En stöt i första kastet och i andra kastet satt den…
Förra helgen var jag och mina två kompisar Anton Liljegrahn och Simon Kantonen och fiskade gädda i en mindre sjö som heter Djupasjön. Vi hade bestämt oss för att bara fiska ett kortare pass idag. Runt klockan 12 var vi nere vid sjön, vädret var grymt och vinden var svag. Idag så körde jag igen med ett Shimano Yasei red perch, 6, 2-10g, jag fiskade också igen med en Penn Sargus 2000 rulle. Jag började med att tackla på en Ugly Swim Shad och kastade mitt första kast mot vassen. Tekniken som jag använder vid jiggfiske eter gädda är nästan exakt samma som vid abborrfiske. Jag låter först jiggen sjunka ned till botten, sedan gör jag ett par ryck, kanske 3-5 stycken. Efter det vevar jag in slaklinan under tiden som jiggen sjunker för att känna huggen bättre. Sen upprepar man samma procedur om och om igen men med olika invevninghastigheter och olika hårda spöryck. Den ända skillnaden är att jag gör rycken aniningen hårdare och snabbare vid gäddfiske än vid abborrfiske. Fråga mig inte varför men det är bara något som jag har fått för mig att det ska funka bättre. Direkt kände jag små påstötningar och hugg. De flesta huggen sker när jiggen sjunker, så se alltid till att du har spänd lina när jiggen sjunker. Efter flera kast och tappade fiskar bestämde jag mig för att göra något åt saken. Jag knöt på en stinger på jiggen. Men precis när jag hade knutit på stingern slutade alla vak och napp. Typiskt. Men vi fortsatte då att fiska vid samma plats under en liten stund och då och då hade vi hugg.
Gäddtänder avslöjar hugg direkt…
Simon fick bla hugg på en gul twin tail jigg och Anton hade hugg på mörtliknande jigg. Efter att vi hade gjort ett tiotal kast tröttnade vi lite, så vi bestämde oss för att leta efter en ny fiskeplats. Under tiden vi höll på att leta efter en ny plats råkade jag snubbla. När jag väl låg nere på marken skymtade jag något rött under ett fallet träd. Vi gick närmare för att se vad det var. Under det fallna trädet stod en liten träbyggd stuga. Vi inspekterade och petade på den mystiska stugan. Plötsligt märke Anton att det stod en lapp på baksidan. Vi läste och skrattade. Vi hade tydligen hittat någon slags gps punkt som används i orienteringstävlingar över hela världen. Anton sade: Det här måste ju ge oss lite fisketur! Vi bestämde oss för att gå tillbaka till den första platsen. Jag kastade återigen mot vassen och direkt gav stugan mig hjälp. Först hade jag en liten påstötning när jag vevade upp jiggen, men så snabbt jiggen sjönk högg fisken och jag krokade den. Jag kände direkt att det inte var någon märkvärdigt storlek på fisken. Men självklart böjde sig spöt fint. Gäddan kämpade bra och kampen var rolig. Håvningen skedde utan problem till skillnaden från andra gånger. Vi sköt ett par bilder på gäddan sedan fick den bada igen. Självklart skulle Anton sno mitt fiskeställe för att han skulle fånga lite fisk, så jag fick med en butter min ta Antons fiskeplats. Jag gjorde ett kast rakt ut i sjön. Jiggen han inte ens sjunka ned till botten innan hugget kom. Fisken var krokad. I de första 10 sekunderna kämpade fisken som en kilosfisk och slirbromsen tjöt. Men så snabbt fisken kom mot ytan blev jag häpen det var en liten 300-500grams gädda. Simon klantade sig vid inhåvningen och fisken kom undan. Efter att jag påpekat att Simon är Sveriges sämsta håvare fortsatte fisket. Vi fiskade väl i kanske en timme till och under den tiden hade vi kanske ett tiotal hugg total. Efter det dog fisket och vi drog oss hemåt.
//Lucas Lundberg
