De sista dagarna har handlat om fiske och åter fiske med mina klasskamrater på Sportfiskeakademin. Tanken var att fånga många och stora gösar.

Men istället fick vi få och små. Så kan det vara ibland.

Första dagen började med att ekolodet inte fungerade. Vi fick ta hjälp av landstrukturen och vertikaljigga oss fram längs brantkanterna. Tillslut lyckas vi lura 3st gösar med dryga 60cm i topp. Diskreta färger fungerade bäst i det molniga vädret.

Dag två bjöd på regn och mera regn. Men nu hade vi lyckats låna ett ekolod som möjliggjorde lite effektivare sökande efter heta kanter. Fisket började fint med tre gösar på samma plats. Sedan drog fiskarna och även vi ner toppluvorna i det minst sagt råa vädret.  Vi lyckades tillslut lura ytterligare en gös så utvecklingen gick iallafall i rätt riktning.

Med strålande sol och stigande barometer hoppades vi på gösrally dag nummer tre. Men ack så fel vi hade. Resultatet var länge tre ynka små gösar innan vi hittade en liten fläck som höll lite fisk. Först landade jag en lite finare gös på ungefär 65cm och när vi sedan närmade oss markören jag slängde i vid hugget krokar Nisse en något mindre gös samtidigt som Jon även han gör ett lyckat mothugg.

Vi drog ut på tiden och gjorde en sista drift. När vi står där i båten och snackar skit som bara tre goda vänner kan göra får jag ett sinnessjukt hugg som trycker ner spöt mot vattenytan innan jag ens hunnit reagera. Tankarna går självklart direkt till ett hopp om storgös. Men då de kraftfulla knycken med huvudet aldrig kommer inser vi snart att det är en finare gädda som bitit över jiggen. Den 96cm långa gäddan besegrades ändå relativt snabbt då jag pressade det lilla spöt till max och Jon gjorde en perfekt ”tjuvhåvning” på den gröna madamen.

Slut för denna gång. Skitfiske på er allesammans!

//Jonathan

Att tävla i fiske är inget jag gillar. Men jag gör det ändå. Trots att jag på förhand alltid förkastar arrangemang efter arrangemang med för korta tävlingstider, dåliga regler eller där chansen av att vinna är obeskrivligt obefintlig, så finner jag mig själv där ståendes vid kaptensmötet någon gång varje år. Inställningen är alltid att göra det omöjliga. Att åka långväga hemifrån oftast utan kunskaper om tävlingsvattnet för att sedan i ständig desperation beta av reservplats efter reservplats i hopp om att vinna över de lokala förmågorna.

Dessa lokala förmågor behöver inte i själva verket vara från närområdet. Det är istället en grov kam som genom årliga misslyckanden växt fram för att sedan gruppera de motståndare som på något vis har en fiskemässig fördel gentemot oss. Om de sedan är duktiga fiskare från ett fjärran land eller det aktuella samhällets erkände storfiskare har ingenting med saken att göra.

Sittandes här på hemmaplan långt från kommande tävlingsarena finns det flera sätt att förbereda sig. Vobbler har sorterats, nya krokar har inhandlats och gamla har kasserats. Sjökort studeras och planer smids. Ingenting får lämnas åt slumpen även om det sällan blir som man på förhand tänkt sig. Listor bockas av och väskan är packad. Extra strumpor och extra mycket kaffe. Förkylning eller trötthet duger inte när prisbordet skall erövras.

Under stundande uppladdning känner jag mer än någonsin att årets Gäddfestival i Fryken måste få en förändring. Att det fortfarande existerar en klass för bonkning är dock inte vad jag har i mina tankar. Det handlar om vilka som vinner. Förra årets segrare var team Pike 2000. Året före likadant. Året före det även det precis likadant och året före det året var det, juste det. Precis likadant. Om ni ur all denna smörja lyckades tyda att samma team har vunnit samma tävling fyra år i rad förstår ni säkert vad jag känner. Att det är mycket viktigare att fiska bättre än dessa örebroare än någonting annat.

Det börjar bli svårt att fokusera. Den högvarvande vinnarskallen behöver ett glas mjölk och ett dåligt tv-program en onsdagskväll som denna. Allt ligger nu på sin plats och planen är klar. Att fånga fler och större gäddor än de andra, inte bara Pike 2000. Eller hur var det nu igen? Jag som inte gillar att tävla…

 //Jonathan

Förra hösten när jag testade på vertikalfiske för första gången minns jag hur jag satt som en riktig kratta i båten. Snevriden så ryggen föll i sönder. Hårt så man tappa kontakten med bakdelen. För lågt så att spöt slog i relingskanten. Helt enkelt inte optimalt med ont i kroppen och ett sämre fiske som följd.

En bekväm båtstol inhandlades just för att försöka undvika dessa otrevligheter. Snurrplatta skulle det vara samt riktigt skönt så koncentrationen och humöret varar lååååååånga dagar. Eftersom jag kommer fiska från olika båtar, som dessutom inte är mina egna så måste jag kunna ta med mig stolen utan inverkningar på båten.

Jag har sett fästen ämnade för just detta, men jag kände för att ta vad jag hade hemma och på samma gång göra stolen högre än alla orignalfästen. Resultatet blev som bilderna förtäljer. Ingen snickarmanual men lite inspiration hoppas jag att det sprids!

Det kommer säkert bli lite dinglande med fötterna men hellre det än för lågt. Med små medel kan man inte få allt. Ska dessutom fästa två små spännband som man kan spänna lagom hårt runt öppna tofter eller tofter med lucka. Dock så står den mer än tillräckligt stabilt på bottenplattan. Vid behov kanske jag fäster någon gummiduk på bottenplattan så det inte glider runt vid blöt väderlek.

På bilden nedan ser man skivan jag satte snurrfästet i, sedan en kloss som själva förhöjningen. I den satt jag sedan en större skiva som botten till hela ekipaget.

//Jonathan

Vanligtvis brukar jag stå på den här sidan disken helt omedveten om allt dregel som tränger fram i mungiporna när vägg efter vägg och hylla efter hylla granskas efter nytt fiskegodis. Men flertalet gånger har jag stått på andra sidan, som praktikant i högstadiet och som sommarjobbare under gymnasieåren. Både kunskap samt ansvarsnivån låg ju då på en lite annan nivå än under de senaste fyra veckorna, vilka jag har tillbringat på SportfiskePoolen i Uppsala.

Det jag anser vara det absolut svåraste med jobbet, från första till sista dag, det är att ha kunskap om sortimentet i butiken och att snabbt känna efter vad kunden ungefär vill ha utan att personen i fråga har nämnt något förutom att dom ”vill fiska”. För att kränga prylar, det är inte svårt alls, det är bara säga det här fiskar jag med så går alla kunder igång och vill direkt ha allt du pekar på. Men det handlar ju om att göra kunden nöjd inte bara när de går ut ur butiken utan även när de förhoppningsvis kommer tillbaka till butiken.

Dagen börjar oftast med lite härligt kaffedrickande bakom kassan och dagens leveranser. Packa upp och pricka av, märka med pris för att sedan hänga ut. Trevligt förmiddagsgöra. Kunderna brukar ploppa in med jämna mellanrum från öppningsdags till strax efter lunchtid då det ibland blir en liten dip för att sätta igång igen de sista två tre timmarna innan stängning.

Det blir mycket ”påspolning” av ny lina under dagarna, vilket kunderna brukar uppskatta väldigt mycket. Många svar på frågor blir det också. Ibland svåra frågor ibland enkla men oftast den mycket svåra frågan – vilket drag är bäst? Tiden går fort om man är pigg och glad för mycket snackande blir det oavsett om man hjälper storfiskarna fylla i hålen på sina berättelser eller om barnfamiljen skall ut och meta för första gången. Och på tal om att meta, att en sportfiskebutik säljer mask det är nog den trevligaste överraskningen för de allra flesta kunder! Enkla medel för att göra en stressig mor eller far extra nöjd med sitt besök.

Förutom att assistera kunder med att hitta vad dom söker, eller tror att dom söker, ligger en stor del av arbetet med att ha nöjda kunder i att ge dom service utöver det vanliga butikssortimentet. Det kan vara ett trasigt spö som man vill köpa ny toppdel till. Dock blir det vanligaste i det här fallet att man får laga toppen bara med en ny toppögla. Men att skriva små lappar och ringa runt för att kolla status på saker som byglar till gamla haspelrullar eller speciella krokar m.m. är en viktig del av arbetet i en butik. Alla kunder är lika viktiga även om alla inte spenderar pengar i slutändan.

Som summering får jag säga att det är väldigt roligt att jobba i en sportfiskebutik. Viktigt är att man gillar att hjälpa personer med deras fiske och kanske inte rekommendera Westins Jätte till alla som jag vanligtvis brukar göra…

Nu blir det förhoppningsvis någon härlig kväll med göstrolling. Skitfiske på er allihopa!

Mvh,
Jonathan

Ja nu är våren och sommarens trolling efter lax till ända för min del. Det hela började i mars då jag, brorsan och farsan besökte Vänern med mycket lyckat resultat. Vi hade fiskat 6 dagar på Vänern året innan som alla slutade utan en godkänd lax eller öring så det var verkligen behövligt för självförtroendet.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=Q3YrMU9VYL0&version=3&feature=player_detailpage]

Efter det var det 2 månaders uppehåll och vässande av krokarna inför vår debut på laxarenorna utanför Karlskrona och Blekingekusten. Fem dagars planerat fiske blev till fyra då blåsten ställde till det, men vad gör det när fisket var helt sagolikt. Jag har samlat alla hugg som jag inte trasslat bort i en förhoppningsvis feberframkallande film.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=LQ7tVHW5pSg&version=3&feature=player_detailpage]

Självförtroendet var på topp inför fisket utanför Understen, något som är nog viktigt när det gäller laxfiske. Ungefär som momentum i hockey, i ett flyt hugger det hela tiden hur man än gör. Men utan belöning och bevis på att man gör rätt kan den mest erfarne till sist tappa tron och ge upp. Skillnaden på 1-2(!) hugg varje dag eller 0 hugg varje dag är klyschigt nog ytterst hårfin. Under de dryga 11 dagarna vi fiskade utanför Understen skrapade vi ihop 22 kontakter där 13 fiskar följde med hela vägen in i håven. Grymt härligt att se dessa silvriga torpeder simma vidare mot Norrland! Givetvis blev det lite undervattensbilder på en del av återutsättningarna.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=5lwZyOmoGCk&version=3&feature=player_detailpage]

Tilläggas kan att förra året fiskade vi ungefär 160 timmar och hade 8st kontakter…
Så detta år har verkligen varit helt underbart och något att minnas. Viktigt är då givetvis också att man tar väl hand om den fångst man får, både de man väljer att spara och de man returnerar. Det sistnämnda har vi fått mersmak för!

Tid nog att rigga om till gösfiske, skitfiske på Er allihopa!

//Jonathan

Ibland roligt, ibland inte så roligt med förberedelser. Men att botanisera i draglådan är alltid skoj. Bytte krokar på både gamla klassiker och nya inköp. En liten bit färgad slang av nåt slag på kroken är aldrig fel när det gäller gös. Nu blir det att veva på lite ny lina på rullarna och gå igenom vertikalgrejerna. För på torsdag ska det fiskas, inte fixas.

Skitfiske på er allihopa!

//Jonathan