Flugor och större röding

Publicerat 2013-08-26 av Sussi Stridh

Nu fortsätter vi äventyret på Grönland.

Det var riktigt skönt att lägga sig i tältet efter en dag med mycket intryck och upplevelser.

Nu skulle vi få kvitto på om våra nyinköpta sovsäckar skulle hålla måttet. Felix och mitt sovtält låg närmast älven, så det var riktigt skönt att krypa ner i sovsäcken, liggandes på det nio centimeter tjocka liggunderlaget och somna till bruset från vattnet. Jag kan bara säga att jag somnade som en stock, för att sedan vakna vid halv ett tiden på natten SUPERKISSENÖDIG!!! Det måste ju berott på det skvalande vattnet utanför som påverkade mitt undermedvetna, så det var bara att kravla sig ur sovsäcken, hitta rätt dragkedja för att komma ut ur tälten innan en olycka skulle hända. Jag vart lite förvånad över att det var ganska så ljust ute, de medtagna pannlamporna kunde lika gärna lämnats hemma.

Vid 5-tiden på morgonen vaknade jag igen, då var Felix på väg ut för att kissa och självklart var jag nödig igen..

Vi tassade omkring på campen och njöt av en vacker soluppgång, hemma var ju klockan 9 på morgonen så det var väl inte så konstigt att man inte rättat sig efter den lokala tiden än. Men vi valde att krypa in i tältet och sova en stund till. Vid 7 gick vi upp för att inta frukost med gänget, innan båtfärden till Erfalik bar av.

Denna dag vandrade det andra gänget en bra bit uppströms, till första och andra vattenfallet, en mätt liten tripp på ca 1½-2 timmar. Vi däremot vandrade bara en halvtimme för att nå några spännande pooler. Det var magiskt att se dimman täcka halva bergen.

Man blir varm av att traska omkring och det är svårt att klä sig rätt, tur att man kan köra enligt lagerprincipen, så här är fröken Stridh i full gång med att ta av sig lager 3 och 2..

Jag måste ändå erkänna att det var väldigt lättvandrat i denna natur, inga träd, ingen sly och behagliga kullar att bestiga.

Väl framme vid vattnet var inte Felix sen med att drilla en röding som krokats på streamer.

En fin liten röding landades i svärmen av flugor. Dessa flugor ja!! Uschannamej! De fanns i miljontals och bara irriterade genom att krypa in i öronen, näsan och ögonen men tack och lov hade vi var sitt linsnät från Leech, ett med gula linser och ett med kopparfärgade linser. Utan dessa hade vi inte stått ut.

Luften blev kyligare och flugorna försvann, dock inte de som satt längst ut på tafsen tack och lov.

Felix landar ännu en vacker röding och vi kan bara konstatera att detta är paradiset!!!

Jag valde att prova att fiska med en liten nymf, lila och grönfärgad med en vit attraktionspunkt i baken och guldskalle fram bundet av Mikael Westlund från Storsjö Kapell. Denna nymf var helt outstanding.

Men vart är de röda rödingarna??

Ingrid hittade ett kanonställe där rödingarna högg gång på gång, så vi döpte stället till Ingrids krök.

Stället där Felix och jag fiskade döpte turledaren Thomas till Anschas slukhål.

Historien bakom det är följande: Anscha skulle vada över vattnet varpå hennes ena ben sjönk ner i dy och där blev hon fast i ett flertal minuter. Hon kunde inte rubba det på något vis. Ingrid och Virpi försökte dra loss Anscha men slukhålet ville annat. Till slut började Anscha klä av sig på överkroppen för att kunna böja sig fram och gräva bort sand och lera runt sitt ben, efter många om och men så kom hon tillslut loss. Anscha tyckte då att det 10-gradiga glaciärvattnet inte var speciellt kallt… Jag själv stod ju en bit längre bort och fiskade så jag fattade inte alls vad de andra tre tjejerna sysslade med.

Lite växter fanns det längs vattnet, dessa underbara ulltussar! De kändes nästan som päls när man rörde dem..

I det stora hela liknade de små snöbollar på håll.

Rödingarna fortsatte att vara på hugget men än så länge inga större. Men visst, skulle man landa en röding i denna size på hemmaplan så skulle den kännas riktigt stor. I alla fall för min del.

Att vandra längs Erfalik, stå uppe på höjderna och titta ner i det kristallklara vattnet var en fröjd för ögat bara det. Man såg rödingar av alla dess slag bl.a. en som var helt orange och en som var vit med ett svart huvud. Konstiga färger de kan få, men när man så alla varianter i ett stort stim så var det en otrolig upplevelse. Tänk om man kunde få kroka en röding som var helt olika det man brukar se??

Innan det var dags att bege sig tillbaka till båten som skulle ta oss till campen så lyckades Felix kroka en större röding..

En vacker sådan som mätte ca 70 cm. Vågen hade vi klantigt nog glömt kvar i sminktältet. Nu visste vi vart vi skulle sätta ribban!! Att kroka rödingar i 1-2½ kilos klassen var nu inte längre en ovanlighet, de bjöd upp till fajter som heter duga och efter att drillat ett flertal så började det bildas mjölksyra i armarna.

Min hand som skadades veckan innan avfärd var inte alls glad på mig och mitt fiskande, men jag lyckades ändå bita ihop och bara njuta av allt vi upplevde och såg.

Ännu en otrolig fiskedag var slut och väl tillbaka till campen så ville man ju kolla läget hur det hade gått för de andra. Grabbarna från Gävle hade verkligen traskat på ordentligt denna dag och jag var ju nyfiken på om det verkligen var värt att bege sig så långt för fisket. Jodå, det var allt fint fiske och om möjligt ännu vackrare natur längre upp i Erfalik.

Jodå, vår kock på denna resa, Agneta Schelin hade hunnit med att svinga sitt flugspö och lyckades kroka en stor fin röding ( tack för bilden Agneta )

Efter middagen, där vi fick äta färsk röding, och allmänt snack var det återigen dags att säga godnatt..

Men vad nu?

… tillökning i campen??

Mamma fjällräv hade med sig tre valpar, två av dem fastnade på bild innan de pilade iväg över stenarna..

Men mamman kom tillbaka för att leta lite matrester..

Jag lyckades få lite ögonkontakt med henne..

Självklart kunde jag inte låta bli att bjuda på lite gott som tack för alla bilder jag fick ta på henne..

Hon verkade nöjd över det hela och la sig för att vila lite innan hon tassade iväg igen..

Visst är det trevligt med ett litet husdjur?! Man känner sig alltid välkommen hem igen efter en dags fiske..

Sovsäckarna ja, jodå.. Jag sov för det mesta i underställ och mössa. Vädret växlar lika fort på Grönland som hemma i Fjällen.. Från strålande sol och värme till isande vind och kyla på nolltid. Men min sovsäck hade komfort ner till +1 och Felix sovsäck till +10.. Gissa vem som frös mest??

På väg till Grönland

Publicerat 2013-08-25 av Sussi Stridh

Nu börjar resan för er läsare, resan där jag ska berätta om mitt livs bästa fiskeresa.

Ni får stå ut med många bilder och en hel del text då detta kommer att bli lite av en resedagbok där även de av mina vänner som inte är direkt fiskeintresserade, kan följa det vi upplevt.

År 2008 såg jag för första gången en liten folder om fiskeresor till Grönland. Jag vart såld direkt och satte detta som en av mina drömresor. Någon gång ska den bara bli av, bestämde jag där och då. Vacker natur, vildmark och vackra fiskar var det som jag föll för men insåg ganska snart att det livet jag levde då inte skulle ge mig möjligheten att resa.

Förra året, på Flugfiske/vildmarksmässan i Älvsjö så hjälpte jag och Felix till i Flugfiske i Nordens monter och där träffade vi på Stefan Larsson. Han hade varit över på Grönland som turledare/guide och pratade varmt om fisket där. Felix och jag bara tittade på varandra och sedan vart det bestämt, vi bokade resan via Get Away Tours direkt när vi kommit hem från mässan. 4 av våra vänner ville också haka på så vi vart ett gäng på 6 personer som redan kände varandra inför denna resa.

Så, efter 1½ års väntan efter att vi bokat trippen var det äntligen dags att påbörja färden. Felix och jag bilade ner till Kastrup för att ta in på hotell en natt innan flyget gick till Grönland. Det var riktigt skönt att bara tänka tanken att lämna den 30-gradiga sommarvärmen här hemma för att istället njuta av svalare och friskare luft.

De andra i resesällskapet hade också bokat en hotellnatt så det var riktigt kul att sluta upp kvällen innan för att snacka ihop oss och diskutera förväntningar på vad resan ska ge oss.

Tidigt morgonen därpå lyfte flyget från Kastrup. Felix hade fönsterplats så han passade på att ta vackra bilder från ovan över inlandsisen på Grönland.

Vi mellanlandade i en liten by som heter Kangerlussuaq, där vi bytte plan till ett inrikesflyg som skulle ta oss till Sisimiut genom ytterligare en halvtimme i luften bland molnen.

Vi checkade in på hotellet i Sisimiut och tog sedan en promenad i den lilla staden för att kolla läget.

Här leker barn iklädda kläder precis som hemma. En del kanske tror att inuiterna traskar omkring i pälskläder, boendes i igloos men riktigt så är det ju inte.

Däremot passade jag på att prova en varm outfit, sälpälskläder. Jag förstår att dessa behövs när vinterkylan kommer hit, det var verkligen ett varmt och tungt ställa att bära.

Lite här och var växte dessa blomster, de påminner lite om våra midsommarblomster.

Grönlandshundar fanns det lite här och var i byn, de var otroligt väl kamouflerade och svårupptäckta där de låg i stora flockar men lyckades man se en så kunde man sen lokalisera ett flertal andra hundar. Gissa om det ylades flockarna emellan när det var matdags!! Det lät som vargflockar där ylandet skallade mellan bergen.

Sisimiut var verkligen en charmig liten stad, färgglada hus och vänligt folk.

Väldigt naturskönt beläget.

Vi hittade denna staty längs vår kvällsvandring och jag kunde förstås inte låta bli att hjälpa till att få plattfisken i båten..

Vi hade tur med vädret första dagen så det var inga problem att njuta av vandring upp och ner mellan klipporna. Den ena vyn var vackrare än den andra.

Solnedgången var fantastisk och för vår del var det nu dags att bege sig tillbaka till hotellet för att äta en riktigt god buffé för dagen därpå skulle båten ta oss från hamnen i Sisimiut till camp syd vid älven Erfalik.

Men det var som sagt svårt att slita sig från utsikterna, solens nedgång, glada skratt i byn, ylande hundar och pirrandet i magen över hur båtresan skulle te sig.

Jodå, vi sov jättegott den natten och bordade båten redan klockan 8:00 på morgonen, just det.. Då var ju klockan 12 här hemma eftersom den lokala tiden på Grönland är – 4 timmar.

Vädret såg lovande ut men Felix och jag hade ändå knaprat i oss sjösjuketabletter, inköpta i byn, det är ju dumt att riskera att bli sjösjuk då båtfärden skulle ta dryga fyra timmar. Vår fantastiska turledare Thomas Svensson såg till att räkna in alla innan vi lättade ankar. Tur var väl det med tanke på att en av deltagarna höll på att glömmas kvar på hotellet i Kastrup, men det är en annan historia.

Vi åkte inomskärs och fick turen att skåda både säl och val på vår båtfärd. Redan här kändes resan värd vart enda öre..

Båtresan gick fint, men jag var dock väldigt trött och frusen så efter att vi släpat upp alla väskor, mat m.m. till basecamp så passade jag på att krypa ner i sovsäcken i vårt tält och vila ögonen en liten stund. Alla fick var sitt tält, men Felix och jag valde att sova i ett och använda det andra som förvaring för våra väskor. förvaringstältet blev sedan skämtsamt kallad för sminktältet, ni vet ju hur vi tjejer är Blinkar

Efter att slumrat en stund, fått upp kroppstemperaturen och slängt i sig en macka så var det dags att hoppa i vadarna och följa med gänget uppströms Erfalik. Nu skulle äntligen fisket börja!!

Vi gick i samlad trupp till den lilla båten som tuffade upp längs en liten sjö för att nå det strömmande Erfalik.

Thomas visade lyriskt platser där vi kunde börja fiska så hälften av gänget stannade kvar vid första fiskeplatsen, som kallas automaten medan den andra delen av gänget tog en längre vandring uppströms.

Jodå, vi krokade rödingar redan första kvällen och Virpi var först ut!

En vacker silverfärgad variant men det var de rödingar som började bli lekfärgade vi ville åt först och främst.

Redan denna kväll slog jag PB på flugfångad röding. Har ju inte lyckats med det tidigare så gissa om jag gick med glada steg tillbaka till båten som skulle ta oss hem till campen igen.

Utsvultna som vargar slängde vi i oss maten som Agneta lagat till medan vi var ute och fiskade.

Mätta, glada och nöjda med första dagen vid Erfalik skulle vi krypa in i våra tält när denna lilla krabat dök upp..

Det är inte var dag man har en fjällräv som husdjur!!

Så ni må tro att jag verkligen kände mig som hemma! Alla dessa djur och naturupplevelser som jag redan från första dagen fått uppleva slår det mesta med hästlängder!!

Hoppas att ni fortsätter följa bloggens kommande inlägg för jag har såååå mycket mer att berätta och visa er!!!

SussisSymfoni

Min fiskeblogg

Etikettarkiv: Fjällräv

Flugor och större röding

På väg till Grönland