Jag har sett dom på ekolodet så många gånger i år, dom är stora, dom är gula och dom står ofta alldeles stilla… De riktigt stora ”bussarna”, ”hädanfärdsekona” som Håkan Fransson kallar dessa, dom som så sällan tar… Jag har serverat stora jiggar, mellan jiggar och små jiggar men nix, dom har inte varit bra nog… Så har det sett ut hela sommaren men jag har vägrat att ge upp. Jag vet ju att Mälaren är svår när det gäller de lite större fiskarna och det är faktiskt lite grann tjusningen oxå, jag gillar utmaningen faktiskt…
Idag var det i alla fall min dag. Årets första SuperSizegös ville faktiskt vara med å leka. Jag fick truga den flera gånger, den stod så snällt kvar och struntade i mina naturfärgade jiggar. Sen bytte jag till vad jag egentligen inte gillar, en jigg med fantasifärger, gult o blått eller kanske grönt… En Twin Teez Sriped Lakers i lite mindre modell. Fisken gick upp och tittade, smälte ihop i en gul jättefläck med jiggen, som den gjort flera gånger förut. Den den här gången blev det dock ett litet litet litet ”tjick” i linan å jag nitade… Tvärstopp och de där härliga stångande huvudruskningarna avslöjade att det faktiskt var en riktigt bra fisk.
Nåväl, den kom upp och visade sig faktiskt ligga på SuperSizestorlek, 91 cm och ganska prick 7,6 kilo. Tack för den min fina men oftast så sura Mälarfjärd.
Ps, högtrycket just nu i kombination med åskvädren har gjort Mälarfisket riktigt bra just nu. Ut o prova.
//Jan O