Andreas Dybedahl frågade mig om jag ville följa med upp till Lofoten och fiska. Jag hade aldrig varit och fiskat uppe i norge, eller varit på den typen av havsfiske så jag blev såklart intresserad. Vi var fyra stycken som flög upp i Andreas gäng. För två av oss var det första gången. Vår guide, Patrik Brunström, körde bil upp med ytterligare fyra deltagare och utrustning.

De två gängen sammanstrålade vid Bodö och den första prövningen var att få med bilen på färjan från Bodö till Værøy. Man kan säga att de använder ett eget system där som inte är helt lätt att förstå. Trots att ha varit bil nummer sju i kön efter fem timmars köande så var det på håret att den inte kom med som sista bil. En av färjepersonalen måttade två centimeter med fingrarna för att visa hur nära det var.

Efter några timmar till sjöss så la färjan Röst till vid Værøy och efter några hundra meters promenad var vi vid vårt fiskecamp. Vi packar upp prylarna och det knyts tackel och förbereds inför morgondagens fiske. Alla är riktigt laddade.

Första fiskedagen börjar med skitväder och prognoserna känns inte speciellt lovande. Det ska blåsa rejält, sydlig vind, de närmaste dagarna. Vi ger oss ut ändå och fiskar där vi kan hitta lite lä. Vår båt som Patrik rattar är en Trophy 2503, det känns som om den kan ta sig fram i alla väder och vi känner oss helt säkra. På det första nedsläppet så skriker Andreas till att han har fisk. Efter en liten kamp så kommer en hälleflundra på ca 20 kg upp. En fantastisk start!

Tyvärr så händer det inte så mycket mer den första dagen i vår båt. Nästa dag börjar ännu sämre vädermässigt, vi ger oss ut till samma ställe som dagen innan och tillsammans med den andra båten så krokar vi några mindre flundror. Jag lyckas ta min första flundra och blir förvånad när den kommer upp. Det är en liten flundra på några kg men som ändå gav förvånadsvärt mycket kamp för sin storlek.

På vägen hem har det blåst upp rejält och det blir en riktigt blöt hemresa. Då hade vi den stora båten som tuffade på rätt bra. För det andra gänget blev det ännu tuffare och blötare att ta sig hem. Men hem kom vi alla.

Vi som flög upp skulle åka hem på den fjärde morgonen och började bli oroliga för vårt fiske. Kommande dag var vår sista och prognoserna såg rätt dystra ut. Det blåste nu så mycket att färjan var inställd. När vi vaknar upp vår sista morgon ser det mörkt ut.

Vi gör en biltur på ön för att ha något att göra och när vi kommer tillbaka så är det som om någon tryckt på knappen för att stänga av vinden. Vi ger oss ut för att fiska torsk. Det går gammal sjö men det blåser inget. Mitt i torskfisket så ropar Magnus att det är späckhuggare utanför oss. Vi tar upp grejorna och puttrar efter. Det är många späckhuggare som simmar några meter från båten och vi åker tillsammans med dem i två sjömil. En mäktig upplevelse som tydligen inte är helt vanlig.

Vi fortsätter med fisket. Andreas och Magnus får upp varsina fina sejer. De fightar riktigt bra. Förutom torsk få vi även upp ett par lubbar.

Till slut måste vi bege oss tillbaka, även om midnattsolen tillåter det så måste vi packa ihop allt och förbereda oss för hemresan.

Vi lämnar ön med helikopter som tar en sväng över innan innan vi flyger över havet till Bodö.

Även om vädret gjorde att vi inte kunde fiska fullt ut som vi ville så gav det ändå mersmak och jag skulle definitivt kunna tänka mig att åka tillbaka.

Man brukar säga att ”det finns inga dåliga väder, utan bara dåliga kläder”. Men jag vet inte riktigt om det begreppet verkligen stämmer till hundra procent. Som fiskare är man van vid att klä sig ordentligt inför varje fisketur, för att vara beredd på regn och rusk. Dessutom brukar man kan stå ut med rätt mycket innan man ger upp. Men nu ska jag berätta om en helt vanlig harrfisketur i Lappland.

Vi hade kört båten till andra änden av sjön, för att fiska i sjöns inlopp. Skicklig båtförare som jag är lyckades jag precis undkomma ett ordentligt regn- och åskoväder. Precis när vi hade endast 100 meter kvar till land, så slog blixten ned bara  ett hundratal meter ifrån oss och en ordentlig knall ljöd över. Skraj blev man och hoppade till ordentligt. Man har nog aldrig känt sig så liten och utsatt. Men i alla fall kom vi i land oskadda och vädret klarnade upp. Det blev soligt och fint! Dessutom landades många fina harrar. Efter ett tag började regnet falla och det ökade hastigt. Under bara några sekunder var det inte längre regn, utan hagel som föll från himmeln. Nu var det inte lika roligt att stå på den öppna myrmarken och fiska längre. Jag sprang mot skogen för att gömma mig under en gran samtidigt som haglet, som var drygt centimetern i diameter, dundrade ned över mig. Smärtan att bli träffad av dessa var inget att skratta åt och helt plötsligt blev den lugna harrfisketuren väldigt dramatisk. Efter fem minuter var ovädret över och jag och mina vänner kunde krypa fram igen. Min skjorta var inte riktigt rätt val för dagens väderlek…

Halloj, jag gör min debut i detta forum, jag har ju inte invigt vår nya fina blogg. Fy och skam och smäll på fingrarna, men nu blir det andra bullar och flitigare rapportering! Jag är en av få världsmedborgare som ännu inte skaffat mig en så kallad ”smart” telefon, min ”osmarta” vägrar att dra sin sista suck, och innan den gett upp blir det ingen ny. Jag kommer med andra ord att blogga på det traditionella sättet hemma vid mitt kära äpple (mac-dator).

Jag och min gode vän Tommy Blixt fiskar mycket tillsammans, och det gjorde vi även häromdagen då vi beslutade oss för att testa ett av de roligaste fiskena som finns, kvällsfiske efter älvgädda med grundgående och ytgående beten. Det brukar kunna bli spektakulära hugg, och så blev det även denna kväll…

Vi provade olika typer av beten, grundgående tailar, jerkbaits, vobblers, gummibeten, spinnerbaits och renodlade ytbeten. Tommy fiskade med en svartzonker MEGA-tail, ett abnormt stort knallgult tailbete som inger respekt bara att se på. När Tommy vevat in betet till båtkanten efter ett kast, låter han betet ligga kvar i vattnet och så rycker han lite försiktigt med spötoppen så att den stora tailen gungar lite förföriskt… SMACK! Från ingenstans kommer en arg sommargädda och nyper tag i hela betet och drar iväg. Riktigt coolt när gäddorna gör på det där viset och ni kan tro att det blev ett adrenalinpåslag i båten! Efter några arga rusningar kan jag håva fisken som vi sedan väger till 6,9 kg fördelat på 104 cm.

Varför vi mätte och vägde i det här fallet var för att fisken hade en radiosändare på sig. Den ingår med andra ord i det gäddmärkningsprojekt där gäddor i Klarälven utrustats med denna typ av radiosändare, vilket gör att det går att pejla vart de befinner sig.  Så här såg sändaren ut.

Vi fick några mindre, men minst lika arga gäddor innan jag får ett brutalt hugg precis vid båtkanten. Gäddan låg i ett gräsbälte och lurade, och när min spinnare kom förbifladdrande fick den tokspel och fick mord i blicken! Spinnaren har min gode vän Bo Gunnars gjort till mig, han kan sina spinnare ska ni veta! Just denna spinnaren är lätt och går att fiska precis under ytan, något som är perfekt när man fiskar över dessa gräsbälten. Det är gäddan på bilden högst upp med spinnaren i mungipan. Denna fisk hade också en radiosändare vilket gjorde att vi mätte och vägde även denna, 95 cm och 5,42 blev resultatet. Datan skickade jag in till den ansvarige för gäddprojektet på Karlstad universitet, hoppas att han har någon nytta av uppgifterna.

Sedan blev det sent och fisket dog av, så vi tuffade hemåt i den ljumna julinatten. Det var en bra dag, Tommy är en kul prick att fiska med och vi fick ju båda karatehugg vid båtkanten så kalsongerna nästan for av. Det var en bra kväll och kul med de radiomärkta gäddorna, det är första gången vi får dessa. På återseende vänner och kamrater, live long and prosper…

//Sebastian Wiman

Jag fick följa med Adam Orre från Söder Sportfiske ut på ett gäddpass för att dels fiska på lite nytt vatten men även för att få se hur man fiskar de stora jiggar som vi skrivit om tidigare på +FishEco. De kallas ofta för ”Rügenjiggar” men de fungerar bevisligen längre norrut än så.

30cm jigg och Adam

Dagen var en strålande sommardag, lite vind gjorde fisket behagligt och att vi fick till naturliga drifter. Inför dagen hade jag handlat några större gummibeten, jiggar som var 30 centimeter och längre samt en Fluffer från Mangeboy.

Adams hemmasnickrade jigg

Adam fiskade mestadels med en 30 centimeters jigg som hade gått några ronder och blivit av med stjärten. För att kompensera detta så hade han monterat ett spinnarblad bak och det visade sig fungera riktigt bra.

Arg sommargädda

Vi drog några gäddor men saknade kontakt med någon större gädda tills Adam får ett följe som hugger på hans jigg men verkar missa, vi ser stora virvlar och strax efter det följer hon med till båten och står still bredvid oss så vi får se att hon är en grov dam.

Sargad jigg

Vi bestämmer oss att nöta på den platsen och jag får strax efter det ett hugg precis efter att betet landar. Jiggen blev rejält sargad efter den lilla attacken. Det var tyvärr det sista vi såg av den fisken.

Trollslända i strandkanten

Vi gjorde ett par strandhugg och grillade mat i solskenet. Det blev en lång dag så det var skönt att gå iland och ladda batterierna och vem kan tacka nej till varm mat under ett fiskepass?

Fajitas

Vi får stifta bekantskap med ytterligare några arga gäddor under eftermiddagen och kvällen. Tyvärr ingen större som vill låta sig bli krokad men de vi får kämpar bra. Efter ett kast när jag har vevat in jiggen och har den vid båten så drar jag den i ytan för att bli av med lite gräs som fastnat. Då plötsligt exploderar ytan och en skaplig gädda visar sig, samtidigt som den stänker ned oss i båten. Den missar jiggen och jag står mest och undrar vad det var som hände.

Stor jigg, liten gädda

Vi fick åka hem utan någon bättre fisk men det var ändå en fin dag på sjön med roligt fiske. Kul också för mig att få komma bort från ens eget gamla vatten. Tack för det Adam!

Adam