Hökensås Sportfiske

Så var det äntligen dags.
Efter flera års pratande och funderande om att besöka Sveriges kanske största och mest kända fiskeanläggning Hökensås Sportfiske.
Hökensås sportfiske ligger ett par mill norr om Jönköping nära staden Tidaholm. Inne i den vackra skogen här ligger många fina vandringsleder och fiskesjöar. Kristallklara källsjöar och skogstjärnar med mörkare vatten. Hökensås startade upp sitt fiske här 1957 och här simmar det framförallt regnbåge men också öring.

Det är slutet av Maj och vi har planerat denna resan sedan Sportfiskemässan. Planen och förhoppningen är såklart att pricka in kläckningen av de stora sländorna, framförallt Vulgatan som kläcker här. Normala år så hade vi varit här i helt rätt tid men detta är inget normalt år. Det har varit mycket varmare än vanligare år så tyvärr är vi några veckor sena. Tyvärr inget vi kan göra något åt, vi får hoppas på andra kläckningar istället. Vi checkar in i vår stuga som är en kanonfin och välutrustad stuga med alla bekvämligheter som man kan önska sig.

Vattentemperaturen i sjöarna är högre än vanligt, fisket är trögt nu får vi höra och regnbågsfiske under sommaren är sällan enkelt. Innan vår resa hit så fick vi rådet av grymma Markus på Hökensås sportfiske att ta med oss flytringarna. Flytringarna skulle verkligen visa sig bli nyckeln till framgång under vårt fiske här. Varken jag eller Peter är några erfarna fiskare från flytring, faktum är att vi båda endast testat dem vid ett tillfälle innan vårt fiske här.

Med hjälp av flytringarna kan vi ta oss ut på djupare vatten och hitta fisken där som söker sig dit då det är svalare där. Vi blir tipsade om att börja vårt fiske i Bastasjön. Bastasjön är en fin liten sjö med klart vatten, grunda vikar, uddar och åtkomliga djupkanter. Bastasjön är en populär badsjö på sommaren så därför är flytring tillåtet här och fördelaktigt om man är här på sommaren och det finns badande gäster här också.

Vi tråcklar på oss våra simfötter och sätter oss ovant tillrätta i våra flytringar och försöker paddla oss utåt. Nyfikna badgäster ser vår färd ut mot djupare vatten och förmodligen imponera vi inte dem med vår teknik att framföra denna farkost. Men efter ett tag börjar man vänja sig och få lite mer kläm på hur man skall manövrera flytringen. Peter är den som visar vägen först och ganska snabbt krokar han en kanonfin regnbåge med en liten olivgrön flickslända. Nu trodde vi att vi skulle ha en kanonfiske men det är trögt, riktigt trögt. Till slut så hugger det på mitt ganska ovanliga flugval, en Montana precis vid en udde. Flugan hinner knappt landa innan fisken suger i sig flugan. Snart kan även jag landa min första fisk från flytring , en vacker öring som föll för min fluga. En Montana som sagt som är ett erkänt bra mönster men en fluga som jag aldrig riktigt gett chansen. Jag har aldrig trott på den endast gett den ett par chanser utan framgång men efter detta så kommer den får fler chanser.

Fisket lossnar inte riktigt för oss och jag bestämmer mig för att knyta på en nymf i mindre storlek. Det brukar kunna vara vägen till framgång när fisket är trögt, gå ned i storlek och kör något mer naturligt. Flugan jag knyter på som så många gånger förut är en liten pheasant tail nymf med lite peacock dubbing som throax, storlek 18. Det är dock stora ytor att fiska av med denna lilla flugan så jag kastar ut och sen paddlar jag runt lite försiktigt med flugan efter mig. Det dröjer inte länge innan jag får ett sådant där kanonhugg och en riktigt mörk regnbåge steg till flugan från en av de djupaste delarna av sjön. Där ser man hur bra fisken ser/känner din fluga under vattnet, riktigt häftigt. Det går lång tid mellan huggen men jag lyckas landa ett par till med hjälp av denna tekniken. Mörkret börjar ta över och vi bestämmer oss för att ge upp för dagen då den kläckningen vi hoppades på uteblev och vi laddar istället om för morgondagen.

Trötta och slitna efter gårdagens bilkörande och sena fiske så tar vi oss upp runt 7 och är på plats vid dagens vatten som föll på Abborragölen. En riktigt trevlig liten klarvattensjö där skogen ligger tät runt om. Utan flytring inte allt så lättfiskad men med våra flytringar så har vi helt andra möjligheter. När vi tittar ut över sjön ser vi flera fina vak och vi är snabbt nere i våra flytringar och börjar ta oss utåt mot mitten av sjön. Vi har börjat få vanan inne och rör oss numera lite mer vant och bekvämare oss framåt eller bakåt kanske man skall säga. Ett tungt vak.
Ett antal meter bakom Peter som inte ser det. Jag skriker till han och i bakkastet släpper han linan och flugan hinner knappt landa innan fisken kastar sig över hans fluga. Likt en ninja så sätter Peter mothugget utan att se vaket. Efter han vänt sig om så kan han drilla dagens första fisk i dagens första kast. En urstark regnbåge som kan landas och det är inte utan jag är lite imponerad över att han lyckas sätta mothugget enbart på känsla sittandes åt fel håll.

En härlig morgon blir det och solen tittar nu fram och snart kan vi se de första vulgatorna kläckas. Vi är inte sena med att knyta på våra vulgataimitationer. Eftersom det blåser lite lätt denna dagen så tar jag hjälp av vinden och driver med flytringen längs ena kanten och här börjar det vaka friskt. Men jag verkar tappat förmågan att sätta mothuggen för jag vet inte hur många fiskar jag bommar. Otroligt frusterande men jag gläds åt Peter som tar igen gårdagens fångst idag och plockar flera fiskar med sin vulgatanymf fluga.

Men efter flera missade hugg och några bryt så lutade jag mig tillbaka i min flytring, tog några djupa andetag.
En omstart. Reeboot.

Nu hade jag fått tillbaka känslan och fisk efter fisk kunde landas på både torrfluga och nymf. Vi får massor med fina fiskar och ja man skriver ofta om fina fiskar men här i Hökensås är de verkligen fina, vackra fiskar i otroligt bra kondition med det där naturliga utseendet. De är prickiga långt ut på fenorna, långa och slanka i perfekt kondition. En sak som är intressant och bra som Hökensås gör är att de matar sin fisk i odlingarna med foder baserat på insekter. De är verkligen ett steg i rätt riktning och framtidstänk. Jag skulle nästan vilja påstå att det är nödvändigt att göra det för att kunna rättfärdiga put and take fisket i framtiden. Det håller inte att fiska på fisk som äter nermald fisk från östersjön som de djävulska trålarna har rensat upp från vårt redan hårt sårade hav.

Vi har under dagen och kvällen ett fantastiskt bra fiske både med torrflugor och nymfer. Kvällen avnjuter vi med grillning och några kalla.
Nästa morgon, vår sista innan resan hemfärd. Vi velar lite om vart vi skall åka med satsar våra kort på att Abborragölen skall leverera igen. Vi kommer ned till sjön och det är inte alls samma aktivitet men nu har vi inte tid till att ändra våra planer. Dagen till ära så fyller Peter år och vi avnjuter oss en liten födelsedags-cigarr. Det dröjer inte länge innan Peter sedan lyckas kroka en liten men väldigt vacker regnbåge. Minsann inte fy skam att börja sin födelsedag med en regnbåge. Dessvärre händer inte mycket mer denna dagen, fisket är helt avslaget trots att fisken vakar en hel del. Fenomenet vi var med om kallas tydligen för ”Fishemans curse” detta är när de små insekterna caenis kläcker i massor. Fisken blir då extremt selektiv och svårflörtad, istället kalasar den på dessa små insekter.

Vi åker ned till shoppen, tar en kaffe och snacka lite skit med grabbarna där innan det är dags för hemfärd. Hökensås bjöd på fina fiskar, bra boende och helt okej väder. Tyvärr uteblev de stora kläckningarna men i år kom de tidigare än vad det brukar och det är inte mycket att göra åt. Stort tack till Hökensås sportfiske för en härlig fiskeupplevelse.

Baltak

Baltak, strax söder om Tidaholm där kan man fiska efter regnbåge och öring i Tidans strömmande vatten. Jag har varit här tre gånger tidigare och det är ett otroligt trevligt vatten. Allt som man kan önska sig av ett strömmande vatten, med snabba strömmar och lugnflyt. Ett utomordentligt vatten för att fiska nymf och vanligtvis så är det fullproppat med fisk.

Jag har varit här tidigare med min gode vän och mycket duktiga flugfiskaren Jonas Olsson. Jag kunde tyvärr inte komma loss från jobbet när han åkte upp nyligen men fick chansen att följa med en annan god vän och fiskekamrat. Peter som aldrig tidigare har varit här skulle göra sitt första besök i Baltak och denna gången kunde jag komma loss. Vi var riktigt spända och det kändes som att vi skulle få fina förutsättningar med vattentemperatur och väder. Flugor har bundits upp under veckan och nymfspöna har riggats.

Väl på plats efter den evighetslånga vägen hit, tar lite drygt 4 timmar att köra och det är en otroligt tråkig väg hit men resan brukar vara värd det då fisket här liknar inget vi har hemma. Trots vi är tidigt på plats är det flera andra här redan och fisketrycket har nog ökat en del mycket pga Covid-19 och många som liksom jag är permitterade. Vanligen så brukar det vara rätt lite folk här under vardagarna medan helgerna kan vara rätt välbesökta.

När vi kommer ned till vattnet på den översta sträckan så märker vi snabbt att vattnet är otroligt lågt och det är inte mycket tryck på vattnet. Inte mycket att göra åt men vi inser snabbt att de tunga nymferna som vi bundit upp inför resan förmodligen inte kommer att kunna användas. Vi fiskar oss nedströms och när vi kommit till en av mina favoritspots strax innan bron så smäller dagens första på. En väldigt pigg båge kunde inte låta bli min Squirmy-fluga och kan efter några lufthopp glida in i håven. Dagens första fisk och som vanligt en lättnad infinner sig efter första fisken landats.

Det är mulet och renget hänger i luften men för tidpunkten på året så är det forfarande varmt i luften. Många ”spots” neråt är upptagna av andra fiskare och det är svårfiskat i det låga vattnet. Vi hittar inte fisken och har nu kommit ned till zon 3. Efter ha samtalat med flera andra fiskare så är vi inte ensamma om att ha det tufft, det låga vattnet och flödet gör fisket svårt och fisken skygg. Strax innan ruinpoolen har vi den lite mer ”vilda” sträckan. Här är det lite mer vildvuxet och denna sträckan kallar jag för öringsträckan. Anledningen till det är enkel, här brukar vi få mycket öring och mycket riktigt även denna gång. En liten öring kunde inte motstå min squirmy och trots sin storlek har den slukat min relativt stora fluga i krokstorlek 10.

Regnet har nu hittat hit och vi passar på att tända grillen för att ladda med lite ny energi. Korv och en alkoholfri öl, det börjar bli lite av en tradition på våra fiskepass och det sitter alltid lika bra. Fyllda med ny energi så ska vi köra ett sista ryck innan hemfärd. Regnet har ersatts av strålande sol och vi har under denna höstdag haft flera olika sorters väder. Naturen runt vattnet lyser vackert i höstsolen, träden har börjat fälla sina löv och det börjar verkligen likna höst.

Eftersom vi har många timmars bilfärd hemåt och det är jobbdag imorgon så kan vi inte stanna så länge till innan vi måste börja vår färd hemåt. Vi bestämmer oss för att lägga resterande del av vår tid på att fiska av den övre sträckan innan bron. Den nedre sträckan var det betydligt fler som fiskade på och vi upplevde att det kändes hetare här.

Peter ser snart en fisk i den snabba strömmen innan fallet och försöker sig på att lura den på torrfluga. Fisken är uppe och kikar flera gånger och jag står brevid och ser på med spänning. Det är så när att fisken tar flugan, den simmar snabbt upp med gapet öppet och om den ångrar sig precis i sista sekund eller om det är Peter som drar bort flugan för snabbt låter jag vara osagt. Men nära var det och jag hoppades verkligen att Peter skulle kunna få sin första Baltak-båge.

Längst upp i strömmen precis nedanför fallet, där är det bra fart på vattnet och jag hade siktet inställt på att fiska av den snabba strömmen där. För att ta mig dit så var det lite vansklig vadning, men en av få fördelar med det låga vattenflödet var att det var möjligt att ta sig dit. Forsen eller utloppet bildar en stark ström med mycket skum och det kändes som ett ställe där det skulle kunna stå fisk, syrerikt och mycket mat. Jag har knytit på en liten vit streamer, ser egentligen inte mycket ut för världen. Flugan är bunden på en streamerkrok i strl 10, vit bindtråd och en svans av vit marabou. Den limmas sedan med UV- lim över hela kroppen och avslutas med en droppe Fluo pink UV-lim som hotspot, flugan är rejält föryngd så den sjunker snabbt med sin smala profil och har en fin jiggande gång.

Jag hinner bara ta ett kast innan det suger till i linan. Jag ser snabbt att det är en bättre fisk, men den kommer mot håven överraskande lätt. Men när fisken ser mig så får den fart och rusar runt bland alla stora stenar och jag tänker för mig själv, gå inte runt där, snälla låt mig inte tappa denna fisken. Efter en nervös kamp så börjar fisken tröttna och jag kan med mycket möda få in fisken i håven. Vilken lättnad och en helt fantastisk regnbåge ligger nu i min håv. Det är förmodligen en av de vackraste om inte den vackraste regnbåge jag fångat. Den har garanterat stått länge i ån, den har en sådan förvildad teckning, full av prickar och stjärtfenan är bred och hel. En makalös fisk på runt 3 kg som efter fotograferande får återgå till vattnet och ställa sig i strömmen igen. Bara denna fisken var väl värd resan och även Peter är helt lyrisk över denna drömfångst. Det är en egenskap som jag och Peter verkligen delar på våra turer, glädjen över varandras fångster. Båda brinner för att dokumentera, fota och det spelar oftast ingen roll vem det är som tar drömfisken, man gläds med sin fiskekamrat.

Denna fisken fick avsluta vårt fiske i Baltak för denna gången.
Fisket var inte alls vad vi hade hoppats på men så är det ibland och det är väl det som är lite tjusningen med fisket, man vet aldrig vad som kommer hända. Man tror många gånger att man har stenkoll på vad som gäller men inte alltför sällan får man tänka om och försöka hitta andra lösningar.

Det blev också lite filmat under dagen och filmen har jag nu tillsammans med Peter släppt på vår youtube-kanal Every Fish Counts.