Igår 30 mars 2020 är en dag att minnas för livet. Vaknade tidigt och gick upp med min son och gjorde frukost medan frun fick sova vidare. Varit sjuk och hängig en vecka men kände mig lite piggare. Tittade ut över ängen och viken och såg att det för en gångs skull inte var så mkt båtar ute och att vädret såg rätt ut. Bestämde mig för att ta kaffet och frukostmackan på sjön och ge viken 1-2 h. Kände mig lugn och avslappnad och fisk skulle bara vara bonus. Laddade sonen framför tv:n och smög ut.
Kommer ner till min lilla eka och puttrar ut med min lilla motor. Ser ett par, tre båtar jämfört med den hysteri med 30 båtar som rådde i helgen och känner att nu kan jag fiska som jag vill och att fisken säkert inte är lika stressad. Gör ett par ankringar och förflyttar mig med årorna mellan platserna. Plötsligt kommer det där förlösande hugget och en fin abborre kan landas. Underbart, de är här och de kan ta. Låter den vila i håven och gör ett nytt snabbt kast och krokar fisk igen. Känns ungefär lika stor och ligger snart i håven med. Sen dör det ut som det ofta kan göra. Mäter och väger de färgsprakande abborrarna till 48/1790 och 47/1590 och känner mig nöjd. Dricker lite kaffe, äter en macka och andas in morgonen.
Börjar kasta igen men det är dött och jag börjar experimentera med lite olika färger och modeller på jiggar. Har några pet och studsar i någon vitfisk men det känns som abborrarna flyttat några meter. Upp med ankaret och några årtag till ny position. Byter tillbaka till jiggen som gav de andra huggen och som jag har stort förtroende för. Gör några kast och tittar på klockan. Snart dags att ta sig hem igen. Då suger det i och fisken känns bra men precis när jag har den en meter från håven och ska pressa upp den till ytan så skakar den loss.
Ajajaj, kommer på mig med att mumla könsord och tänker att det kan varit nytt pb. Gör tre kast till utan hugg och så ett fjärde kast. Släpar jiggen längs botten och plötsligt blir det stumt. Tänker direkt att jag måste felkrokat en braxen för fisken är bara extremt tung och knycker inte. Kommer in till båten och håller botten. Simmar vänster och jag känner hur den börjar komma uppåt. Kan det vara en borre ändå? Fram med håven och plötsligt dyker hon upp i det mörka vattnet 3 m bakom båten. Nu går jag in i dimman. Jag minns att jag ser en fisk som ser ut som en braxen i storlek men med abborrefärg och att adrenalinet slår till. Jag darrar i hela kroppen. På något vis glider fisken in i håven och jag vrålar bara rakt ut. Jag vet att mitt pb är pulveriserat men inte mycket mer. Jiggen sitter slukad men lossnar lätt. Lägger upp den oerhörda fisken på måttbandet och det visar 53 cm! Den är 41 cm runt magen och tankarna börjar snurra. Hur stor är hon? Nollar vågen och lyfter på skakiga händer. Displayen visar 2,53 kg. Byter våg för att dubbelkolla och den visar samma. Herregud. Mig veterligen en av de största Kalmarsundsabborrar som fångats som inte tagits på olovligt vatten eller under olovlig tid. Tanken svindlar över hur många miljoner kast som gjorts här de sista åren och att det var på mitt kast det hände.
Får hjälp av Kristoffer och Fredrik från Jaktia Västervik och Tobias Berger och Johan Bjelkendal ansluter också och kan bevittna den sanslösa fisken. Stort tack för hjälpen. Efter återutsättningen är jag mer än nöjd och för skakig för att fortsätta och ror hem lätt chockad.
Avslutningsvis vill jag slå ett stort slag för det enkla, rofyllda och naturnära. Det är inte båten som gör fiskaren. Ni behöver ingen fet båt med allsköns tillbehör såsom talons, trippla 16 skärmar, 200 hk dånande motorer och vispande elmotorer. De båtarna gör sig faktiskt ofta sämre i sådana här sammanhang och de retar ej intresserade folk till vansinne. Det kommer säkert leda till restriktioner i det fria handredskapsfisket när man letar fisk att kasta på med 360 givare och kör elmotor samtidigt. Många människor som inte fiskar och fiskerättsägare tycker inte det handlar om sportfiske alls längre. Det kan man såklart ha olika syn på men det provocerar. Vi som bor här är trötta på allt oväsen från stora motorer och förstår man inte att man förstör för sig själv och andra när man elmotorankrar och härjar runt på grunt vatten är det dags att tänka till.
Jag förstår om man vill ta sin fina fullutrustade bekväma båt och köra från den men om man gör det kan man göra det på bra och på dåliga sätt.
Jag har sett alla avarter här. Kända sportfiskeprofiler som stirrar så djupt i sin elektronik att de håller på att köra på andra, folk som kör upp med motor mot andra och lägger sig 10-30 m ifrån och börjar kasta för att de sett den andra båten dra fisk, folk som drar på full gas med stora motorer på 1 m djupt vatten, folk som kör hårt med elmotor på grunt vatten, profiler som tittat föraktfullt på min båt och inte hälsat, specimenprofiler som har fyra meten ute samtidigt som de kastar, folk som kör i 50 knop där begränsning 5knop gäller, folk som trailar i och parkerar på nysått gräs, folk som skräpar ned.
Ni kan vara säkra på att det kommer komma mycket fler och omfattande inskränkningar av olika slag. Stängda ramper, fiskeförbud, fartbegränsningar, restriktioner i det fria handredkapsfisket, ja allt möjligt.
Försök komma tillbaka till det rofyllda och behandla naturen och era medfiskare med respekt och omdöme. Tänk tyst indian om ni vill fånga mer fisk. Våga prova andra områden. Skärgården är stor och det finns abborre nästan överallt.
Kom ihåg. Nu är det fiskeförbud april och maj. Respektera det.
//Henrik Stale
