Spännande rapport från Lysekil

När jag trodde att LRF säsongen nästan var slut fick jag en väldigt intressant rapport från LRF-fiskaren Olof som besökte Lysekil i lördags. Han skickade följande redogörelse till mig:

”Efter att fått skjuta upp den planerade fisketuren till Lysekil ett antal helger på grund av blåst och regn så blev det äntligen dags. Det skulle bli strålande väder denna höstsöndag med sol och ingen eller svaga vindar. Jag satte mig på bussen till Lysekil på morgonen och resan tog drygt ett par timmar men jag slapp byta buss på vägen i alla fall. Fylld av förväntningar så gick tiden relativt fort. Väl framme hade jag en plan att börja vid en pir i närheten av busshållplatsen sen jobba mig utåt mot Havets hus. Men jag hann bara de cirka 20 metrarna ner till havet innan jag inte kunde låta bli att plocka upp det färdigriggade spöt. Det var rätt djupt direkt vid land och jag såg fisk i vattnet. De nappade vid varje kast och på knappt tio minuter var fyra gråsejar och en kolja landade. Piren däremot levererade bara några få hugg. Det kan ha berott på att efter ett bottennapp bytte jag färg på Isomen till vit. Jag bytte tillbaka till Pink och det började nappa igen och jag jobbade mig bortåt längs kajkanten. Ett antal gråsejar, förmodligen ett par blekor och en smörbult landades. Sedan kom jag bort till några bryggor där det simmade runt ett stort stim med gråsej och det var lite som att fiska i ett badkar. Efter att ha fiskat mig mätt på gråsej drog jag vidare enligt planen med förhoppningar om att fånga fler arter. Jag tog mig ut på en klippig liten ö utanför kallbadhuset men där lyckades jag bara lura upp en stensnultra. Så jag gick vidare till det sista stället jag planerat fiske på, bryggan utanför Havets hus. Det nappade försiktigt direkt när jag kastar ut, smörbult tänkte jag och det stämde. Men smörbult var inte den enda fisken som nappade utanför bryggan utan jag lyckades också lyckas landa gråsej, ett par oxsimpor, en skrubbskädda och en liten torsk innan det var dags att leta reda på busshållplatsen igen för att hinna med bussen hem till Göteborg. Om jag ska sammanfatta dagens fiskeutflykt kan jag inte beskriva den på något annat sätt än en av de roligaste fisketurerna jag varit med om. Strålande sol hela dagen och totalt åtta arter varav sex nya för mig, om artbestämningen jag fick hjälp med stämmer. Det gjorde den långa bussresan väldigt överkomlig. LRF FTW!”

Ja, vad ska man säga, kan LRF beskrivas bättre och mer lockande än såhär? Är det någon mer läsare som har något att rapportera så är det bara att höra av sig, skriv en kommentar här på bloggen, lägg till mig på Facebook eller skriv på Instagram. Ger ni mig bara en råtext och någon bild förvandlar jag det till ett trevligt inlägg som hjälper oss att sprida LRF.

Nedan följer några bilder från Olof, ren fiskeglädje detta.

En vacker guldfärgad sej

Bleka

Torsk

Smörbultarna är alltid villiga att nappa

Stensnultra

Skrubbskädda

Den ser kaxig ut, simpan

Vilken härlig dag, LRF går att bedriva långt in på hösten

Olofs ”set-up”, genomborrat bly, pärla, krok i storlek 6 eller 8 samt en bit Isome

 

Ett perfekt LRF-ögonblick

I början på veckan hade jag tagit ut lite mer komptid och gav mig ut i den fruktansvärt kalla vinden. Det var inte den bästa maj att starta denna bloggen på… Fisket var, som kanske väntat, trögt och jag kände inte direkt att jag levererade till min blogg. Nu är jag dock medveten om att det är fisket som måste komma först och bloggen sen. Nåväl, jag började dagen vid Hinsholmen men efter lunch så fortsatte jag till Saltholmen, eftersom det hade gett något förra gången. Och mitt tålamod kom att belönas i from av ett sådant ögonblick som gjort att det är just Light Rock Fishing jag valt att ägna mig åt av alla tänkbara metoder det finns från. Från samma plats lyckades jag på en kort stund fånga tre olika arter på artificiellt bete. Alla tre arterna hade dragits till vattnet kring en stor påle som står ute i vattnet och som är landningshjälp för de båtar som kör lokaltrafik i Göteborgs skärgård. Det är exakt dessa ögonblick som fascinerar mig så mycket, när man fångar och får reda på vad det är för fiskar som lever bokstavligen framför fötterna på en. I dessa ögonblick betyder inte storlek eller huruvida det går att äta fisken någonting, det är så spännande att få ett napp och inte ha en aning om vad det är för varelse som kommer upp, och så tittar man på dem och fascineras över hur olika (och vackra) havets små varelser är.

Första nappet var en skrubba

Flundran följdes snabbt av en smörbult

Hat-tricket avslutades med en av mina favoriter, en simpa.

 

 

LRF vid Saltholmen

Efter att ha jobbat lite övertid så plockade jag ut en ledig fredag och begav mig till Saltholmen för att testa lyckan. Som jag nämnt innan så skulle jag testa mina nyinköpta metal-jiggar spetsade med Isome. Och det blev en bra kombination. Det var en väldigt blåsig dag, så pass blåsig att om jag hade använt mig av mina jigghuvuden så hade det inte gått att fiska alls. Dagens tackel såg såldes ut såhär:

Detta blev dagens tackel, en vindtåligt kombination

Efter bara ett par kast hade jag en fin öring som följde efter så det fanns någon aktivitet i havet i alla fall. Ganska snabbt så fick jag ett bra hugg och efter en snabb kamp så landade jag en skrubba som helt hade satt i sig krok och mask, så det visade sig att jag hade valt rätt bete. Fisket var dock rätt trögt denna dagen och det mest spännande som hände efter detta var att jag fick en hungrig öring i miniformat.

En av mina absoluta favoritfiskar på lätt utrustning

Liten men glupsk

Jag fick de två arter det är störst chans på just där jag fiskade, skrubba och öring, och med tanke på de blåsiga förhållandena så var det helt ok. Det var skoj att se att även när man använde utrustning från den ”tunga delen” av LRF-spektret så kan man få varierande arter. Det är nog det som lockar mig mest med LRF, att under en dag kunna få flera olika arter på samma utrustning. Jag kommer absolut att testa vidare med dessa metall-jiggar, för de var verkligen lättkastade trots blåsten. Det jag måste pilla lite med är fastsättningen av kroken, det fungerade inte optimalt med fjäderringen, jag får kolla bland isfiske-grejerna och hitta något där, för där fäster man också en krok  i en ögla med någon form av länk.

Vi avslutar med en naturbild från Saltholmen

Klippor vid Saltholmen

 

Oslo 2016

Som jag nämnde så har jag och min sambo bokat en tripp till Oslo, en stad vi besökte förra året också. På denna typ av resor har jag alltid med mig mitt teleskopspö, ett Shimano Exage BX tele 180L, vilket är ett tvådelat teleskopspö vars betesvikt börjar på 3 gram och som bara är 30 cm när det är delat och hoptryckt. Inte det bästa att fiska med givetvis men en bra kompromiss, det har öppnat upp möjligheten för fiske på många platser för mig.

Fördelen med LRF är att du kan fiska med minimal packning, med dessa föremål klarar jag mig strålande

Eftersom detta spöt är lite stelare än mitt vanliga spö så har jag också lite mer vikt på mitt tackel, detta är min standard-tackling på semestrar.

Isome, 5 gram kulbly, skyddande gummistopp och en krok i storlek 6, Aberdeen-typen.

Så här beskrev jag fisket då i Feskebloggen:

När vi hade checkat in på hotellet så gick vi en promenad och vi gick vid vattnet, som det finns gott om i staden. Jag hittade hur många intressanta platser som helst men det som avgjorde att jag började lördagen vid operahuset var att vi såg ett stim på ett femtontal stora fiskar simma förbi precis vid kajen. Det var svårt att se vad det var, det som talar för att det kan ha varit stora sillar är att det satt folk med häcklor och fick sill några tiotal meter bort.

Jag ut lite innan sex på lördagsmorgonen och började mitt fiske mitt emot operahuset. Jag har inte varit helt nöjd med hur resespöt hanterat mina 1,5-2 grams jigghuvuden, det är helt enkelt lite för stelt då det är ett teleskopspö, och jag har heller aldrig fastnat fullt ut för drop-shot då det inte kan fiska av annat än botten, men jag beslöt för att tillverka en slags Texas-rig, som jag tänker kan fullgöra alla fiskesätt jag vill testa, man kan kasta och veva in uppe i vattnet, man kan hoppa fram längst botten, man kan låta den ligga stil om fisken är extra trög, så kallad dead-sticking och man kan pimpla rakt ner vid en kajkant och få en bra vinkel på kroken. En annan fördel är att det går att ha en lite tyngre vikt och ändå ha en liten krok.

Idén visade sig fungera utmärkt, i första kastet fick jag en fisk som jag kämpade med några sekunder och jag såg den närma sig ytan innan den släppte, av kroppsformen att döma så var det en gråsej. Efter det kom en ganska död period och till slut så slog det på en fin skrubbskädda.

Skrubba tagen utanför Operahuset i centrala Oslo

Jag var nöjd med första dagen så jag gick upp tidigt även på söndagen. Då gick jag i motsatt riktning, till hamnen vid Pipervika. Jag körde med samma utrustning och upptackling, jag var som sagt nöjd med hur allt funkat dagen innan. I Pipervika finns det fyra olika båtbryggor, och jag satsade på den inre, mest för att jag inte visst något om området. Det visade sig vara ett bra val. Jag började med att kasta i olika riktningar men kände inget så då började jag söka av området precis intill bryggan genom att bara släppa jiggen rakt ner och föra den upp och ner. Plötsligt smäller det på en rejäl fisk och jag lyckas bärga en fin torsk.

Första torsken i Oslo

Jag har flera små hugg kring bryggan och jag fortsätter in på grundare vatten, till slut söker jag av området vid kajkanten, där bryggan börjar. Det är väldigt grunt, nästan så att jag såg botten och jag tänker att det kan finnas någon rolig liten fisk som gömt sig där. Plötsligt blir det helt stumt och jag tror jag satt mig i ett rep eller likande, men snart så börjar det rycka kraftigt i spöt och eftersom det är så grund så ser jag snabbt siluetten av en riktigt fin torsk. Här går det inte med finlir utan jag lägger spöt och halar upp torsken för hand, med en stilla bön om att den sitter bra och att linan håller. Och det fungerade.

Andra torsken i centrala Oslo var en fin pjäs

Givetvis inte en av de jättar som tas från båt vid lofoten men för att vara på ett teleskåpspö och en liten krok på någon meters vatten så var det en riktigt rolig fångst.

Totalt sett gav Oslo en skrubba, två torskar, en tappad (trolig) gråsej och några nafs av mindre fiskar. Helt ok med tanke på fisketid.

The Power of Isome

Power Isome Pink och Power Isome Brown, båda i mediumstorlek

Jag tror att det hade varit svårt för LRF att få den snabba internationella spridningen det fick om det inte vore för det japanska företaget Marukyu och deras artificiella jigg Power Isome. Isome verkar vara det japanska namnet på en asiatisk variant av sandmask som mest liknar den europeiska borstmasken. Jag tror det blev rätt där. Hur som helst är detta betet helt otroligt effektivt på i stort sätt alla arter som lever i salt vatten, och till viss del i sötvatten.  Som bilden visar är det en avlång maskimitation gjord av något slags material som kan brytas ner av naturen och som är helt ofarligt för fiskar att äta och som är fullpackade med aminosyror. Resten är välbevakade affärshemligheter.

Du kan jigga med dem på ett jigghuvud, använda dem till drop-shot eller klippa dem till små bitar du bara sätter på en krok med ett blyhagel för att locka de allra minsta fiskarna till hugg intill en brygga eller en stenpir. Jag har fångat fisk på gulp-produkter, på gummijiggar och till och med på flugor men Power Isome är det bästa bete jag någonsin kommit i kontakt med när det gäller LRF. Jag låter dessa bilder tala sitt tydliga språk.

Torsk fångad på Isome i centrala Oslo

 

Liten vitling från Göta älv, högg på grön Isome

Skrubba fångad på brun Isome vid Saltholmen

Även sötvattenfiskar kan fångas på Isome, jag har fångat mört, löja, spigg och abborre på dem i Östersjön

Vad är LRF? Del 1

LRF är förkortningen av Light Rock Fishing. Light står för lätt: korta, slanka spön, små lätta beten och tunna linor. Rock Fishing betyder inte att det utförs från klippor (trots att det är oftast där man fiskar) utan för att de arter man först fiskade efter ingår i gruppen Rock Fish, på svenska Sebastes, en gren av familjen kungsfiskar. Jag är inte biolog så jag vet inte exakt vilka fiskar som ingår i gruppen, och det spelar mindre roll nu, när LRF har spridit sig över jorden och metoden används på olika arter i olika länder

Starten

Man kan nog säga att det började med en idé i Japan. I Japan är sportfiske väldigt populärt men deras hav är i mångt och mycket utfiskade, så man började fråga sig själva: varför fiska efter stora fiskar långt från land som kanske inte finns, varför inte fiska efter de arter som lever nära land och som vi vet finns? Så man började fiska med lätt utrustning intill branta klippor, i hamnar och vid pirar. På ställen där tidvattnet är starkt fiskar man till och med i de vattenpölar som bildas då vattnet drar sig tillbaka.

För mig personligen startade det med denna lilla jiggfångade skrubba, sen var jag fast.

Spridning

Det är ju svårt att veta exakt hur en idé sprids, speciellt då inga idéer föds i vakuum och är helt avgränsade från varandra, men det verkar som idén med LRF kom till Storbritannien via några entusiaster på Kanalöarna, som satt och översatte japanska tidningar och importerade  utrustning från japanska tillverkare. De verkar från början ha varit ute efter nya tekniker för att förlänga havsabborre-säsongen. I Storbritannien så började man fiska efter arter som man oftast använd agn till. Inom LRF så är olika typer av maskliknande doftförstärkta jiggar det absolut vanligaste betet. Så nu hade man en chans att fiska efter plattfisk, simpor och gyltor med jigg, men även makrill, torsk, vitling, havsabborre och bleka blev populära byten. Söker man på Youtube så ser man att LRF även bedrivs i medelhavet, där folk med små lätta spön fiskar av hamnar och pirar, gärna på natten och får en mängd olika arter jag inte kan namnet på.

Varför är det så populärt?

Efter att ha granskat tidningar, sett filmer och läst intervjuer så verkar det finns några gemensamma nämnare som gör detta fiske populärt:

1) Det är effektivt, att fiska med små, doftande jiggar gör att folk får napp. Även barn och oerfarna fiskare har lätt att få kontakt med någon slags fisk. Även om man inom LRF inte ska bry sig om storlek så luras även många stora fiskar av de små jiggarna.

2) Det är roligt, folk som en gång i tiden började meta vid en brygga för att sen som vuxen skaffa 13 fots spö för att kasta 200 g tyngder 100 meter ut och vänta i dagar på en jättefisk säger att LRF tar dem tillbaka till tiden då fiske verkligen var roligt. Glädjen i att fånga fisk helt enkelt.

3) Det är bekvämt, mycket av fisket sker i hamnar och nära bebyggelse, till skillnad mot vanligt havsmete, där bil och kilovis med utrustning är ett måste. Du kan ta med dig din utrustning och fiska lite här och var på en vanlig semester.

Multe fångad på semester i Lissabon.