Det har varit en intensiv period sista tiden med mycket jobb, fiskereportage och annat så tiden har inte riktigt räckt till att kunna skriva om denna underbara resa förens nu.
Efter många års frånvaro från våra lite nordligare breddgrader så var jag äntligen tillbaka. Dessutom tillbaka till platsen där mitt fiskeintresse startade på riktigt, Vemdalen. De var hit min far och hans fru Irene tog mig för vad som nu har hunnit bli ganska många år sedan. Vi fick hyra en fjällstuga av en bekant till Irene långt upp på fjället i Vemdalen. Vi besökte Gunnar på Ekbergs fiske och fick tips om att fiska i den vackra skogsån Veman. Veman de var där jag la kanske de mest avgörande kasten för att mitt flugfiske intresse är vad det numera är. Jag minns så väl den första harren på fluga, spanandet efter vak och stora gäddor som simmade förbi i det klara vattnet. Min far fick flera fina fiskar men han fiskade många gånger också med sina små spinnare som var så effektiva. Jag kämpade på med flugspö och till slut lyckades jag få en harr till att stiga till min Europé 12. Irene fångade det ögonblicket på bild när jag står med spöböj, mitt livs första harr och min far kommer springandes till undsättning.
Så jag har mycket att tacka Vemdalen för.
Nu när jag återigen fått tiden till att åka norrut igen så känns det ändå rätt självklart att valet föll på Vemdalen. Denna gången blir det Vemdalen tillsammans med min gode vän och kompanjon Peter. Peter som roligt nog också vart i Vemdalen flera gånger, troligen fler gånger än mig. Även han har ett starkt band till denna ort och fisket här. Det som är intressant är att trots att vi båda varit här många gånger så har vi inte fiskat alls på samma platser. Detta visar väl egentligen bara på hur många fiskevatten det finns här uppe. Vi velade många gånger fram och tillbaka på vart vi skulle åka månaderna innan avfärd. Men valet föll på Vemdalen som sagt, vi skulle testa några av våra guldkorn men också testa för oss båda nya platser.
Resan var på många sätt speciell för oss. Min återkomst till Vemdalen efter så många år, här där mitt intresse en gång började på allvar tillsammans med min gode vän och numera redaktörskollega Peter. Men framförallt för att bara Peters far bara dagar innan vår resa gått bort. Vi diskuterade lite fram och tillbaka om vi skulle åka eller inte men Peter kände att det kunde vara bra mitt i allt sörjande att ändå komma bort. Det är smärtsamt att se sin vän ledsen särskilt när jag vet hur nära de stod varandra. Det är svårt att göra något för att lindra smärtan men man försöker bara finnas där och vara så gott stöd man kan. Resan var efterlängtad och den vackra miljön och fisket är bra meditation.
Den drygt 11 timmar långa resan går trots alla timmar i bil ändå bra, det är altid enkelt att resa och fiska med Peter. Vi är trots ålderskillnad väldigt lika och det är aldrig några krusiduller.
Vi är efter ca 11 timmar i bil framme på bekanta vägar, vi rullar in i Vemdalen runt 19.00 och vi skall bo på Gästis i Vemdalen. Peter har bott här flertalet gånger och det är verkligen ett kanonfint boende. Här finns allt för självhushåll, fräscha rum och gott om plats. Dessutom till bra pris, så jag kan varmt rekommendera Gästis i Vemdalen om man söker boende i dessa krokarna.
Efter plockat in vårt bagage i rummet så tar vi en runda längs ”memory lane”. Vi berättar om platser va varit på och åker ned till ett av mina ställen som jag trots många år sedan jag sist var här minns väl. Vid Vemhån rinner Veman fram och här går det en stig längs med den långsamt flytande pärlan Veman. Små vak ser vi titt som tätt från mindre harrar och rätt var det är så ser vi en bäver komma simmande nedströms. Den simmar ganska ostört förbi oss och vi står bara och tittar på denna speciella varelsen. Rätt häftiga djur ändå och längs med stigen ser vi flera av bäverns verk då den skapat flera trädskulpturer med sina tänder. Hade det inte varit för att det var så vansinningt mycket mygg här längs denna skogså så hade vi förmodligen stannat längre. Men vi smålänningar var inte riktigt redo för dem så vi beslutar oss för att ta en tidig kväll och vara redo för morgondagen.
Nästa dag så blir första stoppet hos Ekbergs fiske, Gunnar Ekberg som är en riktig legendar runt Vemdalen och som varit med hur länge som helst känns det som. Han har stenkoll på de flesta vatten inom en 10 mils radie från Vemdalen. I vanlig ordning inhandlas det lite flugor som man bara måste ha trots att man spenderat många timmar framför städet hemma innan resan. Men det hör liksom till att köpa lite lokala måsteflugor. Vi har fått lite tips om olika vatten av många vänner och bekanta men det vi fastnade mest för var en liten rödingsjö uppe på fjället. Skärsjön som den heter tipsade våra vänner på Youtube-kanalen ”Bara ett kast till” oss om. Röding är något varken jag eller Peter testat så mycket så det skulle bli riktigt spännande. Vi tar bilen så långt upp vi kan för berget och sedan är det en vandring på 2.2 km uppåt i en utmanande terräng. Väl framme så ser vi snart att det redan är flera andra fiskare här. Det var faktiskt lite snopet då vi inte var beredda på hitta andra här mitt ute i ingenstans på fjället. Men det finns gott om plats i sjön så vi hittar en plats som känns lovande. Peter visar snart vägen och tar både en och två riktigt fina rödingar. Jag kastar och kastar och till slut kan även jag fånga en riktig fjällröding. Vi avnjuter en lunch i form av ravioli på burk och även om det inte är världens mest kulinariska upplevelse så smakar det fantastiskt på den här magiskt vackra platsen.
Vädret skiftar snabbt i fjällvärlden och från ingenstans drar det in ett ordentligt regnväder och det öser bokstavligen ner. Vi kämpar på en stund i regnet och lyckas landa ett par rödingar till och Peter får också en liten men väldigt fin öring.
Efter vandringen ned från fjället är vi ordentligt blöta och vi bestämmer oss för att fylla på energilagret och trycker i oss varsin kebabtallrik. Laddade med ny energi åker vi för att testa ett av Peters favoritställen runt Vemdalen, ”Strömmen” som det kallas. Det är rätt otroligt att jag aldrig varit här eller ens hört om detta stället under mina gånger i Vemdalen. Jag förstår dock snabbt varför Peter gillar detta stället. Det är fullt med fina nackar och storsten i strömmen som rinner så där lagom snabbt för att både kunna fiska med nymf och torrfluga.
Peter är snabbt ute på en favoritspot och jag är snart strax bakom honom. Äntligen så står jag där med spöböj och harr i andra änden. Det var många år sedan senast men äntligen fångas det harr igen. Vi plockar massor med fisk här och även om det inte är några jättar är det kul med spöböj och vi har ett fantastiskt kul fiske. Dagarna är långa här uppe så här års och det börjar närma sig midnatt och vi beger oss nedströms för att fiska av det lite mer lugnflytande delarna där det också är lite djupare vatten i hopp om att hitta större fisk. Peter börjar kasta sina kraftigt nedtyngda nymf uppströms och snart får han ett rejält hugg. Vi förstår snabbt att det är en bättre fisk och jag är snabbt på plats och kan hjälpa han landa en kanonfin harr på strax över kilot skulle jag tippa. Fina 46 cm och efter några filmklipp och snabba bilder får denna majestätiska harr simma tillbaka. Vi fortsätter sedan att fiska oss nedströms i skymningen och vi plockar massor med harrar denna kväll, puffar lite på våra cigarrer och njuter av livet helt enkelt.
Nästa dag och vi har velat under morgonen vart vi skall ta vägen. Peter har många ställen som tidigare varit på och jag har mestadels fiskat i Veman. Vi är dock båda sugna att testa på något nytt och är man beredd att åka en timmes bilfärd ungefär så når man otroligt många fina vatten runt Vemdalen. Vårt val föll på ett tips från en av mina följare från Instagram. Nästelströmmen som tillför Ljusnan och rinner ifrån Nästelsjön. Vi har fått tips om att testa att fiska längs nacken mot sjön precis innan strömmen börjar. Det är en ganska riskabel vadning och det gäller att ha koll på vattennivån och hur mycket vatten som kraftverken släpper på. Vi hade ganska gynsamma förhållanden på runt 50 kubik kanske något för mycket och man känner verkligen vattnet trycka på. Så ska ni hit, vada med stor försiktighet, vadarstav och gärna ett flytunderställ. Vi vandrar sakta men säkert ut mot mitten av strömmen där vi har sett några sporadiska vak. Solen skiner och det är verkligen ett kanonväder när vi plötsligt ser ”solfisken” harren stå som ovanpå stenarna under vattnet i väntan på det som rinner ned mot strömmen. Vi kommer riktigt nära dem och jag lyckas fånga en harr på en spölängds avstånd. Jag ser hela händelseförloppet när fisken ser flugan, stiger och tar flugan. Riktigt häftigt och vi har ett fullständigt magiskt fiske här. Timmarna flyter förbi vansinnigt fort som det ofta gör när man har roligt. Vi fångar massvis med harrar och det som skiljer detta stället från många andra ställen här i Jämtland och Härjedalen åtminstone där jag fiskat är medelstorleken på fisken. De verkar vara skapade i samma form och nästan alla fiskar är mellan 40-45 cm långa. Med andra ord riktigt fina fiskar. Vi bryter för lite lunch i form av ravioli och korv över öppen eld, tänder. varsin cigarr för att hålla borta knotten och försöker ta in denna än så länge fantastiska dag.
Det fina fisket innan middagen fortsätter och vi fiskar fram till kvällen. Vi landar massor med harr och nästan uteslutande på torrflugor. Inne vid strandkanten dansar danicor och det är en riktigt magisk dag vi upplever här i fjällen. Ren njutning och balsam för själen. När vi åter är tillbaka på gästis sjunker vi ned i soffan framför något program och skickar bilder till varandra från dagen.
Tiden går snabbt när man har roligt och det är dags för sista dagen på vår vistelse här i Vemdalen. Ännu en gång velar vi om vart vi skall ta vägen denna dag. Vi åker ned till Gunnar på Ekbergs fiske och bollar lite med honom. Det slutar med att vi inte kan åka någon annanstans än tillbaka till Nästelströmmen. Det magiska fisket där från gårdagen ligger färskt i minnet och vi hoppas ju såklart på att få uppleva detta igen. Men på vår vandring ut till vår ”hotspot” ute i strömmen så märker vi att det är djupare och betydligt mer strömt runt benen. Det är nästan lite obehagligt och vi beslutar oss för att inte ta några risker. Det visar sig att kraftverket har släppt på mycket mer vatten och det är runt 70 kubik nu. Det är absolut inget att rekommendera att vandra ut i strida strömmar om man inte känner sig helt säker och är minst två stycken.
Vi får byta taktik och jag går nedströms och börjar nymfa av de lite mer snabba strömmarna. Det visar sig vara ett bra drag och jag kan snabbt plocka ett par riktigt fina harrar. Peter tar även han ett par fina harrar och det visar sig ännu en gång hur viktigt det är att hantera och testa nya metoder för att ”knäcka koden”. Efter ett antal harrar så får jag dessutom en liten öring, ingen troféfisk alls men denna fisken gör att även jag kan bocka av min trippel här. Harr, röding och så öring en klassisk trippel i fjällen.
En helt underbar och fantastisk resa är till ända. Vi har haft fantastiskt trevligt och bra fiske, ätit god mat och druckit gott. En resa som jag längtat efter under många år men som nu äntligen blivit av lite tack vare förändrade familjeförhållanden. En resa som Peter verkligen behövde för att samla sina tankar och bearbeta sin sorg. Peter är en fantastiskt fin vän, tack för din vänskap och tack för oförglömliga minnen.