Yxi kaksi kolme, Åland

Åland – mellan stormbyar, bastuvärme och grov gädda

Yxi, kaksi, kolme, eiisa peitää.
Ungefär där tar mina kunskaper i finska slut. Det är lite märkligt egentligen, med tanke på att jag är runt tjugo procent finsk – gammelmormor var från Finland. Ändå är det inte finskan som ekar i öronen när vi rullar av färjan, utan svenska. Skyltarna är på svenska, människorna pratar svenska och känslan är… Sverige. Samtidigt betalar vi med euro och befinner oss officiellt i Finland. Jag talar förstås om Åland.

Åland är ett mycket speciellt ställe. Det är som att befinna sig i ett parallellt universum där Sverige och Finland möts, men utan att riktigt krocka. Det enda som påminner om att man inte är hemma är valutan – och möjligen dialekten, som ibland får tankarna att vandra till mumintrollen.

Det här är vår andra resa till Åland i fiskets tecken. Första gången, för drygt två år sedan, var resultatmässigt allt annat än lyckad. Ambitionen var hög – gädda och framför allt havsöring stod högt på önskelistan – men vädergudarna var inte med oss. En kraftig storm hade dragit förbi södra Åland bara dagar innan vår ankomst. Vattenståndet hade skiftat kraftigt och temperaturen sjunkit från åtta grader till knappt fyra på bara en vecka. Under vår andra dag fick vi dessutom minusgrader. Förutsättningarna var med andra ord usla.

Vi bodde då på hotell i Mariehamn, träffade många trevliga ålänningar och trivdes bra på land. Men fisket… ja, Åland visade inte sin bästa sida den gången. Ändå fanns känslan kvar: hit måste vi tillbaka. Någon gång.

Två år senare står vi återigen i Grisslehamn, den lilla fiskebyn cirka fyrtio minuter norr om Stockholm. Den här gången är vi inbjudna av Visit Åland för att fiska tillsammans med två välkända tävlingsfiskare från Åland – Rikard och Tommy från Open Water Fishing. Deras uppdrag är tydligt: visa att det fortfarande finns grov gädda kvar i de åländska vattnen.

Vi ska tillbringa helgen i Tommys stuga på Fälgö, en ö som ligger en bra bit från Mariehamn – åtminstone med åländska mått mätt. En timmes bilresa och ytterligare en färja krävs för att ta sig dit. Stugan ligger vackert precis vid vattnet, och det märks direkt att våra värdar verkligen kan sina hemmavatten. Ett sådant erbjudande tackar man inte nej till.

Resan ner mot Stockholm sker under kvällen. För vår del innebär det omkring sex timmars bilfärd, och vi anländer sent till Grisslehamn. Vi parkerar först i kön till färjan som avgår tidigt nästa morgon och försöker få några timmars sömn i bilen. Några timmars vila blir det i alla fall innan vi rullar ombord. Som alltid inför en längre fiskeresa är känslorna utanpå kroppen: förväntan, nervositet och den där pirrande känslan av att vad som helst kan hända.

Men vädret då? Ja, vädret fortsätter att spela oss spratt även i år. Prognosen har sakta men säkert försämrats – från beskedliga 5–6 m/s till brutala 18–19 m/s. För oss som flugfiskar gädda med stora, luftmotståndsrika flugor är det långt ifrån optimalt. Men fisket har varit planerat länge. Att ställa in är aldrig aktuellt. Förhoppningen är att hitta lävikar – och kanske, bara kanske, lockar hårt väder fram de riktigt stora gäddorna.

Strax efter lunch anländer vi till Åland. När vi rullat av färjan styr vi mot Mariehamn där Tommy och Rikard möter upp. Men innan vi fortsätter mot nästa färja har de en överraskning åt oss. Strax utanför stan ligger ett mikrobryggeri – Open Water Brewery – där en vän till dem brygger öl och annan dryck. Lokalen är fantastisk, och sortimentet ännu bättre. Flera av ölsorterna är fiskerelaterade, vilket förstås gör dem extra intressanta. Vi fyller på med några flaskor inför helgen innan vi fortsätter resan.

Den sista färjan är betydligt mindre, men snabbare. Snart är vi framme vid Tommys stuga, vackert belägen precis vid havet. Och ja – det finns bastu. Klockan är mycket, men mörkret närmar sig snabbt. Resväskor slängs in, fiskekläder rycks fram och spöna riggas i rekordfart. Kort därefter är vi ute på vattnet.

Vinden ligger förvånansvärt behagligt på 6–8 m/s, med byar runt tio. Förhoppningarna stiger. Vi fiskar i en stadig aluminiumbåt på 5,30 meter – nödvändigt när två flugfiskare ska samsas om utrymmet. Båten är lånad av Jonas Idman, en välrenommerad guide på Åland. Vi börjar fiska längs en stor vasskant på 1–2 meters djup, klassiskt gäddvatten och väldigt likt vår hemmakust i sydöstra Småland.

Den där känslan infinner sig direkt. Alla sinnen är på helspänn. Det måste smälla snart.

Och det gör det. Min lina sträcks plötsligt, men fisken lossnar snabbt. Sekunden senare står Peter med spöböj och kan landa resans första gädda. Ingen jätte – men ack så viktig. Kort därefter når vi en av vikens hotspots. Jag får ett stenhårt hugg och känner direkt att det här är något större. Fisken går ner i gräset och vägrar röra sig. Jag pressar så mycket jag vågar. Till slut släpper den och rusar – som om den hade lax i generna. Jag får springa fram i fören för att hänga med. Till slut ligger den i håven: en praktgädda på runt 90 cm och 4–5 kilo. Ålands-PB för min del. Efter en snabb beundran får hon simma tillbaka.

Kvällen avslutas med god mat, trevligt sällskap och öl från Open Water Brewery. En bättre start på resan är svår att tänka sig.

Dag två möter oss med full kraft. Byvindar på över 20 m/s gör förhållandena direkt svåra. Vi kör runt med bilen för att rekognosera och inser snabbt att många av våra planer bokstavligen blåst bort. Med möda tar vi oss ändå ut, letar lävikar och fiskar sporadiskt. Fisket är tufft, men några gäddor luras upp.

Lunchen intas i Rikards sommarstuga, även den vackert belägen vid vattnet. Utanför går vita gäss långt in i vikarna, men inne är det varmt och tryggt. Muurikamat, skratt och gemenskap – precis vad som behövs.

På eftermiddagen hittar vi en större, skyddad vik via en smal kanal. Väl inne känns det direkt rätt. Gäddor står överallt. Flugfisket exploderar. Peter och jag drar fisk på fisk, även om Peter lyckas tappa fler än vad som borde vara möjligt. Diskussionen om när en fisk egentligen “räknas” blossar upp igen – hugg, kontakt eller landad? Svaret beror som alltid på vem man frågar.

Rickard nöter på med stora beten över öppet vatten, och till slut belönas han. En massiv gädda kliver på. Tommy håvar skickligt och resultatet är resans största fisk: 108 cm och uppskattningsvis 7–8 kilo. Åland levererar.

Dagen avslutas med abborrfiske till middagen. Efter lite slit lyckas vi få ihop tillräckligt, och i mörkret återvänder vi till stugan. Abborren tillagas med curry – en oväntad men fantastisk kombination. Jag, som annars sällan väljer fisk, inser att detta är bland det godaste jag ätit. Kanske är det helheten: egenfångad fisk, bra sällskap och Ålands karga skönhet.

Sista dagen gryr tidigt. Vinden är fortfarande hård, men viljan att fiska ännu större. Vi styr åter mot den skyddade viken – platsen där minnen redan skapats och där hoppet om fler fortfarande lever.

Jag fortsätter där gårdagens fina fiske slutade, och det dröjer inte många kast innan den första gäddan sitter. Sedan den andra. Och den tredje. Ett stabilt tempo redan från start. Fiskarna håller en jämn och fin storlek, runt 70–80 centimeter – inga riktiga monster, men starka och välbyggda gäddor som bjuder på ordentligt motstånd i det strömmande vattnet.

Vinden har dock växlat upp rejält. Den piskar över viken och gör varje kast till en utmaning. Vi får verkligen jobba med tajming och teknik för att få ut flugorna mellan de kraftiga byvindarna. Fokus ligger på att fiska längs vasskanterna där vinden ligger på, och det visar sig snabbt vara helt rätt strategi. Gäddorna står där, aktiva och huggvilliga. Alla i båten plockar fisk i stadig takt, och även om de riktigt stora exemplaren lyser med sin frånvaro, så är fisket inget annat än kanon.

Det här är vår sista dag på Åland för den här gången, och bättre avslutning hade vi knappast kunnat önska oss. Under de här intensiva dagarna landar vi totalt runt 50 gäddor, tillsammans med ett gäng abborrar som också vill vara med och leka. Toppfisken för resan står Rikard för – en magnifik gädda på 108 centimeter, som han efter ihärdigt nötande med stora beten till slut lyckas lura till hugg. Min egen toppfisk blir en mycket fin gädda på 89 centimeter, vilket putsar mitt personliga rekord på Åland en aning. Även Peter lyckas förbättra sitt PB, trots att hans fiske stundtals varit mer frustrerande – många hugg, men färre fiskar som verkligen sitter hela vägen in.

Men som vi brukar säga: när räknas en fisk egentligen? Jo, när den hugger. Där gör Peter helt rätt. Sådant här är typiskt för våra fiskeresor. Ofta är det antingen jag eller Peter som får mest fisk eller de största fiskarna, men det fina är att glädjen alltid delas. När den ena krokar fisk släpper den andra sitt eget fiske för att hjälpa till med håv och kamera. Det är precis så här goda fiskekamrater fungerar – man gläds åt varandras framgångar lika mycket som sina egna.

Tommy och Rikard har under hela vistelsen bjudit på en helt otrolig gästvänlighet och visat med all tydlighet att Åland fortfarande har mycket att erbjuda när det gäller gädd- och abborrefiske. Det råder ingen tvekan om att det finns gott om fisk i vattnen här. Visst, det är många mindre fiskar, men mellan dem simmar också de riktigt stora. Det är ett tydligt tecken på god återväxt, och framtiden för fisket på Åland känns onekligen ljus.

Jag kan heller inte nog understryka vikten av att anlita en fiskeguide, särskilt när man kommer till nya vatten och dessutom har begränsat med tid. På Åland är fiskekort obligatoriskt överallt, och området är uppdelat i flera zoner där olika kort gäller beroende på var man fiskar. Det spelar heller ingen roll om man fiskar från land eller båt – reglerna gäller oavsett. Rickard och Tommy rekommenderar varmt sin vän och guide Jonas Idman, som man enklast kommer i kontakt med via Instagram.

När vi senare står ute på färjans däck på väg hem blickar vi ut över ett mörkt och argt hav. Vinden har inte mojnat det minsta. Ändå är stämningen lugn och nöjd. Vi summerar en resa där vi skapat nya vänskaper, ätit riktigt god mat och framför allt fått en efterlängtad revansch från vårt tidigare äventyr på Åland. Och vi kan dessutom konstatera en sak till: det går faktiskt att kasta fluga även i vindar runt 20 m/s. Det kräver bara god kommunikation i båten – och att man väljer sina kastögonblick med omsorg, precis mellan byvindarna.

Information om Åland
Cirka 20.000 öar och skär varav cirka 6.700 namngivna och 60 bebodda 
Totalareal: 13517 km2, varav landareal 1527 km2 
Längsta avstånd på huvudön: ca 50 km
Tidszon: +2 GMT.
Valuta: Euro
Invånarantal: ca 30 000
Sevärdheter: Kastelholms slott, Bomarsunds fästning, segelfartyget Pommern, Eckerö Post- och tullhus.
Att göra på Åland: Vandring, discgolf, stugliv, båtliv, fiske, golf

Resa till Åland
Den kortaste båtresan till Åland går från Grisslehamn till Eckerö. Färjehamnen ligger ca 1,5 timmes bilresa norr om Stockholm. Själva båtresan till Åland med Eckerö Linjen tar 2 timmar.

Från Stockholm till Mariehamn och Långnäs reser du med Viking Line eller Tallink Silja. Båtresan som är mestadels genom skärgård tar ca 5,5 timmar.

Du kan också resa med Finnlines från Kapellskär, ca 1 timmes bilresa norr om Stockholm, till Långnäs. Båtresan tar ca 3,5 timmar.

Info om Fiskeguide Jonas Idman
Jonas är enklast att kontakta via Instagram för mer info om guidning på Åland kolla @jonasidman

Info om Open water brewery
De som grundade bryggeriet var Jonas Jakobsson, Christoffer Selander och Samuel Petrone.
Info från en av grundarna.
Allt började med min vän Samuel, en riktig ölnörd, som bryggde öl hemma. Själv var jag totalt ointresserad av både öl och ölbryggning. Men när jag fick smaka hans öl tyckte jag det smakade oväntat gott! Så jag åkte till alko och köpte fem–sex öl från olika finska bryggerier. Jag provade dem, och brukar säga att jag inte vet om det var tur eller otur, men ingen av dem smakade särskilt bra. Det var där tanken föddes: vad kan Samuel göra med riktigt utrustning om han kan göra den ölen jag smakade hemma på spisen. Jag frågade Samuel vad det egentligen skulle kosta att starta ett bryggeri. Svaret jag fick var runt 2 500 euro. Det lät överkomligt – till och med hanterbart om det skulle misslyckas. Men när jag själv började räkna mer noggrant insåg jag snabbt att verkligheten såg annorlunda ut. Bara tillstånd och grundläggande förutsättningar låg snarare runt 7 500 euro. Sedan fortsatte kalkylen att växa: 30 000. 50 000. 70 000. Och till slut landade vi på cirka 120 000 euro för att kunna göra det ordentligt. Vi tog med oss en ganska enkel, hemsnickrad Excel-kalkyl till banken. Egentligen var inte målet att få ett lån direkt – vi ville mest förstå vad som skulle krävas. Men efter ungefär 45 minuter fick vi beskedet: banken var beredd att låna ut 120 000 euro. Det var då tvivlet kom. Skulle vi verkligen skuldsätta oss med så stora pengar – 3 personer där ingen hade bryggt öl i större skala än som hemmabryggare? Och dessutom skulle jag ta steget att starta och driva ett företag, trots att jag aldrig tidigare ens haft ett enmansföretag. Men efter all tid som lagts på efterforskning, planering och beräkningar bestämde vi oss för att våga. Vi skaffade en brygglokal, beställde utrustningen och tog steget fullt ut. Nästan tio år senare står vi här – och resan fortsätter.

Årskrönika 2023

Jaha, så var det dags igen. Dags att försöka sammanfatta det gångna året, det känns som att jag nyss satt och sammanfattade 2022. Tiden bara flyger förbi, klyschigt jag vet men så känns det verkligen. Men nog har det fiskats under 2023, det har fiskat som aldrig förr skulle jag nästan vilja påstå. Jag gick ju igenom en skilsmässa under slutet av 2022 eller egentligen under sommaren 2022 men allt blev inte klart förens i slutet av förra året. Nu har det gått mer än ett år sedan det och mitt liv har pga det blivit annorlunda såklart. Men det mesta har blivit till det bättre, jag har träffat en helt fantastisk tjej, ett nytt jobb som jag trivs kanon med och det har öppnat upp för mer fiske och framförallt mer fiskeresor då. Så 2023 skulle jag nog påstå ha varit det året då jag varit iväg på flest antal fiskeresor. Det har blivit fjällen, vi har vart i Hökensås, Åland och i Skåne vet jag knappt hur många gånger jag varit detta året. Men som vanligt har tiden ändå inte räckt till att besöka alla platser man har velat åka till. Det är många järn i elden och bloggen har hamnat lite på efterkälken pga detta. Jag försöker hålla den så aktiv som möjligt för det är trots allt den som gjorde det möjligt att hålla på med mycket utav det som jag gör idag. Det som tar största delen av tiden inom mitt fiske numera är ju reportagen som jag, min gode vän och kollega Peter åker på. Vi har nu hunnit bli ganska varma i kläderna när det gäller att skriva för MagazineFishEco. Vi sköter ju hela flugfiskedelen själva i form av flugfiskeredaktörer och faktiskt i skrivande stund så jobbar vi på nummer 1 – 2024 som kommer ut i mitten av Januari. Sedan två nummer tillbaka sköter jag layouten helt och hållet också och det är jättekul men samtidigt tidskrävande. Vi utvecklas hela tiden och det är med en viss stolthet som vi skickar ut våra nummer då det ligger mycket jobb bakom och MagazineFishEco är förmodligen Europas största digitala fiskemagasin. Det är rätt häftigt när man tänker på det.

Något som också tar mer och mer tid är vår gemensamma Youtube-kanal EveryFishCounts. Vi närmar oss 1000 prenumeranter och det är fantastiskt roligt att skapa våra små filmer. Framförallt nu under den mer fiskesnåla årstiden så är det kul att se tillbaka på våra äventyr i rörlig form och förhoppningsvis ger det en del av er tittare lite glädje och inspiration också. Foto har alltid varit en väsentlig del i mitt fiske och numera är filmning en stor del också.

Förutom våra reportage så blir det ju också ett och annat spontanfiske och fisken med goda vänner. Jag fiskar så ofta som jag får möjlighet med min gode vän och numera arbetskollega på Brandab, Eric Thunberg. Eric är en riktigt god vän med mycket humor och framförallt är han riktigt duktig fiskare med fokus på abborre. Vi hade en oförglömlig fisketur i början av Januari och vi eller snarare Eric landade en av Sveriges största och framförallt längsta abborrar. En helt sjukt stor fisk och det är väl frågan om man kommer få uppleva en fisk av liknade kaliber igen. Abborren som vägde in på 2690 gr och med en längd på 55 cm så är det en minst sagt respektingivande fisk. Drillen och landningen var dramatisk och jag kunde med nöd och näppe håva in denna gigatiska fisk och det finns ingen annan jag unnar just denna fisken än Eric. Stort grattis säger jag till dig och att bara fått vara med om detta värdesätter jag högt.

Något annat som jag uppskattar är fisketid med barnen. Jag och Siri har en tradition att fiska den 1:a Januari men detta året var det inte möjligt pga vädret. Vi kom dock iväg en sväng runt påsk med alla barnen, dvs mina två bonusbarn Leia och Elliot samt min yngsta Sam. Sam visade vägen snabbt och fick en fin fisk och efter det kände han sig nöjd. Siri som är en duktig flugfiskare kämpade på och fick även hon utdelning till slut. Ja och så fick ju pappa såklart ett par stycken.

Året började som sagt på absolut bästa sätt med Erics magiska abborre men vi hann med ett par turer till innan isen skulle lägga sig och fiskeförbuds tider rådde i sundet. Jag fick ett par fina abborrar och även att det brukar bli mycket jiggfiske under dessa turerna så kör jag självklart fluga också. Det är något speciellt att ta abborrarna på fluga med sina stenhårda hugg. Ja abborrfisket rankar jag högt och det är ett otroligt kul fiske särskilt när man vet vilka stora fiskar vi har här nere. På en av dessa turerna fick vi syn på en stor fisk på ekolodet och jag var ju såklart tvungen att kasta på den. Riggade om till gäddprylar och smack ! Vilken jäkla fisk, vet inte om jag sett ett sådant stort huvud tidigare på en gädda. Gigantiskt och en fisk strax över metern.

Min fina flickvän Florence fick även hon testa på flugfiske i somras och på hennes första försök fick hon 5 st regnbågar ! En naturbegåvning helt enkelt, dessa enkla och utan spontana fisketurer skall man inte glömma bort.

I början av året gjorde jag och Peter ett par gäddturer varav en på hemmaplan och Peter får en riktigt välgödd madam på 6 kg. Vi gör också ett besök på Eriksberg igen med otroligt höga förväntningar som vanligt. Äntligen ska vi fiska i Maraviken men tyvärr bjuder inte Maraviken upp till dans denna gång. Vi hade inte någon vidare tur med vädret då bara dagar innan vår resa så slog vädret om och blev kallt. Vi lyckades pillra upp ett antal fina gäddor men de riktigt stora uteblev. Eriksberg bjöd dock på en fin 90 cm fisk och en show i naturupplevelse då vi tidigt på morgonen fick se en hel flock vildsvin som simmade över viken.

Ett antal veckor senare är vi tillbaka och denna gången när vi rullar innanför grindarna till magiska Eriksberg så är siktet inställt på regnbågsfiske i Norrsjön. Att bara rulla in på Eriksberg i sig är en upplevelse och att sedan kunna fiska här inne bland alla djuren är ändå rätt mäktigt. Hjortar och vildsvin ser man allt som oftast här men denna gången fick vi ett varmt välkomnande av en flock med Visenter. Där snackar vi respektingivande djur, riktigt häftigt att se dessa enorma djur. Fisket var för min del kanon, landade ett antal fina regnbågar. Peter hade det lite trögare men han fick första och sista fisken åtminstone. Men så är det ibland när vi fiskar vi går sällan lottlösa men ena gången får jag flest fiskar och nästa gång får han det. Aldrig några sura miner man gläds med den andra och få dokumentera den andres fångst. Självklart är det roligast om båda fångar fisk men bättre att någon gör det än att ingen av oss skulle få något. Det som vi mest ta med oss är min smått otroliga drill med endast spötoppen. Vid ett kraftigt hugg så far min spötopp av och jag tänker ju direkt att fisken är förlorad. Plockar upp spötoppen och känner att fisken fortfarande är på. Resten av drillen görs med endast en spötopp likt en orkesterledare som dirigerar sina musiker drillar jag en urstark trekilos regnbåge. Peter står och garvar åt den märkliga synen och filmar hela spektaklet. Otroligt nog går det vägen och fisken kan håvas, vi båda får oss ett riktigt gott garv åt detta.

Sen var de äntligen dags för oss lantisar att åka till stora staden Stockholm och vara med på Sportfiskemässan. Vi var där från fredag till söndag och representerade FishEco. En riktigt trevlig upplevelse där vi träffade många gamla vänner och skapade många nya vänner. Vi gjorde självklart reklam för både Every Fish Counts och framförallt för FishEco Flugfiske.
Vi hade en riktigt trevlig vistelse i Stockholm!

Under den tidiga våren var vi ett par rundor i Kalmar sportfiskeklubbs fina fiskevatten Snärjebäcken. Ett vatten som jag fiskat mycket i under många år men som jag under de senare åren besökt mer och mer frekvent. Dels pga den strömmande och mer vilda sträckan som är en riktig pärla för oss flugfiskare. Min gode vän Ingemar med vänner från Kalmar sportfiskeklubb har gjort ett kanonjobb här. Vi hade under förra året ett helgt magiskt torrflugefiske här och detta året var det nymffisket som dominerade. Ett otroligt effektivt sätt att fiska av de snabba strömmarna med en rejält förtyngd nymf.

Våren fortsatte intensivt och det var mycket fiske och även dags att säga farväl till mitt gamla jobb på Guldbolaget och börja jobba som brandskyddstekniker på Brandab. Ett val jag absolut inte ångrar idag. Som vanligt under denna tid på året försöker jag pricka in näbbgäddornas invasion av vår kust. Det har varit betydligt svårare de sista åren att hitta de där mängderna med fisk men ett par näbbisar blev det ändå. Inte skulle jag tro att under ett av dessa pass skulle jag äntligen bryta min förbannelse. Jag har skrivit spalter om denna förbannelse många gånger tidigare men av någon jäkla anledning har jag inte lyckats lura någon havsöring på kusten med fluga tidigare. På spinn absolut, i ån ja då men med fluga har det gått ”troll” i lyckan.

Men den som väntar på något gott som de säger. Ett riktigt skitväder under flera dagar och rejäl vind hade hållit mig borta från kusten men så en eftermiddag efter jobbet så svängde jag förbi mitt hemmavatten. Just denna lilla fläck som jag fiskat från under så många år och vadade ut långt ut på revet. Plötsligt ser jag vak i ytan, ja där är näbbisarna tänker jag och kastar ut min fluga i riktning mot vaken. Smack säger det och linan far iväg från rullen, så här brukar inte näbbgäddor bete sig. Jag inser ganska snart att detta inte är en näbbgädda och pulsen stiger. Fisken far upp i ytan och jag hinner tänka – oh shit oh shit denna är stor. Jag börjar förbereda mig med håven samma misstag från förra året får inte upprepa sig då jag bokstavligen hade en jätteöring i håven men håven var för liten. Denna gången är jag utrustad med Visions stora kusthåv och den har jag numera alltid när jag fiskar från kusten. En otroligt nervös drillning och självklart är man ensam på detta fiskepass. Fisken kan håvas och denna smiter inte, lyckan är total och äntligen ligger den i håven. Min första flugfångade havsöring, rent silver på 75 cm.

Sen vår och jag och Peter har fått nys om ett nystartat put and take vatten som de flesta idag förmodligen känner till, Stenbiten Jakt och Fiskecenter. Vi är här för att göra ett reportage om Örjans nystartade vatten och hjälpa till med marknadsföringen. Vi är bland de första som fiskar här och vi kan knappt tro våra ögon när vi ser hur klart det är i vattnet och mängden fisk som simmar här. Vi har ett helt makalöst fiske här och det går knappt att beskriva. Vad sägs om 150 fiskar på knappt ett dygn och 15 st över 5 kg. Vill ni läsa mer om fisket så kolla in länken här
Eller kika in på Youtube-filmen här under.

Vi fortsätter med våra reportage och denna gång är det dags för vår första resa till et av Sveriges kändaste put and take vatten, nämligen Hökensås Sportfiske. Vacker natur och många fina vatten att välja på är det. Vi lyckas inte riktigt pricka in danica kläckningen som var förhoppningen men vi har stundtals riktigt bra fiske från våra flytringar. Fiskarna här håller fantastisk kvalité. Kolla in filmen från Hökensås här under

Nu är sommaren här och det än äntligen dags för vår efterlängtade fjällenresa. Resan blev en väldigt känslosam och betydelsefull resa för oss och framförallt Peter vars far gick bort kort innan vi skulle åka. Vårt mål för resan var Vemdalen, ett ställe som både jag och Peter känner väl till sedan tidigare men där vi aldrig varit tillsammans. Vi har några fantastiska dagar här, fångar röding på fjället, återupplever gamla minnen och skapar många nya minnen. Framförallt tar jag med mig vårt galna harrfiske från för oss båda ett nytt ställe där vi prickade helt rätt. En magisk resa som jag kommer bära med mig hela livet.

Så var det återigen dags för reportagefiske. Denna gången strax ovanför Oskarshamn och Stenbrottet flugfiske. Jag har länge pratat med ägaren där om att få testa deras häftiga vatten. Äntligen så klaffade det rent tidsmässigt och nu var vi på plats vid dessa stora stenbrott. Ett put and take vatten som inte liknar något annat där fisken håller absolut toppklass. Regnbågarna var inte riktigt på hugget denna sommarkväll men öringar fångade vi många på framförallt torrflugefiske.

Under resten av högsommaren blir det ett par rundor gäddfiske i insjöar och en härlig tur till Hultsby med min flickvän Florence så tar sina första flugkast. Som hon gör det sen, 5 fiskar landade på mindre än en timme får man säga är en lyckad premiär.

Sensommar, jag och Peter är återigen på vägarna ner mot Skåne. Denna gången för att besöka Brännvinnsdammarna. Ett vatten som vi skrev om förra året och som blivit lite av en favorit hos oss sedan dess. Här fiskar man regnbåge, öring och röding. Röding i Skåne är inte det första man tänker på men här finns dem och trivs dem. I detta ständigt kalla källvatten kan man fiskar dessa vackra fiskar. Jag fångar en magiskt fin röding och Peter lura upp en av dammens fina öringar något som vi inte lyckats med tidigare. Eftersom Stenbiten endast ligger 10 minuter bort så passar vi på att snacka med Örjan och köra ett kortare kvällspass här också. Galet fiske som vanligt på Stenbiten. Två helt skilda vatten men två riktiga pärlor i Skåne.

Några veckor senare var vi återigen tillbaka på Stenbiten denna gången tillsammans med av våra följare Hannes Berlin som också är en riktigt duktig flugfiskare trots sin ringa ålder. Hannes hade vunnit en fiskedag här via Stenbintens FB-sida. Vi fick möjligheten att följa med och fiska med Hannes och försöka göra hans dag ännu bättre. Fisket var lyckat och Hannes kunde åka hem med två nya PB:n.

Under hösten så blir det lite abborrefiske med bästa Eric och vi lyckas rätt bra med en toppfisk på 1.9 kg från Eric. Jag har sagt det förr men han är otroligt duktig sportfiskare och framförallt abborrefisket. Det är alltid lika kul att ge sig ut på jakt efter de randiga krigarna tillsammans med honom.

Två reportage var också inbokade under hösten och det började med det vi längtat kanske mest efter, Åland. Första reportaget utomlands, ja Åland tillhör faktiskt Finland men alla pratar svenska och valutan är euro. Väldigt speciellt.
Tyvärr så prickar vi helt fel med tid och datum då rejält oväder har dragit över ön bara dagar innan vår ankomst och med ett plötsligt temperaturfall så var fisket minst sagt trögt. Fantastiska guider och underbart boende tillsammans med min kamrat Peter gjorde ändå detta till en härlig resa. Man får lära sig ännu en gång att det inte bara är att åka och hämta fisken. Reportage nummer två så var det dags för Dragsö, Karlskrona. Men innan det så hann jag med en tur på hemmaplan.

Det var högvatten och då försöker jag alltid klämma in ett par turer efter gädda på hemmaplan. Denna gång tillsammans med min kusin Tommy, förväntningarna var som vanligt höga. Det kändes stekhett men första timmen så var vi helt utan kontakter eller ens följare. Tommy som fiskar med spinn söker ju av stora områden snabbt men inte han heller hade känt något. Men som alltid så från ingenstans lägger jag ett kast riktigt strandnära, där det normalt sett inte brukar vara vatten i det höga gräset. En enorm plog kommer bakom min fluga och man inser direkt att det är en fisk av bättre kaliber. Fisken strider på riktigt bra men till slut kan jag få in den mot grundare vatten och landa en enorm gädda. Strax över meter och i riktigt bra kondis, har sällan med mig våg vid gäddfiske, inte denna gången heller. Men den var nog inte långt ifrån den berömda 10-kilos gränsen. En fantastisk fisk hur eller hur.

Dragsö då. Jo det var lite som Åland, vi hade inte riktigt rätt förutsättningar med kraftigt temperaturfall och bleke, noll vind. Vi lyckas ändå ta tvåsiffrigt i antal men inga större fiskar denna dag. Dock så kommer vi säkerligen tillbaka hit då det är gott om fina platser här i skärgården.

En annan kul grej eller snarare bra och viktig grej under vintern är Livlinan. Livlinan är ett projekt där sportfiskare och betesbyggare skänker beten eller upplevelse till Livlinan. Livlinan auktionerar sedan ut dem på Tradera där alla pengar går till barncancerfonden. Jag brukar bidra med en fluga av exklusivare sort men i år så blev det en fiskedag. En fiskedag tillsammans med Peter som vi anordnar tillsammans med Örjan Martinsson på Stenbiten Jakt och fiskecenter. Auktionen slutade på hela 7200:- och det känns riktigt bra att kunna bidra till detta så viktiga arbete.

Nu sitter jag här natten mellan Juldagen och annandagen. Det är snart ett nytt år, en ny dag och ja faktiskt en ny fiskedag. Annandag jul är en fiskedag sedan länge om vädret tillåter det, det är inget mysväder direkt men det ligger åtminstone ingen is så det är helt klart fiskbart. Med detta tänker jag att jag avrundar denna sammanfattning eller årskrönika om man vill kalla den det.

Jag ser fram emot ett spännande och härligt 2024 med många spännande fiskedagar. Jag vill rikta ett stort tack till mina samarbetspartners, Vision, Flydressing, Mayfly.se, FishEco, Thermotic och Revolution Race. Ett stort tack till Örjan på Stenbiten Jakt och Fiskecenter, Martin på NovaScottia, Johan och Eva-Lena på Strömfiske Alsterån, Ingemar på Kalmar sportfiskeklubb, Visit Åland, Dragsö Sportfiske och Peter på Brännvinsdammarna. Stort tack till Niklaus Bauer på Flydressing för förtroende och Jan.O på FishEco för ditt förtroende.
Stort tack till min vän, kollega och expert inom abborrefisket Eric Thunberg, du är grym.
Ett extra stort tack till Peter Svensson, min numera kollega inom fisket och en riktigt bra vän, jag hoppas på många flera timmar i bil, vid vattnet och ute på reportage med dig framöver.