Ja, kommer högtryck kommer storabborre, lite samma som styr gösen faktiskt. De senaste åren har jag stirrat allt mer på barometern innan fiske. Det har faktiskt lönat sig! Stabilt tryck och stigande mot högt brukar betyda bra fiske… Idag var det KM i pimpelfiske i vår lilla lokala klubb. Jag är alltid funktionär, kokar korv o delar ut priser efteråt mm å trivs bra med det. Idag kunde jag dock inte låta bli att smita ut med några kamrater som också är funktionärer bara för att ”testa lite”. Det är inte bara ett högtryck just nu, det är också fullmåne, något min fru som gillar yoga kallar ”superplus” i naturen. Ett bra tecken också det. Jo, javisst och jäklar anamma! Det small ordentligt. Ett rejält stim med riktigt grov fisk dök upp på skärmen efter en stunds pimplande och utan att knappt veta hur satt jag med en riktigt vacker fisk på drygt 41 cm och kanske runt 1,1-1,2 kilo i nävarna. Snabbt ner igen o en fisk på kanske sex hekto hann först att hugga bland alla raketer som visade sig på ekolodet… 🙂 Sen var det slut o dax att fixa korv till alla som tävlade.
Ja, det är gott att leva 🙂 Nu ska det fixas nya ismetetafsar till ismete efter storgädda med Anders Perols imorgon…
…åååå det har sugit i pimpeltarmen många dagar nu. Vintern har ju lixom lovat is, tidigare än vad den brukar. Det är numera sällan man kommer ut före jul och jag har slagit mina lovar kring min lilla sjö fler dagar utan att riktigt våga gå ut… Minusgrader, plusgrader, snö å regn… Vädret har varit minst sagt förvirrande och det är inte bra för isen. Men, igår åkte FishEcoAnna o jag ner för att provborra å visst! Säker 7-8 cm i första viken där isen lägger sig först. Så, idag kunde jag inte hålla mig. Jag fick en ”lucka” (menas att man smiter från jobbet men jag har bra tumme med chefen) å kom ut ca två timmar. Isen var faktiskt riktigt fin. Jag borrade mig snabbt ut på djupt vatten, en kant som håller 8-12 meter och pimplade halvvatten som vanligt och med ekolodet riggat… Det gick trögt. Inga vettiga fiskar och faktiskt ingen betesfisk. Stället jag fiskade är inte mitt förstaval, jag brukar fiska större djupflak egentligen men dit vågade jag mig inte idag. Så, plan B var något jag sällan gör. Istället för att fortsätta på djupt gjorde jag tvärtom. Jag pinnade iväg kanske 150 meter in i viken och parkerade mig över en smått hemlig stengrynna som ligger på drygt fyra meter. Här finns det ofta gott om kräftor och med lite tur kanske kräftabborre…
Fisken steg som en raket på lodet…
Ja, det small direkt! Med pirken på bara två meter under hålet kunde jag se en riktig raket komma från botten och tokpanga på balanspirken. Fisken fortsatte faktiskt uppåt så det handlade mest om att bara samla in lina och leda upp den i hålet. Vilken skönhet! En av sjöns numera allt färre kräftätare med röda fenor och ännu rödare fenspetsar, 41 cm lång 🙂
Kolla in dom fenorna…
Vackrare fisk finns inte, ä mot vit snö eller is är det ren poesi 🙂 Japp, ska se om jag inte kanske kan få en lucka i morrn me… det är ju så skoj att pimpla dom stora…
Ps, en pimpelknakare kallas för det för att det ofta knakar i spöet efter ett hugg. En stor fisk med andra ord.
För er som följt FishEco och vår redaktionsblogg vet ni att jag haft svårt att komma i kontakt med de riktigt stora vinterabborrarna i år. Varken stora kräft- eller mörtätare har velat nappa när jag har varit ute. Nu har det lossnat, lite i alla fall. En ”stramare” fick komma upp och andas luft några sekunder för ett par dagar sedan och på något sätt räcker det så bra med denna enda fisk för att jag ska komma till ro igen som den smått skruvade sportfiskare man är 🙂 Jag passa då på att ta några bilder med min mobil på ekolodet. Tänkte berätta hur jag ställer in det för att vara maximalt effektivt vid just jakten på de riktigt stora vinterabborrarna. Jag gör verkligen inga anspråk på att vara bäst på detta utan understryker bara att det är så här jag gör. Snart kommer jag säkert att ändra på detta efter att Kristian Keskitalo eller någon annan av våra riktigt duktiga abborrfiskare rättar mig 🙂
isgivare är inte dumt att ha…
Jag har investerat i ett Humminbird 688 HD med en isgivare, givaren har den absoluta fördelen att den kan sägas visar vattnet under hålet i 360 grader. Konen är alltid riktad rätt neråt och visar alltså vad som händer rätt neråt i kon.
Inget auto här inte, ställ djupet manuellt…
Det första jag gör är att ställa djupet manuellt, lodets autofunktion är förbjuden. Är det sju meter ställer jag lodet på åtta meter. Jag korrigerar alltid detta om djupet ändrar sig när jag flyttar till nytt hål. På så sätt har jag en stor och ren yta på lodet som visar hela vattenmassan och lite av botten. Pirken och fisken syns också som bäst.
Isläge sätts på till…
Jag slår alltid på isläget, så heter det på Humminbird, det kan heta annat på andra lod. Det innebär att lodet automatiskt ändrar strålen till en bredare stråle om jag förstått det rätt. Du får i alla fall mer info på skärmen och hårdare ekon vilket uppskattas av mig
Känsligheten gillar jag att mixtra med, prova dig fram tills du får en så klar bild som möjligt utan alltför mycket störningar samtidigt som du ska ha hårda ekon på pirk och fisk. Ju djupare och eller ju grötigare vatten ju mer får man trixa med detta.
Prova dig fram för bästa känslighet…
Ställ bildframmatningen som det känns rätt, det här handlar egentligen om hur länge du vill att ditt öga ska se historiken. Så säger Boss Hall, ekolodsgurun nr 1. Jag sätter den ganska långsamt. Det får inte gå för fort när man snart är 50 bast 😉
Ställ in hastigheten…
Japp, så gör jag. Tar gärna emot tips av er andra därute, vet att det finns många sköna ekolodsfreaks som är grymma på alla inställningar. Avslutar med bild på ett par riktigt sköna borrar som absolut inte ville nappa 🙂
Ja, den här vintern börjar inte så jättebra för mig. Vid ett flertal tillfällen har jag pratat med andra sportfiskare om att det är så sällsynt att man delar med sig av sina bompass och sina sämre turer… så nu gör jag det 🙂
Vår vackraste fisk… så här såg det ut nästan varje gång förra året…
Vi den här tiden på året borde jag ha fångat minst ett gäng kiloplussare men det har jag inte! Ett antal turer har bara gett gädda eller småabborrar. Vid några få tillfällen har jag fått se de stora på ekolodet men det är allt. Inget av de klassiska trixen har funkat. Nåväl, under vår årliga ismeteträff lyckades vi i alla fall fånga en kräfta på mört.
Vippan fällde å upp kom…. en kräfta!
Den hade huggit stenhårt 😉 Så ere. Nästa vecka är jag några dagar i Rügen igen. Hoppas att min ”mojo” är tillbaka då…
Den här vinter har varit lite lattjo. Jag hade nog förberett mig på att det skulle bli mycket båtåkande, långt in och förbi januari men icke! Runt och efter Jul hade våra pimpelsjöar inte lagt sig förutom i vissa vikar… och båtfiske gick ju utmärkt men sen gick det ju som bekant fort med isande kyla, båten fick snabbt vinterrustas. Min egen pimpelpremiär efter de stora abborrarna kom därför senare än vanligt, flera veckor senare och det vi kallar det spännande ”första isen fisket” var över. Egentligen ännu senare än vad som kunde ha varit då jag varit tvungen att ta hand om en del supertråkigt pappersarbete… Nåväl! Igår var det dax, jag och Ove den Grove som sedan ett par år är pimpelfrälst släpade ut våra skyrllor, ekolod o borrar på storabborrhotspotsen. Ove hade redan ett par bompass i bagaget medans jag suttit vid min dator och haft fiskeabstinens. Dom här bompassen la lite av en skugga över min ”feeling” för dagen men jag behövde inte vänta länge innan en raket steg på lodet mot min balansare! Jag skrek till Ove – Nu smäller det bra! Det fanns ingen tvekan, den här fisken var på jakt! Å visst small det! Det small så hårt att pimpelspöet bara tjongade till å där satt jag med ett brutet spö!
En grann gädda i hålet!
Dom första sekunderna av en handfajt är alltid svåra att analysera men jag började snabbt tvivla på abborre, misstankarna om att det var en sjövarg blev snart bekräftade efter ett antal rusningar och ett stor huvud syntes under hålet. Jag fick i alla fall behålla pirken som vi brukar säga när misstagsgäddor kan returneras.
Tjong o hoppsan, det var det spöet det…
Ja, det var bara att gno vidare, enstaka grova ekon inspekterade våra pirkar men ingen behaga nappa. Se händer det som inte får hända. En kamrat som lixom vi var på storabborrjakt spatserar förbi och vi börjar pratat. Jag släpper lodet med blicken och kanske en halv minut senare smäller det igen i mitt spö. Jag är helt oförberedd och hinner inte med, fisken är borta. Jag kan bara konstatera att man aldrig ska tappa koncentrationen när man fiskar… Jäklaaaaar!!! Dom stora är så få och hugger så sällan, man måste vara med i leken, så är det bara…
Det är kallt och mest för att få upp värmen bryter vi mot regeln att stanna kvar där vi vet att det finns fisk. Vi spatserar huttrande mot en grynna och hittar snart den spännande kanten mot ett stenparti som vi vet är ett kräftabborreställe. Bara några minuter senare ropar Ove med fiskenerv i rösten – Den stiiiiiger, den kommer att hugga! Å det gjorde den.
En av de vackraste fiskar som finns, en kräftätare!
Några sekunder senare står en lycklig Ove med en riktigt brutal kräftabborre med lysande röda fenor i sina nävar. Jag är redan beredd med kameran, några snabba bilder å sen kvickt ner med borren i hålet 🙂 Ja, den fisken räddade dagen…. Tack gode fiskeguden för dessa underbara fiskar. Jag ska ut snart igen, då är det min tur att få smeka en av de rödfenade 🙂
Det finns få fiskar som är så vackra som en kräftabborre. Lägger man den mot vit snö är det nästan en magisk upplevelse… Den gröna ryggen, den kritvita och ibland marmorerade buken och de röda fenorna lyser! Visst är den vår vackraste fisk och i förhållande till sin storlek en av de som kämpar bäst! Just kräftabborren har alltid fascinerat mig och nedanstående text skrev jag för något år sedan i ett annat sammanhang. Hittade den idag av en slump på min dator och tänkte att den kanske kan intressera någon… Så, här kommer lite intressant info om den stora, vackra och starka kräftabborren. Den är faktiskt extra tacksam att fiska efter just nu på hösten, ut och testa…
Abborrens turboföda nr 1!
Fakta om kräftabborrar. Det finns en hel del internationell forskning, främst rysk, om abborren. Konstigt nog är det lite sämre på den svenska fronten och mycket av den ryska forskningen är inte översatt. Men, det vi vet är att en abborre genomgår tre tydliga stadier i sitt liv och sin utveckling. De första två åren, upp till en längd på 7-8 cm, livnär sig abborren på plankton. En ganska tuff tillvaro då abborren inte är särskilt bra på detta. Abborren tar sitt byte ett och ett, som den jägare den egentligen är, och då tar det tid att växa när bytet är mikroskopiskt. Här konkurrerar den med tex siklöja, nors och mört som till skillnad från abborren är experter på detta med plankton. Efter detta stadium går den över till att livnära sig via bottenfaunan, sländer, nyfmer och allsköns mindre proteinbitar står på menyn. Under detta stadium ligger abborrarna på en längd kring 12-16 cm. Dom som passerar 16 cm tar steget över och blir rena fiskätare. Det som förmodligen sker när det gäller våra kräftabborrar är att dom inte tar detta steg, eller i alla fall inte fullt ut, utan stannar kvar vid botten och övergår från sländor mm till att äta just kräftor och med tiden blir de kräftspecialister.
Micke Puhakka med ett praktexemplar!
En förhållandevis liten abborre kan ta förvånansvärt stora kräftor. Abborrarna passar speciellt på att förse sig under de perioder som kräftan byter skal, kräftorna är då väldigt mjuka och i stort sett försvarslösa. Att dessa abborrar har den underbara röda färgen på sina fenor, som så tydligt skiljer den från dess fiskätande bröder, sägs bero på just kräftdieten. Det röda pigment som blir kvar när en kräfta kokas (övriga färger förstörs av värmen, brunt, blått och grönt) är samma röda pigment som färgar abborrens fenor.
En av dom lite roligare sakerna med att fuska lite i sportfiskebranschen är att man emellanåt får testa och kolla in ny och spännande utrustning. Häromdagen blev det en pimpeltur med den gode Albin Sharghi från CWC. Med sig hade han ett portabelt trådlöst ekolod, ett sk. Deeper Sonar som CWC nu är svenska agenter för. Enkelt beskrivet som en flytande ”boll” som man via Bluetooth ansluter till sin platta eller sin iPhone/ android. Programvaran finns att ladda ner för båda system via både Google Play och på App Store.
Deeper har funnits på marknaden ett tag som ett smidigt och relativt billigt alternativ till vanliga ekolod men vad jag vet har ingen använt den från isen tidigare, har jag fel så får ni rätta mig, läser det gärna. Jag är personligen ett stort ”fan” av ekolod under pimpelfiske. Jag har fått helt nya kunskaper kring framförallt abborrens beteende genom att stirra i timmar på en skärm när vi jagat våra lokala stora kräftätare.
Lodet visade sig faktiskt vara både smidigt och kompetent. Jag har använt det för lite för att göra några tvärsäkra uttalanden så det här är bara mina första intryck.
Ekolodsbollen, Deeper Sonar…
Lodet, eller ”bollen” är mycket behändig och har inbyggt batteri i det vattentäta skalet. Det laddas hemma i uttaget eller i cigarettuttaget i bilen. I vanliga fall borrar jag alltid ett extra hål när jag använder mitt egna ekolod men det känns inte nödvändigt med Deepern. Man släpper det i borrhålet, öppnar appen på sin telefon eller platta och appen söker upp enheten via Bluetooth.
Appen kan ställas i ett speciellt isfiskeläge och visar då informationen från vattnet som ett hederligt gammalt blinklod och på högra sidan finns också ett så kallat skvallerfönster. Allt man behöver för att hålla koll på abborrekon. Självklart kan du välja traditionell ekolodsvy med möjlighet att ställa in känslighet och mycket annat men jag fastnade för isfiskeläget och använde mest det.
Isfiskeläge inställt, blinklod och skvallerfönster. Den nedre gröna markören är en fet abborre!
Det är bara att konstatera att Deepern absolut har en plats i bagaget för den mobile pimpelfiskaren. Den ger tydlig och relevant information, helt i klass med vad du får från ett vanligt enklare mobilt ekolod med skillnaden att det här lodet kan du tom ha i en stor ficka. Appen har dessutom massor med fler funktioner än vad jag hunnit testa, du kan lagra fångstinfo, dela data o bilder direkt på t.ex. FB, kolla väder och huggtabeller o massor med annat. Jag fiskade i drygt tre timmar på en fullt laddad enhet vilket den höll pall för men det är här Deepern har en av sina nackdelar, d.v.s. batterikapaciteten. Man ska nog inte räkna med mer än tre-fyra timmars användningstid på vintern alternativt så behöver den faktiskt inte vara påslagen hela tiden.Kolla in filmen nedan oxå, här finns lite info.
Nåväl, se detta som en första rapport, det kommer mer i +MagazineFishEco längre fram.
Det var egentligen inte meningen att det skulle fiskas idag men ni vet hur det kan bli… Nöden har ingen lag så det blev ett förmiddagspass med min gode vän och granne Ove. Jag har egentligen ganska mycket att skriva om denna tur som faktiskt gick jättebra men då föregår jag min artikel i +MagazineFishEco som vi släpper nu på måndag.
Det är verkligen nervkittlande att drilla stor abborre för hand!
Jag kan säga att det gick bra i alla fall och att ett ekolod på isen ger galet mycket bra info. Jag har lärt mig massor om abborren sedan jag testade detta för första gången för några år sedan, lite mer info om det hittar du här
Egentligen skulle denna dag spenderas för produktfoto till ett par tester men det visade sig omöjligt att komma ut på sjön för just detta… Ryktet om en isfri ramp stämde men längre bort på fjärden fanns ett istäcke som inte gick att forcera… Istället blev det en tur med siktet inställt på kompletteringsfoto för abborrartikel o se det gick bra 🙂 Abborråret har startat grymt bra!!! Blir bara bild på en av fiskarna, resten kommer snart…
I skrivande stund är jag nästan klar med min storabborrartikel som kommer i nästa +MagazineFishEco. Fick lust att dela med mig än lite mer av de senaste dagarnas fina fiskar men också över bedrövelsen kring ett par riktigt fina tappade… Igår tappade jag en riktig ”kloss”. Efter halva vägen blev det bara tomt, fisken hade lyckats kränga av trekkroken från min förlängningslänk under balanspirken! Det är bara mitt fel, jag har egentligen slutat fiska med den typen av länk, ser ut som en liten cykeleker med fasta hakar i båda ändar… Att man aldrig lär sig. Nåväl, fisk blev det i alla fall 🙂 Inte för mig men för min kamrat… Kommer mer snart, i ett +Magazine nära dig!
