Det känns som om man nu befinner sig i ett slags gränsland.
Gränslandet mellan hållbar och icke hållbar is på våra sjöar..
Minusgraderna slår till här på Småländska Höglandet och gör det hela ofiskbart i nuläget.
Isen bär inte att gå på och den hindrar också flugan från att bryta vattenytan så nu är det bara till att ha is i magen och invänta antingen mildväder igen eller ännu hellre, fler minusgrader så att vi kan börja isfiska.
Fisket längs Blekinges kust var ju något utöver det vanliga. Aldrig förr har jag krokat så många gäddor på fluga under en och samma dag.
Att slita sig från öppet vatten och bege sig hem till vintern var ett jobbigt beslut men det gäller väl att bryta upp när det är som bäst.
Felix och jag tog några kast på förmiddagen innan hemfärden.
Denna dagen vart vi själva och hade minst lika trevligt som dagarna innan, förutom att jag vart ännu mer frusen och mörbultad.
Så efter att fiskat ett par timmar var det bara för mig att packa ihop och bege mig tillbaka till stugan på Sandhamn Marine och bädda ner mig ett par timmar medan Felix fortsatte fiska själv en stund.
Vi har som sagt blivit helt tagna av gäddflugfiske och hoppas på en mild december nere i Blekinge så att vi kan köra lite mer flugfiske innan året är slut.
Gäddorna går nu så pass strandnära att man får fler hugg inåt land än utåt.
De går grunt och man kan nästan inte tro att det finns huggvilliga fiskar bara en halvmeter ut i vattnet, men jo då.
Med flytlina och flugan “Iden” från Sameos sortiment hade vi ett sjujäklar fiske.
Nu kan vi glädja oss åt härliga minnen, bättre kastteknik och ännu fler vikar att besöka nästa gång.
Då finns förmodligen inga slånbär kvar men dess törnen vill man hur som helst inte brottas med.
Så nu återstår det då att se vad gränslandet bjuder på de närmaste veckorna.. Öppet vatten eller bärande is?
