I måndags skedde det efterlängtade; hemmasjön ruskade av sig istäcket. Spinnsuget, som sedan länge redan varit skyhögt, stegrade ytterligare och först igår gavs möjligheten för ett kort eftermiddagspass. Efter hand blir turerna inte så speciella men den där första för året, den är magisk.

Min eminenta båt. Dubbelbottnad gammal livräddningsbåt, en aldrig servad Mercury 2,2:a från 1986 (går som en klocka) och en rostig tiokilosvikt som dyankare. Hur bra som helst! Men jag har visst inte tvättat båten under vintern…

En tung front med nederbörd hängde över Uppland och grådiset sög upp allt ljus. Jag packade mig snabbt ned i min lilla pärla till båt och gav mig ut, lätt darrandes av förväntan. Inte på fisk direkt då de brukar vara oerhört stela och tröga precis efter islossningen. Utan mer på att bara få befinna mig på öppet hemmavatten med ett spö i näven igen.

Vinden tilltog i styrka då jag kom fram till den planerade sträckan. Drivankaret åkte i och en Syndromtail i skrikande papegoja åkte på beteslåset. Äntligen!!! En djup och villkorslös glädje uppfyllde hela mig när spöt ven genom luften. På andra kastet small det.

Jag hade knappt räknat med hugg så den snabba inledningen blev en positiv överraskning. Tyvärr lyckades snipan tugga sönder tailen direkt.

Ledsen knorr…

Antingen var jag för ivrig eller så ville jag inte limma ny tail i regnet för jag bytte till annat bete istället. Driften fortsatte men inte huggen. Efter en stund kom jag lite ur kurs och bestämde mig för att ta om från början. Då fick också Syndromaren ny knorr och det gav utdelning direkt.

En utmärglad och vingklippt hane på 85 – 90 cm. Stackare!

Vinden slet mig vidare längs vassträckan och Ikeakassan fick bekänna färg i aktern. Vid driftens slut kom jag fram till en liten vik eller snarare inbuktning där det ofta står fisk på våren. Jag ankrade och tänkte; större bete – större gädda? En McTail V1 i red tiger med vit Baggepaddel åkte på och ett tiotal kast senare satt passets tredje fisk.

Stöpt i samma form som den vingklippta men denna var i bättre kondition.

Denna gädda fick sätta punkt för årets första hemmapass då vardagen med dess bestyr kallade. Trots att jag inte ens varit ute två timmar var jag närmast saligt nöjd när båten styrde hemåt. Spinnfiskepremiärer har lätt den effekten.

Skitfiske på er, så länge!