Imorgon är det äntligen dags; sportfiskemässan 2016. Fantastiska beten har florerat på sociala medier i många veckor nu, företag har teasat med diverse nyhetssläpp och mängder av roligt folk kommer att vara på plats. Jag har helt enkelt längtat, hårt!

Under hela fredagen och lördagen kommer jag att sitta hos FishEco med datorn i högsta hugg. Det blir bloggande för hela slanten med en massa avstickare förstås. Jag måste ju springa och fota, träffa folk, kolla alla nya produkter och klämma och känna på beten. För att inte tala om betenas upphovsmän.

FishEcos redaktionsbåt och bredvid den; ett litet syndrom bakom sin dator. Återfinns vid markerat område.

För er som ska dit i helgen; kom och hälsa! För er som inte ska dit; in och läs på bloggen och håll er uppdaterade om vad som händer.

Skitfiske på er, så länge!

Idag var det äntligen dags för lite spinnfiske. Vansinnigt efterlängtat efter ett uppehåll på 2,5 månader. Jag visste att det fanns ett trångt sund i Östhammarstrakten med öppet vatten och slängde därför upp gummijollen på släpet och körde de fem milen österut.

Åbåten – denna bild från ett annat tillfälle.

När jag kom fram visade sig den kalla natten ha begränsat fiskeområdet lite väl mycket. Jag hoppade ur bilen och gick för att spana längs vattnet då två andra gäddfiskare dök upp. De hade inte fått något och efter lite allmänt fiskesnack visade det sig att åtminstone en av dem (Christoffer) brukade läsa min blogg. Kul! Alltid trevligt att träffa likasinnade. Christoffer berättade att han var med i Uppsala Pike Brigade – en fiskeförening jag upptäckte på Facebook nyligen som verkade vara ett intressant gäng. Jag sa att jag gärna gick med och så har det nu blivit. Kul, igen!

Killarna åkte hem och jag kastade i jollen och drog ut i den smala och grunda strömfåra som var isfri. Det var strålande sol och helt vindstilla, inga toppenförutsättningar med andra ord men det kändes som det kvittade. Jag stod i en båt med ett spinnspö i handen – det räckte bra så.

Först ut på beteslåset hamnade en Big McManus Tail från Caesarlures. Mycket guldglitter i solen och grumlet.

Jag bytte runt en hel del till en början, mest för att testa nya beten som jag aldrig sett simma förut. Ingenting lockade till hugg, hur snyggt de än rörde sig. Jag satte mig en stund i båten istället och bara njöt av vårvärmande sol och kokkaffe.

Efter att, i vanlig ordning, ha låtit en mängd olika färgvalsteorier rusa genom skallen under kafferasten så bestämde jag mig för att fortsätta med guldglitter och mörk rygg. Det blev en CV Shad från CV-Lures.

Den högra av dessa godbitar fick glittra vidare.

Efter kanske fem kast fick jag ett stenhårt hugg. Ibland när jag fiskar så är jag mest ute för att vara ute. Förutsättningarna är kanske värdelösa men man har passat på när tillfälle ges (eller när syndromet slitit iväg en). Vid de tillfällena hoppas jag förstås på hugg men räknar inte alltid med det vilket ibland kan innebära att jag kanske inte alltid är hundra procent beredd när hugget väl kommer. Det här var en sådan dag men mothugget satt ändå blixtsnabbt och resolut. Tyvärr hade gäddan tagit mer över ryggen än på sidorna av jiggen och den var borta lika fort som den kommit. Trist, åtminstone med tanke på att det var det enda hugg som bjöds under denna korta spinnpremiär.

Jag nötte vidare men efter tre timmar på vattnet var det dags för det tråkiga; att packa ihop. Ett helt företag att bära utrustning och båt i omgångar mellan sundet och bilen. För att sedan köra de fem milen hem igen. Allt detta för ett enda, bommat gäddhugg. Men det var det så värt! Är det spinnfiskepremiär så är det.

Skitfiske på er, så länge!

Att sportfiskemässan stundar är det nog ingen av er som har missat. Men vad ni däremot kanske inte vet är att jag ska sitta och blogga hos FishEco då, åtminstone de två första dagarna (tack för möjligheten och förtroendet Jan O). När detta stod klart blev det hög tid att ordna något som länge varit på gång men som inte blivit av; att fixa en logga. Tanken var att kunna skänka bort lite klistermärken eller sälja några T-shirts vid mitt lilla bord.

Jag började fundera och ritade/skrev några krumelurer på ett papper. Inget blev bra. Det bor en viss estetisk skaparådra i mig men den visar sig aldrig när det ska ritas eller målas. Jag bestämde mig dock för ett format och skrev in det i paint. Det hela tog ett par minuter och när jag granskade resultatet insåg jag hur amatörmässigt barnsligt det såg ut men tänkte att just det får bli grejen med loggan.

Med detta nöjde jag mig.

Sedan mindes jag att Christian ”Pikecandy” Asp jobbar med tryck och tänkte att han är ju säkert grafiskt kunnig. Jag sms:ade bilden till honom och frågade om detta dög till tryck eller om det behövdes lite jobb på den. Svaret blev att ”japp, den går att förbättra lite, anledningen framförallt att det blir lite väl tunna linjer för tryck.” Detta är Christians professionella och vänliga sätt att säga; din logga är värdo och den bör aldrig tryckas (även om han själv kanske inte hade använt samma ord mellan raderna som jag nu gjorde). 😉

Jag hade gjort precis detsamma om någon kontaktat mig med råd angående en ny rätt som skulle upp på menyn.

-Du som är kock, vad sägs om kokt fläskfilé med lingonsylt, ris och brysselkålspuré? Nja, det går nog att förbättra lite, hade jag svarat och sedan ordnat ett helt annat förslag istället. Precis så gjorde bäste Christian. Han sa att han skulle fundera och pula lite med loggan och återkomma. Idag gjorde han det. Och jag blev lätt kär i honom.

Han hade gjort något som jag inte ens kunnat drömma om att själv lyckas med; en proffsig och snygg logga.

En SyndromTail! Med tillhörande text! Jag blev obeskrivligt glad när jag såg sms:et med denna bild. Det gjorde min dag. Du ska ha ett enormt tack Christian, både för loggan och för lärdomen att man ska inse sina begränsningar.

Så nu kommer det att finnas (snygga) klistermärken vid Fiskesyndromhörnet hos FishEco på sportfiskemässan. Kanske någon T-shirt, hoodie och mössa också. Vi får se! I vilket fall tycker jag att ni ska komma förbi och hälsa och snacka lite. Det är något jag ser oerhört mycket fram emot; att träffa er läsare.

Skitfiske på er, så länge!