Grymma Martin Wasberg med flott kräftis!
Eftersom jag är i stort sett uppväxt kring abborrsjöar med kräftor har dessa stora rödfenade abborrar fascinerat mig i många många år. Jag har jagat dom under alla årstider och i alla väder. Dom är svåra att fånga, lite större och lite vackrare än alla andra abborrar. Kanske är det just dom två sakerna som lockar till alla dessa turer på kräftsjöarna…
Nedan hittar ni lite forskning om fenomenet med abborrar som verkar ha just kräftor som huvudsaklig föda. Riktigt intressant om man är nörd som jag 🙂 Tack till Henrik C Andersson på Länsstyrelsen i Stockholm som hjälpt mig i mitt faktaletande.
Det finns en hel del internationell forskning, främst rysk, om abborren. Konstigt nog är det lite sämre på den svenska fronten och mycket av den ryska forskningen är inte översatt. Men, det vi vet är att en abborre genomgår tre tydliga stadier i sitt liv och sin utveckling. De första två åren, upp till en längd på 7-8 cm, livnär sig abborren på plankton. En ganska tuff tillvaro då abborren inte är särskilt bra på detta. Abborren tar sitt byte ett och ett, som den jägare den egentligen, är och då tar det tid att växa när bytet är mikroskopiskt. Här konkurrerar den med tex siklöja, nors och mört som till skillnad från abborren är experter på detta med plankton.
Kräftabborre på vintern, så vacker!
Efter detta stadium går den över till att livnära sig via bottenafuan, sländer, nyfmer och allsköns mindre proteinbitar står på menyn. Under detta stadium ligger abbborrarna på en längd kring 12-16 cm. Dom som passerar 16 cm tar steget över och blir rena fiskätare. Det som förmodligen sker när det gäller våra kräftabborrar är att dom inte tar detta steg, eller i alla fall inte fullt ut, utan stannar kvar vid botten och övergår från slädor mm till att äta just kräftor. En förhållandevis liten abborre kan ta förvånasvärt stora kräftor. Abborrarna passar speciellt på att förse sig under de perioder som kräftan byter skal, kräftorna är då väldigt mjuka och i stort sett försvarslösa. Att dessa abborrar har den underbara röda färgen på sina fenor som så tydligt skiljer den från dess fiskätande bröder sägs bero på just kräftdieten. De röda pigment som blir kvar när en kräfta kokas (övriga fäger förstörs av värmen, brunt, blått och grönt) är samma röda pigment som färgar abborrens fenor.
//Jan O FishEco
