För åtta dagar sedan var det Karma-guidning. Då var det 12 grader i vattnet och 6-7 grader i luften. Vi hade skaljackor, mössor och tunna handskar på oss för att inte frysa. Fisket var riktigt bra.

Igår var jag ut på ett kort kvällspass. I shorts och T-shirt. Med 16-17 grader i vattnet och näckrosor som börjat ploppa upp likt missnöjda miljöpartister. Strålande sol, svag vind och supertrögt fiske – inte helt oväntat.

Jag hade bjudit med Casper, en fiskeintresserad och bloggföljande 15-åring från trakten och vi möttes upp vid 16.30.

Casper hade nyligen fått överta en ny spinnutrustning; ett ABU Vendetta Jerk-spö med en Black Max-rulle. Dessvärre var rullen högervevad till den rättvevande (vänster) Casper. Samtidigt har ju jag numera en vänstervevad Lexa som ligger och dammar i fiskeväskan där den agerar backup. Nu sitter den på Vendettan, utlånad tills jag skulle råka behöva den igen. Det saknades även lite större gäddbeten i Caspers arsenal så jag rensade lådorna på gummi och skänkte ett tiotal beten. Hoppas att de blir rejält tuggade framöver.

Solen sken obevekligt starkt denna söndagseftermiddag och med knappt någon vind var läget tufft. Vi började att driva av en trång och grund vassträcka där betesfisken gärna parkerar denna årstid. I onsdags fick Aleksander en fin fisk på 100 cm där och gäddorna var fortfarande på plats.

100 cm prick från förra onsdagen

Det var en nästan galen jaktfrenesi inne i vasskanten med snipor och sprättande betesfisk till höger och vänster bland näckrosorna. Jag körde med offsetriggad Pig Shad Jr och fick bara ett bomhugg. Jag bytte runt lite bland betesutbudet men lyckades inte hitta något som dög. Det blev lite abborrfiske istället men utan vidare resultat. Casper däremot plockade ett par snipor på vasskyddat skeddrag.

Efter att ha ledsnat på de svårtrugade sniporna (och bristen på huggvillig större fisk) begav vi oss till andra, mer öppna ställen. Men vädret satte käppar i hjulet och det enda vi lyckades med under resterande tid var en mindre fisk till mig på gäddspöt samt att jag fick drilla två riktiga snipor på abborrjigg. Roligare än så blev det inte – fiskemässigt. Det var ändå en riktigt trevlig kväll på sjön.

Nu är det bara att avvakta det väderbakslag som snart nog kommer. När lågtryck, regnmoln och kallfront drar in över norduppland. Hoppas att jag har tid för fiske då. För nu är det inte många veckor kvar tills sjön är igenväxt…

En till bild från förra onsdagen där Aleksander verkligen lyckades fånga min bästa sida (med munnen full av choklad).

Skitfiske på er, så länge!

I december förra året hölls Karma 15, en välgörenhetsauktion på Tradera där pengarna från alla sportfiskerelaterade auktioner skänktes till Unicef. Från början startades det hela av Micke ”Caesarlures” men förra året drevs det av Fishjoin. Jag ställde, för andra året, upp med en guidning på mitt hemmavatten. Den som bjöd mest var Anders Nilsson och igår hade det äntligen blivit dags; en heldags härlig guidning.

Anders utgick från huvudstaden och kom upp till mina trakter strax efter 08.00. I vanlig ordning var det ivrig ilastning i båten. Spön, väskor, hinkar och pinaler stuvades i och det låg outtalade förväntningar i luften. Anders förväntade sig en trevlig dag och jag förväntade mig detsamma förstås men också bra fiske. Som hobbyguide (när den som ska guidas ändå betalat en hel del) vill man kunna leverera, ge valuta för pengarna. Med den senaste veckans strålande efterleksfiske hade jag goda förhoppningar. Vi skulle inte bli besvikna.

Supertrevliga Anders under färd.

Samtidigt som vi närmade oss den första driften kom den sydvästliga vinden igång och den gjorde oss sedan sällskap resten av dagen, i tilltagande styrka. Det var en vacker, solig morgon men sporadiska molnbankar gled förbi och dagen bjöd på mest mulet väder. Med 14 grader i luften och 11-12 i vattnet kunde vi knappast ha önskat bättre förutsättningar.

Vi började drifta, jag med en Pigshad Jr på beteslåset och Anders med en BigMacmanus Tail från Caesarlures. Det hela startade lite småsegt men vi hade ändå tagit 6 fiskar efter 1,5 timmes fiske, alla fina och välmatade snipor.

McManus-snipa

Gädda nummer sju bröt sniptrenden, om än tillfälligt. Vi gled över en intressant fläck samtidigt som solen kikade fram. Anders hade den goda smaken att välja ett för honom sprillans nytt bete; nämligen en Syndromtail i golden shiner-kostym som hamnat i hans ägo ett par timmar tidigare.

Det dröjde inte många kast innan något sög tag i Syndromaren ordentligt. Fisken steg och bröt ytan direkt och det syntes på håll att det var en riktigt bra fisk. -Håvläge, sa jag och gjorde mig redo. Fisken kom snabbt men tungt mot båten och gled bekymmersfritt in i håven. Glädje utbröt när vi synade en stadig gäddrygg där nere. Den visade sig mäta 99 cm och vågen tyngde ned till 7340 gram; nytt vikt-PB för gästen! Och på ett av mina beten!

Exalterad guide blev visst dålig fotograf.

Lyckan var total och det är osäkert vem av oss som blev gladast. Allmänt nöjda över tillvaron drev vi vidare över nya områden och gäddorna hade vid det här läget vaknat till liv, ordentligt. Ett sniprace av rang satte igång och det högg frenetiskt.

En av Anders många fiskar, denna på en Wingman.

Ett fåtal fiskar mellan två till fyra kilo krokades, en på drygt fem hoppade av vid båtkanten men annars var det mest riktigt små fiskar som högg, trots ganska stora beten. Ända tills det sög till ordentligt i mitt tailbete, samma som jag tagit de två andra stora fiskarna på tidigare i veckan.

-Håvfisk, tjoade jag och Anders turbovevade in sitt bete och greppade håven. En ganska kort men redigt ryggbred gädda närmade sig båten, gjorde någon liten rusning och håvades sedan galant av dagens gäst.

Rejält ryggbred dam på prick 100 cm och 8,5 kilo.

Vilken dag! Och det slutade inte där.

Huggperioden klingade av så sakteliga och när klockan närmade sig 13.00 och lunchdags hade vi krokat av 15-18 fiskar. Jag styrde in oss i närmaste vass för lite Trangiamatlagning i lä. Långkokt skinkstek med persiljestuvad potatis stod på menyn, följt av en kanna kokkaffe och sockerkaka. För er som fortfarande envisas med tråkiga mackor till lunch på era fisketurer; ta med ett litet spritkök eller grill istället! Lagad, varm mat på sjön är guld värd!

Mätta och belåtna inledde vi andra halvlek. Drifter togs om och nya beten provades. Det var tydligt att gäddorna hade tagit en vilopaus i sitt efterleksätande för det var segt en god stund. Vi hade några sporadiska nafs och halvdana bomhugg och provade runt en del med diverse beten. Jag satte på en blå/vit Hippiehake från Piggking och fick bättre hugg direkt men brände den fisken. Även Anders plockade fram ett likadant gummi men i firetiger. Det satte igång sniprace nummer två.

Vi fick ett antal små fiskar på kort tid men denna gång uteblev topparna, förutom en fisk på kanske 3,5 kilo. Genomgående under dagen var att samtliga fiskar var i riktigt god kondition. Trinda om magen, pigga och alerta. Inte alls det medtagna och magra efterlekstillstånd som brukar kunna råda vid den här tiden. Framförallt inte med tanke på att det bara var prick en månad sedan isen gick. Kul att se!

Vi fiskade vidare med sporadiska hugg tills klockan närmade sig 16.00 då gästen förkunnade att det var dags för avrundning. Ett otroligt trevligt och fångstrikt guidningspass var så över och två nöjda killar styrde tillbaka mot båtplatsen. Facit blev 28 gäddor, 15 till gästen och 13 till guiden. Ett vikt-PB till Anders, en metersfisk till undertecknad och båda dessa fiskar tog på beten täljda av mig. Fantastiskt roligt!

Om Anders så bara skulle vara hälften så glad och nöjd över gårdagens pass som jag är så räcker det gott för mig. Men jag tror att det är mer än hälften. Tack för igår, kompis! Det var grymt!

Skitfiske på er, så länge!

P.s Jag är inte sponsrad av Piggking men väl ändå passa på att rikta ett tack till honom. Utan hans fantastiska tail ”Knorren” så hade inte mina beten haft alls samma härliga gång. Tack, gummimäster!

Igår skänkte vardagen mig ett av sina gyllene små tillfällen; ett eftermiddags/kvällspass på sjön samtidigt som allt stämde. Efter att ha jobbat in större delen av lunchen kunde jag kasta mig iväg till sjön redan vid 14.30-tiden. Där väntade en Team Syndrom-medlem; Honken. Det var premiär för honom på min hemmasjö och vilken premiär han fick!

Mörka moln hängde blött och tungt på himlen och den veckolånga nordanvinden hade under dagen vridit om till sydlig. Det luktade gädda långa vägar.

Vid första anhalten hann jag knappt få i drivankaret innan Honken fått hugg på sitt andra kast.

Smal fisk på knappa 90 cm. Det visade sig vara en återfångst. En fisk jag tog på samma fläck för ett par veckor sedan.

Nu jädrar, tänkte vi och drev vidare. Men det hände inte så mycket mer på den korta, första driften förutom ett par riktigt små fiskar. Vi begav oss istället till passets huvudplan, ett ställe vi skulle fiska av noga, stället som gav 9,5:an i lördags.

Sedan blir allt ett virrvarr, ett enda töcken. Så här i efterhand när jag sitter vid köksbordet och skriver dessa rader känns det hela lätt overkligt. Hände allt det där, verkligen? Och om det gjorde det; i vilken ordning? Jag ska försöka återberätta så gott det går.

Det hela började med att jag satte på samma hemmasnidade tail som levererade i lördags. Sedan bytte jag aldrig (förutom två knorrar som blev söndertrasade).

Vi hade någon liten kontakt men sedan small det i ordentligt på mitt bete, på samma fläck där jag fick 106:an i lördags. Det var en till stor fisk. När jag såg den närma sig båten var jag helt säker på att det var samma gädda. Lång, tjock och tung. Erik håvade, lättnaden infann sig och glädjen likaså. Avkrokning och mätning; 106 cm även denna. Det måste vara samma fisk, tänkte jag. Vågen visade 8,75 kilo, alltså 750 gram mindre än helgens fisk. Märkligt! När gäddan vilade sig i vågnätet synade jag teckningen på samma sida av gällocket som den man ser på bilden av helgens madam. De var olika! Alltså två olika fiskar med samma längd på, i stort sett, samma fläck. Riktigt häftigt!

Det här var startskottet på något man som gäddfiskare sällan upplever; en riktig kalabalik. En huggbonanza utan dess like. Vid det här laget hade vi fem avkrokade fiskar på en timmes fiske. Under de följande tre timmarna fick vi 23 gäddor till. 28 totalt, 14 i var. Många små men de flesta mellan 70 – 80 cm. Vid tre tillfällen hade vi dubbeldrillningar, något jag aldrig tidigare varit med om. Det är här det börjar bli ett töcken av minnet. Jag vet knappt hur jag ska beskriva det hela utan radar upp lite bilder istället.

93:a

Det var galet! Nästan alla fiskar var riktigt trinda, extremt huggvilliga och hade fortfarande iglar på sig. Med 3,5 veckor sedan isen gick hade jag räknat med att leken skulle vara i full gång fortfarande. Men utan ett enda romkorn i sikte är det bara att konstatera; efterleksfisket är igång. Så pass att de redan hunnit äta sig tjocka! Samtidigt som de har iglar? Det hela låter oerhört märkligt och jag har inte varit med om något liknande under tidigare vårar i detta vatten.

Nåväl, det är bara att tacka och ta emot! Detta pass kommer tveklöst att etsa sig fast i minnet för lång tid framöver. Etsa sig fast som en av de absolut bästa fisketurer jag någonsin haft. Jäklar så kul det är att fiska gädda!

Härnäst vankas det Karma-guidning på söndag. Då kommer den generöse auktionsvinnaren Anders Nilsson på besök från Stockholm. Jag hoppas innerligt att gäddorna fortfarande är i gasen då. Men trevligt kommer vi säkert att ha ändå, oavsett.

Skitfiske på er, så länge!

Spinnfiskeåret 2016 hade inte börjat något vidare för min del. Min lilla after-work-å producerade inte mycket efter en höst och vinter med mycket lågt vatten och den sedvanliga turen med gummijollen till åmynningen (när isen fortfarande ligger på övriga delar av sjön) uteblev. Sedan blev hemmavattnet isfritt i början av april och jag brukar då ivrigt kasta mig ut. Men denna vår gavs inte tillfällena. Eftermiddagarna har varit upptagna med annat och de två helger som gått sedan islossningen har varit vigda åt King of Mälaren, först förfiske och sedan själva tävlingen. Fiske har det med andra ord blivit men ganska misslyckat sådant och nästan inget i ”min” kära sjö bortsett från två korta entimmessvängar. Detta sammantaget innebar att jag gick in i någon slags tjurskallighetsfas som också gjort bloggandet lidande. Men nu är det ändring på det. Tänk vad allt kan ändras efter ett pass, bara.

Som ni förstår var gårdagens mer ordentliga premärtur på hemmavattnet hårt efterlängtat. Hela 7 timmars fiske, och med finbesök i båten. Christian ”Pikecandy” Asp tog sig upp från Stockholm. Samma Christian som tidigare i år fixade min snygga logga samt skickade ett par Destroy-gummin för testfiske.

Christians nytillskott; Destroyers.

Klockan 08.00 mötte mr Pikecandy upp vid båtplatsen och efter snabb ipackning begav vi oss, rejält taggade, mot första driften. Det var en kall morgon med endast ett par plusgrader i luften trots sen april och så fortsatte det, om än på ett extremt ombytligt sätt.

Sol och stiltje ena minuten och kraftiga byar med hagel den andra. Och sedan lite spöregn på det. Men som tur var brydde sig inte gäddorna om väderomslagen denna dag. Det var mat som gällde.

Vi plockade två snabba snipor innan jag styrde båten mot en intressant vik som jag inte besökt på länge. En blå/vit Wingman med orange buk prydde mitt beteslås och den fick snabbt bekänna färg.

En slank 98:a med grovt huvud på ca 5,5 kg.

Min Wingman blev under de följande timmarna rejält sargad då vi om och om igen fiskade av en fläck som höll mycket fisk. Christians egna gummi fick sig också fina blessyrer och vi knep ett gäng gäddor i den första viken.

Stärkta efter Trangiavärmd ärtsoppa och ca tio gäddor i båten drog vi så småningom vidare till nya ställen. Sund, grundområden med många vassfickor och avslutningsvis ett ställe som under höst och vinter levererade stora fiskar. Så även idag.

-Nu ska vi lägga oss en bra bit ut där och drifta söderut, sa jag och pekade mot sista driften. -Där står stor fisk men sedan ska man ju få dem att hugga också…

Jag satte på en hemsnidad tail som jag ännu inte fått något på. Det är en större modell, tänkt att trycka mycket vatten samt dyka med huvudet före vid vevstopp (lite SZ-tail-kopia). Micke ”Caesarlures” målade den i vintras (tillsammans med alla Syndromarna) i en fin ”Mälarfärg” enligt mitt önskemål. Betet fick simma för första gången under förra helgens King of Mälaren och gav då ett bomhugg. Idag fick den invigas och det med besked. På tredje eller fjärde kastet sög det i rejält i spöet. Nästan direkt efter kom fisken upp till ytan vilket brukar betyda storlek. -Bätte fisk, tjoade jag och började drilla in fisken på lång lina. Den bjöd på rejält motstånd, inga rusningar direkt men tjurig tyngd. Christian stod redo med håven när fisken närmade sig men som större fiskar brukar göra så rusade den flera gånger nära båten. Till slut omslöts den bastanta gäddkroppen av håvnätet och ”inte-tappa-ångesten” ersattes av lättnad och glädje. Först då insåg jag att det var en riktigt fin fisk som låg i håven.

106 cm och 9,5 kilo

Bra kondis!

Vilken första tur på hemmavattnet! Drömstart! Samtidigt som jag är riktigt nöjd kändes det också lite trist att det inte var gästen som fick drilla denna fina fisk. Det hade varit pricken över i. Christian fick dock sy ihop säcken med den sista gäddan, tagen på hans eget, riktigt snygga tailbete.

Ett mycket trevligt pass var så till ända och jag tackar Christian för gott sällskap och exemplarisk håvning. Nästa gång ska jag vara bättre guide och lämna de större till gästen. 😉

Skitfiske på er, så länge!

P.s

Till de tre grabbar som var ute i den andra båten igår (om ni läser detta); Jag förespråkar att äta egenfångad fisk men nästa gång ni vill grilla gädda föreslår jag att ni käkar den som väger 2 kilo istället för den som väger 8,48. Den stora har viktiga gener att föra vidare för ett framtida starkt gäddbestånd. Dessutom smakar de inte särskilt bra. Inga sura miner, bara ett tips!

Denna kylslagna och klara söndagsmorgon träffades tre taggade gäddfiskare i Skarholmens hamn, södra Uppsala. Det var undertecknad, Aleksander och Erik ”Honken”, dvs medlemmarna i Team Syndrom, som skulle ut och reka inför nästa helgs tävling.

Efter 1,5 vecka med milt och mulet väder samt en stadig sydvästlig vind var det med viss besvikelse vi kollade väderleksrapporterna dagarna innan. Kallras, molnfritt och svag nordan – det luktade svårfiskat. Men samtidigt är det en rolig utmaning, att försöka knäcka koden när oddsen är dåliga. Vem vet, det kan ju vara samma förutsättningar på tävlingsdagen? Jag har tidigare klagat en del när vädret inte stämmer just när man har tid att fiska. Kanske kommer jag också att göra det i framtiden. Men jag försöker att bli bättre än så, försöker att sluta se negativt på något jag ändå inte kan påverka. Klyschorna till trots så får man göra det bästa av situationen, nöta på, hitta nya vägar till huggande gädda och lära sig något på kuppen. Ibland lättare sagt än gjort.

Vi styrde ut från hamnen vid 08.30 i Honkens trevliga Buster. Planen var att kunna etablera en plan. Ja, alltså inför vårupplagan av King of Mälaren som går av stapeln på lördag. Vi skulle prova branter innan lekvikar, grundflak och några djupvassar.

Kall morgon med is i båten…

…som dock snabbt tinade upp i detta väder. Tufft gäddläge!

Drifterna startade, beten ven genom luften och humöret var på topp. Erik tog ganska snabbt en snipa inne på grunt vatten men sedan skulle det dröja innan nästa kontakt. Vi provade det mesta i betesväg och en rad olika ställen med skiftande djup och struktur. Först flera timmar senare knep även Aleksander en liten fisk på grundare vatten.

Något frustrerade över vädrets och det grumliga vattnets övertag började vi jobba de mer intressanta ställena efter 12-tiden, sparade tills solen hunnit värma upp vattnet något efter nattens kallras. Vi lokaliserade en stadig mängd betesfisk på en djupare kant i nära anslutning till ett grundområde och ankrade. Några enstaka moln täckte precis solen och en lätt bris fick vattnet att krusa sig. Den lilla väderförändringen räckte för det tog inte många minuter innan Honken skrek: -Fisk!

Ingen jätte denna gång heller men åtminstone godkänd i tävlingsmått mätt, dvs över 70 cm.

I kasten därefter var det min tur. Jag fiskade sakta hem en Mcrubber över djupkanten när ett riktigt härligt, stenhårt hugg kom.

-Japp, bättre fisk, sa jag men kände snabbt att den inte var så stor. Upp kom en fisk runt 80-85 cm som hade inhalerat betet så pass att den bakre kroken fick pillas ut bakvägen genom gällocket och plockas bort från fjäderringen. En snabb release efter detta kändes viktigare än ett foto så därför uteblir bloggbilden.

Sedan tog det stopp igen. Drifterna avlöste varandra och beten byttes fram och tillbaka men denna svåra Mälartur gav inget mer. Vid fem-tiden var vi tillbaka i hamnen. Samtidigt som vi nog alla kände oss lätt besegrade så lyckades vi ändå med dagens mål; att utarbeta en plan inför nästa helg. Om den sedan håller återstår att se men vi ska åtminstone hålla oss till den.

Aleksander under färd.

Kapten Honken i sin trevliga båt.

Skitfiske på er, så länge!

I måndags skedde det efterlängtade; hemmasjön ruskade av sig istäcket. Spinnsuget, som sedan länge redan varit skyhögt, stegrade ytterligare och först igår gavs möjligheten för ett kort eftermiddagspass. Efter hand blir turerna inte så speciella men den där första för året, den är magisk.

Min eminenta båt. Dubbelbottnad gammal livräddningsbåt, en aldrig servad Mercury 2,2:a från 1986 (går som en klocka) och en rostig tiokilosvikt som dyankare. Hur bra som helst! Men jag har visst inte tvättat båten under vintern…

En tung front med nederbörd hängde över Uppland och grådiset sög upp allt ljus. Jag packade mig snabbt ned i min lilla pärla till båt och gav mig ut, lätt darrandes av förväntan. Inte på fisk direkt då de brukar vara oerhört stela och tröga precis efter islossningen. Utan mer på att bara få befinna mig på öppet hemmavatten med ett spö i näven igen.

Vinden tilltog i styrka då jag kom fram till den planerade sträckan. Drivankaret åkte i och en Syndromtail i skrikande papegoja åkte på beteslåset. Äntligen!!! En djup och villkorslös glädje uppfyllde hela mig när spöt ven genom luften. På andra kastet small det.

Jag hade knappt räknat med hugg så den snabba inledningen blev en positiv överraskning. Tyvärr lyckades snipan tugga sönder tailen direkt.

Ledsen knorr…

Antingen var jag för ivrig eller så ville jag inte limma ny tail i regnet för jag bytte till annat bete istället. Driften fortsatte men inte huggen. Efter en stund kom jag lite ur kurs och bestämde mig för att ta om från början. Då fick också Syndromaren ny knorr och det gav utdelning direkt.

En utmärglad och vingklippt hane på 85 – 90 cm. Stackare!

Vinden slet mig vidare längs vassträckan och Ikeakassan fick bekänna färg i aktern. Vid driftens slut kom jag fram till en liten vik eller snarare inbuktning där det ofta står fisk på våren. Jag ankrade och tänkte; större bete – större gädda? En McTail V1 i red tiger med vit Baggepaddel åkte på och ett tiotal kast senare satt passets tredje fisk.

Stöpt i samma form som den vingklippta men denna var i bättre kondition.

Denna gädda fick sätta punkt för årets första hemmapass då vardagen med dess bestyr kallade. Trots att jag inte ens varit ute två timmar var jag närmast saligt nöjd när båten styrde hemåt. Spinnfiskepremiärer har lätt den effekten.

Skitfiske på er, så länge!