”2016 har varit det i särklass sämsta fiskeåret för mig sedan jag återupptog fisket för snart fyra år sedan.” Kanske inte en mening man inleder en krönika med. En krönika man vill att läsaren skall fatta intresse för och därmed läsa vidare. Men ha tålamod! Det har hänt mycket roligt ändå samt tagits en och annan fin fisk.
För precis ett år sedan flyttade jag min blogg till nuvarande adress, under FishEcos breda vingspann. Jag fick en välbehövlig nytändning i mitt skrivande och under förra årets första månader skrevs mängder av inlägg. Det var ismeterapporter, krönikor, kåserier mm. Men det som drog flest läsare var Beteskollen.
CrazyO Tail från OlaLures när den var i sin vagga.
Beteskollen var (och är) ett inslag där det allra senaste från den fantastiska, svenska hemmabetesbyggarmarknaden presenteras. Under vintern, när det för många är lågsäsong med fisket, produceras beten på löpande band. Men när vårfisket kom igång minskade aktiviteten i landets verkstäder och snickarbodar och det fanns plötsligt inte så mycket att skriva om längre. Beteskollen lades på is men kommer alldeles snart tillbaka igen.
Strax innan isarna gick (åtminstone i mina trakter) gick förra årets sportfiskemässa av stapeln.
Från vänster: Erik ”Igelkottfilm”, undertecknad, Jan O och Sebastian Wiman.
Jag satt och bloggade hos FishEco och hela mässan var, i vanlig ordning, en oerhört trevlig tillställning. Spännande intervjuer, massa roliga och intressanta evenemang och prylar, prylar, prylar… Betesbyggargatan är som alltid det kanske största dragplåstret för min del. Alla dessa fantastiska kreationer från våra galet duktiga betesbyggare som finns i detta land. I den delen av mässan är det lätt att fastna och svårt att ta sig loss. Sist men inte minst bjöd mässan på mängder av roliga möten. Möten med er bloggläsare och andra likasinnade gädd-dårar. Det var den stora behållningen.
Efter mässan gick isarna upp i norra uppland och det var äntligen dags för vårgädda! Först ut var King of Mälaren (länk här). Det var en trög tillställning för Team Syndrom som, med endast tre godkända fiskar (225 cm), knep en 29:e plats av ca 120 lag.
Bättre gick det istället helgen efter på hemmavattnet då Christian ”Nortsidetackle” Asp kom på besök (länk här). Vi hade bra fiske i det kalla vattnet och som dålig värd råkade jag fånga passets (och för mig även årets) största gädda.
106 cm och 9,5 kilo.
En extra bonus var att denna fisk var den allra första som landades på ett nytt, egentillverkat bete.
Snidat av mig, målat av CaesarLures. En ren Svartzonker Tail-kopia men ändå lite annorlunda. Eftersom den bara var tänkt till egen låda kändes plagiatet ok och jag skulle inte komma att ångra skapandet av detta bete.
De kommande passen på hemmavattnet var närmast magiska. Först körde jag en eftermiddagstur med Honken (länk här). Vi drog 28 gäddor på förhållandevis kort tid och störst togs återigen på samma tail som ovan.
106 cm och 8,75 kilo.
Några dagar senare var det dags för årets Karmaguidning (länk här). Anders Nilsson kom upp från Stockholm och vi körde en heldag när allting stämde. 28 gäddor kom upp även denna dag. Gästen fick nytt vikt-PB, på en Syndrom Tail dessutom.
7340 gram.
Guiden tog, för tredje passet i rad, oförskämt nog den största gäddan. Även denna på samma tail som tidigare.
100 cm och 8,5 kilo.
Vårfisket fortsatte helt ok men några större fiskar än dessa blev det inte. I början av Juni tog växtligheten över ”min” grunda fågelsjö och en det var starten på en lång uppförsbacke. Hur lång hade jag vid tillfället ingen aning om men den visade sig fortsätta resten av året. Sommaren är normalt lågsäsong för mig och 2016 var inget undantag. Det blev sporadiskt abborrfiske när jag och familjen var ute vid kusten och några enstaka gäddpass här och där. I augusti lyckades jag locka ett par metersgäddor bland växtsörjan på hemmaplan men annars skulle slutet av sommaren/början på hösten mest handla om abborre. Det hela började när jag åkte ned till Freddan och Misterhults skärgård. Gäddfisket, som var i fokus från start, var riktigt svårt och vi började att söka borre istället. Sedan bytte vi knappt tillbaka då fisket var galet bra.
Tidig morgon och nytt PB; 42 cm och 1170 gram.
Den fisken var starten på en huggbonanza som jag knappt varit med om tidigare. Det var en riktigt rolig helg hos Freddan med okänt (men stort) antal landade abborrar där ytterst få vägde under 4 hekto. Väl på hemmaplan igen bestämde jag mig för att testa abborrfiske även där. Dels för att gäddorna är svåra att komma åt innan den täta växtligheten försvunnit men också för att helgen hos Freddan gett mig blodad tand. Det gick bra direkt.
Nytt PB på första passet efter hemkomst; 42 cm och 1220 gram.
Några dagar senare var det dags igen.
45 cm och 1312 gram
Det var några pass där med riktigt roligt abborrfiske men gäddnerven började att göra sig påmind och abborrprylarna lades på hyllan för säsongen. En bister höst inleddes med svåra förhållanden. Vattennivån i sjöarna var rekordlåg och därmed sjönk inte växterna undan ordentligt. Gäddorna var svåra att nå men också att överhuvudtaget lokalisera. De betedde sig inte som tidigare höstar och jag fick aldrig till fisket ordentligt. Det landades förstås en del fisk men varken något vidare antal eller storlek. Fiskemusten och självförtroendet sögs ur mig och bloggandet minskade i samma takt. Ska jag vara helt ärlig så har jag i skrivande stund fortfarande inte riktigt kommit tillbaka i den syndromkänsla och anda jag alltid tidigare haft. Trots att jag fick inleda senhösten med en 104:a på säsongens första ismete.
Men känslan kommer tillbaka. Att slicka sina sår efter motgångar och nederlag tar tydligen lite tid ibland bara.
Plötsligt var det december och årets välgörenhetsauktion Karma drog igång på Tradera. För tredje året i rad auktionerade jag ut en guidning efter vårgädda och för tredje gången inbringade den över 4000:- som skänktes till Unicef och barn på flykt. Med alla auktioner tillsammans blev slutsumman fantastiska 176 431 kronor. Otroligt roligt! Min auktion vanns av Felix, en trogen bloggläsare som det ska bli superkul att fiska med i vår.
Nu sitter jag och skriver dessa rader i ett uppland som äntligen är under nedkylning. Den senaste tidens mildväder har gjort det närmst omöjligt att fiska då isarna legat men varit alldeles för osäkra. Men nu verkar det vända och frysa på tillräckligt för att man säkert kan gå ut på sjön till helgen. Jag håller alla tummar.
Avslutningsvis vill jag passa på att tacka er alla som följer mina ord här på bloggen. Utan er hade det inte varit alls lika roligt. Jag vill också skicka ut ett löfte om bättring. Bättring från min sida vad gäller frekvensen av inlägg, återkomsten av beteskollen och så kanske några andra intressanta projekt. Jag skulle också vilja kunna lova bättring rent fiskemässigt men där får nog ordvalet snarare falla på förhoppning än på löfte. Men förhoppningen finns och krönet är nått. Nedförsbacken hägrar. 2017 – nu kör vi!
Skitfiske på er, så länge!
