Ja jäkl… vilket gösår det har varit hitintills. Jag har ingen samlad statistik men det väller ju in rapporter till +FE om fisk över åtta kilo. Det är knappt någon höjer på ögonbrynen för en fisk som väger under nio kilo… Det mesta av detta kan tillskrivas genombrottet för det pelagiska vertikalfisket. Jag har själv praktiserat detta under två år, skrev min första artikel i ämnet sommaren 2010 efter att blivit av med ”pelagiska oskulden” under en tur med Håkan Fransson och Jonas Hellström. Efter det blev det också många samtal till min kamrat, Mr Vertikal himslef, Jörgen Larsson på FiskeFeber som verkligen varit pionjär i detta. Ett roligare och mer adrenalinflödande fiske får man leta efter, jag är frälst, torsk, eller kanske gösad, välj det du gillar bäst.
Metoden i sig har helt och hållet ändrat min syn på gösen. En av de viktigaste lärdomarna jag dragit av PV fisket är att vi har ett oändligt mycket större antal vatten med grov fisk än vad vi tidigare trott. Jag har själv räknat bort mitt hemmavatten som ett ställe där det inte lönar sig att leta stor fisk, en miss av stora mått. De sista två turerna jag gjort har varit grymt bra, jag har sökt pelagisk fisk där jag själv och andra haft riktigt bra trollingfiske förr om åren, mängdmässigt. Jag uppskattar att vi fått kanske 600-1000 gösar här, men aldrig någon över 4,5 kilo. Dessa två turer med prickskytte har gett tre fiskar över fem kilo, med en toppfisk på 89 cm och 6,9 kilo… å då skulle ni sett den jag tappade J Vattnet är mellan 30-50 meter djupt.
Ja, det är helt enkelt så att den pelagiska gösen är större än de exemplar vi får vid det traditionella vertikalfisket som sker vid botten och trots att det trollas i dessa vattenvolymer är vertikalt prickskytte efter de stora mycket mer effektivt för just de stora. Jag har diskuterat detta med många, varför får man inte kontakt med dessa stora individer under trollingfisket, lika ofta? Ja, förmodligen finns det många svar, ett är att vi ofta trollar för fort, dessutom ofta med beten som kanske går för grunt. Den stora gösen, enligt min egen erfarenhet, finns på djup mellan fyra och åtta meter, de har dessutom en förkärlek till väldigt ”lugna” beten. Nästan alla fiskar tar när du har ingen eller absolut minimal rörelse i din jigg. Det är tom så att det är väldigt lätt att skrämma en nyfiken gös som granskar din jigg om du ger jiggen liv och rörelse. Här gäller verkligen bergeppet ”less is more”.
Ja, vart ska nu detta sluta! Det är absolut inte enkelt att bara ge sig ut att ta en jättegös men det har absolut blivit enklare. Med det kommer också ett ansvar. När eller om du lyckas, var rädd om den stora gösen, det finns alltid begränsat med stor fisk, även om vissa vatten hålle fler än andra. Så ut och testa pelagiskt vertikalfiske på din egen sjö, speciellt om det är en sån som enligt alla ”bara” håller smågös, det gör den inte, garanterat 🙂
//Jan O