Knackig start

De senaste åren har jag försökt att få till en fisketur första januari, som ett gott tecken inför det nya året. Förrförra året fick jag en fin regnbåge och ifjol kammade jag noll när jag metade i Göta älv. Eftersom jag numera satsar mest på LRF och har dragit igång en liten tävling så tänkte jag att jag måste få till ett pass så snabbt som möjligt på det nya året. På grund av en släng av vinterkräksjukan kunde jag inte ta mig från Småland i tid så mitt första pass blev en dag försenad.

Jag gissar att jag någon gång under året borde kunna fånga standard-arterna för LRF: smörbult, simpa, plattfisk samt de ”lätta” insjöfiskarna abborre och mört. Så för att ha en chans att inte komma sist i tävlingen tänker jag att jag måste försöka fånga arter som det kan vara svårare att få och att göra det när tidpunkten på året är som bäst. Borde jag avslöja min taktik så här i bloggen frågar ni er nog nu? Ja, svarar jag i dessa internettider, klick är viktigt 🙂

De år det är riktig vinter och hamnbassängerna i Göta älv fryser till så samlas det en stor mängd mängd sik vid Lundbyhamnen och Sannegårdshamnen, troligen vid Frihamnen också. Så jag körde på ”High Risk High Reward” och åkte till Lundby för att se om det skulle gå att lura upp en sik på Isome och jigghuvud. Tyvärr hade jag inte ett pet på betet under hela turen. Om ryktet stämmer så hände samma sak för en annan deltagare i tävlingen, som fiskade i Sannegårdshamnen, möjligen med samma avsikt som mig?

En för årstiden varm dag, dock blåste det som vanligt.

Som en löpeld

Eller, löpeld och löpeld, det pyr i alla fall lite om intresset för LRF i Göteborgsområdet. När jag fick chansen att flytta från min privata blogg feskebloggen.se till Fisheco.se och då specialisera mig på LRF hade jag två mål. Dels ville jag få till en spridning av LRF och så min hemliga dröm om att någon gång få förfrågan att recensera något, skriva något, samarbeta med någon. Och det första av de målen verkar faktisk gå i uppfyllelse. Intresset för LRF sprider sig och vår lilla Facebook-grupp Light Rock Fishing Sweden växer varje dag.

På tal om att det sprider sig så fick jag denna rapport av Fredrik, som var och fiskade vid mynningen av Göta älv:

”Väldigt sugen på att fiska efter Olofs rapport igår så gav jag mig av till Göteborg, aningen senare än tänkt då jag lyckades försov mig. Jag riggade upp ett Carolina-tackel med Isome och inledde dagen strålande, två smörbultar och två rötsimpor på samma lilla område. Efter det blev fisket trögare så jag gick över till Drop-shot och kunde då fiska långsammare och i mer strömmande vatten, vilket gav några sillar och ett par vitlingar. Nöjd och lite frusen kan jag blicka tillbaka på en trevlig LRF session.”

Smörbult en kall vinterdag

Dom ser ilskna ut, simporna

Väldigt vackra färger

Sill

En vitling och Fredriks LRF utrustning

Hugg och hygge i Köpenhamn

V44 är höstlovsvecka och då brukar vi ta en liten familjesemester, i år beslutade vi oss att åka till Köpenhamn för en långhelg. För denna typ av resor har jag köpt ett teleskopspö som inte är längre än 30 cm när det är hopfällt. För de märkesintresserade kan jag säga att det är ett Shimano Exage BX-MINI  TE 180L. Denna typ av spö är ju givetvis inte det finkänsligaste som finns men när man fiskar LRF-style så är det perfekt. En rulle, en packe med jigghuvud och en glasburk Isome och du kan fiska när som helst, var som hest.

Fisket i havet är gratis i Danmark men man måste ha en fiskelicense för att det skall vara lagligt att fiska alls. Att skaffa en sådan var lätt och kan göras här. Till skillnad mot Oslo som tillåter fiske i stort sätt i hela centrala stan så är det lite värre i Köpenhamn, där de mest centrala delarna inte är öppna för fiske. En karta finns att hitta här.

Mellan hygge på tivoli, museibesök och trevliga restauranger gick jag och fiskade ett par timmar en förmiddag. Det var lite grått och småblåsigt men inte överdrivet kallt och väldigt lite nederbörd. Jag fiskade norr om Lilla Havsfrun, vid en modern statygrupp som heter ”det genmodifierade paradiset”. Jag hade ett par hugg ganska direkt men hittade inga mindre fiskar, jag vet inte hur det är med smörbultar i Köpenhamn. Efter ett tag hade jag ett rejält hugg och lyckades utan större problem landa en fin liten torsk, typ en perfekt fisk på LRF-utrustning. Och det var inte slut med det, för en kvart senare får jag ett rejält hugg och spöt stod i en väldigt skarp båge, en hel del folk stannade och tittade och jag lyckades bärga en väldigt fin torsk, som jag fick hjälp att fota av en Australiensare. Det var en mycket trevlig semester och som vanligt finns det fler bilder, både av staden och av fisket på min Instagram, länk finns till höger på sidan.

Fiske vid den ironiska blinkningen till Lilla Havsfrun

Jag fiskade i en slags hamnbassäng men som ni ser på båtens storlek så var det djupt

Första torsken, väldigt fin LRF-storlek

På ett lätt teleskopspö var det en lång och hård kamp att landa denna torsk.

Dagens outfit, 4,5 gram jigghuvud och Power Isome Brown, storlek medium

Torsdagsfisket fortsätter

Den som myntade begreppet ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” har nog inte ägnat sig åt Light Rock Fishing. Men trots blåsten och regnet och kylan har jag fortsatt att fiska efter jobbet på torsdagar i spetember och oktober, trots att det inte finns många timmar ljus numera, och när klockan ställs om är det nog helt kört. Men trots att det blir jobbigt med blåsten har jag ändå fått en del trevliga fiskar.

Jag har bemödat mig att åka ut till havet för att kunna fiska i riktigt saltvatten i stället för att stanna vid Göta älvs mynning. Tyvärr så lyser plattfiskarna med sin frånvaro, jag ska göra ett försök nästa vecka att lirka upp någon innan det börjar bli för sent, men jag har fått vitling, sej, smörbult och en liten öring. Nedan några bilder från mina torsdagar.

En väldigt trevlig sej, den bjöd upp till en bra kamp på LRF utrustning

Min ständige kompanjon smörbulten, just denna gav så mycket motstånd att jag blev förvånad över dess ringa storlek, detta är en stark rackare.

Lite spännande är det när det börjar mörkna, är det några större fiskar på väg in mot grundare vatten nu?

För att bekämpa blåsten har jag testat ett större jigghuvud, detta väger 4,5 gram och kroken är storlek 8.

Det var sååå nära

I ett försök att få ihop mer material till bloggen och till Instagram gör jag en satsning på att få in några fiskepass på vardagskvällar innan vintern kommer. I torsdags såg det ut att vara uppehåll så jag tog med grejerna till jobbet för att  kunna ta mig till Saltholmen direkt efter. Jag började tveka när jag såg vindprognoserna men det är illavarslande om ett nytt projekt faller innan första försöket så jag åkte ändå. Och det blåste något fruktansvärt, lätta beten och tunn lina i kuling är inte helt lätt att hantera. Men nu var jag ju på plats så då var det bara att försöka hitta lite lä. Jag hittade ett ställe och tänkte att ett par timmar i kylan står jag nog ut. Jag stod ganska långt från kanten för när det friskade i så åkte man ett halvt steg framåt.

Ganska snabbt började jag få lite napp och landade småvitlingar. Sen small det på en större fisk som jag hade kontakt med i 10-15 sekunder innan den klev av. Det kändes inte som en makrill eller plattfisk, så möjligen öring eller troligare något ur torsksläktet. Klart besviken fortsatte jag att kasta men fick ingen ny kontakt på det stället. Slappande av och helt plötsligt så hugger det precis vid bryggan, och jag är lite sen i reaktionen, jag borde ha låtit den rusa och sen kämpat lite mot spöt, men jag ville för mycket och började lyfta upp så jag såg ett fint torskhuvud som med stor kraft ruskade på sig innan den släppte. Jag hade aldrig tidigare fått fisk av den storleken på det stället, bortsett skrubba, så kanske vinden hade fört dem in i skydd där. Det kan ju också ha varit så att småvitlingar sökt skydd och sen dragit med sig större jägare.

Jag brukar inte gräma mig över tappad fisk någon längre stund men att missa båda dessa då jag känner att jag var värd dem, nu när jag trotsade kuling, kyla och kvällströttheten efter en arbetsdag. Ja, det är fortfarande lite tungt faktiskt.

Nedan några bilder från kvällen.

Det ser ut som det är lugnt i denna viken, men det är en illusion, det blåser kuling och jag får stå långt från kanten för att inte blåsa i. Lite sol innan solnedgången i alla fall.

Jag blev av med min sista metaljigg och mina 2 gram jigghuvud var för lätta, så jag gjorde en ad-hoc lösning med ett 5 grams kulbly och en krok i storlek 10. På bilden är detta riggat med en Brown Power Isome i storlek medium.

En fiskeblogg ska ha bilder på fisk, så här kommer vitling 1…

… och vitling 2

Min kompanjon smörbulten

Precis som på de brittiska öarna så har smörbulten blivit något svenska LRFare använder för att slippa ”blanka”, det vill säga att inte få någon fisk alls. Jag gör samma sak själv, när jag kommer till ett nytt vatten så brukar jag testa att fiska nära bryggor, stolpar och kajkanter för att se om där står någon smörbult, och gör det det blir man på gott humör och ser fram mot dagen med tillförsikt.

Under min senaste tur till havet så testade jag att fånga smörbultar på lite lika sätt, och det gick ganska bra faktiskt, ett urval av resultaten ser ni nedan.

Liten smörbult fångad på ett 2 grams jigghuvud och en brun Power Isome , som ni ser tog den kroken trots ett ganska stort bete.

Smörbult tagen på Drop-shot med en ganska liten bit Power Isome mask

Man ser inte så bra på bilden men jag är ganska säker på att denna smörbult är tagen på en Power Isome-agnad krok bakom en metaljigg.

Vill man utmana sig själv så testar man en jigg utan smak/lukt, denna smörbult lurades att hugga på en gul jigg från Fladen

The sea was angry that day, my friends

– like an old man trying to send back soup in a deli.

Ja, det enda roliga med den starka vind som har plågat västkusten i (vad som känns som) en månad är att man kan göra obskyra Seinfeld-citat. Jag har gjort ett par försök med LRF på senare tid men vinden har varit så kraftig att man längtar efter att lämna de lätta grejerna hemma och i stället meta med 35 grams bly och en bit räka. Även när det hugger så är det mer på vinst och förlust, min tunna flätlina bildar en sådan båge att det är näst intill omöjligt att hålla kontakt med betet. Senast var jag vid Långedrag, men efter att ha varit väldigt nära att bokstavligen blåsa i sjön när jag balanserade runt bland stenarna så insåg jag att det nog är bäst att be till gudarna om lite mindre vind.

Tyvärr klarar inte mobilkameran av att fånga hur blåsigt det är denna dag.

 

LRF i sötvatten

En trend som jag sett i tidningar likväl som i bloggar, på instagram och i forum är att människor testar typiska LRF-taktiker i sötvatten, och då helst stadsnära, i kanaler och liknande. Detta påminner väldigt mycket om Street Fishing, en annan sub-kategori av fiske som  blivit populärt på senare år och som handlar om att fiske skall vara enkelt och lättåtkomligt, så i stället för att ge sig ut i naturen så fiskar man i städerna, vi ser detta i såväl Malmö kanal som i Vallgraven i Göteborg och Strömmen i Stockholm. Skulle man jämföra ordboksbetydelsen av LRF och Street Fishing så skulle det visa sig att utrustning till LRF är lite lättare, det vill säga att spöna har en lite lägre rekommenderad betesvikt, beten är således lite mindre och linorna lite tunnare, men de är väldigt lika varandra. Både LRF och Street Fishing handlar om att fånga fisk som lever där du lever, utan att bry sig så mycket om storlek och andra oväsentligheter.

En blåsig dag utan Feskekyrka

Eftersom jag bor i Göteborg och har tillgång till den vackra kanalen ovan så har jag funderat på att utforska detta på allvar, jag har sedan tidigare fiskat en hel del i kanalerna, men då med lite grövre utrustning och fått en hel del fina abborrar, men att fiska med LRF utrustning i stan är nytt för mig, och jag lärde mig en värdefull läxa redan första försöket. Abborrfisket har varit bra den senaste tiden, jag rekommenderar denna Facebookgrupp om någon vill följa detta noga.

Det jag tar med mig från dagen är dock vikten av att tänka på hur man tacklar upp. Jag började med lätta jigghuvuden och en avlång självlysande jigg jag köpt i Grekland, på pappret tycker jag att det ser riktigt bra ut.

HTO jigghuvud och en grön jigg från Grekland

Men jag gjorde inte annat än att fastan i saker på botten, jag blev på kort tid av med flera jigghuvuden, och jag trodde att det handlade om att något hade lagts på botten, kanske en slang eller kabel eller något sådant, men när jag bytte till en krok i storlek 6 och ett genomborrat bly kunde jag fiska på samma ställe utan att faste över huvud taget.

En Fladenjigg tacklad med genomborrat bly.

Jag kan inte tänka mig något annat än att det handlar om vinkeln på kroken, där den mer frigående nedre tackling gör att risken att fastna är mycket mindre. Det måste givetvis utforskas mer, men se det som ett tips för alla som vill testa lite LRF i kanaler, blir ni av med era Jigghuvuden, tänk nytt. Ett mer specifikt tips för Göteborgsfiskare är att komma ihåg att förnya Gula kortet innan man går hemifrån, så man inte måste göra det via telefonen.

Ett perfekt LRF-ögonblick

I början på veckan hade jag tagit ut lite mer komptid och gav mig ut i den fruktansvärt kalla vinden. Det var inte den bästa maj att starta denna bloggen på… Fisket var, som kanske väntat, trögt och jag kände inte direkt att jag levererade till min blogg. Nu är jag dock medveten om att det är fisket som måste komma först och bloggen sen. Nåväl, jag började dagen vid Hinsholmen men efter lunch så fortsatte jag till Saltholmen, eftersom det hade gett något förra gången. Och mitt tålamod kom att belönas i from av ett sådant ögonblick som gjort att det är just Light Rock Fishing jag valt att ägna mig åt av alla tänkbara metoder det finns från. Från samma plats lyckades jag på en kort stund fånga tre olika arter på artificiellt bete. Alla tre arterna hade dragits till vattnet kring en stor påle som står ute i vattnet och som är landningshjälp för de båtar som kör lokaltrafik i Göteborgs skärgård. Det är exakt dessa ögonblick som fascinerar mig så mycket, när man fångar och får reda på vad det är för fiskar som lever bokstavligen framför fötterna på en. I dessa ögonblick betyder inte storlek eller huruvida det går att äta fisken någonting, det är så spännande att få ett napp och inte ha en aning om vad det är för varelse som kommer upp, och så tittar man på dem och fascineras över hur olika (och vackra) havets små varelser är.

Första nappet var en skrubba

Flundran följdes snabbt av en smörbult

Hat-tricket avslutades med en av mina favoriter, en simpa.

 

 

LRF vid Saltholmen

Efter att ha jobbat lite övertid så plockade jag ut en ledig fredag och begav mig till Saltholmen för att testa lyckan. Som jag nämnt innan så skulle jag testa mina nyinköpta metal-jiggar spetsade med Isome. Och det blev en bra kombination. Det var en väldigt blåsig dag, så pass blåsig att om jag hade använt mig av mina jigghuvuden så hade det inte gått att fiska alls. Dagens tackel såg såldes ut såhär:

Detta blev dagens tackel, en vindtåligt kombination

Efter bara ett par kast hade jag en fin öring som följde efter så det fanns någon aktivitet i havet i alla fall. Ganska snabbt så fick jag ett bra hugg och efter en snabb kamp så landade jag en skrubba som helt hade satt i sig krok och mask, så det visade sig att jag hade valt rätt bete. Fisket var dock rätt trögt denna dagen och det mest spännande som hände efter detta var att jag fick en hungrig öring i miniformat.

En av mina absoluta favoritfiskar på lätt utrustning

Liten men glupsk

Jag fick de två arter det är störst chans på just där jag fiskade, skrubba och öring, och med tanke på de blåsiga förhållandena så var det helt ok. Det var skoj att se att även när man använde utrustning från den ”tunga delen” av LRF-spektret så kan man få varierande arter. Det är nog det som lockar mig mest med LRF, att under en dag kunna få flera olika arter på samma utrustning. Jag kommer absolut att testa vidare med dessa metall-jiggar, för de var verkligen lättkastade trots blåsten. Det jag måste pilla lite med är fastsättningen av kroken, det fungerade inte optimalt med fjäderringen, jag får kolla bland isfiske-grejerna och hitta något där, för där fäster man också en krok  i en ögla med någon form av länk.

Vi avslutar med en naturbild från Saltholmen

Klippor vid Saltholmen