Monsterfisk tappad…

Idag var tanken, stora testardagen, bildfest med kameran och det i en båt taggad till tänderna. Verkligheten blev en annan. Jag vaknar med sprängande huvudvärk, feberfrossa och en inte pigg kropp. Dubbla Ipren, väntar en timme fortfarande svimfärdig. Jag ställer in denna dag och sov i 8 timmar…

Men grabbarna åkte ut och som tur för mig rätt dåligt fiske. Bara några torskar kring 12 kg som topp. Men nu till dagens supergrej, en för inblandade overklig upplevelse. Nytillkomna polare fick ett hugg och det verkade ju stort. Det blev större, fisken drar iväg i lugn takt ett par hundra meter.

I full panik drar de efter med båten. Sedan följer en ojämn kamp i en timme och 50 minuter. Med hjälp av båten höll de avståndet till 30-50 meter, fisken styrde tempot och fick de in nån meter så tog fisken tillbaka allt och lite till.

Vi garvade och sade de drillat ett bottennapp, men när de kom in och visade film. Ja då råder det inget tvivel att drömmarnas fisk var på kroken.
Som en enkel förklaring av dessa herrar;
– Det var helt sjukt, nästan två timmar och fisken visade inge tecken på trötthet. Den var oss överlägsen.
Sedan släppte den och ja, det känns nog rätt tomt för dem nu.

Hoppas kroppen är bättre imorrn.

//Dybedahl