Tokpangande kräftabborre!
…åååå det har sugit i pimpeltarmen många dagar nu. Vintern har ju lixom lovat is, tidigare än vad den brukar. Det är numera sällan man kommer ut före jul och jag har slagit mina lovar kring min lilla sjö fler dagar utan att riktigt våga gå ut… Minusgrader, plusgrader, snö å regn… Vädret har varit minst sagt förvirrande och det är inte bra för isen. Men, igår åkte FishEcoAnna o jag ner för att provborra å visst! Säker 7-8 cm i första viken där isen lägger sig först. Så, idag kunde jag inte hålla mig. Jag fick en ”lucka” (menas att man smiter från jobbet men jag har bra tumme med chefen) å kom ut ca två timmar. Isen var faktiskt riktigt fin. Jag borrade mig snabbt ut på djupt vatten, en kant som håller 8-12 meter och pimplade halvvatten som vanligt och med ekolodet riggat… Det gick trögt. Inga vettiga fiskar och faktiskt ingen betesfisk. Stället jag fiskade är inte mitt förstaval, jag brukar fiska större djupflak egentligen men dit vågade jag mig inte idag. Så, plan B var något jag sällan gör. Istället för att fortsätta på djupt gjorde jag tvärtom. Jag pinnade iväg kanske 150 meter in i viken och parkerade mig över en smått hemlig stengrynna som ligger på drygt fyra meter. Här finns det ofta gott om kräftor och med lite tur kanske kräftabborre…
Fisken steg som en raket på lodet…
Ja, det small direkt! Med pirken på bara två meter under hålet kunde jag se en riktig raket komma från botten och tokpanga på balanspirken. Fisken fortsatte faktiskt uppåt så det handlade mest om att bara samla in lina och leda upp den i hålet. Vilken skönhet! En av sjöns numera allt färre kräftätare med röda fenor och ännu rödare fenspetsar, 41 cm lång 🙂
Kolla in dom fenorna…
Vackrare fisk finns inte, ä mot vit snö eller is är det ren poesi 🙂 Japp, ska se om jag inte kanske kan få en lucka i morrn me… det är ju så skoj att pimpla dom stora…
Ps, en pimpelknakare kallas för det för att det ofta knakar i spöet efter ett hugg. En stor fisk med andra ord.
//Jan O
