För en tid sedan slog nyheten om MSC-certifieringen av det svenska fisket efter sill och strömming i merparten av Östersjön ner som en bomb! Mitt i diskussionen om strömmingens försvinnande efter dom sk. Supertrålarnas/ industritrålarnas stora uttag under vår och försommar även detta år. Ett uttag som skett lovligt skall sägas men som inte är mindre tragiskt för det.

”Fisket av sill, strömming och skarpsill i nästan hela Östersjön certifieras som hållbart den 1 juli. Det betyder att fisket klarat MSC:s standard, vilket innebär att bestånden är livskraftiga och att fångstmetoden medför minimal inverkan på havsmiljön.”

Dom småskaliga kustfiskarna kunde konstatera att dom fångster som redan var magra tidigare år, nu var rent ut sagt bedrövliga. Allt fler forskare och fiskkunniga stöder just nu dom slutsatser som visar att strömmingen och sillen i Östersjön inte är ett enskilt stort bestånd utan flera olika lokala bestånd. Sker ett överfiske på ett litet geografiskt område drabbas detta enskilda bestånd hårt och konsekvenserna av att dramatiskt minska lokala bestånd kan innebära totalkatastrof inte bara för sill och strömming utan även för andra arter när ekosystemet stympas på en art i näringskedjan! Vi har ingen kunskap om ifall strömmingen kan återhämta sig eller hur lång tid det i så fall skulle ta. Liknande tragiska beståndshaverier har man sett både här hemma vad gäller torsken samt otaliga gånger för andra arter på andra ställen i världen. Nyligen publicerades en artikel i SVD, undertecknad av forskare med budskapet att industrifisket är citat ett:

”övergrepp på hela kustekosystemet för att hålla liv i industrifiskets jakt på foderfisk? Det som nu sker hotar att spoliera mer än femtio års miljöarbete längs östkusten”

Detta yrkesfiske omfattas alltså nu av MSC:s välsignelse som lyder som följer!

”Det blå miljömärket visar att fisken är vildfångad, kommer från ett livskraftigt bestånd och har fiskats med omtanke om havsmiljön.”

Det här är en ren provokation mot sillen, strömmingen och den biologiska mångfalden i Östersjön!

Redan i juni 2019 skrev forskare och professorer på SLU en rapport där man uttryckte oro över trålfisket efter strömming både norr och söder om Ålands hav. Man rekommenderade starkt att fisket efter strömming måste begränsas ytterligare och att trålgränserna flyttades ut från kusten!

Organisationen Sportfiskarna, Länsstyrelserna i Stockholm och Skåne m.fl. agerade också. Under våren 2020 krävde även dessa att trålgränserna flyttas ut från kusten där strömmingen och sillen samlas i stora stim inför leken och är som lättast att fånga av s.k. Supertrålare. Man uppvaktade andra myndigheter och regeringen men möttes av kalla handen. Regeringen hänvisade till forskarna, ICES i detta fall, som gett grönt ljus till satta kvoter 2020 idag vet vi att dessa kvoter sannolikt satts utifrån felaktiga antaganden.

Regering lyssnade alltså inte på dom som är nära fisken och fisket, har sitt levebröd från den eller forskar kring den. Ansvarfulla myndigheter använder sig alltid av försiktighetsprincipen, dock inte våra, ej heller ansvarige Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S). Vi har sett det förut, en tragisk tradition hos makten kan man säga som nuvarande och flera tidigare regeringar vidhållit. Detta har bland annat lett till att vi under många år på flera ställen i Östersjön i stort sett utrotat torsken.

Så, i dessa tider kommer alltså MSC- certifieringen av detta storskaliga fiske efter strömming och sill. Fisk som efter att den landats, ofta i Danmark, i merpart blir fiskmjöl till laxodlingsindustrin, sannolikt går stora eller största delen av fiskmjölet, efter att den renats från dioxin, till specifikt norsk laxodling.

Hur kunde det då gå så här illa?

Frågan ska och måste ställas! Hur kan MSC så grovt åsidosätta alla dessa varningssignaler…? Det har spekulerats vilt och ännu har vi inte fått ett bra svar, snarare mycket dåliga svar! MSC hänvisar till att yrkesfisket efter strömming och sill i detta fall uppfyller certifieringens kriterier. Kriterier som så uppenbart inte tar hänsyn till försiktighetsprincipen som måste får råda när så många varningssignaler blinkar rött!!! Med andra ord, man vidhåller att strömmingen och sillen kommer från ett livskraftigt bestånd och har fiskats med omtanke om havsmiljön”! Absurt!

Därför kan man faktiskt ställa frågan, vem vinner på detta? Vem eller vilka kan på olika sätt vinna på att MSC sätter sin kvalitetsstämpel på ett fiske som sannolikt hotar bestånden och försvårar än mer för lokalt kustfiske att överleva som näring!

Så vilka vinner då på detta?

Norsk laxodlingsindustri omsätter miljarder kronor och köper enorma mängder fiskmjöl från sill och strömming, en extremt lönsam verksamhet av nationell betydelse! Som länge har kämpat med skandaler kring sin verksamhet. Allt från användandet av antibiotika till spridandet av laxlus, användandet av etoxikin och väteperoxid/ blekmedel, ren miljöförstöring kring odlingskassarna där bottnarna dör, fisk som far illa i kassarna och inte minst stora rymningar av odlad fisk som förorenar den genetiskt unika vilda laxen. Det här kan man skriva sida upp och sida ner om.

MSC själva är öppna med att den norska laxodlingsindustrin gärna ser att det svenska industrifisket efter sill och strömming blir MSC-certifierat. Denna certifiering hjälper i sin tur laxodlingsindustrin i sin strävan att miljöcertifiera sin produkt via tex ASC (en organisation lik MSC men som inte hanterar vild fisk och skaldjur utan odlad sådan).

Så, här har vi en vinnare!

Nästa vinnare! Supertrålarna och det sk. pelagiska fisket! Fiskeripolitiken de senaste åren har lett och syftat till att vi i Östersjön idag har allt färre båtar och yrkesfiskare pga systemet med överförbara kvoter.

I takt med att det småskaliga fisket minskat historiskt har detta istället ersatts av ett fåtal men riktigt stora s.k. supertrålare. Merparten ägs av ett litet antal företag med hög omsättning och mycket goda vinster sett ur alla branschperspektiv. Dessa Supertrålare är ofta ifrågasatta, och det finns klara indikationer på att dessa få företag med sina extrema båtar snart konkurrerat ut det kustnära småskaliga yrkesfisket. Detta yrkesfiske tjänar enormt på att få sitt ifrågasatta fiske legitimerat och märkt med MSC:s Blå miljömärke.

Så, här har vi en vinnare!

MSC själva då? Hur kunde detta ske och tjänar MSC något på att certifiera detta fiske. Återigen, frågan måste ställas och svaret är solklart, JA!

MSC är till 100 % finansierat från avgifter från yrkesfisket och andra produkter som märks ”Blå”. (rättelse 73 % kommer från avgifter). Att få ett fiske certifierat kostar stora pengar, något bara vissa yrkesfiskare har råd med. Så, inga certifieringar, inget MSC! På MSC finns kompetenta personer, biologer, akademiker med erfarenhet från internationellt miljöarbete, agronomer mfl.  Människor med kunskap och makt. Trots denna massiva kompetens har man helt och hållet ignorerat tidigare beskrivna varningssignaler kring sillen och strömmingen och med det i mina ögon, ännu en gång för det här är inte första gången MSC är i blåsväder, bevisat att MSC kriterier och certifieringsprocess är helt åt skogen! Varför? Kan det handla om pengar?

Så, här har vi en vinnare!

Sammanfattning!

Sillen och strömmingen är viktiga ur ett kommersiellt perspektiv. Yrkesfiskare behöver fiska stora mängder fisk för att behålla sin lönsamhet och för att finansiera sina stora investeringar i båtar, Supertrålare och utrustning. Man behöver därför legitimera detta ifrågasatta fiske på alla sätt som bjuds, en MSC:s certifiering erbjuder just denna legitimering hos allmänheten!

Norsk laxodling behöver fiskmjöl som föda för sin odlade lax och behöver också på alla sätt visa att råvaran är citat MSC ”vildfångad, kommer från ett livskraftigt bestånd och har fiskats med omtanke om havsmiljön”. Detta för att själva miljöcertifiera sin produkt och på alla sätt förbättra sitt rätt skamfilade miljörykte, inte bara i Europa utan faktiskt över stora delar av världen.

MSC då? Ja, MSC behöver certifiera, det är så man finansierar sin verksamhet. Annars inget MSC… Tyvärr urholkar man radikalt sitt eget förtroende och det inte för första gången.

Det är aldrig fel att använda principen ”follow the money” det finns alltså mycket pengar att tjäna på fisket efter sill och strömming med ett flertal vinnare…

Vem förlorar då? Jo, vi, alla vi som tycker att det är viktigt med hälsosamma vitala livskraftiga fiskbestånd. Fiskbestånd vi alla är beroende av men som inte har en egen röst att göra hörd!

Varför är vi av någon anledning gång på gång villiga att offra biologisk mångfald för pengar… i detta fall pengar som tjänas av MSC, laxodlingsindustrin och ett mycket litet antal yrkesfiskare? Detta utan att någon, i lagens mening och med myndigheternas godkännande, gjort fel?

Här ska många skämmas men kanske mest MSC, ni skulle ju var ”the good guys”!!!

Jan Olsson/ Chefredaktör FishEco & MagazineFishEco