Ismete på vårisarna

Nu går vi helt säkert mot varmare och ljusare tider. Man blir nästan lika fascinerat år efter år. Efter att ha i stort sett gått på sparlåga hela vintern börjar man nu bli fylld utav energi och härliga vårkänslor. Ska vi lyckas bända upp en Norrbottensgädda över tio kilo på ismete innan säsongen är slut, det är frågan. Denna gångna helg blev det inte heller någon spektakulär fångst. Men man ska nog inte klaga ändå.

Under lördagen hade jag med mig en gammal vän ut på isen, vilket var mycket trevligt och i stort sett hela nöjet med denna fiskedag. Tre och ett halvt år skulle tas igen med många olika berättelser från när och fjärran. Vi hade ett toppenväder gällande sol och temperatur. Så länge det är plusgrader tycker åtminstone jag att det är varmt för att ismeta. Dock hade vi inte riktigt vinden med oss, då det blåste riktigt starka vindar från nordväst, vilket jag upplevt sällan är bra vid gäddfiske. De kalla vindarna påverkar lufttrycket, då den kalla och torra luften ersätter den annars milda och fuktiga luften. Detta känner fisken av. Hursomhelst lyckades vi ändå lura upp två gäddor, en av dem på 102 cm som Richard fick drilla. Kul med en lite bättre fisk, tyvärr väldigt smal.

På söndagen fick jag inte med mig någon ut, utan fick fiska själv tråkigt nog. Men det är allt för få dagar kvar på isen för att låta bli, enligt mig. När jag kommer ut på fiskeplatsen får jag en otroligt stark magkänsla att det kommer vara bra fiske under dagen. Det är riktigt varmt idag och halvklart, dessutom är vindarna sydliga… Perfekt!
Jag hinner precis få ut alla grejer innan huggen kommer och avlöser varandra. Det tog ett tag innan jag fick sätta mig ner för första gången. Alla fiskar var väldigt runda om buken och grova från huvud till stjärtspole, vilket är riktigt härligt att se. Dagens tredje gädda var en riktig tjockis som dessvärre inte hade längden med sig. Både tjock och riktigt grov var hon allt! 7,44 kilo fördelat på 98 cm. I mitt huvud tyckte jag hon borde vägt mer, men förmodligen var hon tom i buken, vilket inte bidrog till några extra hekton. Riktigt kul ändå! Blev en kort fotosession med självutlösare!
Senare under eftermiddagen fångar jag en fisk på 101 cm, men väldigt smal och sargad. Den gäddan var minst sagt inte vacker. Men alla bestånd måste väl ha sina svarta får. Jag återkommer!

/Markus Teilus

Glad Påsk från Norrbotten!

Äntligen var man ledig från allt jobb och slit. Första kvällen avnjöts med gott sällskap och några groggar. Under skärtorsdagen skulle jag nämligen ut och ismeta gädda själv. Mina fiskekamrater i närområdet har begett sig till sydligare breddgrader för att fira påsken. Det blir en aning segt att ismete när man är själv, så jag valde att köra på ett gammalt beprövat vatten, så jag förhoppningsvis skulle få se någon finare fisk ovan isen.

Och mycket riktigt, en landad fisk under dagen som visade sig vara en riktigt fin konditionerad dam på 7,68 kilo och 98 cm. Tio centimeter till med den konditionen så har vi en riktigt fin fisk! Under dagen hade jag ett par fäll, som utlöstes av kinkiga gäddor som sedan spottade ut mörten. Men vad gjorde det i otroligt vackra vädret som dagen bjöd på.

Påsken är en väldigt uppskattad högtid av mig, då det är en riktigt härlig årstid just då. Det är ofta väldigt bra väder, solen värmer ordentligt och man kan riktigt njuta på vårisarna. Fisket brukar också vara mycket bra. Just nu har jag dock skjutit upp påsken ett par dagar och kommer spendera den i min stuga sydväst om Jokkmokk. På söndag morgon kommer Robert Norell från Stockholm upp och besöker mig. Vi kommer äta och dricka gott, fiska som bara f*n och ha en grymt trevlig tid tillsammans!

Jag önskar Glad Påsk till hela sportfiske-Sverige!

Hur stora är oddsen?

För ungefär ett år sedan knäckte jag och min kära vän och klasskamrat Mattias Procheus koden i Klarälven när det gäller ismete efter gädda. Vi lyckades med en toppfisk på 14,64 kilo, vilket är en helt otrolig fisk. Jag vet inte om jag än idag fattat vad som egentligen hände den dagen. Gäddan fångades av Mattias, men det var nästintill lika roligt för mig som fick landa damen.

Under den kalla vintern hade vi smidit planer att återvända till våra gamla hotspots och försöka lirka upp någon 10+ till. Tiden gick väldigt fort, då jag helt plötsligt en dag står utanför Söder Sportfiske, där Mattias jobbar nuförtiden. Det var jag, Mattias och hans polare Simon som skulle bege oss mot Värmland, gäddornas rike. Efter att ha handlat en jäkla massa mat så rullade vi och anlände till Deje sent på onsdag kväll. Där fanns Rasmus som studerar på SportfiskeAkademin och tog emot oss med stor gästfrihet. Innan det var dags att somna in så förberedes allt inför den stora dagen. Spön tacklades och mört införskaffades!

Den första dagen tänkte vi köra på det stället som vi trodde var allra hetast just nu. Vilket visade sig vara sant. Innan vi hunnit fått ut alla spön så fällde det och Simon får landa en fisk på cirka 7,3 kilo. Kunde inte bli en bättre start på dagen! Solen var precis under uppgång och när den väl tittare fram bakom trädtopparna värmde den otroligt skönt. Dagen gick och vi hann landa ett par mindre fiskar då och då. När man ska fiska hela dagar såhär är det otroligt viktigt med ordentligt käk, så under våra fyra fiskedagar klämde vi ett antal grillade hamburgare och pitabröd med kebab. Att äta mat utomhus är bland det bästa som finns! Men som många vet är det lätt hänt att matkoman kryper sig på efter en ordentlig måltid. Både Mattias och Simon somnar fort i solens gassande medan jag själv håller mig vaken. Efter ett tag bestämmer jag mig för att det är dags att gå och isa hålen, då det faktiskt var minusgrader i hålen där solen inte kom åt. På avkrokningsmattan ligger Mattias, inte riktigt lika vacker som en grön dam. Jag väcker upp honom, men han vill inte följa med för att rensa hålen. Jag får gå själv…

Lite grinig blev jag allt, då de andra skulle ligga och gona sig i solen istället för att hjälpa till. Men den grinigheten varade inte så länge till. Jag börjar vandra mig bort och isar hålen på vägen. Det var egentligen Mattias som skulle få ta nästa fisk. Men när jag kommer till hålet längst bort och börjar rensa ur hålet, så märker jag att det inte riktigt ser ut som det ska. Linan från spöet går rakt ned i hålet och sitter inte fast i vippan, som den ska göra! Däremot så har vippan fastnat under spötoppen som sticker ut över hålet. Hur stora är oddsen för detta? Sånt borde ju inte kunna ske. En gädda hade alltså huggit, utan att vippan fällt, vilket gjorde att jag nu stod där och insåg att det skulle bli ett jävelskap framöver. Det är ingen idé att börja ropa efter Mattias, då det redan gått för lång tid. Spöet plockar jag upp snabbt och gör mothugg. Hinner endast veva in ett par meter innan jag känner hur fisken har gått runt stockar, vilket är väldigt vanligt på vissa ställen i Klarälvens system, om man inte är snabb med mothuggen. Efter ett tag går fisken helt fast och jag vågar inte längre bända med spöet. Jag tar tag i nylonlinan för att försöka lirka loss fisken, men utan resultat, då jag tillslut drar för att mest troligt dra av linan. Jag har dock turen på min sida och lyckas lirka loss fisken gång på gång och tillslut är den precis under isen. Då, först då, känner jag ett riktigt tunggung och fisken rusar ett par gånger. Jag häpnar och kikar ner i hålet, där jag ser en sjukt stor skalle. Mina tankar yr runt i huvudet och funderar om jag ska ringa Mattias och Simon. Jag bestämmer mig för att landa fisken innan, så den är säkrad. Andra försöket lyckas jag föra in mina fingrar bakom gällocket. Det först jag gör är att öppna gapet för att kolla hur den är krokad. När jag ser att den är krokad perfekt i munhålan fylls jag av en stor lättnad. Lyfter upp halva fisken för att ta mig en titt och ser direkt att det är 10+, men vågar knappt tro det.

Nu ringer jag till Mattias som inte svarar. Dem sover väl som stockar där borta tänker jag och börjar ropa för allt vad jag är värd. Som tur var vaknade de av ringsignalen tidigare och hörde då jag ropade. De båda nyvakna grabbarna irrade runt på isen som två höns innan de fick med sig avkrokningsmaterial och kamera m.m. När jag ropar att det är en 10+, så tror Mattias en kort stund att det är ett skämt och att jag fortfarande var grinig.

Efter film, foto och noggrann vägning samt mätning, kunde vi konstatera att min första 10+ på ismete var landad. 10,98 kilo fördelat på 117 cm. En otroligt grov skalle, följt av en fin buk med sedan en avsmalnade kropp. Glädjen är total när fisken sedan simmar tillbaka som att inget har hänt.

Under resten av dagarna blev det inga fler nämnvärda pjäser. Men jag kunde njuta gott i det otroligt vackra vädret, för att sedan återvända hem med en 10a i bagaget och ett solbränt nylle!

Kika gärna in på filmen från fisketuren: http://www.youtube.com/watch?v=lbVmQ_-Tg54

Inspelning

Nu ska jag berätta något för er..! Men först låter jag denna bild tala för sig själv.

Jajamän, helt rätt. Vi spelar även in film från våra fisketurer. Givetvis så kommer jag redigera och klippa ihop allt. Exakt vad för slags film och när jag kommer publicera den berättar jag dock inte! Håll era ögon öppna! Detta är min korta rapport för tillfället.

Första ismetegäddan för denna säsong!

I de inre delarna av Norrbotten är det nu full vinter, men inte riktigt vid kusten. Idag regnade all snö bort. Men det tycker ju jag och mina fiskekompanjoner är superbra, med tanke på all det ljus som kommer ner under isen och bidrar till en aktivare jakt hos gäddan.

Idag var jag ute med Henrik på vår första ismetetur i höst. Vi hade med oss en vår kära vän Anton, som aldrig tidigare hade ismetat gädda förut. Så det var ju en typ av en guidning, kan man säga. Eftersom han inte hade någon utrustning för detta så fick han använda min. Jag gömde mig istället bakom kameran hela dagen. Samtidigt som jag och Henrik lärde Anton hur man skulle göra. Snart skulle första gäddan vara landad!

Dagens bete var död mört, vilket funkade fint. Den första fisken som högg var Antons. Han lyckades få upp den utan problem och det visade sig vara en fin fisk på 111 cm. Men tyvärr var fisken väldigt smal och vägde endast 7,61 kilo. Dock inga sura miner, ett nytt personligt rekord för Anton och en bra start på säsongen.

Under dagens gång lyckades vi fånga ett par gäddor mellan tre och fem kilo!

Fiskeväder

Man brukar säga att ”det finns inga dåliga väder, utan bara dåliga kläder”. Men jag vet inte riktigt om det begreppet verkligen stämmer till hundra procent. Som fiskare är man van vid att klä sig ordentligt inför varje fisketur, för att vara beredd på regn och rusk. Dessutom brukar man kan stå ut med rätt mycket innan man ger upp. Men nu ska jag berätta om en helt vanlig harrfisketur i Lappland.

Vi hade kört båten till andra änden av sjön, för att fiska i sjöns inlopp. Skicklig båtförare som jag är lyckades jag precis undkomma ett ordentligt regn- och åskoväder. Precis när vi hade endast 100 meter kvar till land, så slog blixten ned bara  ett hundratal meter ifrån oss och en ordentlig knall ljöd över. Skraj blev man och hoppade till ordentligt. Man har nog aldrig känt sig så liten och utsatt. Men i alla fall kom vi i land oskadda och vädret klarnade upp. Det blev soligt och fint! Dessutom landades många fina harrar. Efter ett tag började regnet falla och det ökade hastigt. Under bara några sekunder var det inte längre regn, utan hagel som föll från himmeln. Nu var det inte lika roligt att stå på den öppna myrmarken och fiska längre. Jag sprang mot skogen för att gömma mig under en gran samtidigt som haglet, som var drygt centimetern i diameter, dundrade ned över mig. Smärtan att bli träffad av dessa var inget att skratta åt och helt plötsligt blev den lugna harrfisketuren väldigt dramatisk. Efter fem minuter var ovädret över och jag och mina vänner kunde krypa fram igen. Min skjorta var inte riktigt rätt val för dagens väderlek…

SportfiskeAkademin 09-12

Nu är mina tre år på SportfiskeAkademin slut och kan sammanfattas med ett ord – underbart! Jag har lärt känna så otroligt många härliga människor, har byggt på mina kunskaper och erfarenheter, fått en starkare personlighet och tagit mig in i den bransch som jag alltid velat jobba med.
De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga både fysiskt och psykiskt pga. flera olika saker. Dels det enorma projektarbetet med Sista Droppen, som äntligen är klart och har resulterat i en film på ca. 30 min. Men även för att man insett hur mycket man kommer sakna livet i Värmland och alla vänner. Om man själv inte gått på Akademin så kommer man aldrig förstå hur speciellt det är. Samtidigt som skola, projektarbete, fiske, vänner och studenten tagit upp min tid så är mitt företag Teilus Fishing under uppstartande vilket kräver en hel del administrativt arbete. Jag har växt sjukt mycket som person och framtiden ser jag riktigt ljust på. Igår lämnade jag Värmland med tårar i ögonen och hedrad med fyra stipendium i bagaget.
Jag vill tacka alla som varit delaktiga till de tre bästa åren i mitt liv ♥
Med andra ord vill jag uppmana de ungdomar som vill jobba inom sportfiskebranschen att söka till SportfiskeAkademin. För det kommer vara  tre oförglömliga år med massor med underbara minnen! Om man är osäker över sitt val, antingen som elev eller förälder, känn er fria till att fråga mig som avgångselev.

Skam den som ger sig!

Under hela våren, vintern och hösten har framgångarna i min fiskekrets varit stora då flertalet stora fiskar har fångats. Däremot har lyckan inte varit på min sida. Jag har stått och kollat på när mina fiskekompanjoner landat flera otroligt fina fiskar, allt ifrån gäddor till öring och lake. Då gäller det bara att hålla god min och intala sig själv att min tur kommer snart!

Nu i veckan var det också min tur, då jag lyckades fånga en mört i reg-size! Det kändes riktigt skönt att äntligen få fånga en bra fisk, även om det inte är den fiskart som drar ner vågen många kilon. Mörten är ofta en underskattad art eftersom den är så pass liten. Men när mörten växer sig så pass stor är den lika mäktig och fascinerande som vilken annan fiskart som helst.

Äntligen var det min tur, skam den som ger sig! Mörten vägde 860 gram och mättes in på 38 cm.