Jo ni har säkert hört uttrycket att skilja agnarna från vetet, men den här helgen så fick uttrycket moderniseras en aning för att mer passa in på detta med sportfiske.

Så varför heter det just sportfiske här i vårt land, istället för lustfiske eller lystfiske som de säger i Danmark?

Kan det vara så att det är en sport att ge sig ut och fiska, oavsett väder och vind, oavsett is som bär eller brister, oavsett död eller levande betesfisk osv?

Fredagsmyset innebar lite pyssel med nya pulkan.

Lördag morgon rekade vi isen på en, för oss, ny sjö.

Betalade fiskekort och gav oss ut.

Det fläktade en aning ute men visade sig sen bli värre och värre, snöstorm och blötsnö gjorde oss inte direkt varma och goa på isen.

Skryllan och pulkorna försvann nästan i ett snötäcke.

Magnus Hammarströms stol välte av snötyngden och termosen fick jobba stenhårt för att hålla kaffet varmt.

Snipjägaren sprang på fäll, trots ryggskott som håller på att avta..

Men skitväder och onda ryggar är som bortblåsta när fisken väl visar sig vara… just det, ännu en SNIPA!!

Sista gäddan som fick syna livet ovan isen var även den en liten snipa, så vi gav upp efter dryga fyra timmar på sjön.

Jo, vi har fortfarande ca 10-15 cm kärnis på en del sjöar här på Småländska Höglandet.

Söndagen lovade bättre väder och jag valde att hoppa i neoprenvadarna och de nya dubbade vadarskorna istället för flytoverall.

Kan säga att valet var hel rätt med tanke på att det spöregnade och blåste nästa hela dagen.

Det var tokblött överallt!!

Men vi klagade inte. Nej då, vi satt så snällt och väntade ut alla 13 fäll på våra 12 riggade spön i nästan 5 timmar.

Lämnar här med detta blogginlägg och bjuder er på ett litet filmklipp från helgens bravader!