Många av er vet om att jag har ett intresse utöver foto och fiske, det är såklart Symfoni jag syftar på.

Efter en tre månaders vila pga. en muskelskada så blev hon friskförklarad precis innan sportfiskemässan.

Igår kväll blev det äntligen av, en härlig ridtur för att möta våren.

Precis som vid fisket så njuter jag av att komma ut i naturen för via hästryggen får man ett helt annat perspektiv. Tänk dig själv, sittandes där uppe på hästryggen där ditt huvud hamnar minst två meter över marken.

Det här är också en passion och gemensamt med fisket så är det naturupplevelserna jag är ute efter.

Medan vi skrittar fram på grusvägen, lyser kanterna upp av tussilagos

Ute på åkern vi passerar tittar en nyfiken rådjursget.

Snart kommer hon ha en eller två kid runt sina ben.

Harungen ligger och trycker i snåren och när vi kommer för nära så skuttar den iväg i en rasande fart.

Videkissarna lyser upp det än så länge bruna buskaget och jag kan inte låta bli att ta en knopp och fingra lite på dess lenhet.

Skogsbäckarna porlar och i grantopparna sitter koltrastarna och sjunger in våren.

Luften är frisk och doften av nyskördad skog når min näsa.

Jag njuter verkligen av att möta våren så här.

Denna underbara årstid strax innan alla bitande och irriterande insekter vaknar till liv.

Nedan finns en länk till ett videoklipp från gårdagen

https://www.youtube.com/watch?v=j18hVLg75-c 

Det är inte lätt att filma från hästryggen men ni kanske får en liten känsla av hur jag har det.

I slutet av klippet passerar vi stora vägen, där Symfoni spanar efter bilar innan vi går över.

Så från skogens underbara ljud till ljudet av asfalt under hovarna och fordon som passerar.

Jo vi trivs fint i varandras sällskap.

Jag vet att många anser att hästar är livsfarliga

och jag har själv varit två millimeter från döden.

Det var en unghäst som gjorde ett glädjeskutt när jag ledde den och jag hann undan precis så pass att ena bakhoven snuddade ögonbrynet så det sprack. Två millimeter närmare och mitt pannben och jag hade varit ett minne blott.

Men detta var för mer än tjugo år sedan och den olyckan är kanske den jag kan ursäkta mig för att jag är som jag är.

Nu syns bara ärret.

Varje sår lämnar ett ärr och varje ärr bär på en historia, en historia som säger: Jag överlevde… / Craig Scott

Vad jag har förstått och fått höra så är räven inget populärt djur bland jägarna. Nä detta väsen ska helst skjutas och ännu hellre utrotas..

När jag rattade bilen mot stallet idag, så sprang den vackraste räven jag någonsin skådat, över vägen. Jag svor en ganska lång ramsa, för på sätet bredvid låg min kamera, men med fel objektiv. Så det var helt meningslöst att fånga detta vackra djur på bild.

( gammal bild på en sommar räv )

Jag blev så lyrisk att jag ringde upp min lillebror och berättade vad jag sett. En riktigt stor räv, kraftig och med en enormt vacker päls som sprang över pappas marker.

Det var nästan så att jag bet mig i tungan för en stund, lillebror är ju jägare så vem vet om han hade fått för sig att ge sig ut och skjuta ihjäl djuret. Men nej, vi diskuterade lite om och kring detta med jakt.

Om man ser ett riktigt fint vilt djur så som räv, älg, rådjur, hare osv finns det ett tänk hos jägare i allmänhet att man lämnar de stora, friska och vackra exemplaren just för att de ska föra de bra generna vidare?

Jo, ett fåtal av jägarna tänker så, men det finns inga direkta rekommendationer.

En del markägare eller jaktlag resonerar som så att om vi inte fäller djuret på dessa marker så görs det näst gårds istället.

Jag är helt med på att man skjuter/avlivar djur för att de lider av sjukdomar eller för köttets skull. Men att avliva friska djur bara för att, nä det tycker jag inte alls om.

Just räven kanske många av flugbindarna där ute dreglar över, tänk vilket fint bindmaterial!!

Likaså kanske det tänks om den söta lilla ekorren.. Tänk vilka fina flugor man skulle kunna göra av den vinterpälsen!!

Men så tänker inte riktigt jag, nej jag föredrar att ha dem livs levande där ute och få njuta av att få se dem lite då och då.

Detta med räven och de flesta jägarnas inställning till den är lite som en del av oss fiskare.. Ta gärna upp gädda och klubba den, den äter ju andra fiskar som vi själva vill fiska efter.

För mig är inte naturens resurser en självklarhet längre och inte heller något man kan ta för givet.

Jag är glad så länge majoriteten av folket där ute tänker efter före och visar hänsyn och respekt till djur, natur och medmänniskor.

Återigen, det handlar om att ge och få!!

Snälla, hjälp mig att hjälpa genom att gå in –> HÄR < – och lämna din röst

Se tidigare inlägg – > HÄR < –  om du inte vet vad det handlar om

Ibland är det otroligt skönt att bara landa och låta fantasin rusa iväg för en stund.

Tyvärr har jag inte en äng full av surrande insekter och prästkragar just nu men jag sitter hemma i mitt vardagsrum, omgiven av bilder till höger och vänster och varje bild jag valt ut ger mig tillbaka minnen, känslor, dofter och ljud.

På söndag får jag verkligen kvitto på om jag lyckats förmedla känslor och sinnesintryck via mina bilder då de hänger där på utställningen.

Vissa av mina foton kanske inte tilltalar alls..

Medan andra kanske ser rakt igenom betraktarens själ..

Ja det är en förmån att ha fisket som hobby och med det följer fotograferandet automatiskt.

Känner ni doften från hav och tång när ni ser denna?

Hör ni bruset från Tidan där fallet rinner för fullt vid odlingen i Baltak?

Hör ni vågorna mot stranden när ni är på väg upp till bilen som står parkerad bakom höjden efter ett havsöringspass?

Ja, det är en utmaning att blogga med bilder, men det är också så otroligt roligt!!

Hoppas ni fick en egen liten resa tillbaka i tiden, till olika fiske och naturupplevelser!

Alla dessa bilder får mig att längta tillbaka till platser jag besökt, fiskar jag fångat ( eller inte 😉 ) och släppt tillbaka och framförallt hjälper de mig att minnas alla känslor och sinnesintryck jag hade just där och just då.

Idag var det verkligen en underbar dag, +12 grader och solsken!

Tog med mig kameran och begav mig ut i skogen här hemma för att spana in eventuella vårtecken..

Jodå! Isen börjar släppa sitt grepp..

Vattnet porlar fram över stock och sten..

Äntligen lite grön mossa som gömts under snön..

Ett gammalt offerbord i sten??

Här är det snart fiskbart!! Jag har ju fått höra att det går öring i ån så i år MÅSTE jag smyga runt här i skogen och doppa några flugor!! Jag hade planer på det förra året men jag var så le på fisket då, hur man nu kan bli det, men det var väl en massa andra faktorer som påverkade mig och gjorde så att fiskelusten försvann.. Men nu har jag hittat lusten igen!!!

Se där ja!! En söt liten lurvig larv på väg någonstans…

och sist men inte minst! Nu börjar viden att titta fram också!

Det finns hopp där ute och nu ska vi bara ta oss förbi mars också innan fisket sätter igång på allvar!!