Fiskmästare Håkansson i position…
Jag har fiskat i Emån i över 20 år… Kärleken till öringarna, laxen, dom gamla ekarna och dom halvtama hjortarna sitter så djupt rotad att det nästan bubblar i hjärtat när jag tänker på Em. I år blev det inget fiske av olika skäl, å det är inte bra för själen. Igår var jag på möte i Västervik och när det blev dags för hemfärd kunde jag inte låta bli. Jag körde vidare söderut istället för att åka hem direkt som var planen. Inga spön i bilen och kläderna var kanske inte riktigt anpassade för detta men jag kunde inte låta bli, det var rätt beslut!
Legendaren LP Gustavsson fiskar sin ”Tilda” fluga med självförtroende…
Vi vattnet mötte jag direkt legendaren LP Gustafsson, en av få som fångat inte bara en utan två fluglaxar över 20 kilo, dessutom i svåra svåra Emån… Det luktade lax, ljuset var lite dovt, ån rann med dryga 25 kubik och temperaturen snuddade runt 12 grader. Jag språkar med LP medans han riggar sitt spö och Fiskmästare Kent Håkansson kommer gående, även han har känt den nästan magiska doften av lax från ån… Herrarna tar position i Homepool och efter en stund, mitt i ett samtal, blir både Kent och jag alldeles stela. Ett dovt, tungt plask från ån, en liten bit uppströms får allt utom mitt hjärta att frysa. Hjärtat slår istället några extra slag. Nu är dom här, dom få, stora, tunga och vackra men ack så svåra blanka Emålaxarna…
Korta kast över laxens ståndplats… ska den ta….
Jag har prickat rätt, men utan spö och i lågskor. Konstigt nog finner jag ett enormt nöje i att i timmar titta på Kent och LP när dom frestar laxen, kameran åker fram och jag tar några bilder… Hemmet kallar och jag sätter mig i bilen efter att ha lovat mig själv att komma tillbaka snart, kanske nästa vecka, kanske……… Om dom fick någon lax? Vet inte, hoppas det, annars tar jag den stora, tunga, vackra blanka fisken när det blir min tur…
//Jan O
