Det är kul att guida…


Ja, det är faktiskt kul att bara guida ibland. Ett begrepp jag brukar ta till när vi sitter i min båt men jag inte får något, men fiskekamraten får… 😉 Så var det häromdagen. Perfekta förhållanden, massor med betesfisk men mina beten dög inte. Det gjorde däremot Tubens, efter bara några minuters fiske tjongar det på en gös på Tubens vertikalade Fin-S, en liten sprattel på kanske kilot, räknas egentligen inte. Men sen var det svårare, timmarna gick och inget händer, inte ett pet! Betesfisken bara ökade i antal och lodet blev emellanåt nästan svart av fisk. Mitt i detta såg jag några ”bananer i spår” dvs dåliga ekolodsträffar på fisk som rör sig snabbt och jagar… Utan att jag ser det har Tuben justerat upp sin jigg till kanske bara ett par meter under båten, tjong, så satt den där, Tubens första riktiga vertikalade gös. Som sagt, det är kul att guida 😉

//Jan O

Skam den som ger sig!

Under hela våren, vintern och hösten har framgångarna i min fiskekrets varit stora då flertalet stora fiskar har fångats. Däremot har lyckan inte varit på min sida. Jag har stått och kollat på när mina fiskekompanjoner landat flera otroligt fina fiskar, allt ifrån gäddor till öring och lake. Då gäller det bara att hålla god min och intala sig själv att min tur kommer snart!

Nu i veckan var det också min tur, då jag lyckades fånga en mört i reg-size! Det kändes riktigt skönt att äntligen få fånga en bra fisk, även om det inte är den fiskart som drar ner vågen många kilon. Mörten är ofta en underskattad art eftersom den är så pass liten. Men när mörten växer sig så pass stor är den lika mäktig och fascinerande som vilken annan fiskart som helst.

Äntligen var det min tur, skam den som ger sig! Mörten vägde 860 gram och mättes in på 38 cm.

Ibland måste man bara ut…

 

Jag passar på att sno åt mig det allra första inlägget i vår nya redaktionsblogg. Vi har länge pratat om att skapa en och nu har skicklige Fredrik ”Skvalp” Johansson tagit tag i uppgiften med känsla och skicklighet. Hoppas att ni kommer att följa oss.

Ja. Ibland måste man bara ut, ja, ni vet känslan av att nästan spricka om man inte får fiska, den hade jag igår. Samma känsla hade vår goa annonssäljare Anna och hennes kille Ove. Så, det blev kanon att kunna infria ett gammalt löfte till Anna att bjuda på vertikalfiske.
Å visst nappade det, vi var dåliga på att ta kort men själv lyckades jag hamna på ett ;), typiskt va. Totalt fick vi sex-sju gösar. Alla jagade aktivt efter de jättestim med löja vi hittade i ett sund. Fisken tog på mellan sex till sju meter och det bara tjongade…. Leken har nog börjat men det var bara 8-9 grader varmt så än är många olekta. Vi fick en sista fisk som var en höggravid hona, riktigt tjusig fisk som simmar kvar och ska göra fina nya små gösar mycket snart. Alla fiskar tog på Fin-S och Shaker. Grön och Alevife funkade finfint, pga ganska kraftig ström fick vi gå upp till 30 grams skallar… Ganska viktigt faktiskt, bottenkontakt kan vara A och O, många slarvar med det. Annars kan gösen hugga rappt som attan och spotta lika fort.. Ja, så blev det en pekpinne också, det var inte meningen, bara ett tips i all vänlighet.

Ja, det var vårt första inlägg, kul att jag hann först 🙂 Fortsatt skön helg.

//Jan O

Ps, våren är ju härlig, blev några bilder till 🙂