Kräftabborren – stor vacker och stark!

Kanske vår vackraste fisk!

Kanske vår vackraste fisk!

Det finns få fiskar som är så vackra som en kräftabborre. Lägger man den mot vit snö är det nästan en magisk upplevelse… Den gröna ryggen, den kritvita och ibland marmorerade buken och de röda fenorna lyser! Visst är den vår vackraste fisk och i förhållande till sin storlek en av de som kämpar bäst! Just kräftabborren har alltid fascinerat mig och nedanstående text skrev jag för något år sedan i ett annat sammanhang. Hittade den idag av en slump på min dator och tänkte att den kanske kan intressera någon… Så, här kommer lite intressant info om den stora, vackra och starka kräftabborren. Den är faktiskt extra tacksam att fiska efter just nu på hösten, ut och testa…

Abborrens turboföda nr 1!

Abborrens turboföda nr 1!

Fakta om kräftabborrar. Det finns en hel del internationell forskning, främst rysk, om abborren. Konstigt nog är det lite sämre på den svenska fronten och mycket av den ryska forskningen är inte översatt. Men, det vi vet är att en abborre genomgår tre tydliga stadier i sitt liv och sin utveckling. De första två åren, upp till en längd på 7-8 cm, livnär sig abborren på plankton. En ganska tuff tillvaro då abborren inte är särskilt bra på detta. Abborren tar sitt byte ett och ett, som den jägare den egentligen är, och då tar det tid att växa när bytet är mikroskopiskt. Här konkurrerar den med tex siklöja, nors och mört som till skillnad från abborren är experter på detta med plankton. Efter detta stadium går den över till att livnära sig via bottenfaunan, sländer, nyfmer och allsköns mindre proteinbitar står på menyn. Under detta stadium ligger abborrarna på en längd kring 12-16 cm. Dom som passerar 16 cm tar steget över och blir rena fiskätare. Det som förmodligen sker när det gäller våra kräftabborrar är att dom inte tar detta steg, eller i alla fall inte fullt ut, utan stannar kvar vid botten och övergår från sländor mm till att äta just kräftor och med tiden blir de kräftspecialister.

Micke Puhakka med ett praktexemplar!

Micke Puhakka med ett praktexemplar!

En förhållandevis liten abborre kan ta förvånansvärt stora kräftor. Abborrarna passar speciellt på att förse sig under de perioder som kräftan byter skal, kräftorna är då väldigt mjuka och i stort sett försvarslösa. Att dessa abborrar har den underbara röda färgen på sina fenor, som så tydligt skiljer den från dess fiskätande bröder, sägs bero på just kräftdieten. Det röda pigment som blir kvar när en kräfta kokas (övriga färger förstörs av värmen, brunt, blått och grönt) är samma röda pigment som färgar abborrens fenor.

//Jan O

Grym start på pimpelfisket efter Storabborren!

Vår kanske finaste fisk, Storabborren!

Vår kanske finaste fisk, Storabborren!

I skrivande stund är jag nästan klar med min storabborrartikel som kommer i nästa +MagazineFishEco. Fick lust att dela med mig än lite mer av de senaste dagarnas fina fiskar men också över bedrövelsen kring ett par riktigt fina tappade… Igår tappade jag en riktig ”kloss”. Efter halva vägen blev det bara tomt, fisken hade lyckats kränga av trekkroken från min förlängningslänk under balanspirken! Det är bara mitt fel, jag har egentligen slutat fiska med den typen av länk, ser ut som en liten cykeleker med fasta hakar i båda ändar… Att man aldrig lär sig. Nåväl, fisk blev det i alla fall 🙂 Inte för mig men för min kamrat… Kommer mer snart, i ett +Magazine nära dig!

Ps, nya länkar av rätt modell är inköpta!

//Jan O

Storabborre på magiska första isen…

Flott fisk från första isen...

Flott fisk från första isen…

Första isen är magisk! För er som kanske läst om min kärlek till dom randiga så vet ni att jag försöker komma ut så fort det bara går när isen lägger sig, speciellt om det sker i december. Idag blev det just en sådan ”första isen premiär” med min gode vän Micke. Stor balans i klassiska Pagegojfärgen var ”the shit” och tillsammans fick vi strax under tio fina fiskar mellan två hekto upp till kilot eller strax under. En ”simmare” slet sig för mig strax under isen, en ”simmare” kallas så för att man måste ge den lina när den vänder… å då väger den alltid över kilot! Den fisken grämde mig, den kan ha varit riktigt stor 😉 Nåväl, fina abborrar, solsken och havsörn blev dagens facit. Underbart!!! Ska nog ut imorrn me 😉

Ps, våra isar pendlade mellan 4-8 cm, lite scary op sina ställen. Islina och dubbar är ett måste! Slarva inte med era liv…

//Jan O

Allt stämmer för Storabborre…

Riktigt grov decemberborre!

Riktigt grov decemberborre!

När isarna lägger sig så här pass tidigt, slutet december, har man alltid en chans på några av de riktigt stora abborrarna. Vattnet är ännu inte helt genomkallt och den ”koma” som de stora går in in i slutet på januari har ännu inte inträffat. I år har vi faktiskt tur, nu ligger flera av sjöarna i Stockholmstrakten. Flera med fortfarande livsfarliga isar men några med gåbara och ändå relativt säkra.

Balanspirk funkar alltid!

Balanspirk funkar alltid!

Så, imorrn är det premiär på vår lokala storabborrsjö. Med livlina, flytkläder och isdubbar. Dessutom med en riktigt god gammal vän som jag både skrattat och fiskat med i snart 30 år 🙂 Bjuder på några bilder från tidigare år… the big one is out there… 😉

//Jan O

Fyrhugg, trassel och stooora sejar…

Stora stygga sejar...

Stora stygga sejar…

Skam den som ger sig, idag fick grabbarna Henrik och Anders som är här för första gången känna på ett äkta sejrace. Helt plötsligt blir ekolodet kolsvart från ytan och 30 meter ner och det med stor sej. Ner med jiggarna och veva som en tok. Ni som inte vet, det går inte att veva för fort på sejfiske. Det är helt enkelt så att den som vevar mest, snabbast och hela tiden får alltid mest sej.

Som sagt, skam den som ger sig, det finns en rättvisa. Anders som i vilt förtret kämpat för sejarna fick nu sin, faktiskt sina, storsejar.Totalt hanns det med 15 sejar över de tio kilona för oss. Vi hade hunnit med fler om en av sejarna i ett fyrhugg inte fått för sig att simma ihop alla linor till ett fantastiskt trassel…

Dagens utrustning blir Daiwas Interline med higspeed rullen Saltist. En perfekt kombo för storsej. Spöt är lite längre an de andra, en klinga med djup aktion som dämpar sejens vändningar i hugget och sakta suger musten ur orken. Rullen med hög utväxling ger den extra farten för sejfiske.

I linänden en smal shadjigg med lite motstånd kombinerat med wigglers bulletheadskallar för att minska motståndet i vattnet.

//Andreas Dybedahl +FishEco

Vaeröy – Stora fiskar för dom som inte ger sig…

Flott sej för Dybedahl...

Flott sej för Dybedahl på Bandit Tail…

Inget kommer gratis. Det är supersvårt fiske nu. Det kan dock låta konstigt för folk som inte varit här att nämna dagens fiskar, ett par sejar mellan 10-15 kg, ett par torskar mellan 10-15 kg och en liten hälleflundra på 5 kg.

Torsk på 15 kg...

Torsk på 15 kg…

I Vaeröymått rätt dåligt, kanske inte topparna på fisken, men mängdfisket har totalt uteblivit. Nåväl, inget att klaga på, vi nöter på och njuter av att vi fått leka med utrustningar från CWC, ABU, BIOS och Wiggler.

Idag tänkte jag ge en stor ros till Vectras synnerligen enkla och jättebra skalle för fiske med betesfisk, vikterna 150, 250, 350 gram täcker allt från grunt till djupt fiske. Enkelt inget krångel och med en vass trekrok från Wiggler så sitter fisken vid minsta nafs.

Kveivte på Vectra Vertical...

Kveite på Vectra Vertical…

Småsej riggad på en Vectra Vertical

Småsej riggad på en Vectra Vertical

Mest fisk idag på Vectran med sej och makrill på. En uppstickare bland beten är CWCs nya jiggar som heter Bandit Shad, denna i glitter med orange tail. Tappade hälleflundror och störst sej och torsk stod dessa för idag.

//Andreas Dybedahl +FishEco

Vaeröy – Monsterfisken slutade aldrig dra…

Monsterfisk tappad...

Monsterfisk tappad…

Idag var tanken, stora testardagen, bildfest med kameran och det i en båt taggad till tänderna. Verkligheten blev en annan. Jag vaknar med sprängande huvudvärk, feberfrossa och en inte pigg kropp. Dubbla Ipren, väntar en timme fortfarande svimfärdig. Jag ställer in denna dag och sov i 8 timmar…

Men grabbarna åkte ut och som tur för mig rätt dåligt fiske. Bara några torskar kring 12 kg som topp. Men nu till dagens supergrej, en för inblandade overklig upplevelse. Nytillkomna polare fick ett hugg och det verkade ju stort. Det blev större, fisken drar iväg i lugn takt ett par hundra meter.

I full panik drar de efter med båten. Sedan följer en ojämn kamp i en timme och 50 minuter. Med hjälp av båten höll de avståndet till 30-50 meter, fisken styrde tempot och fick de in nån meter så tog fisken tillbaka allt och lite till.

Vi garvade och sade de drillat ett bottennapp, men när de kom in och visade film. Ja då råder det inget tvivel att drömmarnas fisk var på kroken.
Som en enkel förklaring av dessa herrar;
– Det var helt sjukt, nästan två timmar och fisken visade inge tecken på trötthet. Den var oss överlägsen.
Sedan släppte den och ja, det känns nog rätt tomt för dem nu.

Hoppas kroppen är bättre imorrn.

//Dybedahl

Det börjar bra på Vaeröy…

En 21 kilos direkt för Dybedahl!

En 21 kilos direkt för Dybedahl!

Nu är vi framme bland stenarna i Norska Vaeröy. Det blir bara ett kort inlägg pga sjösjuka och svårt fiske. Men. det började dock fantastiskt med första fisk en sej 10 kg, nästa sej 12, nästa fisk torsk 21 kg och därefter en torsk på 12. Sen dog havet och lite småduttellidutttorskar kom upp.

Sej på 12 kilo är inte illa.

Sej på 12 kilo är inte illa.

 

I bagaget finns massor med spännande havsfiskeprylar som ska köras stenhårt. Det kommer mer om detta.

//Andreas Dybedahl +FishEco