Igår såg jag av en delning på facebook.

Jag blev såklart nyfiken och kollade in klippet och blev så pass tagen att jag vill dela med mig av klippet här..

Nästan varje resa vi gör upp till Storsjö kapell, så passerar Flatruet antingen på vägen dit eller hem. Då passerar vi även Mittådalen “Mithe” och denna plats liksom Skärkdalen är för mig något magiskt. Jag kan inte sätta fingret på vad det är eller om det är just själva färden över ruet som påverkar mig, men det är så otroligt vackert på dessa platser och de griper mig ända in i själen.

När man kommer över trädgränsen och får se alla vackra renar som lugnt går och betar..

Att sätta sig jämte vattnet och njuta av kokkaffe..

höra fisk som vakar och vatten som porlar..

Att få lägga ut sin fluga och få känna nappet av sommarens första harr…

och ibland även öring..

Jag då njuter jag verkligen för fullt i både kropp och själ.

Tänk att kunna lägga till ytterligare att ljud som ger sinnesro!

Att bara kunna luta sig tillbaka och vara HÄR OCH NU

Det här är verkligen något jag skulle vilja lyssna på live, där vid knastret från brasan medan kaffedoften sprider sig!

Så vem vet, kanske man har turen att springa på Jon Henrik Fjällgren från Mithe nästa gång vi är uppe i Härjedalen/Jämtland, det skulle vara helt fantastiskt trevligt!!

Även att denna jojk är vemodig, nu när man vet att den är tillägnade en speciell person i Jon Henriks liv, men ändå.. Jag kan inte låta bli att njuta, känna pulsen gå ner och just här och nu nära nog befinna mig mentalt uppe på fjället..