Efter några dagars fettfenefiske vart längtan efter gäddor allt för stor.  Jag hade ett mål med resan till Storsjö Kapell denna gången och det var att kroka min första Norrlandsgädda. Jag var så otroligt nyfiken på hur det skulle kännas att drilla en sådan och framförallt hur de ser ut anatomiskt.

Så en av dagarna beslutade vi oss för att fiska i det strömmande vattnet som heter Rövran. Det är ett oreglerat vatten och har ett särskilt fiskekort som då inte ingår i Storsjös Fvof. Där är det också helt andra regler på fisket, helst ska man göra hullingfritt och väljer man att ta upp en harr eller öring så ska de vara mellan 35-45 cm. Men gäddorna, nej där finns det inga regler.

Jag pratade med guiden Niklas Hedström, som jobbar på fiskecampen, angående tips om vart det kan tänkas stå gäddor.

Efter att först fiskat av min favoritsträcka efter öring, utan resultat, så begav Lasse, Niclas och jag oss vidare för att leta upp “gäddselet”. Det låg perfekt till och terrängen var så pass fin att det inte var några som helst problem att lägga ut gäddflugan via bakkast.

Lasse och Niclas skuttade iväg nedströms i jakten på harr och öring, Mia åkte tillbaka till campen och jag skakade av iver över att få lägga ut min egenbundna gäddfluga.

Jag kastade av selet noggrant och det hände absolut ingenting.

Först när jag kom i slutet av selet så såg jag bara något mörkt slänga sig efter flugan och jag kände något tungt på kroken.

YES! Där satt den!

Men vilken trist gädda, det hände absolut ingenting. Inga rusningar, inga skakningar, absolut ingenting..

Nåja, jag var ändå lycklig över att krokat den och jag ville få den mätt ifall den nu skulle kunna vara en kandidat till gäddfajten.

 

 

 

Men min måttdekal låg i väskan på andra sidan selet så jag fick klura ut en stund på hur jag skulle lösa detta. Äsch, det går väl att bogsera gäddan bort mot väskan och jag har ju vadare på mig så det ska nog gå fint.

Då jäklar i havet vaknar fisken till liv, den rusar iväg som en tok och far upp i luften likt en galen öring. Taildansar över ytan som värsta dansösen och fortsätter att dra ut lina så att det skriker i rullen.

Backingen börjar skymta och jag försöker busvissla och tjoa för att Lasse eller Niclas ska höra mig och komma uppströms. Jag önskade så att de kunde se vilket partaj gäddan bjöd på men icke att de hörde mitt visslande i det strömmande vattnet.

 

Jag lyckades tillslut drilla in gäddan och få den så pass lugn att jag kunde lyfta upp den för mätning.

 

 

Den var längre än vad jag gissat på och med facit i hand mätte den 1 meter. Årsbästa för mig och jag vart jublande glad.

 

 

Ja, vad gör man?! Det där med att få till bilder på sig själv och fisken är inte det enklaste. Jag ville inte vänta in grabbarna för att få hjälp med fotograferingen så gäddan fick simma tillbaka, vilket den piggt gjorde. Grabbarna hade inte hört mig över huvudtaget. Jag var så adrenalinstint efter denna drillning att jag knappt klarade av att fiska mer just då. Så det blev en paus på en sten och ett försök till att smälta alla intryck som jag just fått uppleva.

Det var verkligen superhäftigt att dels kroka min första Norrlandsgädda, i ett strömmande vatten, på egenbunden fluga och pricken över i:et att den var så pass lång.

 

 

 

Frågan är nu hur resten av dagarna uppe i Storsjö Kapell slutade..

Fortsättning följer såklart