Gäst i +FishEcobåten, Berra Mård.

Bert Mård med pelagiskt vertikalad gös.

Att få fiska med diverse skickliga profiler inom sportfiskebranschen är både roligt och intressant och dessutom en förmån. Gäst i FishEcobåten denna gång var kanske en av Sveriges mest kända sportfiskare och butiksägare, Bert ”Berra” Mård. Bland tusen avhandlad ämnen förutom pelagiskt vertikalfiske, som undertecknad bjöd på för dagen, så berättade Berra en intressant nyhet. Det blir ytterligare en Huntyard & Berras butik under 2012. Hyreskontrakt för en stor lokal vid Arlanda Stad, Eurostop Ica Maxi, har nyligen skrivits på.

Butiken öppnar inom sex månader och butiksytan hamnar på ca 1500 kvadrat i två plan. Butiken kommer att hålla fullt sportfiske- och jaktsortiment. Bland annat satsar man på en skjutbana på 80 meter och en sk skjutbiograf. Utmärkande för oss sportfiskare blir en båtutställning med bla Quintrex och Tracker.

Rekrytering av butikspersonal sker just nu, är du intresserad så ta kontakt med Bert Mård, 076 2320895,

Om vi fick någon fisk? Jajamen, att Berra är gammal tävlingsfiskare framgick med tydlighet. Knappt 20 gösar fick sig en motionstur under fiskedagen varav Berra stod för hälften. Så visst sitter skickligheten kvar…

 //Jan O +FishEco

Tidigare gäster i +FishEcobåten

Gäst i FishEcobåten, Torbjörn ”Buster” Odén

Gäst i FishEcobåten, Pär Lindberg

Tankar kring det pelagiska vertikalfisket…


Ja jäkl… vilket gösår det har varit hitintills. Jag har ingen samlad statistik men det väller ju in rapporter till +FE om fisk över åtta kilo. Det är knappt någon höjer på ögonbrynen för en fisk som väger under nio kilo… Det mesta av detta kan tillskrivas genombrottet för det pelagiska vertikalfisket. Jag har själv praktiserat detta under två år, skrev min första artikel i ämnet sommaren 2010 efter att blivit av med ”pelagiska oskulden” under en tur med Håkan Fransson och Jonas Hellström. Efter det blev det också många samtal till min kamrat, Mr Vertikal himslef, Jörgen Larsson på FiskeFeber som verkligen varit pionjär i detta. Ett roligare och mer adrenalinflödande fiske får man leta efter, jag är frälst, torsk, eller kanske gösad, välj det du gillar bäst.

Metoden i sig har helt och hållet ändrat min syn på gösen. En av de viktigaste lärdomarna jag dragit av PV fisket är att vi har ett oändligt mycket större antal vatten med grov fisk än vad vi tidigare trott. Jag har själv räknat bort mitt hemmavatten som ett ställe där det inte  lönar sig att leta stor fisk, en miss av stora mått. De sista två turerna jag gjort har varit grymt bra, jag har sökt pelagisk fisk där jag själv och andra haft riktigt bra trollingfiske förr om åren, mängdmässigt. Jag uppskattar att vi fått kanske 600-1000 gösar här, men aldrig någon över 4,5 kilo. Dessa två turer med prickskytte har gett tre fiskar över fem kilo, med en toppfisk på 89 cm och 6,9 kilo… å då skulle ni sett den jag tappade J Vattnet är mellan 30-50 meter djupt.

Ja, det är helt enkelt så att den pelagiska gösen är större än de exemplar vi får vid det traditionella vertikalfisket som sker vid botten och trots att det trollas i dessa vattenvolymer är vertikalt prickskytte efter de stora mycket mer effektivt för just de stora. Jag har diskuterat detta med många, varför får man inte kontakt med dessa stora individer under trollingfisket, lika ofta? Ja, förmodligen finns det många svar, ett är att vi ofta trollar för fort, dessutom ofta med beten som kanske går för grunt. Den stora gösen, enligt min egen erfarenhet, finns på djup mellan fyra och åtta meter, de har dessutom en förkärlek till väldigt ”lugna” beten. Nästan alla fiskar tar när du har ingen eller absolut minimal rörelse i din jigg. Det är tom så att det är väldigt lätt att skrämma en nyfiken gös som granskar din jigg om du ger jiggen liv och rörelse. Här gäller verkligen bergeppet ”less is more”.

Ja, vart ska nu detta sluta! Det är absolut inte enkelt att bara ge sig ut att ta en jättegös men det har absolut blivit enklare. Med det kommer också ett ansvar. När eller om du lyckas, var rädd om den stora gösen, det finns alltid begränsat med stor fisk, även om vissa vatten hålle fler än andra. Så ut och testa pelagiskt vertikalfiske på din egen sjö, speciellt om det är en sån som enligt alla ”bara” håller smågös, det gör den inte, garanterat 🙂

//Jan O

Glöm inte dom viktiga spontanturerna…

Mammagös

Något jag tyvärr kunnat konstatera är att när man jobbar med fiske, så fiskar man mindre… Kanske inte sant för alla men för mig. För en tid sedan bestämde jag mig för att försöka ändra på det och framförallt att försöka åka på fler spontanturer, strunta i att allt måste vara så himla förberett och planerat. De två senaste dagarna har också ångesten över en båtmotor som inte startat legat tung i mitt huvud. Vatten i bensinen och mitt eget slarv har gjort att ett par mekar kliat sig ordentligt i huvudet innan detta kunnat konstateras och åtgärdas.

Så, jag hade egentligen tänkt att ägna dagen åt annat men tog ett ”spontant” beslut runt halvtolv bläcket att bara sticka ut, glad för fungerande motor… Eftersom jag bor bara nån kilometer från Mälaren så blev det denna sjö för dagen med gös i siktet. Beslöt mig också för att testa dom gamla trollingreporna från förr, fast med vertikalspöet och pelagisk taktik.

Jag hann inte fiska mer än en kvart innan första ekot beslöt sig för att hugga. En riktigt grann fisk som releasade sig själv vid båtkankten, kanske 5, kanske 6 kilo…. riktigt grann. Jag blev visserligen glad men ändå, man vill ju själv släppa tillbaka fisken, för att vara helt tydlig så klev den av visserligen vid båtkanten men innan den var helt färdig för landning och innan jag själv hunnit ta i den… Men, ytterligare ett eko beslöt sig för att smaka jiggen, bara minuter efter fadäsen med den första, och jäkl…. vad det blev åka av. Det är rent makalöst vad gös kan vara tuff och envis, det tog en bra stund att pumpa upp fisken, å vilken skönhet. Vågen sa 6,9 kilo och längden 88 cm.  Själv i båten brukar betyda kassa bilder, för mig dvs, så blev det även denna gång, men det viktiga är att mammagös fick en snabb retur. Fin-S 7 tum Arkansas Shiner satt på linan, en gammal favorit…

Ingen mer fisk på dom två efterföljande timmarna men vad gör det… å kanske är 6,9 inte så stort i dessa storgösdagar men just Mälaren är sällan givmild med fisk över sex kilo, så jag är glad som en lärka! Jo, det jag ju också ville säga, glöm inte dom så viktiga spontanturerna, dom är bra för själen 🙂

//Jan O

Stora beten för gösen…


Att gösar gillar stora beten är ingen hemlighet men ibland blir man ändå förvånad. Tillsammans med Niklas Jonsson gjorde jag ett rejält göspass härom dagen. Fisket var bra, vi fick säkert 40 gösar men storleken var det kanske sisådär med. Vi letade och letade de större fiskarna pelagiskt men strålande sol, årets varmaste dag och ingen vind gjorde gösen svår, dvs de pelagiska jagande fiskarna vägrade visa sig… När klockan närmade sig fem och vi bara hade ca en timme kvar innan vi måste åka så friskade vinden i och vips så hittade vi några pelagiska fiskar. Den första sa slumpen att den var min, en fin fisk på kanske lite drygt tre kg… Den andra som vi körde på med ekolodet tog Niklas, som hade tacklat med största Fin-S jiggen, Arkansas Shiner 26 cm… Ja, som bilden visar så är jiggen nästa lika lång som fisken. Slutsats, stora beten attraherar gös, ingen jigg är för stor. Var inte blyga för det är inte gösarna, testa stora jiggar…

//Jan O

Det är kul att guida…


Ja, det är faktiskt kul att bara guida ibland. Ett begrepp jag brukar ta till när vi sitter i min båt men jag inte får något, men fiskekamraten får… 😉 Så var det häromdagen. Perfekta förhållanden, massor med betesfisk men mina beten dög inte. Det gjorde däremot Tubens, efter bara några minuters fiske tjongar det på en gös på Tubens vertikalade Fin-S, en liten sprattel på kanske kilot, räknas egentligen inte. Men sen var det svårare, timmarna gick och inget händer, inte ett pet! Betesfisken bara ökade i antal och lodet blev emellanåt nästan svart av fisk. Mitt i detta såg jag några ”bananer i spår” dvs dåliga ekolodsträffar på fisk som rör sig snabbt och jagar… Utan att jag ser det har Tuben justerat upp sin jigg till kanske bara ett par meter under båten, tjong, så satt den där, Tubens första riktiga vertikalade gös. Som sagt, det är kul att guida 😉

//Jan O

Ibland måste man bara ut…

 

Jag passar på att sno åt mig det allra första inlägget i vår nya redaktionsblogg. Vi har länge pratat om att skapa en och nu har skicklige Fredrik ”Skvalp” Johansson tagit tag i uppgiften med känsla och skicklighet. Hoppas att ni kommer att följa oss.

Ja. Ibland måste man bara ut, ja, ni vet känslan av att nästan spricka om man inte får fiska, den hade jag igår. Samma känsla hade vår goa annonssäljare Anna och hennes kille Ove. Så, det blev kanon att kunna infria ett gammalt löfte till Anna att bjuda på vertikalfiske.
Å visst nappade det, vi var dåliga på att ta kort men själv lyckades jag hamna på ett ;), typiskt va. Totalt fick vi sex-sju gösar. Alla jagade aktivt efter de jättestim med löja vi hittade i ett sund. Fisken tog på mellan sex till sju meter och det bara tjongade…. Leken har nog börjat men det var bara 8-9 grader varmt så än är många olekta. Vi fick en sista fisk som var en höggravid hona, riktigt tjusig fisk som simmar kvar och ska göra fina nya små gösar mycket snart. Alla fiskar tog på Fin-S och Shaker. Grön och Alevife funkade finfint, pga ganska kraftig ström fick vi gå upp till 30 grams skallar… Ganska viktigt faktiskt, bottenkontakt kan vara A och O, många slarvar med det. Annars kan gösen hugga rappt som attan och spotta lika fort.. Ja, så blev det en pekpinne också, det var inte meningen, bara ett tips i all vänlighet.

Ja, det var vårt första inlägg, kul att jag hann först 🙂 Fortsatt skön helg.

//Jan O

Ps, våren är ju härlig, blev några bilder till 🙂