Det är tidigt i April, aprilskämten är fortfarande färska i minnet. En som fastnade hos mig var Strömfiske Alsterån som skämtade om att man var tvungen pga covid 19 sprita sina händer innan hantering av fisk vid catch and release då bakterierna från dina händer kunde föras över via fisken till nästa person som fångar fisken. Lite roligt faktiskt. Som det ser ut så lär vi nog få leva med det här förbannade viruset ett bra tag till.

Så när Peter min trogne vapendragare stod redo för avfärd till Norrefors så åker munskydden på. Vi tar inga onödiga risker och när vi samåker så använder vi munskydd, det är lika bra det. Peter som jobbar inom sjukvården är lite extra insatt och vet vikten av att använda munskydd.

April är dock en härlig månad, dagarna börjar bli längre och naturen börjar återigen klär sig i grönt. Tyvärr är det ju så att allt händer samtidigt mer eller mindre. Premiärer på flera håll samtidigt, massor med spännande regnbågsvatten öppnar upp, högsäsong för havsöringen och öringen i de strömmande vattnen vaknar åter igen till liv. De är fasen att man inte har mer tid, det är det ständiga bekymret. Man vill vara överallt helst samtidigt men man får helt enkelt prioritera då tiden helt enkelt inte räcker till.

Denna dagen hade vi valt att lägga vår tid på ett vatten som vi känner till väl vid det här laget. Härliga Norrefors strax norr om Karlshamn. Det är tidigt i april och solen lyser, en riktigt härlig men något kylig vårdag.

Jag hade kompat ut lite tidigare denna dag för att hinna med några timmars fiske. Jag plockade upp Peter strax efter 12 och sedan for vi till närmaste pizzeria för att köpa med oss lite mat. Strax innan 13.30 vandrar vi ned för den välbekanta branten ned mot dammarna i Norrefors. Vi är lyckligt lottade och fiskar här helt ensamma och känner ingen stress. Vi avnjuter våra kebabrullar framför sjön och kikar efter aktiv fisk.

Mätta och fyllda med ny energi så gör vi oss redo för att blöta våra flugor. Vi är båda sugna på att testa att fiska torrt trots att vaken är få, men minnena från vår tidigare tur här då vi hade magiskt torrfluge fiske ligger färskt i minnet. Peter börjar kasta mot ett ställe där det ofta brukar stå fisk. Det är precis under en björk som hänger ned mot vattnet, troligtvis trillar det ned mycket gott i vattnet här som gör att fisken gärna håller till där. Det tar inte lång tid innan en plog kommer upp brevid flugan men fisken vänder precis innan den skall ta flugan. Den är uppe någon gång till och titta på flugan men låter sig inte luras så lätt.

Vi börjar nu gå ned mot den strömmande delen av Norrefors, här rinner Mieån fram och det finns gott om potentiella ståndplatser. Så fort jag får chansen så försöker jag rasta mina nymfgrejer. Det finns inte många ställen i närheten där man kan nyttja de till fullo men Norrefors är en sådan plats då jag gärna fiska med nymfgrejerna. Idag är det rätt bra fart på vattnet i strömmen så det är perfekt läge för att nymfa. Jag har riggat upp mitt nymfspö med en squirmy som ofta brukar fungera förträffligt på regnbågar. Jag fiskar av två pooler utan något resultat. Nu kommer jag till en pool mellan två lite starkare strömmar. Här rinner det på väl och den är förhållandevis ganska djup. Två drifter till här utan resultat och jag byter nu fluga till något lite mer naturligt, nämligen en riktig klassiker ”Haröra”. Redan i första driften så suger det i och första hugget för dagen är ett faktum. Landningen är komplicerad i de starka strömmarna och Peter får komma och assistera. Yes fisken i håven och den där lättnaden infinner sig efter den första landade fisken. Efter ett flertal bomrundor i rad så var det befriande att äntligen kunna landa en fisk igen. Man kan lätt hamna i en ond cirkel när man gör några bomrundor och börjar tvivla på sig själv och sina flugor. Men jag tror de flesta hamnar där och det är bara att nöta på. Till mitt försvar så har det varit 2 bomrundor efter den där förbaskade havsöringen och 2 gäddfiskepass. Gäddfisket har inte alls varit något vidare detta år och nu har vi dessutom fiskeförbud på gädda och abborre i Kalmarsund fram till första Juni.

Det dröjer inte länge innan jag kan landa ännu en fin fisk i strömmarna med nymftekniken som kan vara så fruktansvärt effektiv. Även denna fisken föll för en buskig haröra. Tredje fisken för dagen landar jag i poolen nedanför. Mitt i en av de starkare strömmarna stod fisken, förmodligen i en liten håla eller liknande. Peter som fiskade av där tidigare med streamer lyckades inte hitta någon fisk här. Men en nymf som studsade förbi på bottnen kunde den inte motstå. Fiskarna som i vanliga fall är starka här blir ännu tyngre i strömmarna. Jag försöker håva fisken flertalet gånger men orkar inte hålla håven i rätt vinkel pga strömmen och får följa med fisken nedströms i nästa pool. Nu kan jag håva in den i de lite lugnare vattnet där. Pust och stön men nu var den äntligen landad och efter en fight som man nästan kan beskriva som en laxrusning ”light” så är det skönt att fisken ligger i håven. Några snabba bilder och så får fisken åter simma tillbaka, kanske till sin håla där igen i den snabba strömmen.

Peter har också varit lyckosam med sin ”Zombiefly”, han är ju ofta påhittig och kreativ med mycket inom fisket och även denna flugan är en skapelse som han pillrat fram på ett unikt och ovanligt sätt. En rejäl streamer med om jag minns rätt ”ripple ice fiber” och en stor rasselkammare som gör mycket väsen av sig i vattnet. Förmodligen gör den fisken vansinnig och fisken tar den i ren aggression. Levererar fisk gör den i alla fall!

Norrefors har som vanligt bjudit på fint fiske och en härlig dag eller snarare halvdag börjar gå mot sitt slut. Det börjar bli kväll och vi har ändå någon timme bilfärd framför oss. Så vi bestämmer oss för att bege oss hemåt även om det är svårt att slita sig från vattnet. Men vi är snart tillbaka och förhoppningsvis så svärmar de stora sländorna då.