Fiskesuget är ibland starkare än något annat, för mig lixom, man måååååste bara iväg… Känner ni igen det? Ja, oavsett så blev det fiske för mig igår, en för mig otroligt rolig vertikaltripp till rödingland. Tillsammans med Sportfiskarnas Andreas Ollinen beslöt vi oss för att jaga rött guld, för det är verkligen det som det handlar om, vackra som ingen annan fisk och så värdefulla för oss alla. För att göra en grym och härlig historia kort så blev det en riktig succé. Kanske totalt 20 rödingar blev dagens fångst och en massa sköna rappa hugg till det som vi inte lyckades kroka. Resans höjdare är när vi båda står med böjda spön samtidigt och skriker dubbelhugg! Jäklar! Vilken känsla det var….
I bilen hem började jag fundera över hur detta egentligen är möjligt. Dels hur priviligierade vi är som faktiskt kan åka på sådana här emellanåt spektakulära fisken oavsett art, som faktiskt är gratis på tex Vättern och kusten. Jag är inte säker på att jag tycker att det ska vara gratis, jag tror faktiskt att jag vill vara med och ekonomiskt bidra för att kunna åka på sådana här fisken, idag och imorgon och om 10 år. Jag ska fundera mer över detta och säkert skriva mer men tror kanske att det är dax att vi inför en obligatorisk licens för allt vårt fiske. En sk ”mörtskatt” som oavkortat går till fiskens bästa, vilket alltid i slutänden gynnar oss som sportfiskare på något sätt. Vad tror ni! Det här vore kul att diskutera, det kanske finns helt andra sätt att ta ansvar för fisket, ämnet är verkligen intressant tycker jag och jag tycker att alla faktiskt ska börja med att bli medlemmar i Sportfiskarna. Den enda organisationen vi har som jobbar både för fisken och för oss sportfiskare 🙂
Ps, bästa jiggar var Illex Nitro Shad och Berkley Ripple Shad. Färg spelade mindre roll, blått o silver o sånt funkade fint :). Spöna hade FishEco på test i förra +MagazineFishEco, Fantasista Shiro Nano är som gjorda för att hantera en trilskande storröding. Kolla in testet här.
//Jan O