inte suger vatten. Detta en förutsättning för att linan ska gå att hantera om den ligger på isen i minusgrader. I år har Abu Garcia släppt linan i lite grövre dimensioner och jag har lagt ca 15 ismetepass med Nanofil 0,28 i färgen Hi Vis Chartreuse.
Under denna säsong har jag landat ett tjugotal gäddor med bråkiga toppfiskar på dryga sex kilo. Dock har de flesta passen riktats mot gös och här är också toppfiskarna över sex kilo. Nanofilen har faktiskt fått bekänna färg ganska ordentligt. Linan består av mängder med sammanfogade dyneemafibrer, så tight sammanfogade att linan blir helt homogen (sammansatta på molekylnivå enlig Berkley).
Fryser inte fast i spolen vid minusgrader…
Den förenar den gamla monlinans smidighet för fiske i kyla med flätlinans så viktiga stumhet. Linan har ingen gång fått för sig att frysa fast på rullen med elaka ”huggstopp” till följd när fisken tagit lina. Något som tyvärr händer alltför ofta på en flätlina som varit upp och ner i vattnet några gånger. Linan är klassad att hålla för ca 8,4 kilo. Lite lågt när man jämför med en vanlig flätlina men lite över en vanlig nylonlina som många fortfarande använder vid ismetet. Berkley mäter dessutom hållbarheten direkt i knuten vilket är det mest ärliga, det stjäl säkert minst ett kilo mot hur många andra linor klassas. Färgen Hi Vis Chartreuse är någonstans mellan gul och grön med riktigt bra synlighet. Ja, ni har nog redan anat att jag är nöjd. Jag rekommenderar Nanofil 0,28 som ett mycket bra val vid ismete efter gös och gädda. Det ska bli intressant att se hur den uppför sig under våren vid lite riktat havsöringsfiske.
Betyg 4 mothugg av 5.
Plussidan säger…
– Stum och suger inte vatten
– Smidig
– Mycket tålig, i stort sett noll slitage
Minussidan säger…
– En aning tendens till linminne
– Svagare än vanlig flätlina
– Högt pris (jämfört med nylon, något billigare än flät)
Fakta
Nanofil finns i dimensioner mellan 0,072-0,280. Färg Clear Mist, Low Vis Green, Hi Vis Chartreuse. Förpackningar mellan 50, 125, 270 och 1800 meter. Pris 50 m 129:-, 125 m 299:-, 270 m 599:-, 1800 m 3799:- Mer info www.abugarcia.se
//Jan O +FishEco
I skrivande stund sitter jag glad o nöjd med 10 andra goda vänner i en mysig timmerstuga nära norska gränsen. Några av dessa vänner har jag bara känt i ett par dagar och några i många många år, en härlig blandning å vi blev alla snabbt bröder… Jag är på Glen Grant Fishing Experience och har fiskat mig nästan till gränsen till utmattningen…
Det ledde till en kort powernapp på kanske 10 minuter i båten, något dom andra just nu hånar mig för, det är inte lätt ibland 🙂 Jag är i alla fall bättre än Fiskefebers redaktör Fredrik Stjärnkvist vars powernapp blev betydligt längre vid lunchen på en liten ö, mitt i en myrstig, det var mååånga myror på redaktörn 😉
Fisket då? Ja, det är svårt men banne tidvis unikt och banne mig världsklass… jag har tystnadsplikt ett tag till men håll ut, det kommer grymma grejor i nästa +MagazineFishEco.
Jo, inte nog med det, skickliga grabbarna på Freewater Picture har filmat en del riktigt stygga grejor som också kommer att bli riktigt skoj att se ;). Stay tuned…
//Jan O +FishEco