Kanske vår vackraste fisk!

Det finns få fiskar som är så vackra som en kräftabborre. Lägger man den mot vit snö är det nästan en magisk upplevelse… Den gröna ryggen, den kritvita och ibland marmorerade buken och de röda fenorna lyser! Visst är den vår vackraste fisk och i förhållande till sin storlek en av de som kämpar bäst! Just kräftabborren har alltid fascinerat mig och nedanstående text skrev jag för något år sedan i ett annat sammanhang. Hittade den idag av en slump på min dator och tänkte att den kanske kan intressera någon… Så, här kommer lite intressant info om den stora, vackra och starka kräftabborren. Den är faktiskt extra tacksam att fiska efter just nu på hösten, ut och testa…

Abborrens turboföda nr 1!

Fakta om kräftabborrar. Det finns en hel del internationell forskning, främst rysk, om abborren. Konstigt nog är det lite sämre på den svenska fronten och mycket av den ryska forskningen är inte översatt. Men, det vi vet är att en abborre genomgår tre tydliga stadier i sitt liv och sin utveckling. De första två åren, upp till en längd på 7-8 cm, livnär sig abborren på plankton. En ganska tuff tillvaro då abborren inte är särskilt bra på detta. Abborren tar sitt byte ett och ett, som den jägare den egentligen är, och då tar det tid att växa när bytet är mikroskopiskt. Här konkurrerar den med tex siklöja, nors och mört som till skillnad från abborren är experter på detta med plankton. Efter detta stadium går den över till att livnära sig via bottenfaunan, sländer, nyfmer och allsköns mindre proteinbitar står på menyn. Under detta stadium ligger abborrarna på en längd kring 12-16 cm. Dom som passerar 16 cm tar steget över och blir rena fiskätare. Det som förmodligen sker när det gäller våra kräftabborrar är att dom inte tar detta steg, eller i alla fall inte fullt ut, utan stannar kvar vid botten och övergår från sländor mm till att äta just kräftor och med tiden blir de kräftspecialister.

Micke Puhakka med ett praktexemplar!

En förhållandevis liten abborre kan ta förvånansvärt stora kräftor. Abborrarna passar speciellt på att förse sig under de perioder som kräftan byter skal, kräftorna är då väldigt mjuka och i stort sett försvarslösa. Att dessa abborrar har den underbara röda färgen på sina fenor, som så tydligt skiljer den från dess fiskätande bröder, sägs bero på just kräftdieten. Det röda pigment som blir kvar när en kräfta kokas (övriga färger förstörs av värmen, brunt, blått och grönt) är samma röda pigment som färgar abborrens fenor.

//Jan O