Etikettarkiv: Light Rock Fishing

Litet inköp

Publicerat av
Svara

Efter att ha hittat jiggarna från Fladen ville jag kolla om de hade flera produkter för LRF och på Fladen Store hittade jag detta, små metal-jiggar, perfekt för lite blåsigare väder, och en konkurrent till Power Isome som heter Vermz. Min första tanke är att byta ut trekroken mot en enkelkrok på jiggarna och ”agna” den med Isome eller Wermz, för att sedan långsamt fiska dem längst botten för att lura upp några skrubbor, eller kanske någon ännu roligare plattfisk, som sandskädda eller drömfisken piggvar. Nu längtar man till helg…

Mini LRF jigs och Vermz

 

Oslo 2016

Publicerat av
Svara

Som jag nämnde så har jag och min sambo bokat en tripp till Oslo, en stad vi besökte förra året också. På denna typ av resor har jag alltid med mig mitt teleskopspö, ett Shimano Exage BX tele 180L, vilket är ett tvådelat teleskopspö vars betesvikt börjar på 3 gram och som bara är 30 cm när det är delat och hoptryckt. Inte det bästa att fiska med givetvis men en bra kompromiss, det har öppnat upp möjligheten för fiske på många platser för mig.

Fördelen med LRF är att du kan fiska med minimal packning, med dessa föremål klarar jag mig strålande

Eftersom detta spöt är lite stelare än mitt vanliga spö så har jag också lite mer vikt på mitt tackel, detta är min standard-tackling på semestrar.

Isome, 5 gram kulbly, skyddande gummistopp och en krok i storlek 6, Aberdeen-typen.

Så här beskrev jag fisket då i Feskebloggen:

När vi hade checkat in på hotellet så gick vi en promenad och vi gick vid vattnet, som det finns gott om i staden. Jag hittade hur många intressanta platser som helst men det som avgjorde att jag började lördagen vid operahuset var att vi såg ett stim på ett femtontal stora fiskar simma förbi precis vid kajen. Det var svårt att se vad det var, det som talar för att det kan ha varit stora sillar är att det satt folk med häcklor och fick sill några tiotal meter bort.

Jag ut lite innan sex på lördagsmorgonen och började mitt fiske mitt emot operahuset. Jag har inte varit helt nöjd med hur resespöt hanterat mina 1,5-2 grams jigghuvuden, det är helt enkelt lite för stelt då det är ett teleskopspö, och jag har heller aldrig fastnat fullt ut för drop-shot då det inte kan fiska av annat än botten, men jag beslöt för att tillverka en slags Texas-rig, som jag tänker kan fullgöra alla fiskesätt jag vill testa, man kan kasta och veva in uppe i vattnet, man kan hoppa fram längst botten, man kan låta den ligga stil om fisken är extra trög, så kallad dead-sticking och man kan pimpla rakt ner vid en kajkant och få en bra vinkel på kroken. En annan fördel är att det går att ha en lite tyngre vikt och ändå ha en liten krok.

Idén visade sig fungera utmärkt, i första kastet fick jag en fisk som jag kämpade med några sekunder och jag såg den närma sig ytan innan den släppte, av kroppsformen att döma så var det en gråsej. Efter det kom en ganska död period och till slut så slog det på en fin skrubbskädda.

Skrubba tagen utanför Operahuset i centrala Oslo

Jag var nöjd med första dagen så jag gick upp tidigt även på söndagen. Då gick jag i motsatt riktning, till hamnen vid Pipervika. Jag körde med samma utrustning och upptackling, jag var som sagt nöjd med hur allt funkat dagen innan. I Pipervika finns det fyra olika båtbryggor, och jag satsade på den inre, mest för att jag inte visst något om området. Det visade sig vara ett bra val. Jag började med att kasta i olika riktningar men kände inget så då började jag söka av området precis intill bryggan genom att bara släppa jiggen rakt ner och föra den upp och ner. Plötsligt smäller det på en rejäl fisk och jag lyckas bärga en fin torsk.

Första torsken i Oslo

Jag har flera små hugg kring bryggan och jag fortsätter in på grundare vatten, till slut söker jag av området vid kajkanten, där bryggan börjar. Det är väldigt grunt, nästan så att jag såg botten och jag tänker att det kan finnas någon rolig liten fisk som gömt sig där. Plötsligt blir det helt stumt och jag tror jag satt mig i ett rep eller likande, men snart så börjar det rycka kraftigt i spöt och eftersom det är så grund så ser jag snabbt siluetten av en riktigt fin torsk. Här går det inte med finlir utan jag lägger spöt och halar upp torsken för hand, med en stilla bön om att den sitter bra och att linan håller. Och det fungerade.

Andra torsken i centrala Oslo var en fin pjäs

Givetvis inte en av de jättar som tas från båt vid lofoten men för att vara på ett teleskåpspö och en liten krok på någon meters vatten så var det en riktigt rolig fångst.

Totalt sett gav Oslo en skrubba, två torskar, en tappad (trolig) gråsej och några nafs av mindre fiskar. Helt ok med tanke på fisketid.

Årets första (bom)tur

Publicerat av
Svara

Normalt sätt så brukar jag börja med mitt LRF-fiske i början på maj, men det är nog för att det mest blivit så. Under vintern så gillar att jag fiska abborre och regnbåge från isen och sen brukar jag meta lite i Göta älv tidig vår och sen när det börjar bli varmt och gott så är det dags att åka ut till havet och hamnarna och se vad jag kan träffa på. Men i och med denna blogg så gjorde jag en chansning i början av april och åkte till småbåtshamnen vid Hinsholmen.

Det var första förmiddagen utan kraftig blåst på väldigt lång tid, men det var fortfarande väldigt kylslaget i luften. Det var gott om öringsfiskare på klipporna så här strax efter premiären men inne i själva hamnen fick jag vara ifred, den stora fördelen med det tidiga datumet var att väldigt få båtar var i sjön än, men den stora nackdelen var att det inte gick att locka fram ett hugg på något sätt. Jag antar att det kan ha varit lite tidigt på säsongen helt enkelt, för just det stället, så till nästa år hoppas jag kunna hitta ställen där jag tidigt kan utföra lite LRF-fiske. På tal om framtidsplaner så har jag och min sambo bokat en weekend i Oslo i slutet av Maj och det ser jag fram emot, i nästa inlägg tänker jag berätta lite mer om denna LRF pärla, men nedan kommer några bilder från Hinsholmen.

Lagom mycket båtar i vattnet

Jiggarna från Fladen testades utan framgång

 

När inte vanliga jiggarna inte fungerade testade jag även Pink Isome på en 1,5 gram jiggskalle från HTO

 

Lite olika expriment

Publicerat av
Svara

Just nu sitter jag och experimenterar lite med bloggen, efter proffs-tips har jag gjort bilderna på bloggen större. När jag bloggade på min gamla blogg hade jag fått för mig att bilder helst skall vara små och inte störa texten, men när jag tittar på andra som bloggar på Fisheco så låter de bilderna ta ganska stor plats. För de som kan ta bra bilder så blir det verkligen en skjuts framåt, det finns några riktigt häftiga gäddbilder att titta på om man besöker Fiskesyndrom som visar vad jag menar på ett bra sätt. För mig som inte är så skarp på just foto utan mer har ägnat mig åt att försöka göra ok GoPro filmer så märker jag att här finns det en hel del att lära, både när det gäller att ta bilder och sedan behandla dem. Bara det faktumet att det finns en gräns på hur stora bildfiler jag kan ladda upp till WordPress gör att jag blir vilse och inte riktigt vet hur jag behåller skärpan men minskar storleken (vilket givet inte går, det fattar även jag, men det måste gå att göra det bättre än det blir nu.) Eller så måste jag lära mig att ställa in något på kameran (eller ja, mobilen). Eller så behöver jag en riktig kamera.

Ett annat experiment jag ägnar mig åt är att kombinera det bästa med vanliga jiggar och Power Isome. När jag var i Aten förra åren besökte jag en liten butik som var till största delen inriktad på LRF och jag köpte hem en massa saker jag inte ännu prövat, bland annat en vätska som skall användas för att hålla Power Isome fräscha om den medföljande vätskan de ligger i tagit slut, eller troligare spillts ut. Så vad jag vill testa är att låta några av Fladenjiggarna ligga i vätskan under en längre tid.

En förhoppningsvis dödlig kombo

Här gäller det att vara smart, jag lägger först i en i vätskan i ett par dagar för att se att den inte smälter eller liknande.

Jag sitter även och filar på en text som skall läggas upp på ”Om bloggen” sidan, och det innebär att jag måste tänka igenom vad jag verkligen vill med bloggen. När jag drev Feskebloggen så skrev jag om två saker, alla mina egna fisketurer och när det hände något i fiskevärlden med Göteborgsanknytning. Här vill jag i stället belysa LRF från alla tänkbara håll: rekommendera bra filmer på Youtube, delge nyheter, genomföra intervjuer, testa nya produkter och allt annat som har med LRF att göra. Jag kommer givetvis att skriva om mitt eget fiske men jag vill att Light Rock Fishing ska stå i fokus, inte någon okänd Göteborgare som står och fiskar vid en kaj någonstans.

Äntligen något på den svenska marknaden, tack Fladen.

Publicerat av
Svara

Jag har haft väldigt svårt att hitta LRF-prylar över lag på den svenska marknaden, mina  Isome köper jag från en ställe i Storbritannien, mina jigghuvuden köper jag på E-bay och mitt spö köpte jag på nätet, tror det var på HappyAngler.

Nu verkar det kanske bli en ljusning, en fiskebutik i Göteborg hade stor rea för de byter lokaler och jag var där mest för att kolla in stället och hittade dessa Jiggar från Fladen. Baksidan har både svensk och engelsk text så de är till för den svenska marknaden och på framsidan sitter det ett underbart litet klistermärke med texten ”suitable for LRF”. Det var första gången jag såg något märkt med LRF på den svenska marknaden, väldigt skoj.

Fladen softbait

Dessa ser också bra ut, speciellt den med den lilla bollen på stjärten.

The Power of Isome

Publicerat av
Svara

Power Isome Pink och Power Isome Brown, båda i mediumstorlek

Jag tror att det hade varit svårt för LRF att få den snabba internationella spridningen det fick om det inte vore för det japanska företaget Marukyu och deras artificiella jigg Power Isome. Isome verkar vara det japanska namnet på en asiatisk variant av sandmask som mest liknar den europeiska borstmasken. Jag tror det blev rätt där. Hur som helst är detta betet helt otroligt effektivt på i stort sätt alla arter som lever i salt vatten, och till viss del i sötvatten.  Som bilden visar är det en avlång maskimitation gjord av något slags material som kan brytas ner av naturen och som är helt ofarligt för fiskar att äta och som är fullpackade med aminosyror. Resten är välbevakade affärshemligheter.

Du kan jigga med dem på ett jigghuvud, använda dem till drop-shot eller klippa dem till små bitar du bara sätter på en krok med ett blyhagel för att locka de allra minsta fiskarna till hugg intill en brygga eller en stenpir. Jag har fångat fisk på gulp-produkter, på gummijiggar och till och med på flugor men Power Isome är det bästa bete jag någonsin kommit i kontakt med när det gäller LRF. Jag låter dessa bilder tala sitt tydliga språk.

Torsk fångad på Isome i centrala Oslo

 

Liten vitling från Göta älv, högg på grön Isome

Skrubba fångad på brun Isome vid Saltholmen

Även sötvattenfiskar kan fångas på Isome, jag har fångat mört, löja, spigg och abborre på dem i Östersjön

Vad är LRF? Del 2

Publicerat av
Svara

I denna del tänker jag gå in lite mer på de tekniska detaljerna. När man gör det så är det lätt att man kan låta elitistiskt, att detta skulle vara ”regler” som man måste följa annars så är det inte LRF. Läser man på forum och liknande så finns det absolut individer med detta synsätt, låt oss kalla dem puritaner, men jag är mer av åsikten att det som funkar funkar och har man kul när man fiskar så bara kör. Med detta sagt så kommer här en sammanställning kring spön, rullar och linor från en rad källor, så detta är vad de flesta använder sig av inom LRF.

Spön:

De spön som rekommenderas för LRF är 7-9 fots spö med en betesvikt mellan 1-10 gram. Dock verkar det vanligaste vara ett 7-fotspö med en betesvikt på max 8 gram. Många entusiaster importerar sina spön från japan men det finns flera bra spön på den europeiska marknaden idag. Jag själv har ett Light Range Fishing från Ecogear 0,5-7 gram.

En av de mest ansedda experterna, Sea Anglers Jake Schloger, skriver ofta om att det finns två olika typer av topp på ett LRF spö, en solid och en ihålig (tubular). Den ihåliga är bäst när man fiskar de lite större betena av metall på lite längre avstånd medan solid är extra känslig och bra för de allra minsta jiggarna. Vissa spön på marknaden kommer med två toppdelar så att fiskaren kan byta.

Rullar:

Det verkar vara uteslutande haspelrulle som gäller för LRF och det som rekommenderas är rullar i den så kallade 1000-storleken. Det är de minsta rullarna som i Sverige rekommenderas för abborre och harr medan 2500 rullar är för lättare gäddfiske och havsöring och 4000 för det tyngre gädd och öringsfisket och sen kommer man upp i storlek 5000 som är för havsfiske.

Mig veterligen så finns det inga speciella LRF rullar utan det som är viktigt är att rullen klarar väldigt runna linor, och där är det en risk att billigare rullar har lite glapp här och var där linan kan fasta och så ska det vara en bra broms, för du kan mycket väl komma att få ett en stor fisk på kroken och då måste din broms klara att hantera den då du har en tunn lina.

Lina:

Linan är en mycket viktig del av utrustningen och det finns två vägar man kan gå, båda har sina för och nackdelar. Det vanligaste är att man väljer en tunn flätlina, jag har själv haft störst framgång med 0,06 flätlina, men utbudet av så tunna linor är inte stor i de svenska butikerna. Jag har testat med 0,08 och det var okej men när man kommer upp i 0,10 tappar man alldeles för mycket för att kunna fiska med så små och lätta beten som man vill. De flesta engelska källor rekommenderar en lina som har en brottstyrka på runt 6 lb, det vill säga runt 2,7 kilo. Dock så räknar de flesta engelsmän mer med diameter och då har de börjat med vad de kallar det ”japanska systemet”, och de linor de använder sig av är mellan PE 0.6 och PE 0.8. Jag har aldrig beställt just lina från något annat land men min uppfattning är att fler och fler skriver ut PE så det kan vara bra att känna till de siffrorna.

Om man använder sig av en flätlina så rekommenderas det att knyta på en tafs av fluorocarbon, oftast rekommenderas en brottstyrka på 8lb, det vill säga 3,6 kilo. Det andra alternativet är att enbart använda sig av en fluorocarbonlina. Används fluorocarbon helt igenom så rekommenderas en brottstyrka på runt 2 kilo. Båda valen har sina fördelar, flätlinan har en mycket tunnare dimension i förhållande till brottstyrka och den är helt stum vilket ger en överlägsen beteskontakt men den är också mer känslig för vind, och du får ett extra moment då du måste skarva på en tafs.

Vad är LRF? Del 1

Publicerat av
Svara

LRF är förkortningen av Light Rock Fishing. Light står för lätt: korta, slanka spön, små lätta beten och tunna linor. Rock Fishing betyder inte att det utförs från klippor (trots att det är oftast där man fiskar) utan för att de arter man först fiskade efter ingår i gruppen Rock Fish, på svenska Sebastes, en gren av familjen kungsfiskar. Jag är inte biolog så jag vet inte exakt vilka fiskar som ingår i gruppen, och det spelar mindre roll nu, när LRF har spridit sig över jorden och metoden används på olika arter i olika länder

Starten

Man kan nog säga att det började med en idé i Japan. I Japan är sportfiske väldigt populärt men deras hav är i mångt och mycket utfiskade, så man började fråga sig själva: varför fiska efter stora fiskar långt från land som kanske inte finns, varför inte fiska efter de arter som lever nära land och som vi vet finns? Så man började fiska med lätt utrustning intill branta klippor, i hamnar och vid pirar. På ställen där tidvattnet är starkt fiskar man till och med i de vattenpölar som bildas då vattnet drar sig tillbaka.

För mig personligen startade det med denna lilla jiggfångade skrubba, sen var jag fast.

Spridning

Det är ju svårt att veta exakt hur en idé sprids, speciellt då inga idéer föds i vakuum och är helt avgränsade från varandra, men det verkar som idén med LRF kom till Storbritannien via några entusiaster på Kanalöarna, som satt och översatte japanska tidningar och importerade  utrustning från japanska tillverkare. De verkar från början ha varit ute efter nya tekniker för att förlänga havsabborre-säsongen. I Storbritannien så började man fiska efter arter som man oftast använd agn till. Inom LRF så är olika typer av maskliknande doftförstärkta jiggar det absolut vanligaste betet. Så nu hade man en chans att fiska efter plattfisk, simpor och gyltor med jigg, men även makrill, torsk, vitling, havsabborre och bleka blev populära byten. Söker man på Youtube så ser man att LRF även bedrivs i medelhavet, där folk med små lätta spön fiskar av hamnar och pirar, gärna på natten och får en mängd olika arter jag inte kan namnet på.

Varför är det så populärt?

Efter att ha granskat tidningar, sett filmer och läst intervjuer så verkar det finns några gemensamma nämnare som gör detta fiske populärt:

1) Det är effektivt, att fiska med små, doftande jiggar gör att folk får napp. Även barn och oerfarna fiskare har lätt att få kontakt med någon slags fisk. Även om man inom LRF inte ska bry sig om storlek så luras även många stora fiskar av de små jiggarna.

2) Det är roligt, folk som en gång i tiden började meta vid en brygga för att sen som vuxen skaffa 13 fots spö för att kasta 200 g tyngder 100 meter ut och vänta i dagar på en jättefisk säger att LRF tar dem tillbaka till tiden då fiske verkligen var roligt. Glädjen i att fånga fisk helt enkelt.

3) Det är bekvämt, mycket av fisket sker i hamnar och nära bebyggelse, till skillnad mot vanligt havsmete, där bil och kilovis med utrustning är ett måste. Du kan ta med dig din utrustning och fiska lite här och var på en vanlig semester.

Multe fångad på semester i Lissabon.

 

Välkommen till Light Rock Fishing – Fast på svenska

Publicerat av
Svara

Hej och välkomna. Det finns en liten chans att någon känner igen mig, jag drev Feskebloggen innan, men nu är jag väldigt glad över att jag fått chansen att blogga  hos Fisheco i stället. Jag tänkte passa på att presentera mig själv här i första inlägget, för att sedan i nästa inlägg gå på djupet om det bloggen ska handla om, nämligen Light Rock Fishing, eller LRF för enkelhetens skull.

Jag heter Mattias och är Gymnasielärare, främst undervisar jag i Sociologi och närliggande ämnen. Jag bor i Göteborg men är född och uppvuxen på ostkusten, ute i skärgården. Min far är yrkesfiskare, liksom hans far, och hans far och så vidare. Att växa upp på en ö innebär att du alltid har vatten runt knuten, bokstavligen, så det var naturligt att fiske blev den första hobbyn man ägnade sig åt. Som många sportfiskare så började jag med att meta abborre och mört för att sedan få följa med pappa och morfar ut på gäddfiske. Jag fick min första gädda på min första tur och den vägde över sju kilo, så efter det var man fast. På den tiden, slutet av 80-talet, fanns det mycket gädda i Östersjön och det var inte svårt att få dem även om tekniken och kastlängderna inte var så bra. När min bror skaffade en egen båt så började vi fiska abborre med ultralätta spö och jiggar, och det var bland det roligaste vi gjort.

Jag flyttade hemifrån när jag började på gymnasiet och sen flyttade jag till Kalmar för lärarstudier, men somrarna spenderas i skärgården där jag bokstavligen fiskade varje dag. När jag flyttade till Göteborg fick jag inte riktigt fart på mitt fiske, mina försök i havet var sällan en succé och insjöarna kunde inte matcha Östersjön. Men sen stötte jag på LRF och jag blev fast på nytt.

Trots att det inte högg så bra när jag flyttade till Göteborg så hamnade jag snabbt i GP